I diskussionen kommer det börja med en diskussion kring studiernas syfte och vald metod.
Sedan diskuteras resultatet utifrån de tre valda ämnena; Behov av kunskap, lyssna och vara lyhörd och organisatoriskt stöd.
6.1.1. Diskussion om studiernas syfte och metod
Av de tio studierna som granskades var sex kvalitativa och fyra var kvantitativa. Eftersom syftet för detta examensarbete var att skapa en överblick över sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor som var utsatta för våld i nära relation så skulle det varit önskvärt om flera artiklar var kvalitativa, då en djupare förståelse för erfarenheterna kunde undersökts. I och med att utbudet av artiklar var begränsat så valdes de artiklar som kunde hjälpa författarna
av detta examensarbete att svara på deras syfte och på så sätt komma fram till ett trovärdigt resultat.
De likheter som identifierades i alla studiernas syfte var att de handlade om sjuksköterskors erfarenheter i sitt arbete med kvinnor som var utsatta för våld i nära relation. Alla studier hade ett tydligt syfte som svarade på författarna av detta examensarbetes syfte, vilket gjorde att ett resultat kunde byggas och en klarare bild om erfarenheterna hos sjuksköterskorna hittades. Henricson (2017a) menar att ett syfte ska visa vad du vill ha svar på i en studie.
Genom att formulera ett tydligt syfte gör det att de är enklare för läsaren att förstå vad studien ska handla om.
Likheter mellan de kvalitativa studierna var att alla använde sig utav intervjuer när de samlade in sin data. Detta resulterar i att det blir mer kvalitativt innehåll som visar på trovärdighet och överförbarhet då de sjuksköterskor som har svarat ger direkta svar på de frågor som ställs och mer precis information kan analyseras. Det blir alltså mer kvalitet i svaren än om en generell fråga ställs. Med intervjuer kunde författarna av studierna få ut ett exakt svar på vad sjuksköterskorna har för erfarenhet av att möta kvinnor som var utsatta för våld i nära relation.
Likheterna mellan de kvantitativa studierna var att alla använde sig utav enkäter när de samlade in sin data. Med detta resulterade det i att kvantitet blev fokus för dessa studier.
Billhult (2017) beskriver enkäter som ett enkelt sätt att få ut den informationen som
författarna är ute efter. Genom att ställa direkta frågor kan författarna med hjälp av svaren få ut den information som behövs för att analysera ämnet. Kvantitet är en viktig del i enkäter då många svar kan visa en helhet om ett ämne. Författarna av examensarbetet menar att mer kunskap om våld i nära relation ges till sjuksköterskor så kommer läget att förändras för kvinnorna som är utsatta för våld i nära relation. Med detta examensarbete så kan kunskapen om våld i nära relation spridas och göras att ämnet lyfts.
Fördelar med att använda sig av enkäter är att författarna kan konstruera sina egna frågor så de får exakt svar på det som de söker efter. Det går även att välja inriktning på enkäten och skicka till den målgrupp som behövs för att få bäst svar. När en egenkonstruerad enkät görs så kan även författarna bestämma längden på enkäten och antalet frågor som ska svaras på.
Detta för att mer precis information ska kunna fås och kvalitén för enkäten ökar. Nackdelar med att göra en enkät är att frågorna kan missförstås och att frågorna kan vara ställda på ett sådant sätt att de kan tolkas på olika sätt beroende på den erfarenhet som i dessa fall
sjuksköterskorna som svarade på enkäterna hade. Det kan även bli så att frågorna är ställda på ett sätt som gör att de avspeglar de som författarna vill ha ut av frågorna. Alltså att frågorna är direkt ställda och kan då göra att den som svarar inte kan uttrycka sig exakt som hen vill. Ännu en nackdel är att vid en enkät så kan resultatet ifrågasättas om det är så att kunskapen om våld i nära relation ökar, då förändras svaren på enkäten och resultatet blir inte detsamma (Billhult, 2017).
6.1.2. Diskussion om studiernas resultat
Resultatet bygger på tre huvudsakliga punkter där det framkom att behov av kunskap, att lyssna och vara lyhörd och behov av organisatoriska stöd är där det brister för
sjuksköterskan när det kommer till att möta kvinnor utsatta för våld i nära relation. Dessa tre punkter är det som är kärnan i att sjuksköterskan inte kan utföra sitt arbete med att hjälpa kvinnor som är utsatta för våld i nära relation.
6.1.3. Diskussion utifrån behov av kunskap
De resultat som framkom i alla studierna var att kunskapen i ämnet våld i nära relation är bristfällig. Med tanke på det ökade problemet med våld i nära relation kan det vara ett viktigt problem för sjuksköterskorna att veta mer om för att sjuksköterskorna skulle kunna hjälpa de utsatta kvinnorna. Många sjuksköterskor kände att de inte fått den utbildningen de behövde och det borde finnas med redan från grundutbildningen. Det framkom även att vissa
sjuksköterskor hade möjlighet till att vidga sin kunskap men att de inte ville eller kände sig motiverade till att göra detta.
För att förbättra det praktiska vårdarbetet så bör det vara en självklarhet att kunskapen om våld i nära relation utvecklas. Det bör vara en del av sjuksköterskors arbete redan från början i utbildningen men även i att under arbetslivets gång få internutbildningar om hur
sjuksköterskor skulle kunna möta kvinnor som är utsatta för våld i nära relation. Vårdarbetet kan påverkas negativt genom att sjuksköterskor inte kan ge den vård som dessa kvinnor behöver. Författarna av detta examensarbete vill lyfta att detta bör vara en viktig del i en sjuksköterskas arbete att kunna se och identifiera tecken på att en kvinna är utsatt för våld i nära relation. Sjuksköterskor bör vara öppen om att kvinnan kanske inte vill prata om detta.
Sjuksköterskor bör tillsammans göra detta ämne alltså våld i nära relation icke tabubelagt.
Det bör ske en ändring i hur sjuksköterskor arbetar med detta. Varje dag möter
sjuksköterskor kvinnor som var utsatta för våld i nära relation utan att ens märka det då rätt frågor inte ställs. Genom att göra våld i nära relation till ett mer normalt ämne att prata om och att ta bort det tabubelagda så kan flera kvinnor våga ta sig ur en våldsam relation (Statens beredning för medicinsk och sociala utvärdering, 2019)
Tre av studierna kom fram till att sjuksköterskorna inte kände trygghet eller förberedda i att möta kvinnor utsatta för våld i nära relation. Detta visar i hur mycket det betyder för
sjuksköterskor att få rätt utbildning så att sjuksköterskorna känner sig trygga i att möta kvinnor som var utsatta för våld i nära relation. Men också för att kvinnorna ska känna sig trygga när de söker vård, de bör kunna känna att sjukvården är en trygg och säker plats att söka sig till och få den hjälp kvinnorna behöver. Tidigare forskning visar att kvinnorna inte har så goda erfarenheter av vården. Genom att kvinnorna inte blir upptäckta eller inte känner sig sedda av sjuksköterskorna så visar det i att brist på kunskap hos sjuksköterskorna är det som kan vara problemet. Författarna av examensarbetet menar att mer kunskap bör hittas om våld i nära relation om förändring ska kunna ske. Kvinnor som lever med våld i nära relation kan bäva för att söka vård.
Att vara utsatt för fysiskt och psykiskt våld är påfrestande. En kvinna som blir utsatt för våld ingår ofta som författarna av detta examensarbete skrivit i normaliseringsprocessen. Genom att normalisera och att prata om att våld i nära relation inte är något normalt kommer det göra att kvinnor som är utsatta får upp ögonen och förstår att de inte lever i en sund relation.
Att normalisera våldet är någon som en kvinna kan gå igenom för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt och för att tillfredsställa mannen som hon lever med
(Riksorganisationen för kvinnojouren och tjejjouren i Sverige, 2021).
6.1.4. Diskussion utifrån att lyssna och vara lyhörd
Två av studierna kom fram till att sjuksköterskor bör vara lyhörda och lyssna när det möter kvinnor som var utsatta för våld i nära relation. Att se tecken på att en kvinna är utsatt för våld i nära relation bör vara något som en sjuksköterska har möjlighet att göra i och med att fysiska och psykiska tecken är de som kan vara avgörande om en kvinna upptäcks.
Författarna av studierna tar även upp för att en sjuksköterska ska kunna utvecklas så kan hen behöva vara lyhörd och lyssna på patienten.
En av studierna visar att en sjuksköterska kan vara lyhörd på kvinnans upprepade besök hos vården, att vet vilka tecken som finns på våld i nära relation och att som sjuksköterska våga fråga om så är fallet. Genom att fråga kvinnan om hon är utsatt kan det öppna upp en
konversation och bygga en trygghet mellan kvinnan och sjuksköterskan. Detta kan leda till att kvinnan känner att vården är en plats som är trygg och att det går att vända sig till när det behövs. En viktig aspekt att ta upp är att aldrig tvinga eller pressa någon att prata om vad hon varit med om. Det ska komma naturligt och kännas bra. Sjuksköterskan har på så sätt
kommit långt i sin egen utveckling och kan då skapa erfarenheter i ämnet våld i nära relation.
En annan viktig aspekt att ta med är att tiden inte får vara pressad, utan uppkommer det att en kvinna är utsatt för våld i nära relation så får det ta den tid det behöver. Kvinnan ska känna sig trygg i sjuksköterskan som hon öppnar upp sig för och kvinnans lidande ska kunna lindras och hon ska kunna få den hjälp hon behöver.
Detta kan kopplas samman med Katie Eriksson caritativa vårdteori (Eriksson, 2018) som har fokus på lidande och att lindra lidandet. Genom att uppmärksamma kvinnorna och ge de utrymme och tid som behövs kan lidandet minskas och kvinnorna kan få hjälp. Om
sjuksköterskan inte lyssnar eller är lyhörd så bildas det ett hälsohinder för kvinnan, detta kan vara för att grundorsaken inte utreds utan att symtomen bara lindras. Genom att vara lyhörd och se hela kvinnan så kan sjuksköterskan lindra lidande och se till att det blir en hälsoresurs och inte ett hinder. Detta kan ge kvinnan kraft till att våga berätta, känner sig trygg och får då den hjälp hon behöver.
6.1.5. Diskussion utifrån behov av organisatoriska stöd
Två av studierna beskriver vikten av att ha det hjälpmedel, rutiner och riktlinjer för att kunna hjälpa kvinnor utsatta för våld i nära relation. För att sjuksköterskor ska kunna känna sig trygga i att möta kvinnor som var utsatta för våld i nära relation så behövs ett större
organisatoriskt stöd samt att kunna vända sig till någon om sjuksköterskorna har frågor eller funderingar. Det framkom även att de lagar och styrdokument som finns och som
sjuksköterskor bör arbeta utifrån innefattar ingenting om våld i nära relation. Det står inget om hur sjuksköterskor bör agera eller vad de bör göra i en situation när det möter en kvinna som är utsatt för våld i nära relation. Genom att sjuksköterskorna inte visste vad för rutiner som finns eller hur det skulle hantera kvinnor som var utsatta för våld i nära relation så fick dessa kvinnor inte den hjälp som de behövde. Detta menar författarna av examensarbetet visar på att organisatoriskt stöd är viktigt för att kunna utvecklas och kunna hjälpa kvinnor som är utsatta för våld i nära relation.
Genom att sjuksköterskorna inte har de organisatoriska stödet de behöver så kan arbetet försvåras när det kommer till lidande och att lindra lidandet hos kvinnor som var utsatta för våld i nära relation. Om en sjuksköterska inte vet hur hen ska möta en kvinna som var utsatt för våld i nära relation eller ens se tecken på att hon var utsatt. Det gör att kvinnan inte kan upptäckas och vårdrelationen ej kan skapas och kvinnan får inte den hjälp hon behöver (Wiklund Gustin, 2017)
Enligt två av studierna från resultatet så byggs erfarenheter inte genom att inte vara medveten om våld i nära relation utan det är något som det organisatoriska stödet bör uppmärksamma och se till att sjuksköterskorna är medvetna om och kan hantera. Genom att ge organisatoriskt stöd så utvecklas sjuksköterskorna och de känner sig tryggare i att arbeta på en arbetsplats och i att hjälpa kvinnor som är utsatta för våld i nära relation.