Resultatdiskussion

Barns delaktighet och inflytande har visat sig vara ett komplext och svårfångat begrepp som påverkas av en rad olika faktorer. Varje granskad situation visar sig också kunna tolkas och förstås utifrån olika synvinklar vilket kan leda till ett dilemma kring situationens lösning.

6.1.1 Att ge sig ut på okänd mark

Tullgren (2004) har genom sin studie synliggjort att barns fria lek inte är så fri som namnet påtalar utan att den av olika orsaker styrs av vuxna. Även McClintic och Petty (2015) menar att barnens lek påverkas av pedagogernas uppfattningar och förhållningssätt vilket i deras studie främst handlar om pedagogernas övervakning samt uppsatta regler för att förhindra skador och olyckor. Detta är något även vi kommit fram till i denna studie, om än inte i lika stor utsträckning som Tullgren (2004) och McClintic och Petty (2015), och inte heller jämfört med vad vi hade förväntat oss. Tullgren (2004) menar att vuxna tenderar att styra leken när den är

stökig eller inte verkar meningsfull, vilket vi under våra observationer inte har sett. Och även om vi flertalet gånger uppfattade att pedagogerna cirkulerade och övervakade barnen kan vi inte heller se hur detta, likt i McClintic och Pettys (2015) studie, påverkade barnens möjligheter att leka fritt. Vi har endast sett pedagogerna styra eller avstyra leken när den har uppfattats som farlig eller som oetisk där någon exempelvis kastade sand eller tog leksaker ifrån någon annan, vilket då inte skett på ett sätt som hindrade leken i sig. Istället har det snarare handlat om att avstyra det beteende som ansetts farligt eller oetiskt för att leken sedan skulle kunna fortskrida. Detta kan tänkas vara en följd av det faktum att leken studeras i utomhusmiljön och att det i jämförelse med inomhusleken, vilket även barnen själva beskrev, finns färre begränsningar och istället möjligheter till fler och andra typer av lekar. Däremot har barnen i intervjuerna tydligt uttryckt att de måste följa normen kring att alla får vara med. Skånfors (2013) har också uppmärksammat denna norm och lyfter att det å ena sidan kan tolkas som att barnen ges goda möjligheter till inkludering och social samvaro men att det å andra sidan kan innebära att barnen känner sig påtvingade att alltid vara en del av gemenskapen. Detta leder till att barnen väljer att antingen ensamma eller i grupp distansera sig och på så vis kringgå förskolans fokus på det gemensamma (a.a.).

Under våra verksamma år i förskolan har även vi som pedagoger stått öga mot öga med normen om att alla får vara med och allteftersom börjat fundera djupare kring dess innebörd och konsekvenser. Som framgick i analysen kan situationen där ett barn vill vara med i en lek men där de redan lekande barnen vill vara ifred ses utifrån olika synvinklar och därmed utgöra ett dilemma kring hur situationen ska hanteras. Pedagogen ställs inför ett val gällande att tillgodose att barnet som vill vara med inkluderas och blir en del av gemenskapen eller att värna om den pågående leken, vilket i så fall leder till att ett barn ställs utanför. I relation till denna studie blir centralt, att inte enbart uppmärksamma vilka konsekvenser normen innebär gällande möjligheter och hinder för den fria leken, utan framförallt att undersöka hur de involverade barnens delaktighet och inflytande kommer till uttryck och kan förstås.

Delaktighet och inflytande har tidigare i denna studie definierats som barns rätt att vara med att påverka sin situation, bli lyssnade på, respekterade och inkluderade i en gemenskap, snarare än någon form av bestämmanderätt och att få sin vilja igenom. Samtidigt lyfter Johannesen och Sandvik (2009) betydelsen av att pedagoger inte enbart agerar utifrån tradition eller hur de tror att andra kollegor hanterar situationen, utan för att kunna tillgodose barnens uttryck och behov

av de intervjuade barnen framstod som en lek de inte hade kontroll över själva och som ständigt riskerades att förstöras när fler barn tillkom. Detta för att tillgodose dessa barns möjligheter att påverka sin situation och att deras åsikter och känslor respekteras, men även värdet av deras lek. Vad konsekvensen blir för barnet som inte tillåts vara med kan tänkas vara pedagogens okända mark men ett område väl värt att utforska. Att barnet inte inkluderas i just den leken behöver inte innebära att barnet utesluts från gemenskapen i sin helhet utan pedagogens roll blir då att tillgodose alternativa möjligheter för barnet och på så sätt skapa förutsättningar för barnets delaktighet och inflytande i utomhusleken. Westlund (2011) skriver att förutsättningar för barns delaktighet och inflytande synliggörs i samtalet mellan barn och pedagog där barn ges möjlighet att uttrycka sig och att bli lyssnade på vilket även är något vårt resultat har pekat på. På så vis handlar barnens delaktighet och inflytande i utomhusleken om något mer än att få välja vad och med vem man ska leka med, där pedagogen har en betydelsefull roll att uppmärksamma barnens uttryck och skapa möjligheter för varje barns delaktighet och inflytande även om det går emot traditionella normer och att resultatet ännu utgör okänd mark.

6.1.2 Den fria lekens frihet

Att delaktighet och inflytande är ett komplext begrepp beskrivs av Westlund (2011) som också menar att pedagoger många gånger kan ha svårt att få grepp om vad det innebär samt hur det omsätts i praktiken. Detta är något som blivit tydligt även för oss i undersökandet av hur barns delaktighet och inflytande kommer till uttryck i den fria leken. Från början hade vi en tanke om att fri lek för barnen, det vill säga lek som inte styrs av vuxna och som barnen helt och hållet själva bestämmer över, kunde hänga samman med barnens delaktighet och inflytande i leken. Till viss del tänker vi fortfarande att det kan vara så men vi har också upptäckt att friheten i den fria leken kan utgöra ett hinder för vissa barn. En del barn blir inte lika synliga som andra i den totala friheten och får därför inte möjlighet till att få sin röst hörd eller påverka situationen. Då vi själva arbetar som pedagoger i förskolan vet vi att det är lätt att gå in med inställningen att den fria leken ger barnen rätt till delaktighet och inflytande just för att den är fri. Tanken som lätt uppstår är att barnen då själva kan bestämma över situationen och vara med och påverka val som görs, men genom denna studie har vi också sett att det i själva verket kan vara precis tvärtom. Många gånger såg vi att pedagogerna cirkulerade runt på gården och ingrep framförallt när tumult uppstod, de lekar som såg ut att fungera väl tilläts fortskrida utan vidare övervakning. Det som dock uppstod i lekarna mellan barnen var i många fall en kroppslig och verbal exkludering som inte blev synligt för pedagogerna då de befann sig på avstånd. I Westlunds (2011) studie beskriver pedagogerna att det är i den fria leken som barnen har

möjlighet till att själva bestämma och därmed har ett stort handlingsutrymme, vilket vi också sett att vissa barn får, samtidigt som vi kan tänka oss att det även är vad pedagogerna tror och föreställer sig. Dock gavs långt ifrån alla rätten till inflytande i leken utan istället anpassade de sig efter den pågående leken, lät någon annan styra lekens innehåll, eller exkluderades helt och hållet. Därmed synliggörs vikten av pedagogernas uppmärksamhet och närvaro för att skapa förutsättningar för samtliga barns delaktighet och inflytande. Detta innebär även en lyhördhet inför vad barnen uttrycker, vare sig det är verbalt eller kroppsligt. Det senare blir påtagligt gällande de barn som under utomhusleken strövade rundor och inte riktigt verkade hitta något eller någon att leka med. Emilson (2008) lyfter fram delaktighet och inflytande som möjligheten att få vara en del av något, att inkluderas och accepteras. Därmed väcks tankar kring dessa barn som inte inkluderas i leken och som inte heller hittar något intressant att sysselsätta sig med, där en tolkning kan vara att deras delaktighet och inflytande i utomhusleken begränsas av vad pedagogerna erbjuder för möjligheter under utevistelsen. Detta innebär att det faktum att pedagogerna till stor del var passiva under utevistelsen, bortsett från de gånger när barnen bad dem involvera sig, kan ses som möjliggörande för vissa barn då det innebär att de har stora möjligheter att självständigt styra över sin utomhuslek. Samtidigt leder det till att de barn som inte finner sig tillrätta i den tillgängliga miljön och vad som där erbjuds begränsas i sin utomhuslek och därmed inte heller ges förutsättningar för delaktighet och inflytande.

6.1.3 Avslutande sammanfattning

I denna studie har både öppna och tydliga möjligheter och hinder för barns utomhuslek, likväl som mer dolda, beskrivits. Detta har diskuterats i relation till hur barns delaktighet och inflytande kommer till uttryck i utomhusleken och resultatet visar att pedagogen har en avgörande roll för barnens möjligheter i leken men även gällande deras delaktighet och inflytande. Samtidigt framgår att barnen som aktiva aktörer på sin arena förhandlar om sina möjligheter, gör motstånd mot normer och regler och på så sätt även på egen hand skapar förutsättningar för sin delaktighet och sitt inflytande i utomhusleken. Komplexiteten av begreppens innebörd samt hur de kan realiseras i praktiken har blivit än tydligare samtidigt som vi visat på att varje situation kan ses ur olikas synvinklar och att pedagogen har möjlighet att skapa förutsättningar för barnen med hjälp av dialog. Barns delaktighet och inflytande visar sig antingen klart och tydligt, eller tvärtom lyser med sin frånvaro, i varje situation som uppstår vilket visar på värdet av pedagogernas tillgänglighet och lyhördhet.