Resultatdiskussion

8.1.1 Lärares praktik

Majoriteten av lärarna arbetar utifrån ett läromedel, trots att de flesta uttrycker att ju längre erfarenhet de har av undervisning desto mindre läromedelsstyrda är de. Vi tolkar detta som att lärarna litar på att läromedlet ger eleverna allt de behöver, samt att de följer den tankestil som råder på skolan i form av det läromedel som finns inköpt till eleverna. Detta kan få den effekten att lärare i sin strävan att hinna igenom alla kapitlen i läromedlet får känslan av att inte hinna repetera moment, trots att de är medvetna om att repetition är viktigt för elever med dyslexi. Ingen av lärarna i studien nämner att de planerar undervisningen med hjälp av

styrdokumenten eller att de använder de bedömningsstöd som finns att tillgå. Några uppger de nationella proven som ett mål för undervisningen. I Skolverkets bedömningsportal finns både bedömningsstöd och Europarådets språkportfolio att tillgå men detta nämns inte av någon av lärarna. Lärarna väljer att följa ett läromedel trots att de inte anser att läromedlet är tillräckligt kommunikativt och därför genomför de lektioner med muntliga inslag trots att det inte ingår i läromedlet.

Lärarna i denna studie uppger att de arbetar med gruppens klimat. Enligt Skolverket (2014b) hjälper ett bra skolklimat till att motivera eleverna eftersom det bidrar till goda relationer och goda relationer leder till en trygg lärandemiljö för alla elever. Många elever med dyslexi har låg självkänsla, låga förväntningar och en dålig motivation (Swalander, 2009). Hattie (2012) menar att lärare måste vara tydliga med vilka regler som gäller samt träna eleverna på att samarbeta på olika sätt. Detta ser vi att lärarna i studien gör, men det framkommer inte hur de arbetar med skolklimatet i form av formella och informella normer. Thornberg (2013)

förklarar att det är viktigt initialt när en grupp formas att tala om värden och normer så att det utvecklas ett demokratiskt och socialt klimat. Lärarna beskriver ett upprätthållande av regler, men inte hur de kom fram till dessa regler. Enligt Thornberg (2013) är det viktigt att normer och värden upprätthålls över tid och inte ses som en engångsföreteelse.

8.1.2 Hur de ska anpassa undervisningen i engelska för elever med dyslexi

I studien är samtliga lärare eniga om vilka framgångsfaktorer som är viktiga för elever med dyslexi och de har idéer om hur de ska anpassa undervisningen för dessa elever. Ett salutogent perspektiv framträder eftersom ingen lärare uppger att någon elev ska utredas eller ha en diagnos. Lärarna i denna studie vill arbeta med anpassningar som ska hjälpa alla eleverna och de har en tanke om att ingen ska stigmatiseras. Lärarna beskriver olika sätt att motivera

40

eleverna med dyslexi, vilket är viktigt då det enligt forskningen är vanligt att elever med dyslexi också har en låg självbild. Det är också viktigt att den låga självbilden inte bidrar till minskade förväntningar såsom Swalander (2009) beskriver. Vi ser flera svar där lärarna beskriver att de uppmuntrar eleverna genom beröm och uppskattning, vilket är viktigt för den yttre motivationen. Men det är också viktigt att lärarna har ett genomtänkt arbete för att stärka den inre motivationen, vilket enligt Wery och Thomson (2013) leder till att eleverna vågar prova nya saker och behåller de inlärda kunskaperna bättre. Ett sätt att arbeta med detta är att kommunicera höga men realistiska mål, genom att ge individanpassade men utmanande uppgifter som eleverna klarar av, samt låta eleverna göra självvärderingar för att se att de kommer framåt (Wery & Thomson, 2013). Detta är inget som någon av lärarna i vår studie beskriver att de gör. Wery och Thomson (2013) menar att om lärarna kommunicerar målen, hjälper eleverna att se delmålen och göra självvärderingar, kan eleverna se sina framsteg och mycket problematik med misslyckanden och dålig självbild kan avhjälpas. Författarna beskriver även att det är viktigt att eleverna ser sambandet mellan skoluppgifter och världen utanför. Även Dysthe (2003) påpekar att det är i elevens olika sammanhang, även utanför skolan, som denne lär sig att använda engelska på olika sätt. Endast en av lärarna i studien uppger att man diskuterar vikten av att kunna engelska i olika sammanhang med eleverna. Läromedlet kan också vara ett hinder i att motivera eleverna, då forskningen visar att

individanpassade uppgifter stimulerar eleverna, men i läromedlet gör alla elever samma sak.

Kommunikation är något som lärarna uppger är viktigt i engelskundervisningen både för elever med dyslexi och för övriga elever. Lärande sker i första hand i sociala sammanhang och i samspel med andra enligt det sociokulturella perspektivet. Lärarna uppger att de frångår läromedlet under vissa lektioner, för att kommunicera mer med eleverna på engelska, vilket tyder på att trots att de följer ett läromedel inte anser att läromedlet är tillräckligt

kommunikativt. Flertalet av lärarna anger att kommunikation är en framgångsfaktor för eleverna med dyslexi. Vår läroplan genomsyras av det sociokulturella tankesättet där språket är tankens byggstenar och lärarna i studien påpekar kommunikationens viktiga roll. Lärarna uppger vikten av interaktion, vilket de beskriver sker på olika sätt, exempelvis i form av diskussion i bikupor eller genom att spela teater. Detta kan leda till utökat ordförråd, vilket enligt flera forskare (Wiklund , 2015; Lundahl, 1998; Wolff, 2009, Høien & Lundberg, 2013) är extra viktigt för elever med dyslexi. Enligt Säljö (2016) klarar eleverna det som de lär sig tillsammans med andra så småningom på egen hand.

41

De allra flesta eleverna med dyslexi i denna studie har tillgång till egna alternativa lärverktyg. Detta är av vikt med tanke på det som Lundberg (2011) förklarar; att engelsk skrift nästan alltid är problematisk för elever med dyslexi. De behöver alternativa lärverktyg med

exempelvis ordprediktion och talsyntes. Jacobson (2009) förklarar att många av de tekniska hjälpmedel som kan kompensera för svårigheter att läsa och skriva på svenska också kan användas för undervisning i engelska. Några lärare uttrycker okunskap om lärverktygens funktioner. Det är av vikt att tekniken blir en hjälp och inte ett hinder, vilket är lätt om lärare känner sig osäkra. Det är viktigt att alternativa lärverktyg finns att tillgå för hela gruppen, detta skulle hjälpa alla elever men specifikt elever med dyslexi i sin stavning. Enligt Eklöf och Kristensson (2017) kan alternativa lärverktyg upplevas som stigmatiserande och de endast är till för elever i behov av särskilt stöd.

Lärarna i den här studien tar bort uppgifter i läromedlet för elever med dyslexi i större utsträckning än vad de anpassar uppgifterna och ger möjlighet att genomföra dem på ett alternativt sätt. När man tar bort glosor eller skalar av material tar man även bort en del av den viktiga utvecklingen av ordförråd hos elever med dyslexi. Alla lärarna använder strategin att ta bort uppgifter men vi ser inte att de använder forskningsbaserad information till varför de gör som de gör. Detta kan leda till det som Skolinspektionen (2011) varnar för, att elever med dyslexi inte får möjlighet att nå ett högre betyg. Endast ett fåtal av lärarna uppger att de arbetar språkutvecklande eller utgår från elevernas vardagsliv. Ett sådant arbetssätt skulle enligt Skolinspektionen (2011) ge bättre förutsättningar för elever med dyslexi. Enligt forskare (Lundberg, 2013; Pardo, 2004; Tholin, 2007) är det viktigt för elever att lära sig ord både skriftligt och muntligt i ett sammanhang i fraser och meningar. En reciprok undervisning där läraren tillsammans med eleverna arbetar med olika texter underlättar mycket för elever med dyslexi (Høien & Lundberg, 2013; Wengelin & Nilholm, 2016).

Lärarna uttrycker att repetition är en framgångsfaktor för elever med dyslexi. Enligt Mitchell (2016) behöver elever med dyslexi repetera eftersom det ger eleverna möjlighet att minnas och att de nya orden blir internaliserade. Lärarna uppger att ett antal elever vill gå vidare i läromedlet men lärarna anser att det krävs mer repetition, framförallt för elever med dyslexi. Jacobson (2009) skriver att medvetenheten hos lärarna är viktig när det gäller att det tar tid att lära sig språk och att det krävs regelbunden övning och repetition.

42

8.1.3 Möjlighet att anpassa undervisningen i engelska för elever med dyslexi

De flesta lärarna i studien anser att de inte har möjlighet att anpassa sin undervisning på grund av brist på tid och brist på kompetens. Detta stämmer överens med Skolinspektionens (2016), granskning, vilken visade att de flesta lärarna visste hur de ska anpassa sin undervisning men inte har möjlighet på grund av tid och stora klasser. I studien är det, förutom stora klasser, den stora variationen i elevernas kunskaper i engelska som upplevs som tidskrävande. Bristen på tid uppfattas av lärarna dels som att de inte hinner med att anpassa sin undervisning i den mån de önskar och att de inte hinner reflektera över utförda anpassningar, när de hela tiden är på språng till nästa undervisningssituation. Dessutom beskriver de att de inte hinner repetera så mycket som de ser att eleverna med dyslexi behöver. Skolinspektionen (2011) såg att många lärare ofta ger flera exempel på hur undervisningen kan anpassas för elever med dyslexi, men beskriver att de inte alltid har möjlighet att arbeta med detta till följd av exempelvis för stora klasser. Detta stämmer överens med vad lärarna uttrycker i en rapport från Skolverket (2015) där de anser att de har svårt att hinna med att möta alla elevers olika behov. Det saknas både tid till planering, tid att ta fram anpassat material samt att hinna med att ge individuellt stöd och riktade insatser till elever under lektionstid. Lärare har under senare år fått fler

arbetsuppgifter men inte direkt möjlighet att ta bort några vilket har resulterat i tidsbrist (Skolverket, 2015). Hur arbetstiden används har stor betydelse eftersom det påverkar både likvärdighet och kvalitet. För att få kvalitet i undervisningen krävs det tid och därför blir det viktigt hur lärare väljer att fördela tiden mellan olika arbetsuppgifter (Skolverket,

2013). Lärare upplever att bristen på resurser som arbetar direkt med elever är ett mycket eller ganska stort hinder i arbetet med anpassningar (Skolverket, 2016).

Den kunskap som lärarna i studien efterfrågar är dels kompetensutveckling inom dyslexi och handledning kring hur man kan anpassa undervisningen för elever med dyslexi, men även hur de alternativa lärverktygen fungerar. Lärarna uttrycker frustration över att

kompetensutvecklingen styrs uppifrån och att de har liten eller ingen möjlighet att påverka innehållet. Lärarnas kunskap om anpassningar utgår inte från att de har kunskap om dyslexi utan på till viss del beprövad erfarenhet där de själva eller någon kollega sett vad som

fungerar. Här framkommer ett behov av ökad kunskap om dyslexi där specialläraren kan vara behjälplig med kompetensutveckling och handledning.

43

8.1.4 Speciallärares och specialpedagogers roll

Lärarna är fast i sin tankestil (Fleck, 1997) och därför behövs tid för kompetensutveckling via kollegiala träffar. Vid dessa kollegiala träffar kan speciallärare vara behjälpliga med att dels beskriva vilka anpassningar som behöver göras för elever med dyslexi inom engelska och dels hjälpa lärarna att reflektera över val av underlag för planering av lektioner. På kollegiala träffar är det därför även av vikt att lärarna utvecklar kunskap i de alternativa lärverktygen. Under dessa träffar kan lärarna lära sig att behärska de hjälpmedel som finns att tillgå i form av uppläst text, stavningskontroll samt ordprediktion på engelska, översättning, ljudande tangentbord samt inlästa läromedel. Utan denna kompetensutveckling är det lätt att falla tillbaka på traditionella och trygga undervisningssätt. Specialläraren bör också tillsammans med lärare planera lärmiljön för hela gruppen. Detta blir viktigt eftersom det idag på många skolor är många elever i grupperna, där eleverna har olika erfarenheter av engelska när de börjar. Lärare är i ett handlingstvång och slits mellan att hjälpa hela gruppen genom att anpassa miljön och att hjälpa individer med exempelvis diagnosen dyslexi, vilket gör att de hamnar i dagliga dilemman.