Resultatdiskussion

Resultatet i den här litteraturstudien tyder på att äldres alkoholkonsumtion stiger och allt pekar på att det kommer fortsätta göra det. Äldre är den enda åldersgruppen där alkoholkonsumtionen har stigit. Äldre tål även mindre alkohol utifrån sina fysiska förutsättningar och skadorna av att dricka alkohol blir mer påtagliga. Äldre kvinnor börjar närma sig männen i att ha en riskfylld alkoholkonsumtion. Ett stort fokus i de artiklar som har använts har varit dryckesmönster. I artiklarna har socioekonomiska faktorer analyserats för att undersöka dess påverkan för riskfylld alkoholkonsumtion. Något som går att se är att riskbruk har varit ett mer studerat ämne än missbruk, vilket tyder på att äldres alkoholmissbruk är en förbisedd problematik inom forskningen. I studien som rör vård för äldre Wadd och Dutton (2018) med alkoholmissbruk visas att det förekom diskriminering, ageism, mot de äldre som vistades på de olika klinikerna.

Det finns ett tydligt mönster om att äldres alkoholkonsumtion ökar trots att den totala alkoholkonsumtionen i Sverige har minskat. Det går att se i både Folkhälsomyndighetens (2020) undersökning och i artiklarna som inkluderats i vårt arbete se exempelvis Ahlnér m.fl.

(2018). Socialstyrelsen (2020) påpekar att det är kohort skillnader som gör att äldres alkoholkonsumtion stiger, vilket resultatet i vår studie också pekar emot. I den brittiska longitudinella kohortstudien Holdsworth m.fl. (2017) beskrivs hur drickandet minskade för den kohorten som mätningen utfördes på. Det är därför inte åldrandet i sig som bidrar till att britterna drack mer utan det handlar om kohortskillnader. Kohortskillnader och en helhetssyn på individen blir viktigt när det kommer till att studera dryckesmönster. Genom att analysera dryckesmönster ur ett livsloppsperspektiv kan vi bilda en förståelse för att människor kan ta med sitt dryckesmönster genom hela livet. Att se individer inom kohorterna med hjälp av livsloppsperspektiv och intersektionellt perspektiv ger en möjlighet att förstå varför vissa kohorter utvecklar ett skadligt drickande. Livsloppsperspektivet skapar ett synsätt på äldre att de inte bara är äldre utan att de är individer som upplevt olika saker genom livet. Upplevelser

som resulterat i ökat drickande kan på så sätt inte skyllas åldrandet. Det handlar istället om att det finns större bakomliggande faktorer som bidrar till ökad konsumtion av alkohol (Jönson &

Harnett, 2015).

Det är även viktigt att ha förståelse för hur lagstiftningar påverkar olika kohorter. Nuevo m.fl.

(2015) påvisar i sin studie att den totala alkoholkonsumtionen hos äldre i ett land påverkar hur stor andel som utövar ett riskfyllt drickande. Ahlner m.fl. (2018) skriver att lagstiftning och reglering av både konsumtionen av alkohol samt försäljning påverkar den totala konsumtionen av alkohol i ett land. I och med Sveriges ingång i Europeiska unionen så blev reglering kring alkohol mindre restriktiv, vilket bidrog till en ökning av alkoholkonsumtionen.

Det kan enligt Ahlner m.fl. (2018) vara en anledning till att den kohorten som nu är äldre har ökat sitt alkoholintag.

Ward m.fl. (2011) skriver att det finns olika dryckesmönster hos äldre. Att dricka alkohol för att koppla av eller njuta i vardagen antingen själv eller med andra är två exempel på dryckesmönster. Gilson m.fl. (2017) skriver även att vissa äldre dricker alkohol för att hantera problem. Att dricka på det viset innebär att det finns en större risk för att utveckla en rikskonsumtion. Vidare skriver Emiliussen m.fl. (2017) att använda alkohol som ett sätt att hantera problem ökade risken för att utveckla ett alkoholmissbruk. Författarna belyser också att tappa sin identitetskänsla efter pensionen bidrog till ökad alkoholkonsumtion. Ward m.fl.

(2011) beskriver även dryckesmönstren tungt drickande som antingen skedde själv eller med andra. Att ha ett socialt nätverk där alkoholen har en stor betydelse eller är den enda anledning till att nätverket existerar kan kopplas till social exkludering. De sociala nätverken blev viktig del för individerna och frodade vänskap mellan individerna. Det problematiska med drickandet är att det skapar gemenskap men det bidrar samtidigt till att vi blir av med gemenskap på grund av drickandet. Det skapar även social utsatthet samtidigt som det minskar utsattheten, det blir på så sätt extremt problematiskt. Det är svårare att bryta social utsatthet för äldre än vad det är för yngre. Yngre personer har ofta ett jobb som kräver att individen inte dricker samt ett utbrett socialt nätverk som kan varna när alkoholmissbruket går för långt. Den äldre individen saknar ofta detta skyddsnätet och kontrollfunktionen som ett arbete och socialt nätverk utgör vilket gör det svårt att bryta utsattheten (Dahlberg & Mckee, 2018). Social utsatthet gör det även svårare för äldre att komma i kontakt med sjukvården.

Wadd och Dutton (2018) säger att äldre inte pratar om sitt missbruk vilket tillsammans med avsaknad av skyddsnät gör att de äldre inte får vård för sitt missbruk.

Äldre kvinnor börjar nära sig männen i sin alkoholkonsumtion. Deras alkoholkonsumtion har ökat med 44 % mellan åren 2004 till 2019 (Folkhälsomyndigheten, 2020). Samma statistik som Folkhälsomyndigheten (2020) presenterar går att återfinna i vårt resultat se exempelvis Gilson m.fl. (2014) och Ahlner m.fl. (2018). Äldre kvinnor börja närma sig männen men det är fortfarande flest män som utövar ett riskfyllt drickande av alkohol. I samtliga studier är den största andelen av de som har en riskkonsumtion män. Jang m.fl (2020) skriver i sin studie att äldre män har tre gånger större risk att konsumera alkohol på ett riskfyllt sätt jämfört med äldre kvinnor. Partnerskap påverkar både äldre kvinnors och äldre mäns alkoholkonsumtion.

Holdsworth m.fl. (2017) skriver att äldre kvinnor drack mer alkohol när var i ett partnerskap med en man. Äldre män drack mindre mängd alkohol när de var i ett partnerskap med en kvinna. Partnerskapet påverkade inte hur ofta äldre män konsumerade alkohol. I studien gick det även att se hur alkoholkonsumtionen påverkades när partnerskapet tog slut. För kvinnor minskade alkoholkonsumtionen men för äldre män fanns det inget sådant mönster. Jönsson och Harnett (2015) belyser att det finns en risk att öka sin alkoholkonsumtion vid stora förändringar i livet som till exempel skilsmässa eller förlust av en partner. Den risken återfanns inte för kvinnor eller män i Holdsworth m.fl. (2017) studie. Äldre kvinnor minskade även sin alkoholkonsumtion när de gick i pension och för äldre män fanns det ingen korrelation mellan ökad alkoholkonsumtion och pensionering. Om män ökade sin konsumtion av alkohol efter pensioneringen berodde det på andra socioekonomiska faktorer (Holdsworth m.fl., 2017).

De flesta studier som har analyserats har samma resultat, att ha en hög socioekonomisk status bidrar till en ökad risk för att ha en riskfylld alkoholkonsumtion. Det var bara en studie som påvisade något annat. Parkih m.fl. (2015) undersökte intensivkonsumtion av alkohol hos äldre personer under de senaste 30 dagarna. De som oftast hade haft en intensivkonsumtion var de med låg inkomst och ingen vidareutbildning efter high school. De här resultatet går emot vad de andra artiklarna kom fram till. En anledning till det kan vara att det var intensivkonsumtion som undersöktes istället för en riskkonsumtion av alkohol som de andra studierna undersökte.

De andra studierna påvisade att hög utbildning ökade risken för att ha en riskfylld alkoholkonsumtion. Ifall god ekonomi ökade risken för en riskkonsumtion av alkohol var också något som delade artiklarna. Jiang m.fl. (2020) skriver att de med god ekonomi oftare hade en riskfylld alkoholkonsumtion. Det är dock den enda studien som använder sig av uttrycket ekonomi. De andra studierna använder sig av anställning och där var de som saknade anställning i störst risk att ha en riskkonsumtion. Nuevo m.fl. (2015) använder sig av

enbart av socioekonomisk status utan att definiera vad det är. Det som går att tyda av studien är att de flesta som hade en riskfylld alkoholkonsumtion hade hög socioekonomisk status. Att jämföra artiklarna rakt av är svårt eftersom alla har definierat socioekonomisk status på olika sätt och genomfördes i olika samhällskontexter. Det fanns en faktor som alla studier belyste som risk för att ha en riskfylld alkoholkonsumtion och det var ålder. De flesta som utövade ett riskfylld drickande var yngre äldre mellan åldrarna 60-69 (Jiang m.fl., 2020; McClure m.fl., 2013; Parikh m.fl., 2015). Ett flertal studier påvisade att ha ett bra hälsotillstånd ökade risken för att ha en riskfylld alkoholkonsumtion.

Toleransen av alkohol minskar desto äldre individen blir vilket beror på de fysiska förutsättningar som äldre har. Det finns även ökad risk för fall, inverkan på medicin samt andra sjukdomar vid konsumtion av alkohol (Agahi m.fl., 2016; Ahlnér m.fl., 2018).

Folkhälsomyndigheten, (2020) skriver att alkoholrelaterad dödlighet har stigit med 45 % hos äldre från år 1998 tills idag. De studier som analyserades i resultat om hälsotillstånd tog upp hur en riskfylld alkoholkonsumtion påverkade dödlighet och depression samt ångest. Det som går att se i Agahis m.fl. (2016) studie är att äldre med en låg eller måttlig alkoholkonsumtion minskade risken för dödlighet med varje extra enhet alkohol som de drack. För de med en riskkonsumtion var det tvärt om. Varje extra enhet de drack bidrog till en ökad risk för dödlighet. Tevik m.fl. (2019) påvisar att det inte finns någon koppling mellan frekvent drickande och ökad risk för dödlighet. Vidare skriver de att det fanns en korrelation mellan de som aldrig drack alkohol och högre risk för dödlighet. Parikh m.fl (2015) skriver i sin studie att för äldre män bidrog inte en riskfylld alkoholkonsumtion till någon ökad risk för ångest eller depression. För kvinnor bidrog en riskfylld alkoholkonsumtion till en ökad risk för ångest och depression. Det som går att tyda av resultatet är att olika fysiska förutsättningar påverkar om individen dricker. Resultatet blir svårtydligt då statistiken om alkoholrelaterad dödlighet pekar uppåt men vår forskning hittar inget samband mellan dödlighet och alkoholkonsumtion.

Resultatet förklarar osynliggörandet av äldres alkoholmissbruk både genom en ambivalens hos de äldre men också genom ett mörkläggande från samhällets sida. Att äldre inte väljer att prata om sitt alkoholmissbruk kan tolkas genom att missbruket är kopplat till stigma och fördomar och själva skammen av att söka hjälp. Det finns även en grupp av äldre alkoholmissbrukare som inte vill ha hjälp och inte heller pratar om problemet på grund av den anledningen. I vissa fall handlar det även om vanor och normalisering av drickandet. Det är viktigt att professionella informerar och förklarar att beteendet kan bli skadligt i slutändan.

Forskningen pekar på att de professionella som träffar gruppen måste ta ett större ansvar och öppna upp för samtal kring alkoholproblematik för att få den äldre gruppen att prata om sitt riskbruk eller missbruk av alkohol (Buruss m.fl., 2015; Wadd & Galvani, 2014). Dahlberg och Mckee (2018) säger att social exkludering kan ske mot svaga grupper i samhället. Om vi inte öppnar upp för de äldre så att de kan berätta om sitt alkoholmissbruk så kommer de alltid att stå utanför missbruksvården.

Forskningen visar även att äldres alkoholproblematik inte tagits på allvar och det har gjort att det inte utvecklats några specifika vårdinsatser för den äldre alkoholmissbrukaren. Det har även gjort att de som möter äldre alkoholmissbrukare inom hemtjänsten inte fått den utbildningen som de behöver för att möta de individerna. De inom hemtjänsten som möter den äldre alkoholmissbrukaren har på så sätt länge stått på egna ben och fått dra egna slutsatser om vilket det bästa sättet är att behandla gruppen. Det är samhället som vänder ryggen mot äldre och de som jobbar med den äldre. Vi har valt att mörklägga och glömma bort problemet istället för att ta tag i det. Det går att se i både Gunnarsson (2013) och Karlsson och Gunnarsson (2018) att samhället har blundat och försökt behandla äldre alkoholmissbrukare med medel som är riktade mot omsorg och inte mot vård.

Gunnarsson (2013) förklarar även att i Sverige så är det Socialtjänstlagen som möjliggjort att äldre alkoholmissbrukare hamnar utanför missbruksvården. Socialtjänstlagen kap 5 § 4 beskriver det hur ”Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund)”. Socialtjänstlagen kap 5 § 9:

“Socialnämnden skall aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han eller hon behöver för att komma ifrån missbruket. Nämnden skall i samförstånd med den enskilde planera hjälpen och vården och noga bevaka att planen fullföljs.”. Det ena lagrummet förklarar hur den äldre ska få omsorg och leva ett meningsfullt liv med självbestämmande och det andra är riktat mot vård och tvång. Gunnarsson (2013) beskriver att det bara är en tredjedel av alla kommuner i Sverige som har ett samarbete idag vilket är bekymrande och visar på att äldres alkoholproblematik är en problematik som inte tas på allvar. Cox och Paradasani (2017) förklarar hur normsamhället tillskriver olika svaga grupper i samhället behov och hur rättigheter tas ifrån dessa grupper. Det är det som har hänt med gruppen äldre missbrukare, gruppen har förlorat de rättigheter som de har och fått bestämt av normsamhället att de behöver hjälp med omsorgsinsatser. Intersektionella perspektiv skulle hjälpa till att se hela individen då socialtjänstlagen inte möjliggör för något större nytänkande

kring äldre eller missbrukare. Det skulle möjliggöra för vården att utveckla nya vårdinsatser och bättre samarbeten mellan äldrevården och missbruksvården (Krekula m.fl., 2005).

Äldre alkoholmissbrukare utesluts oftast helt från missbruksvård. Det visade sig i Wadd och Duttons (2018) studie från Storbritannien att många rehabiliteringscenter hade en övre åldersgräns. Palm (2017) förklarar att det inte ses som en ekonomisk hållbar lösning att ge de äldre rehabilitering. Studien beskriver att det handlar om att rehabiliteringen inte varit tillräckligt effektiv mot äldre vilket har gjort att andra lösningar som är riktade mot omsorg utvecklats. Heikkinen och Krekula (2008) beskriver att ålderism handlar om felaktiga föreställningar och fördomar mot äldre. Ålderism har bidragit till ett tankesätt om äldre alkoholmissbrukare att de skulle vara en grupp som inte går att hjälpa med missbruksvård vilket har gjort att missbruksvården inte utvecklats för att hjälpa gruppen. Ett intersektionellt perspektiv blandat med livsloppsperspektiv måste tillämpas för att kunna se individer och utveckla missbruksvården på ett sätt som är mer lämpat för att hjälpa äldre alkoholmissbrukare.

Det som kan ses som problematiskt med resultatet är att det är baserat på studier som har gjorts på självrapporterade data om äldres alkoholvanor. Det kan bidra till att resultatet i det inkluderade studierna är missvisande då de äldre kan välja att försköna sanningen om sin alkoholkonsumtion eller missbruket som de har. En annan slutsats som går att dra är att det finns mycket forskning kring dryckesmönster och konsumtionen av alkohol bland äldre. Det kan bero på att det är lättare att ta reda på hur mycket folk dricker och i vilka sammanhang då det inte blir personligt. Att ställa svåra och personliga frågor om missbruk är något Wadd och Galvani (2017) beskriver som ett ämne som de flesta helst inte tar upp med äldre alkoholmissbrukare. Det gäller både forskare och de professionella som möter äldre med alkoholmissbruk. Heikkinen och Krekula (2008) beskriver att det är normen i samhället som speglar den forskning som utförs. Ålderism bidrar till fördomar och normsättande vilket är ett av problemen till att det inte finns mycket forskning om äldre alkoholmissbrukare.

Normsamhället saknar även perspektiv och en helhetssyn på den äldre alkoholmissbrukaren och gruppen ses inte primärt som individer utan mer som tillhörande en grupp, de äldre missbrukarna, vilket har gjort att det länge inte utvecklats vård för att hjälpa dem. Resultatet visar att det är lättare att gömma undan problemet istället för att ta hand om det. Forskare måste våga ställa de svåra frågorna till grupper som står utanför normsamhället, om vi inte gör det kommer problemen aldrig att lösas.