Resultatdiskussion

Studiens syfte var att kunna förklara när, hur och varför en lärare växlar i stilnivå i sin digitala kommunikation med en elev. Syftet var även att ta reda på hur medvetna lärarna var om den stilistiska nivåväxlingen som sker. Genom att besvara frågorna som var ledsagande i studien uppfylldes studiens syfte. I resultatkapitlet besvarades frågorna genom att de olika analyserade materialen detaljerat beskrev och även sammanfattades i slutet av kapitlet. Men några delar i resultatet kan diskuteras vidare. Här resoneras det kring varje frågas resultat:

43

• Hur och när stilnivåväxlar en lärare mellan formellt och informellt språk, om det sker? Genom den språkstrukturella analysen av materialet som samlades in från lärarna visade resultatet att lärarna håller en hög språklig stilnivå i sina uppgiftsinstruktioner. När de sedan började kommentera enskilda elevers prestationer sänkts stilnivån hos samtliga lärare. En av lärarna fortsatte hålla en hög stilnivå i slutkommentarerna av anledningen att dessa kommentarer var, som läraren själv beskrev det, kopplade till kursmatrisen. Det läraren sade handlade alltså om intertextualiteten mellan texterna. Lärarnas stilnivå har en intertextuell nivå där språket kan vara påverkat av det språk och den stil som används i kursplanen. I kommentarerna som sker i varje enskild elevs uppgiftslösning märks att den språkliga stilnivån inte längre är av högre karaktär, hos någon av lärarna. Stilnivåväxlingen sker när det blir en mer dialoglik kommunikation mellan enskild elev och läraren. Att lärarna sänker sin stilnivå i kommentarerna kan bero mycket på att elevernas intertextuella grad inte är lika hög, gentemot Skolverkets texter, som lärarens text är (se Winther Jørgensen & Phillips, 2000:77–79). Precis som elever, kanske, försöker skriva på det sätt som de tror att en lärare vill att de skriver, kommunicerar en lärare med elever på ett sätt som läraren tror att kommunikationen blir som mest begriplig på. Labov menade att den språkliga stilen anpassades efter kontexten den användes i och genom lärarnas uttalanden i intervjuerna bekräftades denna teori (refererat i Boyd & Ericsson, 2015:16–17). Strid menade dock att den språkliga stilen anpassades efter vilken position det kommunicerades till. Den språkliga stilnivå kan då avgöras av om språket riktar sig internt eller externt. När lärarna formulerar en uppgiftsinstruktion vet de att texten ska läsas av samtliga elever, ibland kanske även av andra lärare eller mentorer och i några fall av elevernas vårdnadshavare. Kommunikationsstilen anpassas då efter de normer som gäller för extern kommunikation. När lärarna ska återkoppla till eleven som formativ bedömningsmetod är det istället en intern kommunikation som sker, där normer för intern kommunikation gäller (se Strid, 1999:47–50).

• Vilken stilnivå håller eleverna i uppgiftslösningar?

Att resultatet visade att stilnivån hos 13 av 20 elever är hög innebär att det finns en stor differens mellan vilken stilnivå som eleverna håller. Varför 13 av dem håller hög stilnivå eller varför 7 av dem håller en låg stilnivå kan i denna studie inte säkert besvaras. Ur ett kritiskt diskursanalytiskt perspektiv kan det vara så att 13 av 20 elever har valt en identitet som innebär att de följer den sociala praktik och diskursiva praktik som läraren önskat. Lärarens intertextuella förmedling av kursmålen, genom sin uppgiftsinstruktion, är det som eleverna ska ta ställning till – att försöka eller inte försöka uppnå. Av eleverna kan då 13 anses ha lyckats uppnå lärarens önskan att elevtexten ska vara intertextuell med Skolverkets kunskapskrav och kursplan (se Winther Jørgensen & Phillips, 1999:77–78; Skolverket, 2011:176).

Boyd och Ericsson menade att ett språkbruk inte kan delas in ”bättre” eller ”sämre”, utan att indelning sker genom hur olika språkliga varianter och stilar får olika status eller att det är mer prestigefullt att använda en viss språklig stil (Boyd & Ericsson, 2015:17–18). Den här studien

44

bygger dock på den indelning av språklig stilnivå där ena nivån följer Skolverkets krav för ett godkänt betyg och andra nivån innebär att kraven inte nås. Det går dock att dela in statusen av stilnivån på ett annat sätt. Det språklingvistiska perspektivet kan ta stöd av diskursteoretiskt perspektiv. Winther Jørgensen och Phillips skriver nämligen istället om att språket avslöjar social status, eller fakta om kontexten språket förs i (Winther Jørgensen & Phillips, 2000:16). Det är kontexten som är viktig. För kontexten innebär att makten kan ligga hos eleven att välja vilken stil som ska få en hög status.

Det är eleven som är subjektet i diskursen och eleven bestämmer vilken identitet den ska ha. Även om läraren vill att eleven ska följa de ekvivalenter som ska leda till att kunskapskraven uppfylls är elevens position fragmenterad vilket gör att eleven själv kan välja. Om lärarens stilnivå får hög status och börjar användas av eleven eller inte avgör eleven, på det sätt att eleven väljer sin stilnivå och sin delaktighet i diskursen. Eleven är föränderlig och kan under kursens eller momentets gång ändra position, och språklig stilnivå (se Winther Jørgensen & Phillips, 2000:51).

• Av vilken anledning menar lärarna att de växlar stilnivå i sin skriftliga kommunikation med eleven?

I intervjuerna med lärare framkom det att de vill att varje elev ska utvecklas och nå de kunskapskrav som det finns möjlighet att nå, beroende på kunskapsnivå, och därför växlar lärarna stilnivå. Lärarna försöker lära eleverna ett språk som de ska kunna använda även utanför diskursen den presenteras i. Säljö beskriver det som en del av lärandeprocessen (Säljö, 2014:144–146). Lärarna växlar alltså stilnivå för att elevernas lärandeprocess kanske förändras om de ändrar stilnivå och anpassar den till en nivå som eleverna är mer vana och bekväma med. Två av tre lärare tror att det har en positiv effekt på lärandeprocessen om de använder sig av en anpassad stilnivå när de kommenterar elevens arbete. Även om medvetenheten kring stilnivåväxlingen hos lärarna varierar är de samtliga medvetna om att de anpassar sig efter eleven de kommunicerar med. Lärarna har tagit ställning till det som Säljö, med den sociokulturella teorin, menar är viktigt när det handlar om hur lärande sker. I en kommunikation mellan lärare och elev använder sig både läraren och eleven av de redskap de byggt upp, i och utanför skolmiljön, och följer regelverket för den här typen av socialisering. Dialogen leder framåt och eleven lär sig genom vad som kommuniceras men också hur. Att lärarna i undersökningen anpassar sitt språk efter det sätt som de tror lärandet ökar på visar att de tagit ställning till det sociokulturella perspektivet av lärandets process (Säljö, 2014:135–146). Att uppgiftsformuleringarna håller en högre stilnivå resonerar två av lärarna kring. De menar att ”instruktionen är formell” och ska ”ut till den allmänna massan …” (L4) medan det genom kommentarer sker en mer dialoglik kommunikation, med enskild elev. Detta stämmer också överens med det som Strid menar är skillnaden mellan extern och intern kommunikation. Att kommunicera till ”den allmänna massan”, som L4 talade om, är en annan formulering för att kommunicera på ett externt sätt, där såväl vårdnadshavare och andra lärare kan ta del av informationen. Kommentarerna är sedan istället interna då kommentarerna kan ha tydliga

45

interdiskursiva drag med annat som skett under kursens gång (se Strid, 1999:47–50; Winther Jørgensen & Phillips, 1999:77–78).

• Vilka fler anledningar finns till att lärarna växlar stilnivå i sin skriftliga kommunikation med eleven?

Att en lärare anpassar sin stilnivå i kommentarerna på det sätt läraren tror att eleven uppmuntras till utveckling bekräftades genom lärarintervjuerna. Lärarna kommunicerar med den stilnivå som de tror krävs för att eleven ska utvecklas och nå de kunskapskrav som eleven har möjlighet att nå. Elever ska efterlikna en språklig stil som skolverket förmedlar genom läraren. Elevens kan följa och sträva efter dessa mål eller välja att inte göra det.

Med ett sociokulturellt perspektiv kan det stämma att lärandeprocessen förbättras när stilnivåväxlingen sker då kommunikationen går från ett allmänt förmedlande, i uppgiftsinstruktionen, till en dialog med enskilda elever där de kan vara mer personliga och guida eleverna i en mindre formell kontext. Om eleverna har svårt för den ”vetenskapliga stil” som Skolverket har som mål (Skolverket, 2011:176) kan lärarna använda en lägre stilnivå för att lära eleverna hur den högre stilnivån används. Lärarna försöker lära eleverna ett språk de ska kunna använda även utanför diskursen den presenteras i (se Säljö, 2014:13–23).

Skolverket och lärarna har mål som innebär att eleven når godkänt betyg eller högre vilket och därför anpassar läraren stilnivån i sin kommunikation med elev. Eleven bestämmer om den vill vara en del av den diskurs som presenteras, om den vill försöka uppfylla Skolverkets krav, eller om den inte vill använda den språkliga stilnivå som är önskad. Den stilnivå eleven väljer att använda påverkar dock elevens betyg i kurs. Elever använder alltså oftast den språkliga stilnivå som de vet att läraren önskar, det är med sin elevlösning de kommer att bli bedömda, den är betygsgrundande. I studien höll 13 av 20 elever den höga stilnivå som kursen kräver. De sju elever som inte höll en hög stilnivå kan alltså, förhoppningsvis, innan kursens slut ändra sin språkliga stil och nå ett godkänt betyg. Flera elever använder alltså en språklig stilnivå som de vet att läraren önskar. De har anpassat sig efter den kontext som är önskvärd (se Boyd & Ericsson, 2015:16–17).

Då elevens diskursiva praktik kan förändras, om och när eleven vill, anpassas den sociala praktiken efter den diskursiva praktiken. Läraren anpassar sin stilnivå i kommentarerna på det sätt läraren tror att eleven uppmuntras till utveckling. I uppgiftsinstruktionen finns inte samma möjlighet. En av lärarna uttryckte ändå att det optimala vore om varje elev fick en anpassad uppgift, alltså att både den sociala och den diskursiva praktik där diskursen befinner sig börjar redan på en individanpassad nivå. Vad som är viktigt i fältet som behandlar den sociala praktiken är även att ta hänsyn till det icke-diskursiva sociala praktiker som finns och påverkar diskursen. Elevens språkliga stilnivå är en sådan icke-diskursiv social praktik som eleven har med sig från andra diskurser. Även om stilnivån är en icke-diskursiv praktik, är den samtidigt det som är diskursens mål att förändra och det är stilnivån som måste anpassas för att sedan kunna ändras (se Winther Jørgensen & Phillips 2000:90–91).

46