Resultatdiskussion

Syftet med denna studie var delvis att undersöka om och på vilket sätt revideringsförslagen skulle kunna tänkas påverka arbetet ute i verksamheterna. Detta gjordes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med lärare och rektorer. Resultatet från dessa intervjuer kommer i detta avsnitt diskuteras i anslutning till studiens bakgrund och tidigare forskning. Vidare kommer det också diskuteras hur kunskapssynen förändrats i läroplanen genom nya formuleringar i revideringsförslaget.

6.2.1 Skolans tankar kring revideringsförslagen

Som det inledningsvis nämndes under kapitel 3. Bakgrund, står det i Lgr11 att läsa under skolans uppdrag hur utbildning och fostran är en fråga om att överföra ett kulturarv: kunskaper, traditioner, språk och värden från en generation till nästa (Skolverket, 2019a). Precis som Lozic (2011) skriver bör historieämnet i skolan stå under kontinuerlig utvärdering för att kunna möta de ökade krav som ställs från samhällets håll tack vare mångkulturalismens framväxt. I detta

integreringsarbete kan historieämnet få verka som en väv som binder samman istället för att skilja olika grupper åt. Ansvaret för denna kulturarvsöverföring ligger på de anställda inom skolans verksamhet. Lärare, rektorer, specialpedagoger, fritidspersonal och alla andra som på ett eller annat sätt arbetar med eleverna under deras tid i skolan. För att kunna utföra sitt uppdrag på bästa sätt behöver personalen därför kontinuerligt delta i det utvecklingsarbete som sker enligt uppdaterade, statliga direktiv. Ett sådant är revideringsarbetet av den nuvarande läroplanen, där lärare fått vara med och påverka innehållet utifrån verksamheternas förändringsbehov (Skolverket, 2019c). Vid intervjuer med lärare och rektorer gavs tillfälle att studera hur sådana revideringar kan implementeras och användas av personalen i skolan. Resultatet från dessa intervjuer kan relateras till den tidigare nämna transformeringsarenan som enligt läroplansteori handlar om hur läraren tolkar sitt yrkesuppdrag genom skrivningarna i läroplanen och därefter utformar sin undervisning (Linde, 2014).

När det gällde det centrala innehållet visade resultatet på lite olika tankar hos informanterna även om ingen av dem ansåg att revideringarna skulle påverka deras stoffurval i någon större utsträckning då det ändå kvarstod ett tolkningsutrymme. Detta resultat bekräftar vad Linde (2014) skriver om hur lärarnas sinsemellan skilda tolkningar av samma läroplan, i kombination med deras yrkeserfarenhet, livshistoria och egen skolbildning återspeglas i det stoffurval de slutligen väljer att undervisa om. Om en lärare exempelvis brinner för något och anser det vara viktigt vill denne också förmedla just detta stoff. Det i sin tur leder till att lärarens läroplanstolkning resulterar i att just det stoffet prioriteras och väljs. Linde menar att dessa

determinanter finns hos alla individer och de kan vara såväl inre, som handlar om vilka

preferenser individen har, som yttre, som är strukturellt och samhälleligt konstruerade.

Samtliga informanter i denna studie höll med om att den ökade betoningen av fakta och förståelse som revideringen skulle innebära vore en positiv utveckling, då svårtolkade förmågor fått inneha ett större utrymme i den aktuella läroplanen. Målet med revideringen av kunskapskraven var också att minimera risken för att de skulle verka som alltför styrande av undervisningen (Skolverket, 2019c). Detta i sig vore intressant att fortsätta studera (se kapitlet om förslag till fortsatt forskning) då alla informanter, utom Niklas och Kristina, svarade att de utgick från kunskapskraven vid planering av sin undervisning. Detta beslut går att relatera till den tredje nivån av de tidigare nämnda läroplanskoderna, som handlar om att studera hur läroplanens skrivningar tar praktisk form i klassrummet genom lärarens tolkningar (Wahlström, 2015). De intervjuade informanterna (förutom Niklas och Kristina) har i det här fallet valt att utgå från vad eleverna enligt kunskapskraven förväntas lära sig genom undervisningen och sedan baserat sin planering på det. Samtliga informanter uttryckte också tankar kring hur förändringarna i kunskapskraven kan bidra till att öka likvärdigheten i skolan vilket i sin tur bidrar till en ökad social rättvisa i samhället då alla elever ges jämnare förutsättningar (Young, 2014).

Precis som Eliasson (2014) skriver om den otydlighet som funnits i läroplanen sedan 1994, höll alla informanter med om att den stora mängden mål och oklara betygskriterier som läroplanen innehållit inte bidragit till att fungera som det arbetsverktyg de hade önskat. Tack vare Lgr11 (Skolverket, 2019) förenades mål- och resultatstyrningen med en kunskapssyn där ansvaret för bedömning och undervisningens innehåll istället hamnade på lärarna. Det överensstämmer med vad Lipsky (1980) skriver om hur lärare blir de faktiska utförarna av skolpolitiken och att detta sker i mötet mellan lärare och elev. De lärare som via denna studie fick göra sin röst hörd upplevde samtliga en frihet i planeringen av undervisningen men bekymrade sig för likvärdigheten när det gällde bedömningen. Det stämmer bra överens med hur Ammert (2014) resonerar kring ämnet, att alla aspekter av kunskap inte är mätbar och därför inte kommer synliggöras. Kunskapssynen kan lätt bli för snäv genom läroplanerna och endast täcka isolerade och mätbara aspekter av kunskap och förmågor. Genom detta finns risken att djupare och mer analytisk kunskap inte uppmärksammas skriver Ammert. Detta synsätt delades av såväl Hanna som Niklas, som båda två uttryckte tankar kring förmågor hos eleverna som kanske inte synliggörs explicit i kunskapskraven men ändå kan vara av värde att notera.

Något som framstod som intressant under lärarintervjuerna var hur samtliga informanter ansåg att Skolverkets syfte med revideringen: att stärka elevernas kunskapsutveckling samt skapa ett bättre arbetsverktyg för lärarna i kurs- och ämnesplanerna, med stor sannolikhet skulle kunna uppnås (Skolverket, 2019c). Alla informanter var också överens om att de komplexa och svårtolkade begreppen i kunskapskraven nu bytts ut mot mer greppbara alternativ, vilket i sin tur kan underlätta arbetet med att skriva om formuleringarna för att vara lämpliga på elevnivå. Revideringen kan därför anses vara ett led i att skapa jämlika lärandemiljöer där alla elevers förutsättningar till lärande och utveckling tas till vara, vilket forskning visar är en av skolans stora utmaningar (Håkansson & Sundberg, 2016).

Gällande implementeringsarbetet framgick det under intervjuerna med rektorerna att de bägge två var väldigt positiva till revideringsförslaget. Eftersom forskning visar på vilka framgångsfaktorer pedagogiskt ledarskap hos skolledare är vad gäller elevers kunskapsresultat, visar resultatet från denna studie att en positiv inställning till förändringsarbete förekommer (Håkansson & Sundberg, 2016). Det går i linje med vad Linde (2014) skriver om skolledare, som genom en decentralisering fått en allt större roll som pedagogiska ledare och därigenom blivit betydelsefulla aktörer i transformeringsarenan. Då underlaget är för sparsamt tilltaget kan resultatet tyvärr inte anses generaliserbart eller anspela på en allmänt förekommande inställning hos skolledare men ger dock en positiv indikation på att det kan förekomma. Vid intervjuerna framgick också hur de båda rektorerna såg framför sig ett implementeringsarbete med stöd av Skolverkets material, vilket stämmer överens med hur skolutveckling ska ske på ett bredare plan, nämligen genom ett samspel av flera aktörer (Håkansson & Sundberg, 2016). Dessa aktörer rör som tidigare nämnt inte bara skolpolitiker och administration utan även huvudmän, lärare, föräldrar och elever, vilket kan ha både för- och nackdelar då alla som gått i skola har någon åsikt.

Linde (2014) skriver dock om hur den ökade liberaliseringen av skolan kan tänkas ge föräldrar ett ökat inflytande i framtiden. När barnens möjligheter att fritt välja skola ökar kan det uppstå konkurrens mellan närliggande skolor om eleverna och en ökad lyhördhet för vad föräldrarna anser om hur läroplanen ska tolkas menar Linde. På det viset blir de också aktörer med inflytande på transformeringsarenan. Denna studie visar på hur högt informanterna värderar det kollegiala lärandet och de reflekterande samtalen med sina kollegor i utvecklandet av sin egen profession. Forskning visar också hur detta, tillsammans med en tydlig målbild från huvudmännen, är en nyckelfaktor vid inte bara skolutveckling utan också för att förbättra elevers läranderesultat (Håkansson & Sundberg, 2016). Skulle studiens påvisade resultat visa sig gälla på fler skolor runt om i landet finns goda förutsättningar till att nå framgång på nationell nivå vad gäller skolutveckling.

6.2.2 Kunskapssynen i läroplanen

I arbetet med denna studie har det tydligt framgått att när det gäller kunskapsbegreppet finns det ett nästintill oändligt spektrum av definitioner. Vilken kunskapsdefinition och vilket historiskt innehåll som sedan väljs ut som innehåll i läroplanen styrs av det historiska och sociala sammanhanget som är aktuellt just där och då. Detta avsnitt går också relatera till det läroplansteoretiska begreppet formuleringsarena, där de tankar och föreställningar som ligger bakom läroplanens skrivna formuleringar placeras (Linde, 2014). Även om kunskapsbegreppet används flitigt vid politiska diskussioner, konflikter och debatter gällande skolan saknas ett preciserat innehåll eller några direkta exempel på vad det faktiskt innebär (Wahlström, 2016b). Innebörden får istället tolkas genom att granska hur kunskapsbegreppet synliggörs genom de styrdokument som utfärdas för skolan. Styrdokument som står under kontinuerlig utvärdering och revidering. Exempelvis konstaterar Persson (2019) hur historieämnet gått genom ett skifte, från en kollektiv samförståndsanda till att öka fokus på den enskilde individens lärande och utveckling. Denna studie syftade därför till att identifiera vilken kunskapssyn vad gäller historieämnet som syns i den aktuella läroplanen i Sverige just nu, Lgr11 (Skolverket, 2019a) och jämföra den med kunskapssynen som syns i revideringsförslagen till samma läroplan (Skolverket, 2019b).

Jämförelsen som gjordes i tabellform visade på hur formuleringar som rör elevers förmågor fått stå tillbaka något till förmån för mer mätbara kunskaper i revideringsförslaget. Detta beslut, att reducera vikten av elevers förmågor till skillnad från deras förståelse och faktakunskaper, går ur ett läroplansteoretiskt perspektiv relatera till vilken människosyn som synliggörs. En människosyn som handlar om hur eleverna som undervisas bör vara och utvecklas enligt samhällsrådande normer (Linde, 2014). Det framgår på lite olika sätt i de olika delarna (syftestexten för historieämnet, centralt innehåll och kunskapskrav). I syftestexten syns det genom att formuleringen förmåga att används färre gånger och formuleringarna kunskaper om och förståelse för istället används på fler platser. I det centrala innehållet har formuleringar som tidigare varit mer övergripande konkretiserats. Detta överensstämmer med Skolverkets

revideringsmål, att ämnets syfte och centrala innehåll skulle få ett tydligare fokus i undervisningen och att fakta och förståelse skulle betonas i högre grad (Skolverket, 2019c).

I revideringen av kunskapskraven syns också målsättningen att förstärka vikten av fakta och förståelse. Eleverna ska till exempel enligt kunskapskraven ge något, några, några välgrundade

exempel. Det blir ett tydligt exempel på en mer mätbar bedömning som kan underlätta lärarnas

arbete, en formulering som också samtliga informanter i denna studie uppskattande noterat (se avsitt 5.1). Denna förstärkning av fakta och förståelse i läroplanen går också relatera till de läroplanskoder som handlar om samhällsnivå. Som exempel ställer dagens ökade kunskaps- och informationssamhälle högre krav på faktakunskaper och källkritik. Behovet av att genom undervisningen skapa förutsättningar till sådan kunskap, erfarenhet och värdering kommer då från rådande förhållanden i samhället (Wahlström, 2015). Precis som Ammert (2013) konstaterat, höll också lärarna med om att kunskapsbegreppets innehåll är svårtolkat såväl ämnesspecifikt som pedagogiskt. Enligt Ammert (2013) handlar kunskap om något om att förstå såväl dess framväxt som utvecklingslinjer och rötter. Just begreppet utvecklingslinjer är dock något som försvunnit i kunskapskraven för mellanstadiet med revideringsförslagen, vilket kan tänkas ha varit ett av begreppen som Skolverket ansåg för avancerat för de yngre eleverna (Skolverket, 2019c).

Skolverket ville med revideringen också tydliggöra en progression, med grundläggande kunskaper för yngre elever och ett ökat inslag av komplexa samband för äldre elever, vilket också framgår av revideringsförslagen (Skolverket, 2019c). Borttagningen av formuleringarna

Komplexa samband, (till viss del, relativt väl, väl) underbyggda resonemang (i huvudsak,

relativt väl, väl) samt fungerande sätt skapar också möjligheten för läraren att lägga en större vikt vid bredden i elevernas ämneskunskaper. Det beslutet visar också på en återgång i utvecklingen jämfört med Lgr11 där det istället lyftes fram hur lärare i allt högre utsträckning skulle observera, värdera, beskriva, mäta och dokumentera elevers förmågor (Englund, Forsberg & Sundberg, 2012). Studiens resultat kan därför visa på hur revideringsförslagen skulle kunna resultera i en minskad arbetsbörda för lärarna om innehållet i läroplanen därigenom blir tydligare och enklare att tolka.

Precis som vid revideringsförslaget som inkom 2010, blev också delar av detta förslag en källa till kritik. Det som kritiserades mycket även den här gången var idén om att plocka bort antiken ur läroplanen. Lärare fick då komma med synpunkter och de flesta verkade hålla med Nygren (2012) om vikten av att fortsätta undervisa äldre historia i skolan och den massiva kritiken ledde till att förslaget återtogs.

Sammanfattningsvis visar resultatet av denna studie till viss del att kunskapssynen i läroplanen, genom sitt beslut att i större utsträckning betona faktakunskaper som värdefulla, återgått till det

synsätt som länge präglade svensk folk- och grundskola, nämligen vilket innehåll som ska läras in (Englund, Forsberg & Sundberg, 2012). Den mål- och resultatstyrda inriktning som bland annat innebär att bedöma elevers förmågor har visserligen fått stå tillbaka, men inte i någon större utsträckning, utan framhävs fortfarande i kursplanerna som väldigt viktiga instrument för att mäta elevernas kunskaper. De informanter som fick medverka i studien hade en övervägande positiv inställning till revideringsförslagen och det implementeringsarbete de kommer innefatta. Lärare och skolledare spelar alla en viktig roll som aktörer i arbetet med kontinuerlig skolförbättring och studiens resultat indikerar därför att revideringsförslagen kan tänkas verka som en bidragande framgångsfaktor när det gäller elevers kunskapsresultat (Håkansson & Sundberg, 2016). Det faktiska resultatet och hur läroplansrevideringen kommer synliggöras i verksamheterna återstår att se och kan vara ett intressant område att forska vidare på (se förslag till vidare forskning). Precis som Wahlström (2016) skriver, handlar läroplansteori om just det, att synliggöra de förändringar som läroplaner baserat sitt urval av kunskap på. Lärare ska inte heller nu välja vilket innehåll som helst utan har, om studiens resultat skulle bli allmängiltiga, ännu tydligare ramar och verktyg att finna i den reviderade läroplanen, vilket förhoppningsvis kan maximera potentialen för lärande.