Resultatdiskussion

I detta avsnitt diskuteras utfallet av resultatet ur ett sociokulturellt perspektiv. För att på ett överskådligt och tydligt sätt diskutera resultatet presenteras det med samma rubriker som i resultatkapitlet.

6.2.1. Eleven och sångläroböcker

Enligt de flesta intervjuade sånglärarna verkar sångläroboken som en artefakt för eleverna, detta för att förstå ett visst fenomen samt förstärka och fördjupa det som berörs i undervisningen. Läroboken ökar elevernas förståelse och blir därmed ett stöd i

läroprocessen (Vygotskij, 1978). I det sociokulturella perspektivet är artefakter en medierande resurs (Jakobsson, 2012) som aktiverar tankarna och handlingarna (Säljö, 2000). Strandberg (2009) och Säljö (2000) menar att lärande bör ske med hjälp av medierande resurser vilket i denna studie innebär sångläroböcker. Lärande med stöd av en artefakt såsom en sånglärobok, eller någon mer kunnig individ, gör att eleven på ett lättare sätt kan förstå och begripa resonemang än på egen hand (Vygotskij, 1978; Säljö, 2000). Denna typ av utveckling benämns som Zone of Proximal Development, ZPD (Vygotskij, 1978). Sam och Mika betonar att om eleven använder sångläroböcker är ledsagning av en lärare betydande för lärandet. Studien visar att lärandesituationer där lärandet sker i kombination med lärobok och handledning leder till att eleven får tillgång till två artefakter. Sångläroboken förklarar, fördjupar och förtydligar via text, bild och CD och sångläraren vägleder eleven till utveckling. Båda artefakterna kan ses som medierande resurser där hjälp tas från någon mer kunnig inom ämnet vilket i sin tur gör det möjligt för individen att ta över och ta till sig nya kunskaper i den aktuella ZPD (Vygotskij, 1978; Säljö, 2000).

Dysthe (2003) menar att läroboken som artefakt kan främja förhållandet mellan språk och tänkande vilket betonas särskilt betydande ur ett sociokulturellt perspektiv. Förutom att lärandet sker kognitivt sker även en samspelsprocess mellan individens materiella och sociala omgivning där språket är centralt, det leder i sin tur till en läroprocess (Vygotskij, 1978; Säljö, 2000; Dysthe, 2003; Illeris, 2007). Alex använder sångläroböcker som inläsningsmaterial till eleverna och det lästa materialet diskuteras sedan under sångundervisningen. Dialogen mellan läraren och eleven blir något betydande för elevens utveckling då samspelsprocessen mellan det kognitiva och yttre ges utrymme. Har eleven eventuella funderingar gällande informationen i läroboken eller vill fördjupa sig ytterligare ges tillfälle för reflektion och diskussion med läraren. Genom detta sker interaktionen mellan människan och omgivningen, vilket är en avgörande faktor i kunskapsutvecklingen då kunskap skapas genom samarbete i en kontext (Säljö, 2000; Dysthe, 2003). Att diskutera tillsammans med läraren tolkar vi som en bidragande faktor till att eleven upplever meningsfullhet. Läraren förmedlar till eleven att det finns förväntningar på denne att självstudier sker och Dysthe (2003) framhåller att förväntningar leder till att lärandet upplevs som meningsfullt för eleven.

Informanterna framhöll att sångläroboken som artefakt kan skapa ett samband mellan teori och praktik hos eleverna. Det framhävdes att röstfysiologi var ett område som särskilt kan gynnas av sångläroböcker för att förtydliga detta samband. Läroboken som medierande artefakt kan dela in helheten i mindre delar (Säljö, 2000) och då förtydliga samband mellan teori och praktik. Röstfysiologi kan upplevas som något abstrakt och bilder kan vara ett sätt att ytterligare klargöra fenomenet (Wallin Wictorin, 2011). Förutom att majoriteten av informanterna förklarar röstfysiologi verbalt tar de hjälp av bild och text.

Hur läroboken används som artefakt är beroende av i vilken utsträckning eleven kan tillgodogöra sig informationen som finns i boken vilket i sin tur påverkar elevens lärande

(Säljö, 2000). Ur ett sociokulturellt perspektiv anser vi att läroböcker kan vara något positivt och negativt i en lärandesituation. Elever som föredrar att läsa sig till kunskap kan gynnas av läroboken. Vidare varieras sångundervisningen med inslag av både teori och praktik. Den individuella mentala processen och samspelsprocessen stimuleras och påverkas på ett dynamiskt och ömsesidigt sätt (Dysthe, 2003) samt att eleven lär sig hantera information (Vygotskij, 1978; Säljö, 2000) som annars kan upplevas ryckta ur sitt sammanhang och uppfattas som övermäktig. Negativa konsekvenser som informanterna nämnde gällande användande av sångläroböcker är att de elever som har svårt att tillgodogöra sig information via text snarare lär bättre i olika samspelssituationer med andra människor. Å andra sidan bör dessa elever även de få ta del av sångläroböcker på ett eller annat sätt om de själva vill. Ur ett sociokulturellt perspektiv förstås den nya kunskapen med de tidigare kunskaperna. Om det då saknas tidigare erfarenhet kan det finnas svårigheter i att skapa ny kunskap. Desto viktigare är det att läraren möter varje elev där denne befinner sig för att lärandet ska kunna vara så effektivt som möjligt för varje individ. Detta kan kopplas till Dunn, Dunn och Treffinger (1995) och Dunn (2001) som menar att alla människor lär sig på olika sätt. Läroboken kan vara något kompletterande i lärandet för att tillgodose olika elevers behov. Eleverna skall inkluderas och inte exkluderas och det är upp till läraren att välja de delar som kan tänkas vara lämpliga.

Mika använder läroboken som inläsningsmaterial med eleverna och menar att läroboken kan bekräfta betydande delar som behandlats i sångundervisningen. Detta leder till att läraren kan upplevas som mer trovärdig i undervisningen. Läroboken skapar en trygg lärandemiljö då den, tillsammans med styrdokumenten, ger läraren något att förhålla sig till. Förutom trygghet menar Englund (2011) att läroboken ger sammanhang och en helhet, eftersom både lärare och elever vet vart informationen finns.

I mästarlärartraditionen sker lärande i en praxis gemenskap där lärandet bygger på att reproducera mästarens kunskaper (Nielsen & Kvale, 2000). I en mästarlärarsituation demonstrerar mästaren och läraren korrigerar elevens utförande tills mästaren är nöjd. Mästarlärartraditionen är den mest förekommande undervisningsformen inom sångundervisning (Hanken & Johansen, 2013). En variation till den traditionella sångundervisningen är att lära via sångläroböcker som innehåller CD. Likt som i mästarlärartraditionen förevisar en mästare på ljudspår via CD. Sam och Mika framhåller att detta kan verka som både en hämmande och främjande artefakt. Enligt dessa informanter finns en problematik som kan uppstå i dessa situationer då det inte finns någon mästare närvarande som kan korrigera elevens sångutförande. Det kan leda till att eleven lär sig på ett felaktigt sätt och därmed inte utvecklar en god sångteknik. Å andra sidan är det positivt att eleven kan öva på egen hand vid vilken tidpunkt som helst utan att vara beroende av en verklig mästare. Mika framhåller även att dessa ljudspår vanligen innehåller goda röstförebilder som är positivt för eleven att härma men då menar Mika att det krävs en mästare som kan handleda eleverna i deras utförande.

Mika betonar att elever bör kunna koppla momenten i INSÅ1 till sin egen livsvärld och Sandberg (1996) menar att musiken har en stor betydelse i ungdomars vardagsliv. För ungdomar är musiken ett viktigt medel för att uttrycka sina känslor och identitet (Ericsson & Lindgren, 2010). Vidare framhåller Sandberg (1996) att undervisningen påverkas av ungdomskulturen och Mika framhäver att elever bör ha inflytande över sin egen sångundervisning. Upplever eleven eget inflytande och ser en koppling mellan sitt eget liv och sina erfarenheter med det nya lärandet skapas motivation och lärandet blir då effektivare (Dysthe, 1996). Det blir ett tydligt samband med Dysthes uttryck gällande motivation och Sams undervisning där det fokuseras på elevens självförtroende och självkänsla. Sams tillvägagångssätt för att skapa motivation hos eleverna är att arbeta för att de ska se koppling till sitt eget liv. Eftersom självförtroende och självkänsla är något som är personligt kan arbetet med det se olika ut hos alla. Vi har uppfattningen att Sam utesluter sångläroböcker i undervisningen för att det kan finnas svårigheter i att hitta en lärobok att utgå från när läraren har många olika elever.

6.2.2. Läraren och sångläroböcker

Ammert (2011) menar att läroboken har en central position i skolans undervisning och Svensson (2011) framhåller att läroboken fungerar som en traditionsbärare av kunskapsförmedling. I studien framkom det att sångläroboken inte har en central position utan används snarare som ett komplement eller referens. Majoriteten av de intervjuade informanterna använder sångläroböcker som ett komplement i undervisningen vilket överensstämmer med Korsell (2007) som menar att inte enbart en lärobok bör användas utan undervisningsidéer kan väljas från olika håll. Vidare använder samtliga informanter sångläroböcker som en inspirationskälla på ett eller annat sätt. Alex och Kim anser att det är positivt med tillgång till flera sångläroböcker då det ger läraren valmöjligheter. En problematik som enligt vår uppfattning kan uppstå när fler läroböcker används är att teorier och begrepp gällande sångutövning blandas och kan då skapa förvirring hos eleven. Å andra sidan kan det vara positivt att ha tillgång till olika läroböcker med olika förklaringar och begrepp som leder till att läraren får inspiration och valmöjligheter till hur undervisningen kan anpassas till den individuella eleven. Detta överensstämmer med ett av skolans uppdrag om att utgå från individens behov, förutsättningar och förmågor (Skolverket, 2011b).

Love och Sam är de informanter som inte använder sångläroböcker med sina elever. En anledning till att behov inte finns hos dessa kan tolkas utefter informanternas långa utbildning och erfarenhet i yrket. Wikman (2004) menar att läroboken används i låg grad av de lärare som har lång erfarenhet och utbildning i undervisningsämnet. Å andra sidan har de andra informanter som använder läroböcker också lång erfarenhet och valet att använda läroboken i undervisning kan därför bero på lärarnas undervisningsstil (Juhlin Svensson, 2000). I mästarlärartraditionen bär mästaren med sig så pass mycket kunskap att en lärobok möjligen kan upplevas överflödig och gör att undervisningen känns uppstyltad och osmidig. Däremot kan mästarlärartraditionen upplevas som auktoritär och hämma kreativitet och nytänkande (Hanken & Johansen, 2013). Å andra sidan skulle

sångläroboken också kunna hämma kreativitet och nytänkande om den fungerar som ett rättesnöre och något eleven alltid måste förhålla sig till i sångundervisningen.

Sam menar att läroböcker kan ge ökad trovärdighet och ha en legitimerande effekt om innehållet i boken är direkt kopplad till det centrala innehållet i en kurs, i detta fall INSÅ1. Detta kan sättas i relation till Englund (2011) som menar att läraren får därmed belägg i att använda läroboken i undervisningen då det finns ett samband till styrdokumenten där boken kan ses som en garanti för att kursens innehåll behandlas. Å andra sidan uppfattar Love och Alex att det inte finns någon sånglärobok som är heltäckande och har en anknytning till kunskapskraven i INSÅ1. Efter läromedelsnämndens avskaffning 1991 (Juhlin Svensson, 2000) är det upp till läraren att kvalitetsgranska läroböckerna som används i undervisningen, detta kräver en viss kompetens hos sånglärare (Ammert, 2011). Vi överensstämmer med Ammert då vi anser att ett kritiskt tänkande hos läraren bör finnas med i valet av sångläroböcker så att undervisningen håller god kvalitet. God kvalitet definieras olika hos olika personer och det är upp till läraren själv att ta ställning till vad som menas med god kvalitet, enligt vår mening. I studien framkom det att sångläroböcker används i olika utsträckning hos informanterna, möjligen kan detta bero på att några av de intervjuade sånglärarna upplever att de inte hittat en sånglärobok som håller just god kvalitet.

6.2.3. Individen och lärande

Mika, Alex, Love och Kim betonar vikten av att anpassa undervisningen utefter elevernas inlärningsstilar. Dunn, Dunn och Treffinger (1995) menar att olika individer lär sig på olika sätt och inlärningsstilen beror på vilka sinnesförmågor som används vid lärande. Resultaten i föreliggande studie antyder att läraren bör vara vaksam och uppmärksamma elevernas personligheter och sinnesförmågor för att kunna skapa en god lärandemiljö där samtliga individer i skolan har upplevelsen av att de är betydelsefulla i sammanhanget. Mika framhåller att vissa elever upplever svårigheter att använda sig av läsning som inlärningssätt. Säljö (2000) menar att problematik kan uppstå hos dessa när läroboken har en central del i skolan. För de elever som upplever svårigheter med läsning anser Mika att det är gynnande för dem att använda sig av sångläroböcker som artefakt innehållande bilder. Vi uppfattar det som att Mika syftar till de elever som har en visuell inlärningsstil där människan lär sig via synen (Boström & Wallenberg, 1997; Dunn, 2001). Bilder i läroböcker kan därmed antas vara en främjande artefakt för den visuella eleven men även att bilder har en förklarande effekt som kan gynna de flesta vid inlärning.

Den auditiva eleven lär sig via hörseln (Boström & Wallenberg, 1997; Dunn, 2001) och minns genom musik, lyrik, sångtexter och upprepning av ord högt eller tyst för sig själv (Dunn, 2001). De elever som är auditiva får sin inlärningsstil tillgodosedd på flera sätt i sångundervisningen. Dels genom mästarlärartraditionen, dels genom att diskutera sångläroboksmaterial med sångläraren men även genom självstudier med de läroböcker innehållande CD. I alla dessa situationer är hörseln en viktig sinnesförmåga.

Love och Sam betonar att det är främjande för elevernas lärande att själva anteckna sådant som är betydande att ta fasta på gällande sångutövning. Att anteckna gör det möjligt för eleverna att synliggöra egna formuleringar av det som uppmärksammats i undervisningen och som i sin tur leder till att elevernas kunskaper kan befästas ytterligare, enligt Love och Sam. Vidare främjar anteckningar särskilt den eleven som lär sig taktilt då denne minns genom att skriva, klottra eller teckna (Dunn, 2001). Dock är återkoppling av anteckningarna något betydande för lärandet för att stämma av att eleven uppfattat rätt och därmed undvika felaktiga anteckningar samt missuppfattningar av informationen, enligt vår mening.

Mika menar att de elever som är kinestetiskt lagda emellanåt kan ha stort behov av att lära via praktiskt arbete (Dunn, 2001) och läroboken är då inte den mest gynnande artefakten för dessa elever då den snarare hämmar än främjar, enligt vår tolkning. Genom detta synsätt skiljs det praktiska och teoretiska åt, istället för att utgöra en helhet tillsammans. Samtliga informanter är överens om att sångundervisningen bör anpassas utifrån eleven. I skollagen betonas det att i skolan ska det tas hänsyn till barn och elevers olika behov (SFS 2010:800) samt hjälpa och uppmärksamma elever som är i behov av särskilt stöd (Skolverket, 2011b). Gymnasieskolans huvuduppgift är att förmedla kunskaper och skapa goda förutsättningar för lärandet (ibid.). Vidare är det betydande att alla lärare som arbetar inom skolan besitter kunskaper om olika inlärningsstilar och kan tillämpa dessa i undervisningen för att anpassa den utefter olika elevers inlärningsstilar (Boström & Wallenberg, 1997). Whitling och Kågerman Hansén (2011) menar att läroboken kan fungera som en främjande artefakt om den är anpassad utifrån elevernas behov, där har läraren ett stort ansvar. För att ytterligare anpassa undervisningen till elevernas fördel menar Sam, Mika och Kim att bild tillsammans med text kan vara till hjälp för att förklara abstrakta fenomen inom sång. Eleverna ges möjlighet att se och förstå sådant som människan inte kan uppfatta med blotta ögat (Wallin Wictorin, 2011) såsom röstens fysiologi och vidare menar Eriksson (2009) att en del individer har lättare att ta till sig en text om den är illustrerad.

Enligt Statens offentliga utredningar (SOU 2000:19) är barn och ungdomars lärande sammanhörande med deras lust till att lära. Alex betonar att elever många gånger är lusttyrda och att läraren bör förhålla sig till elevens lust och anpassa undervisningen därefter. Lusten har en direkt koppling till elevernas grad av motivation där läraren har stor inverkan på elevens motivation till att lära (Dysthe, 2003) vilket även informanternas utsagor visar. Likaså Kim, Mika och Sam betonar vikten av elevens motivation som en betydande del i lärandet. Fortsättningsvis menar Sam och Mika att hur läraren väljer att skildra läroböcker i undervisningen påverkar elevens inställning till användandet av denna artefakt.

6.2.4. Styrdokument

Samtliga informanter framhöll områden som berör det centrala innehållet i INSÅ1 där läroböcker kan främja förmedlandet av lektionsinnehållet till eleverna. De områden som

nämndes var röstfysiologi, anatomi, arbetsmiljö, rösthälsa, genrekännedom, sångteknik samt röstklanger. Många av dessa områden benämner Love som de teoretiska delarna och Persson (1993) menar att tekniska och musikteoretiska områden är det som vanligen behandlas via musikläroböcker.

Love anser att inga krav ställs på läraren att använda sångläroböcker. Dock har rektorn ett ansvar att elever har tillgång till läromedel av god kvalitet samt andra artefakter för en tidsenlig utbildning (Skolverket, 2011b). Trots att Love själv inte använder sångläroböcker i undervisningen framhävs det att INSÅ1 skulle bli likriktad och likvärdig nationellt om det fanns krav på sånglärarna att använda samma läroböcker i sångkurserna. Skollagen (SFS 2010:800) säger att undervisningen skall vara likvärdig och Skolverket (2011b) betonar att skolan skall ta hänsyn till elevers olika förutsättningar och behov. I en likvärdig utbildning finns det olika vägar att gå för att nå de uppsatta målen medan en likriktad utbildning förutsätter att undervisningen är identisk i hela landet. Dock finns inget behov av en likriktad skola ur ett sociokulturellt perspektiv för att uppnå en likvärdig utbildning då läroprocesser är individuella och sker i unika sociala kontexter (Vygotskij, 1978; Säljö, 2000; Dysthe, 2003).

Samtliga informanter har enskild sångundervisning i INSÅ1 där mästarläratraditionen framstår som dominant. Problematik som kan uppstå är balansgången mellan lärarens personliga angelägenhet om vad som skall förmedlas till elever i förhållande till skolans styrdokument men även elevens egna intressen. Något som påverkar undervisningen är hur läraren uppfattar och värderar musik (Hanken & Johansen, 2013) samt hur läraren tolkar styrdokumenten (Selghed, 2011) och därmed val av undervisningsmaterial (Ammert, 2011). Utifrån detta framstår det som att läraren har en stark påverkan på hur eleven formas och utvecklas musikaliskt. För att eleverna ska ha ett öppet sinne inför lärarens undervisning och val av läroböcker blir det som lärare betydelsefullt att skapa en god social relation med sina elever och vara medveten om hur bemötandet påverkar elevernas inställning till undervisningen.