Resultatdiskussion

Syftet med studien var att öka kunskapen om vilka olika uppfattningar det finns bland pedagoger och elevhälsa kring vad hälsofrämjande och förebyggande arbete innebär och huruvida EHM kan bidra till att utveckla detta arbete. I detta kapitel kommer vi att diskutera resultatet utifrån våra två preciserade frågor.

8.1.1 Uppfattningar om vad hälsofrämjande och förebyggande arbete är

I studien framkommer det att det finns olika sätt att se på begreppen hälsofrämjande och förebyggande arbete. Respondenterna definierar begreppen på olika sätt; som ett gemensamt begrepp, som samma begrepp eller som två diffusa begrepp, men samtliga kan ändå lyfta fram saker som kan tolkas som antingen hälsofrämjande eller förebyggande arbete. Tidigare forskning visar på vikten av samsyn bland skolpersonal inom olika områden, inte minst när det gäller definitioner av begrepp (Medin & Alexanderson, 2000; Guvå & Hylander, 2011; Hjörne 2018). På den aktuella skolan råder det en viss förvirring i uppfattningarna om vad begreppen hälsofrämjande och förebyggande betyder, men vad vi förstår skapar det inte några större problem i arbetet med eleverna. Däremot tror vi att det skulle leda till ännu bättre samverkan och bättre förutsättningar för skolutveckling, om all personal hade utgått från samma definition. Thornberg (2008) menar att det kan vara en försvårande omständighet när skolpersonal använder sig av olika terminologi.

När regeringen 2016 gav Skolverket i uppdrag att genomföra insatser för att förbättra det förebyggande och hälsofrämjande arbetet inom elevhälsan, menade de att all personal behövde involveras (Skolverket, 2019). All personal på en skola måste därmed ha kännedom om detta arbete, både i teori och praktik. Det som tydligt framträdde i vår studie är att de respondenter som har färst år i yrket och har gått sin utbildning senast, har svårare för att definiera och åtskilja de två begreppen. Detta kan vara en ren slump, men det var ett resultat som förvånade oss, eftersom vi utgår från att detta är centrala begrepp i utbildningen. Rektor har här en viktig uppgift i att se till att tid till pedagogiska samtal prioriteras och att kontinuerlig fortbildning sker bland personalen. Att skapa och sprida en gemensam bild av elevhälsoarbetet, utifrån gemensamma värderingar om vad som är hälsofrämjande och förebyggande arbete, är en viktig uppgift för både rektorer och skolchefer, enligt Höög (2014). Lindqvist (2019) menar att, exempelvis specialpedagogen kan vara en hjälp i detta arbete, genom att hen genomför

47

systematiska och strukturerade samtal som bidrar till kollektivt lärande bland kollegor kring olika fenomen. Förändring tar tid och att utveckla ett gemensamt språk är, enligt Knotek (2003), en process som just tar lång tid.

8.1.2 EHM:s möjlighet att bidra till att utveckla det hälsofrämjande och förebyggande arbetet

Enligt Skolverkets studie (2019) behöver lärandet i hälsofrämjande skolutveckling utvecklas och genomsyra all verksamhet i skolan. De menar att det är viktigt att organisera det hälsofrämjande och förebyggande arbetet systematiskt och långsiktigt för att det ska hålla i längden. Studien pekar på att EHM kan vara ett verktyg i detta arbete.

Det framkommer i vår forskning att schemalagd tid för pedagogiska samtal är en förutsättning för att hälsofrämjande och förebyggande arbete ska kunna ske, vilket även von Ahlefeld Nissers (2017) studie kring handledande samtal visar. Genom att kontinuerligt genomföra EHM möts dessa behov och önskemål upp, men det är viktigt att det inte blir för långt mellan gångerna och att all personal kring en elevgrupp ges möjlighet att delta, för att det enligt Hjörne (2018) ska kunna bli en framgångsfaktor i det salutogena arbetet. Det här är ett problem som varje verksamhet måste försöka hitta sina lösningar på.

Genom regelbundna möten mellan pedagoger och EHT skapas möjlighet för elevhälsan att tidigt komma in i processen kring utmaningar, i motsats till, som Socialstyrelsen och Skolverket (2016) påpekar, att bli inkopplade när det är försent, och istället bli åtgärdande. EHM skapar även en insyn för pedagogerna i elevhälsans arbete och en känsla av att det är vi tillsammans som ansvarar för eleverna och utmaningar som uppstår kring dem, pedagogerna känner sig dessutom mindre ensamma och mindre stressade i sitt arbete.

I den tidigare forskning vi tagit del av, framkommer att det tvärprofessionella perspektivet är önskvärt, men svårt att få till på ett bra vis (Thornberg, 2008; Guvå & Hylander, 2011; Hylander, 2011). I vår studie däremot, är samtliga respondenter positiva till att i EHM mötas tvärprofessionellt och få input utifrån olika perspektiv. De vittnar om att strukturen på mötet och rollfördelningen bidrar till att alla är aktiva och får göra sin röst hörd. Hjörne (2018) lyfter fram vikten av att allas röster är viktiga i ett hälsofrämjande och förebyggande arbete.

Bengtsson, Kempe Olsson och Necovski (2019) uppmuntrar till att göra modellen EHM till sin egen, vilket den aktuella skolan har tagit fasta på. De har, utifrån tidsbrist och för att minska arbetsbördan, tagit bort vissa delar. Men att göra förändringar i en färdig modell kan ha både positiv och negativ inverkan på slutresultatet. Pedagogerna i studien ger uttryck för att de saknar

48

tydlig och planerad återkoppling från EHM. Genom att inte använda sig av rollen som spindel med tillhörande spindeldokument har den naturliga återkopplingsdelen tagits bort på den aktuella skolan. EHT har ett uppföljningsmöte dagen efter EHM, men detta är inget som synliggörs för pedagogerna eller som de får ta del av. Elevhälsan har alltså ett tillfälle att diskutera, reflektera kring och följa upp vad som sagts under EHM, men pedagogerna får ingen tydlig bild av att detta sker. Eftersom ingen plan på vidare arbete görs och heller inte förs in i ett spindeldokument, försvårar det uppföljningsarbetet eftersom det inte finns något konkret att följa upp. Det är risk att pedagogerna förlorar det som Antonovsky (2005) kallar KASAM, genom att de lyfta dilemmana inte följs upp och att säcken därmed inte knyts ihop. EHM bidrar till det som Bladini (2004) ser som en vinst med handledande samtal, nämligen att få pedagogerna att tänka annorlunda, se situationer utifrån samt att förändra sitt arbets- och förhållningssätt, men en tydlig återkoppling hade kunnat bidra till ytterligare en dimension av mötets påverkan på det hälsofrämjande och förebyggande arbete.