Sjuksköterskors roll i mötet med våldsutsatta kvinnor

Sjuksköterskor har ansvar vid upptäckt av våld i nära relation. Kvinnor som söker vård kan behöva få frågan om hon är utsatt för våld. Tidspress, attityder, begränsad kunskap och de faktum att kvinnan inte vågar eller vill berätta, kan göra så att det finns svårigheter för sjuksköterskor att upptäcka att kvinnan är utsatt (Socialstyrelsen, 2019a).

Det kan finnas fysiska tecken på att kvinnan är utsatt för våld i nära relation. Det kan vara att hon har sår, blåmärken, frakturer eller brännskador på kroppen. Hon kan även ha fysiska besvär i form av gastrointestinala sjukdomar som till exempel irritable bowel syndrom (IBS), diarré, förstoppning eller magsår. Hon kan även drabbas av kronisk smärta som kan visa sig i huvudvärk, ryggsmärta eller smärta i livmodern. Mental ohälsa är den vanligaste åkomman som uppkommer vid våld i nära relation. Detta kan visa sig i depression, suicidala tankar och handlingar, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), substansmissbruk i form av alkohol eller droger. Även sömnsvårigheter och ångest är vanliga symtom hos någon som är utsatt för våld i nära relation. Detta gör att kvinnans livskvalitet förminskas och gör det svårare för kvinnan att arbeta, ta hand om hemmet eller barnen och sätter sig själv åt sidan. Omsorgsbrister i att kvinnan inte äter, tar hand om sin hygien eller inte tar sina mediciner gör att ett sämre mående kan uppstå (Wong & Mellor, 2014).

Redan när en kvinna söker vård ska sjuksköterskor kunna upptäcka genom screening om kvinnan är utsatt för våld i nära relation. Det ansvaret som sjuksköterskor har är att se till att kvinnor som blir utsatta för våld i nära relation få den hjälp de behöver. Sjuksköterskor bör kunna se varningstecken som finns hos kvinnan utan att kvinnan ska behöva berätta att hon är utsatt. Som till exempel kan varningstecken vara att mannen för kvinnans talan, inte ger kvinnan utrymme att tala eller helt enkelt förminskar henne genom förlöjliganden.

Kontrollerande behov hos mannen kan vara svårare att upptäcka. Sjuksköterskor kan se att kvinnan är rädd, nervös eller att hon söker vård mer frekvent. Om en kvinna är utsatt för våld och mannen som utsätter henne är med vid besöken hos sjukvården så kan direkta frågor vara farliga för kvinnan. Detta kan göra att kvinna blir mer utsatt och inte kommer tillbaka för att söka vård igen (Bradbury-Jones & Clark, 2016).

2.2.1. Screening och anamnes av våld i nära relation

Enligt Socialstyrelsen (2019b) så är screening en systematisk undersökning av en population för att identifiera personer med ett tillstånd som innebär hög risk för framtida ohälsa. Syftet med screening är att upptäcka hälsotillstånd som kan vara allvarliga eller ge konsekvenser.

Målet med att utföra screening på kvinnor som söker vård är att i god tid fånga upp de

kvinnor som är utsatta för våld i nära relation. De kan behöva hjälp att åtgärda tillståndet och på så sätt minskas konsekvenserna. Våld i nära relation kan skapa stort lidande och ohälsa hos dem som drabbas. Orsaken kan vara för att screening inte sker på rätt sätt. Genom att ställa rätt frågor kan sjuksköterskor hjälpa kvinnor utsatta för våld i nära relation (Statens beredning för medicinsk och sociala utvärdering, 2019).

Ett liv under förtryck och våld ökar risken för psykisk och fysisk ohälsa. Våld mot kvinnor är ett folkhälsoproblem som bara blir större och större i Sverige. Något som kan hjälpa för att minska detta problem är rutinfrågor inom sjukvården. Att under screening och intagning av anamnes hos en patient, kan sjuksköterskor fråga om kvinnan är utsatt för våld i nära relation. Om detta görs till en rutin så kommer det inte vara konstigt att fråga eller svara på dessa typer av frågor. Genom att tidigt i ett möte med en patient ställa frågor visar

sjuksköterskor då vikten av frågorna. Att frågorna är just viktiga och att sjukvården vill hjälpa kvinnan. Frågor om våld i nära relation bör därför bli en del av den vanliga

anamnesen som ställs till varje patient varje gång de söker vård. För att flera kvinnor som är utsatta för våld i nära relation ska våga erkänna att de är utsatta så bör frågor komma mer direkt av sjukvården (Nationellt centrum för kvinnofrid, 2010).

Genom att ställa direkta frågor såsom har någon gjort dig illa? Jag ser att du har

blåmärken på armen, hur fick du det? Känner du dig trygg hemma? så kan sjuksköterskan få svar om kvinnan är utsatt för våld i nära relation. Sjuksköterskor kan även ställa mindre direkta frågor och väva in det i samtalet på ett diskret sätt. Detta kan göras genom att

använda uttryck såsom, ”blivit rädd”, ”varit med om något obehagligt” eller ”gjort dig illa”.

Detta kan göra så att kvinnan känner sig trygg att berätta men kan även göra att kvinnan bli rädd och inte vill söka vård igen för sina skador. En viktig aspekt att ta med är att dessa samtal får ta sin tid. Det är viktigt att sjuksköterskor som ställer frågorna har tid att lyssna då

detta kan vara en smärtsam process för den utsatta kvinnan. Det kan vara bra att när

sjuksköterskor märker att samtalet är på väg att gå i riktningen att kvinnan ska berätta, att då sätta upp ramar för samtalet. Bestäm hur lång tid som finns till förfogande och när

uppföljning ska ske redan innan kvinnan har berättat. På detta sätt kan kvinnan känna sig mer trygg i att berätta då hon vet att hon kommer få komma tillbaka och träffa samma sjuksköterska igen. En fast vårdkontakt är viktigt under dessa omständigheter. Kvinnan måste få känna sig trygg med den hon pratar med och att ha kontinuerlig kontakt med samma person vilket gör denna process enklare (Socialstyrelsen, 2019a).

2.2.2. Lagar och styrdokument

Några lagar och regler som en sjuksköterska bör förhålla sig till i sitt arbete är bland annat Patientlagen (SFS 2014:821) och Patientdatalagen[PDL] (SFS 2008:355). Dessa lagar är bra som stöd när sjuksköterskor arbetar med kvinnor som är utsatta för våld i nära relation.

Patientlagen (SFS 2014:821) innebär att hälso- och sjukvården ska främja patientens autonomi, integritet och delaktighet i sin vård. Huvudsaken är att lagen bygger på skyldigheter som vårdgivarna och hälso- och sjukvårdspersonalen har. Lagen innehåller också patientens möjligheter till inflytande i hälso- och sjukvården. PDL (SFS 2008:355) innebär att vårdpersonal har skyldighet att föra patientjournal detta för att öka

patientsäkerheten och bidra med en god och säker vård.

World Health Organization [WHO] (2013) har skapat riktlinjer i form av ett styrdokument där de tar upp hur sjukvården bör hantera och möta kvinnor som är utsatta för våld i nära relation. Det är en mänsklig rättighet att vården ska uppmärksamma och se till att kvinnor som är utsatta för våld i nära relation blir upptäckta och får den vård de behöver. Genom att eliminera diskrimineringen av dessa kvinnor och utbilda vårdpersonal så kan kvinnor som är utsatta för våld i nära relation få en säkrare vård. De menar att vårdpersonal som arbetar i socioekonomiskt utsatta länder där våldet mot kvinnor är som störst ska vidare utbildning och riktlinjer skapas för att kvinnorna ska bli upptäckta och få den vård de behöver.

2.3. Statistik för våld i nära relation

I Sverige år 2020 anmäldes 23 200 fall av misshandel mot kvinnor då förövaren är någon de har en relation med eller tidigare haft en relation med. Det finns tre olika relationstyper som räknas in i statistiken och de är; närstående genom parrelation, närstående genom familj och släktskap samt annan slags relation. Anledningen till att det blir ett samhällsproblem är för att det är tabu att anmäla och ungefär 4 % av misshandlingar där män misshandlat kvinnor i nära relation anmäls. Anledningen till detta är för att kvinnan själv tror att hon kan lösa problemet eller inte ser det som ett problem alls. År 2020 dödades 17 personer av någon som de var i en relation med av dessa 17 var 13 kvinnor. 13 kvinnor som dödades av sin partner är drygt 52% av samtliga fall av dödligt våld mot kvinnor under året.

(Brottsförebyggande rådet, 2021).

2.3.1. Våld i nära relation i världen

Psykologiskt våld är den typ av våld som förekommer mest i Europa. Det beskrivs hur

kvinnorna blir utsatta för våld i nära relation genom isolering i kombination med andra typer av våld i nära relation. De våld som förekommer mest inom psykologiskt våld är att förövaren kontrollerar kvinnan och låter henne inte leva ett eget liv. Mannen ser kvinnan som sin ägodel och inte som en egen person. Även att han utövar emotionellt våld som innefattar exempelvis att förödmjukelse, hot eller att skrämma kvinnan. Medan det kontrollerande hotet innebär att isolera kvinnan genom att inte låta henne lämna huset, göra vad hon vill eller kontrollera födo- och vätskeintag samt inte låta henne ha någon annan mänsklig kontakt såsom vänner eller familj (Martín-Fernández m.fl., 2019). Våld i nära relation är ett världsproblem och detta kan drabba alla kvinnor. VanderEnde m.fl., (2012) studie har visat att det är hos socioekonomiskt utsatta grupper som det är vanligast att kvinnor utsätts för våld i nära relation. Genom att kvinnan lever i fattigare delar av världen så finns inte

tillgången till sjukvård. Genom att en kvinna är arbetslös, blivit gravid i tidig ålder eller lever på existensminimum är det större risk att hon utsätts för våld i nära relation av den man hon lever med. Detta för att hon måste förlita sig på den man som utsätter henne för våld för att få tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen. Detta för att det utgörs en skillnad på statusen kvinnan har i samhället. Har en kvinna lägre status i samhället så blir hon inte prioriterad av sjukvården då hon helt enkelt inte kan söka vård. Har hon inte

sjukvårdsförsäkring kan det vara nästan omöjligt att söka vård om hon inte har ekonomin för det (VanderEnde m.fl., 2012). En av tre kvinnor världen över utsätts någon gång under sin livstid för våld i när relation. 27% av kvinnor mellan åldrarna 15–49 har blivit utsatta för våld av en som de har eller haft en relation med. Några riskfaktorer som finns för att en kvinna ska bli utsatt för våld i nära relation kan bland annat vara låg utbildningsnivå, att vara ett vittne för att en familjemedlem blivit utsatt, lågavlönade arbeten, att kvinnan var utsatt som barn och att normer för att män har högre status än kvinnor fortfarande existerar. Våld i nära relation kan förebyggas genom att hälso- och sjukvården tar sin chans att fånga upp kvinnor när de besöker sjukvården (World Health Organization: WHO, 2021).

Ortiz-Barreda m.fl., (2011) skriver att när det kommer till kvinnor som är minoritet, alltså kvinnor som är gravida, funktionshindrade, etnisk minoritet, äldre kvinnor och invandrare, löper de större risk att bli utsatta för våld i nära relation. Av 62 lagar världen över som involverar våld i nära relation så nämndes dessa kvinnor i 12 utav dem. Det var i länder som ligger i Syd Amerika, Nord Amerika, Asien, Afrika och Europa som de tog upp kvinnor av dessa karaktärer som oftast är mer utsatta för våld i nära relation. Denna studie tar upp vikten i att alla kvinnor behöver få leva ett jämställt liv. Att lagar ska regleras utifrån alla och ska inte göras speciella efter behov. Kvinnor som är utsatta för våld är en utsatt grupp och lagar måste bli striktare och tydligare att alla kvinnor räknas in i dessa. Alla bör ses som lika värda oavsett vilken etnicitet, kön, läggning, ekonomisk status och social status personen har.

2.4. Kvinnors erfarenheter av våld i nära relation

Wiklund m.fl., (2010) skriver i deras artikel att de har intervjuat två unga kvinnor som från en tidig ålder har blivit utsatta för våld i nära relation av sina pojkvänner. Det framkommer att pojkvännerna kontrollerade allt. Kvinnorna fick inte ha på sig vad de vill eller träffa sina tjejkompisar. En av kvinnorna beskriver sin pojkvän som våldsam. Han förödmjukade genom att våldta henne och hon levde under ständigt hot att om hon inte gjorde som han sa så skulle han skada henne ännu mer och värre. Hon levde i ständigt mörker och kunde inte prata med någon om detta, ingen visste vad hon gick igenom. Utåt sett var allt bra. Hon visade sig lycklig och beskrev sitt förhållande som underbart för att inte visa sig svag för sina nära och kära. I en artikel av Örmon m.fl., (2014) skriver de att en vanlig men inte nödvändig faktor till att en kvinna utsätts för våld i nära relation av en partner, är för att kvinnan tidigare i livet upplevt våld av en förälder, släkting eller närstående. I de intervjuer de genomförde så säger kvinnorna att de under sin uppväxt blivit misshandlade eller illa behandlade av sin familj.

Kvinnorna tror inte att de förtjänar bättre och därför har de hamnat i våldsutsatta relationer senare i livet.

2.4.1. Normaliseringsprocessen vid våld i nära relation

Normaliseringsprocessen är en teori som innebär att kvinnorna som lever med våld i nära relation försöker anpassa sitt liv för att tillfredsställa mannen som har kontroll över henne.

De flesta kvinnor som lever i en våldsam relation kan relatera till detta. Kvinnorna ser inte beteendet som något konstigt utan de tror att det är så här det ska vara. Kvinnorna har helt glömt bort hur det är att leva i en relation där mannen inte är våldsam. Att normalisera våldet blir som en överlevnadsstrategi för kvinnorna och deras sätt att försöka ta kontroll över situationen och helt enkelt överleva (Riksorganisationen för kvinnojouren och tjejjouren i Sverige, 2021).

2.4.2. Processen en kvinna kan gå igenom i en våldsutsatt relation

Jarnkvist och Brännström (2016) beskriver i deras artikel tydligt en process på fyra steg som en kvinna i en våldsutsatt relation kan gå igenom. Första steget är relationens början, då skriver författarna att förövaren oftast är snäll, omtänksam, visar sig från sin bästa sida och gör allt för kvinnan. Steg två är under förhållandet. Förhållandet har gått över från nykär-stadiet till att relationen tagit ett nytt steg in i det bekväma och att de vet var de har varandra.

Det är då förövaren börjar förändras. Han blir mer och mer arg, visar andra sidor som kvinnan aldrig sett eller helt enkelt börjar ta ut sin ilska i slag eller förnedringar. Steg tre är när kvinnan valt att hon vill lämna och den processen som har med det att göra.

Genom att inte veta vad en kvinna gått igenom och sedan fråga varför hon inte lämnat kan göra att kvinnan känner sig nedtryckt och förminskad.

Enligt Jarnkvist och Brännström (2016) förklarar kvinnorna att det svåraste var att komma till insikt att de var i en våldsutsatt relation. De oroar sig över andra saker än de själva såsom;

Vad kommer hända med barnen? Kommer förövaren nu ge sig på barnen eller min familj?

Var ska jag bo? De beskriver även att det var svårt att bryta upp med sin partner för våldet har blivit som någon typ av substitut till kärlek och säkerhet. Att förövaren som utsätter kvinnan för våld av olika slag är den som kvinnan känner sig mest trygg med för att det inte vet annat. Fjärde och sista steget är hur tiden efter relationen ser ut. Många av kvinnorna känner ånger och vill gå tillbaka men vet ändå att det inte är rätt. De har gråtit, varit nära att ringa förövaren eller helt enkelt gett vika och tagit upp kontakten igen. De beskriver det som att det var en speciell dragningskraft från att ha varit så kontrollerad till att stå helt på egna ben. Det var en lättnad men ändå det svåraste med hela processen. Enander och Holmberg (2008) skriver om tre olika processer som en kvinna kan gå igenom när hon är utsatt för våld i nära relation. Dessa är att bryta upp, att bli fri och att förstå. Författarna menar för att en kvinna ska kunna leva de liv som hon förtjänar så måste hon inse att hon lever i en ohållbar relation. Genom att ta kontakt med sjukvården och få hjälp, kan kvinna slita sig från sin våldsutsatta relation.

2.5. Vårdvetenskapligt teoretiskt perspektiv

Författarna av detta examensarbete har valt den caritativa vårdteorin av Eriksson (2018), då den speglar lidandet hos kvinnor som är utsatta för våld i nära. Den visar också hur viktig sjuksköterskors roll är när det kommer till att hjälpa och uppmärksamma olika former av lidande samt sjuksköterskors roll i att lindra detta lidande som kvinnor utsätts för.

Lidande är ett grundbegrepp inom den caritativa vårdteorin och beskrivs som motivet för all vård. Lidande ställs tillsammans med hälsa för att visa att lidande och hälsa hör ihop.

Eriksson (2018) skriver att lidande är en kamp som en går in i, beroende på livssituation går människan in i en kamp eller så ger människan upp. Lidandets kamp är som en plåga för människan, där hon just kämpar emot känslan av förnedring och skam. Lidande uppstår då människan försonar sig med situationen och ger upp samt inte ser någon möjlighet att ändra på det. Om lidandet förnekas och blir till en normal vardag så kan inte människan vara hel.

Det som är viktigt för sjuksköterskan att göra är att bekräfta lidandet hos kvinnorna, se till att det finns tid och rum att prata om lidandet samt hjälpa kvinnorna att hitta sin väg ut ur lidandet. Genom att sjuksköterskan bekräftar lidandet så får kvinnan signalen att någon ser henne och att hon inte är ensam i detta. Att kravlöst bjuda in kvinnan till en konversation om det hon är med om, kan lindra lidande och ge henne en möjlighet till att må bättre.

Sjuksköterskan bör också kunna visa medlidande men inte lida själv. Medlidande utgör källan för det sanna vårdandet och det är så sjuksköterskan kommer in på djupet hos sina patienter.

2.6. Problemformulering

Tidigare forskning visar att vården har brist på kunskap när det kommer till våld i nära relation. Våld i nära relation är ett samhällsproblem som bör vara en del av vården, då vården är en säker och trygg plats att vända sig till. Det framkommer att sjuksköterskor bör

bli bättre på att identifiera våld i nära relation, sjuksköterskor bör även ha en viktig roll i det första mötet med kvinnor som är utsatta. Det bör vara viktigt att se till att alla sjuksköterskor blir mer uppmärksamma på detta problem. Det teoretiska perspektivet beskriver lidande och att lindra lidande som är sjuksköterskors huvudsakliga uppgift i sitt arbete. Genom att lindra lidande så kan hälsa upplevas och en bättre livskvalitet kan uppkomma. Nyttan med denna studie är att uppmärksamma att mer kunskap om våld i nära relation behövs hos

sjuksköterskor för att skapa en tryggare och säkrare vård för utsatta kvinnor.

3. SYFTE

Syftet är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relation.

4. METOD

I detta examensarbete valdes litteraturöversikt för att skapa en översikt över sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor som är utsatta för våld i nära relation. Fribergs (2017a) metod är lämplig för att både kvalitativa och kvantitativa typer av studier har använts för datainsamling och dataanalys. En litteraturöversikt innebär att redan befintlig forskning används för att skapa en uppfattning om rådande kunskapsläge, relaterat till en

problemformulering eller ett specifikt ämne. Författarna av detta examensarbete valde litteraturöversikt för att ämnet våld i nära relation och sjuksköterskors erfarenheter är ett ämne som det inte skrivits så mycket om. Att välja kvalitativa och kvantitativa artiklar gjorde så att ett helhetsperspektiv kunde skapas och en bättre inblick och förståelse i ämnet kunde ske.

4.1. Urval och datainsamling

I denna litteraturöversikt användes databaserna CINAHL Plus och PubMed som innehåller vårdvetenskapliga artiklar. Litteratursökningen i denna studie har använts enligt Fribergs metod (2017a) i databaserna som har begränsats utifrån valt fenomen. Sökorden som användes var; intimate partner violence, nurse attitudes, nursing role, domestic violence

In document ATT MÖTA KVINNOR UTSATTA FÖR VÅLD I NÄRA RELATION (Page 7-0)