Resultatdiskussion

6.1.1 Socialarbetarens andlighet

En av frågorna i studien var hur socialarbetare definierar och upplever andlighet.

Definition av andlighet är enligt respondenterna personligt konstruerade och de associerade andlighet med empati, värderingar, etik, kärlek, medkänsla, Alltet, själen, relation, personlig utveckling och orientering. Det stämmer överens med Crisp (2010) definition av andlighet som är en bredare definition än i Canda och Furmans (2019) studie i Amerika, Nya Zeeland, Norge och Storbritannien. Analysen i denna studie utifrån logoterapin visade, som även i tidigare studier (Larsen & Rinkel, 2016: McSherry &

Jamieson, 2011) framkom, att andlighet ger mening i livet. Däremot visade ett resultat i denna studie att respondenterna talar om andlighet genom att nämna begrepp som Alltet och själ, vilket är definitioner som inte framkom i tidigare studier. Det är svårt av att avgöra orsakerna till detta men här skulle man kunna tänka sig att det beror på kontext och kultur.

Dessutom visade denna studie att alla socialarbetare uppfattade sig som andliga, något som också visat sig i studien av Larsen (2011) och Larsen och Rinkel (2016) i Amerika.

Däremot finns skillnad i frågan hur andlighet förhåller sig till religion. I studierna i Amerika (Hodge & Boddie, 2007; Derezotes & Evans, 1995) ansåg nästan alla

socialarbetare att det saknas koppling mellan religion och hur andligheten definieras. I denna studie däremot framkom att hälften av deltagarna som var kristna såg kopplingen även i definitionen. Även här är det svårt att säga något om orsakerna men det skulle kunna bero på kulturella skillnader mellan de olika länderna och att socialarbetare har ett annat synsätt på andlighet och religion.

6.1.2 Socialt arbete och andlighet

På frågan om vilken koppling ser socialarbetare mellan andlighet och socialt arbete visar mitt resultat att respondenter knyter ihop andlighet (som är en del av dem) med socialt arbete, där etik och moral, empati, medkänsla, personlig utveckling och bemötandet spelar en stor roll. Det är något som även framkom i tidigare studier (Dwoskin, 2003;

Rinkel m.fl., 2018).

Studien visade att socialarbetarna känner sig kallade till yrket genom guds kallelse, och/eller att den inre andligheten ledde till yrkesval, detta överensstämmer med Favers (2003) studie. Faver (2003) uttrycker i sin studie som jag håller med om att socialarbetare ska lyssna på sig själva varför de valde att utföra socialt arbete och därigenom kunna upptäcka unika resurser i andligheten. I denna studie framkom att respondenterna lever och uppfyller kallelse och det ger dem enligt logoterapin riktning och mening med livet.

På frågan om det finns tillfällen där andlighet begränsar socialt arbete visade analysen att andligheten inte begränsar socialt arbete, vilket är något som jag inte heller funnit i tidigare studier. Ett problem som kan uppstå enligt Ressler och Hodge (2006) i relation till klienter är om exempelvis konservativa klienter inte vill ta emot hjälp från

socialarbetare eftersom socialarbetarna är ”liberala”. Det är något en av respondenterna i denna studie upplevt. Cecilia menade att det kan hända att klienter väljer bort möjligheten

till stöd på grund av att de har fördomar gentemot socialarbetarens trosuppfattning. En konflikt mellan socialt arbete och andlighet kan enligt tidigare studier av Valutis och Rubin (2016) och Oxhandlar m.fl. (2019) uppstå om socialarbetare i högre utsträckning låter sig guidas av religiös tro. Men i denna studie har jag kommit till ett annat resultat.

Alla respondenter uttryckte att ömsesidig respekt och acceptans mellan socialarbetare och klient, gjorde det omöjligt för konflikter att uppstå som stämmer överens med Frankls synsätt där man respekterar andra individer med rätten och friheten att välja egen tro och sätt att leva. Även om intervjupersonerna inte upplevde någon konflikt menar vissa att socialarbetare ska noga överväga vilken roll deras religion och andlighet spelar i

praktiken (Mattison m.fl., 2000). Detta för att deras tro aldrig ska riskera att överföras till en sårbar klient (Oxhandler m.fl., 2018).

6.1.3 Andlighet och psykisk hälsa i yrkeslivet

På frågan vilken påverkan har andlighet på socialarbetarnas psykiska hälsa i det dagliga sociala arbetet visar tidigare studier att socialarbetare är mer sårbara för att uppleva psykisk ohälsa (Lloyd m.fl. 2002) och att andlighet och religion kan ha en positiv effekt (Abu-Raiya & Pargament, 2015). Ingen av respondenterna i studien känner

empatitrötthet, sekundärtraumatisering eller utmattningssyndrom. De använder sig av copingstragier som resurshantering, gränssättning, att känna med andra, samt reflektion och andlig egenvård. Men det finns studier som påstår att andlighet inte är relaterad till energi och resiliens men däremot till engagemang (Lizano m.fl., 2019). Engagemang är en slags energi och respondenter har visat resiliens mot psykisk ohälsa som kan uppstå genom bevittnade av lidandet eller känslor av hjälplöshet (Branson, 2019). Det skulle kunna vara så att intervjupersonerna utvecklade en slags resiliens genom egna

copingstrategier. De använde sig av reflektion och personligt upplevande av alla känslor som lät dem hantera exempelvis lidandet som de mötte. Existentiella frågor särskilt om det handlar om lidandet som de möter varje dag i socialt arbete lyfter alla respondenter.

För respondenterna är en av deras copingstrategi att använda andligheten. Andligheten hjälper dem att bevittna lidandet. Analysen visade att respondenterna har kommit till insikt att varje individ har ett eget ansvar att hitta mening även i den svåraste stunden men även att de upplever en ”vilja till mening” som ger respondenterna riktning och därmed mening i livet. En annan copingstrategi som respondenterna använder sig är att låta alla känslor uppkomma och därmed känna med den lidande klienten. Medkänslan

och empati i lidandet skapar ett meningsfullt socialt arbete. Analysen i denna studie visade att respondenternas hittar en mening i livet genom att de agerar ur altruism.

Även att reflektera över egna gränser är en strategi för att ta hand om sig själv och andlig egenvårdspraxis som tidigare forskning visar har effekt och som också är en potentiell copingstrategi i att minska stress i yrkesrollen (Collins, 2005). Intervjupersonerna i studien använder sig av andlig egenvård att stärka och främja välbefinnande, något som även visat sig i Oxhandlers m.fl. (2019) studie, i vilken respondenterna utförde: yoga, bön och meditation, samt att de lyssnade på andlig/religiös musik och enligt Graham och Shiers (2011) utövade medveten närvaro. Medveten närvaro minskar empatitrötthet och ökar empatin (Gregory, 2015). Andlighet är så en viktig del av psykisk hälsa och Holloway och Moss (2010) lyfter vikten av andligheten genom att de säger att vad människor tror har en stor konsekvens på hälsa, välbefinnande och livskvalitet. Det är något som denna studie tyder på.