Resultatdiskussion

Syftet med denna studie var att undersöka vilken syn förskollärare har på kommunikation inom ramen för vardagliga förskoleaktiviteter med barnen. Om deltagarna i denna undersökning skulle fått frågan om hur de ser på kommunikation i förskolan skulle det troligen leda till ett svar som de ser som självklart och ganska kortfattat. För att få ett bredare perspektiv och mer material, utformades flertalet öppna frågor för att kunna besvara syfte och frågeställningar utifrån ett förskollärarperspektiv. Enkäten innehöll även slutna frågor om exempelvis ålder, kön och erfarenhet, där vi tänkte undersöka om det fanns några likheter/skillnader mellan de olika alternativen men i analysen märktes inga större skillnader mellan respondenternas svar. Nedan kommer vi att diskutera resultaten uppdelade på de teman som vi fann.

6.2.1 Kommunikationens betydelse

Resultatet av många svar är att förskollärarna tar upp kommunikationens betydelse för barnens språkutveckling. Bain, James och Harrison (2015) stärker också förskollärarnas tankar och åsikter om detta och lyfter kommunikationen och lekens viktiga aspekter i förhållande till barns språkutveckling. Leken skapar möjligheter för barnen att på olika sätt få uttrycka sig och i en social miljö tillsammans med andra kunna samspela och kommunicera. Utbildningen i förskolan ska stimulera och utveckla barnen och deras möjligheter till språk och kommunikation. Barn ska ges möjlighet att tänka, lära och kommunicera med olika syften i olika sammanhang (Skolverket, 2018).

Resultatet visar även viktiga aspekter på kommunikationen som inte endast består av verbal kommunikation utan också den ickeverbala kommunikationen. Där beskrivs andra kommunikativa hjälpmedel och hur dessa används i förskolans verksamhet av förskollärare och pedagoger. Nilsson och Waldemarsson (2016) beskriver hur barnen skapar förståelse för olika saker om man som vuxen sätter ord på saker och är tydlig i sitt sätt att prata och beskriva olika föremål i sin och barnens omgivning. TAKK som de

30 flesta av förskollärarna använder sig av är ett viktigt komplement för att ge stöd och kunna erbjuda fler uttryckssätt för barnen. TAKK som betyder tecken som alternativt och kompletterande kommunikation innebär att pedagoger kan använda detta för att förstärka och komplettera det talade språket med hjälp av olika rörelser (Tisell, 2009). Skolverket (2018) menar att förskollärarnas ansvar ligger i att erbjuda barnen stimulans och utmaning i sin utveckling av språk och kommunikation. I och med detta är olika kommunikativa hjälpmedel ett krav att använda sig av i förskolans utbildning för att barnen ska ges möjligheter till utveckling och lärande.

6.2.2 Förskollärarens roll och förhållningssätt

Förskollärarna har en betydande roll för vilka möjligheter till kommunikation barn ges i förskolan. Lindqvist (1999) beskriver hur barn ges möjligheter till utveckling i social interaktion när vuxna och barn är i en dialog. Som Vygotskij (Smidt, 2010) menar är det i sociala samspel som lärande och utveckling sker och då är förhållningssättet hos pedagoger av stor relevans för att dessa förutsättningar skapas. Eftersom förskolan är det första ledet i utbildningssystemet har förskollärarna en stor roll för att lägga grunden till barns fortsatta lärande (Skolverket, 2018). Nilsson och Waldemarsson (2016)

beskriver även vikten av att använda sig av kommunikation eftersom det kan leda till möjligheter att möta andra människor och deras erfarenheter och kunskaper. Resultatet påvisar också att förskollärare är intresserade av vad barnen har att säga, att man bekräftar och stöttar dem i sina egna tankar och erfarenheter.

Öhman (2016) menar att förskollärarnas förhållningssätt inte är något man automatiskt “har” utan det är något som man istället “gör” och själv skapar förutsättningar för. Resultatet visar även hur förskollärarna lyfter vikten av hur de själva agerar ligger till grund för vilka möjligheter barn ges för kommunikation. Förhållningssättet innefattar olika delar där en aspekt är de sociala betydelserna som man kopplar till de relationella där det menas hur vi framstår i samspelet tillsammans med andra och hur man kan skapa olika känslor, vilket innefattar relationskompetens. En annan aspekt på

förhållningssättet är de kommunikativa betydelserna som handlar om sättet att samtala, ordval som görs, tonfall samt användandet av kroppsspråket och de ickeverbala

uttryckssätten, dessa handlar om samtalskompetens. Till sist har vi de psykologiska betydelserna som innefattar hur samtalen och samspelet tolkas och uppfattas av oss

31 själva och andra. Vilka erfarenheter som finns mellan parterna som deltar (Öhman, 2016).

Som Skolverket (2018) säger ska förskolan vara ett ställe som är en social gemenskap och en plats som inger trygghet för barnen samt deras lust att vilja lära. Förskollärare ska ansvara för att barnen ges förutsättningar att leka, lära och utvecklas samt att barnen stimuleras och får använda sin fulla förmåga i olika aktiviteter. För att barnen ska ges möjlighet till detta är ett positivt förhållningssätt hos både förskollärarna och pedagoger något som krävs för att gynna barnens välbefinnande, utveckling och lärande

(Skolverket, 2018). Även UNICEF (2020) lyfter vikten av att alla barn ska ha samma rättigheter till utveckling och lärande samt att ingen ska diskrimineras.

Något som också framkommer i resultatet är att samspelet och kommunikationen kollegor emellan är av stor betydelse. De påvisar att om arbetslaget har en god och respektfull relation till och kommunikation med varandra speglar det av sig till både barn och vårdnadshavare, som i sin tur skapar goda förutsättningar för barnen att själva eftersträvar detta. Ellneby (2010) poängterar att förhållningssättet som pedagogerna har gentemot barnen och även personalgruppen påverkar relationerna och

kommunikationen.

6.2.3 Den pedagogiska miljön och dess betydelse

I resultatet kring miljön på förskolan och vad den har för betydelse, kunde man se i materialet om hur förskollärarna beskrev fördelarna med att arbeta för att skapa en pedagogisk miljö som är viktig för deras vardagliga praktiker. Antopolskaya,

Zhuravleva och Baybakova (2017) poängterar miljöns betydelse för barnens utveckling liksom förskollärarna i undersökningen. Jonsson och Williams (2013) menar också att hur miljön på förskolan utformas och planeras skapar möjligheter för barnen att utöva kommunikation via många uttryckssätt eftersom kommunikativa möten sker hela tiden i barnens närmiljö.

Resultatet visar även hur förskollärarna beskriver vikten av att miljön ska vara utformad efter barnens intressen och behov samt vara föränderlig under tiden eftersom barn skapar nya intressen och behov med tidens gång. Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2020)

32 betonar också precis som förskollärarna i studien vikten av helhetssynen på barnen och deras behov, att det ska bilda en helhet som utgår ifrån barnens bästa och deras chans till utveckling utifrån en pedagogisk miljö.

Enligt förskolans läroplan (Skolverket, 2018) skall miljön vara anpassad för att inspirera alla barn till att samspela och utforska den tillsammans. Miljön skall även stödja

barnens utveckling, lärande, lek och kommunikation. Det skall finnas många valmöjligheter som ger ökade förutsättningar för barnen att bredda sina val av aktiviteter samt lekmönster. Förskollärarna skall bidra till att miljön på förskolan inspirerar barnen och utmanar dem att utveckla sina förmågor och intressen.

6.2.4 Rutinsituationer

Rutinsituationer var något som visade sig som en aspekt för kommunikationens betydelse genom måltider, blöjbyten samt av- och påklädning. Vikten av att ta tillvara på de tillfällen som inbjuder till viktiga och nödvändiga “naturliga” samtal. Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2020) stärkte respondenternas svar, då de påvisar att indelning i mindre grupper är av betydelse för att skapa en lärandemiljö av hög kvalitet. När förskollärarna kan engagera sig i en mer ömsesidig individuell kommunikation gynnar det barnen och är en viktig komponent i barnens lärande och utveckling. Författarna menar även att mindre grupper skapar bättre förutsättningar för både barnen och

förskollärarna och pedagogerna att se varandra och föra god kommunikation. Språket är också något som Vygotskij betonar, vilken funktion och betydelse språket har för att en individ ska utvecklas i kommunikationen. Språket hjälper till att forma och bidra till människan och den sociala kompetensen (Johansson, 2017).

Resultatet visar att det är av stor vikt att ta vara på dessa tillfällen vid rutinsituationer för att prata och diskutera med barnen för att utveckla deras språkliga kunskaper. Vilket också kan leda till utveckling och lärande för barnen och inte bara det verbala språket utan också deras tänkande (Johansson, 2017). Mortlock (2015) stärker också

rutinsituationernas betydelse när det kommer till socialisering. Som förskollärarna också poängterar är det viktigt att ta till vara på dessa situationer, genom att ta sig tiden till att uppskatta och se vikten av dessa samtal som ger möjlighet till språklig utveckling hos barnen. Enligt Skolverket (2018) är förskolan en plats som ska innefatta omsorg,

33 utveckling och lärande, utifrån detta är det relevant att uppmärksamma och synliggöra dessa rutinsituationer som sker dagligen, genom att i omsorgen också se möjligheter till utveckling och ett lärande. Att ta tillvara på dessa olika situationer och ser även dessa som tillfällen för barnen att lära.

6.2.5 Samspel och kommunikation

Samspelet och dess betydelse för kommunikationen var något som resultatet påvisade att det gäller att förskollärarna kommunicerar med barnen som skapar möjligheter till inflytande och samspel. Öhman (2016) stärker respondenternas svar då hon menar att vuxna bör vara öppna för att ta emot och svara på barnens initiativ och skapa utrymme för barnen att uttrycka sig. Genom vårt sätt att samspela med barnen är det en grund som gör det möjligt för barn och vuxna att samla, uttrycka sig och bilda uppfattningar.

Williams och Sheridan (2018) menar att förskollärares vilja, kompetens och attityd har stor betydelse för vilka möjligheter barnen har till inflytande. Genom att vuxna är närvarande och engagerade i barnens vardag, lyssnar och är nyfikna på vad barnen har för intressen skapar god kommunikation och samspel. Leken och samspelet ska vara en central del i förskolans utbildning och där spelar arbetslagets förhållningssätt en stor roll, som bekräftar barnen, leken och dess betydelse (Skolverket, 2018).

34