4. Resultat
6.1 Resultatdiskussion
Läroplansmålet som föreskriver att förskolan ska ge barnen förståelse för de nationella minoriteternas språk och kulturer tillkom i den senaste revideringen av läroplanen (Skolverket, 2018). Rektorerna uttrycker att detta läroplansmål har fått lite utrymme i utbildningen och blivit bortprioriterat eftersom andra mål ses som mer prioriterade. I förskolans läroplan (Skolverket, 2018) står det rektorn ansvarar för att ge personalen den kompetensutveckling som krävs för att kunna utföra sina
arbetsuppgifter på ett professionellt sätt. I resultatet uttrycks en osäkerhet över hur rektorerna kan ge personalen verktyg för att kunna arbeta med läroplansmålet. Det framkommer också att rektorerna känner sig osäkra på hur de skulle kunna
organisera kompetensutveckling inom området eftersom de upplever att nationella minoriteter inte är särskilt uppmärksammade på ett samhälleligt plan. Emellertid nämns att göra studiebesök hos minoriteter som ett alternativ för att organisera kompetensutveckling. Att ta in kunskap från de nationella minoriteterna har stöd i forskning (Lee-Hammond & Jackson Barret, 2019; Tupper, 2014) som visar att äldre personer som tillhör de nationella minoriteterna är de som främst bär med sig
kunskap om minoriteternas kulturarv och språk. Personer som tillhör de nationella minoriteterna är därför den viktigaste kunskapskällan för att inkludera detta innehåll i utbildningen (Lee-Hammond & Jackson Barret, 2019).
Rektorerna uttrycker i resultatet att förskolans personal saknar kunskap om vilka de nationella minoriteterna är och varför de har en särskild ställning i läroplanen.
Kunskapsbristen som uttrycks i resultatet samt upplevelsen av att de nationella minoriteterna får lite utrymme i samhället kan ses i relation till tidigare
undersökningar och mätningar som visar att kunskapsbristen i samhället är stor gällande nationella minoriteter (Pikkarainen & Brodin, 2008; SOU 2017:60; Spetz, 2021). I resultatet framkommer en upplevd brist på kunskap över hur förskolan kan synliggöra nationella minoriteter utan att kategorisera eller framställa minoriteterna som avvikande. Detta är i linje med tidigare forskning (Göbel & Preusche, 2019) som kommit fram till att lärare omedvetet förstärker stereotyper av minoriteter och att det kan bero på kunskapsbrist. Även Lunneblad (2006) påpekar att synliggörandet av kulturer i förskolan kan förstärka uppdelningen mellan Vi och vår kultur och de Andra och deras kultur. Även om resultatet delvis har bidragit med fler perspektiv på hur nationella minoriteter kan synliggöras i förskolan kvarstår frågan hur det kan göras utan att förstärka stereotyper. Nolgård och Nygrens (2019) studie visar att det i undervisning om nationella minoriteter behöver finnas en länk mellan historiskt tänkande och ett empatiskt förhållningssätt. Däremot framkommer inte i Nolgård och Nygrens studie eller i resultatet av denna studie hur detta kan genomföras i den praktiska undervisningen.
Det framkommer i resultatet att rektorer påpekar vikten av att benämna de nationella minoriteterna vid namn med motiveringen att barn behöver konkreta ord eller ett föremål för att kunna utveckla ett lärande. Skolverket (2018) skriver i förskolans läroplan att förskolan ska skapa förutsättningar för barnen att utveckla en förståelse
för de nationella minoriteterna. Att sätta ord på de nationella minoriteterna i utbildningen har därför stöd i läroplanen. Nolgård och Nygren (2019) visar i sin studie att kunskap om de nationella minoriteternas historia påverkar elevernas uttryckta empati gentemot minoritetsgrupper. De efterfrågar därför kunskap om hur undervisning kan bedrivas för att innehålla både ett empatiskt och ett faktabaserat tänkande gentemot nationella minoriteter. Utifrån vad Nolgård och Nygrens studie visar och de krav som läroplanen ställer på förskolan skulle förskolan genom att benämna de nationella minoriteterna och belysa deras historia skapa förutsättningar för barn att utveckla förståelse för de nationella minoriteternas språk och kulturer samt utveckla ett empatiskt förhållningssätt gentemot dessa grupper. Detta skulle i sin tur vara en bidragande faktor till samhällets uppgift att skydda och bevara dessa språk och kulturer.
Rektorerna beskriver en del pedagogiska verktyg för att kunna synliggöra nationella minoriteter i utbildningen. Men oftare betonas kunskapsbrist hos personalen och det problematiska i att synliggöra nationella minoriteter vilket, enligt rektorerna,
medförde att personalen undviker att tala om de nationella minoriteterna.
Den kolonialistiska historien har medfört att västerländska utbildningsväsendet reproducerar eurocentriska värderingar (Peterson, m.fl. ,2018; Tesfahuney, 1999).
Denna eurocentriska norm bidrar till att majoritetskulturen får ett stort utrymme i utbildningen samtidigt som minoritetskulturer osynliggörs (Skans 2011; Tesfahuney, 1999). Resultatet visar att kunskapsbrist ses som en bidragande faktor till att
förskolan inte aktivt arbetar med att synliggöra nationella minoriteter. Genom att inte synliggöra minoritetsgrupper reproducerar utbildningen eurocentriska normer och sociala ojämlikheter (Tesfahuney, 1999). Att oreflekterat reproducera
eurocentriska normer kan te sig problematiskt eftersom Lee-Hammond och Jackson-Barrett (2019) belyser att utbildningen har en stor roll i motverkandet av att
minoritetsspråk och kulturer dör ut. Dessutom visar mätningar att ju mer kunskap människor har om de nationella minoriteterna, desto mer positiva är de till
bevarande av dessa gruppers språk och kulturer (Spetz, 2021).
Resultatet visar att rektorerna ofta undviker att tala specifikt om de nationella minoriteterna för att snarare betona värdet av olikheter och alla människors lika värde. Deltagarnas svar går i linje med hur förskolans läroplan uttrycker att
utbildningen ska ”förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på”
(Skolverket, 2018, s. 1). Samtidigt belyser Tesfahuney (1999) det problematiska i att enbart tala om alla människors lika värde och inte specifikt om minoritetsgrupper eftersom ett sådant synsätt tenderar att befästa majoritetskulturen som den priviligierade normen i utbildningen. Rektorerna uttrycker att synliggörandet av nationella minoriteter kan relateras till värdegrundsarbetet. Ärlemalm-Hagsér och Sundberg (2016) lyfter fram att värdegrundsarbetet har en tydlig koppling till den sociala dimensionen av lärande för hållbar utveckling. Ärlemalm-Hagsér (2012) skriver att frågor om rättvisa och jämlikhet ingår i den sociala dimensionen av hållbar
utveckling. Eftersom synliggörande av nationella minoriteter kan relateras till frågor om rättvisa och jämlikhet finns det stöd i forskning i att inkludera arbetet i
värdegrundsarbetet. Utöver det skulle synliggörande av nationella minoriteter kunna kopplas samman med den sociala dimensionen av lärande för hållbar utveckling.
I resultatet framkommer att barnlitteratur betraktas som ett verktyg för att barn och personal tillsammans ska kunna föra kritiska diskussioner om minoritetsspråk och kulturer. Ett annat perspektiv som framkommer i resultatet är vikten av att föra kritiska diskussioner om kulturer och normer. Resultatet ger därmed förslag på ett arbetssätt som kan sättas i relation till begreppet transformativt förhållningssätt, vilket innebär att i förskolan utmana grundläggande strukturer (Ärlemalm-Hagsér, 2012). För att på allvar utmana grundläggande strukturer och inkludera nationella minoriteter i förskolans utbildning förespråkar forskning emellertid att fler områden granskas, såsom lärandemiljöer, förhållningsätt och organisationen i stort
(Ärlemalm-Hagsér, 2012). Ärlemalm-Hagsér och Sundberg (2016) skriver att förskolan kan skapa kulturer av hållbarhet genom att låta barn vara aktiva aktörer och möjliggöra för diskussioner om frågor som berör den sociala dimensionen av hållbar utveckling. Genom att låta barn i förskolan vara aktiva aktörer och involvera sociala och kulturella dimensioner av minoritetskulturer kan nya berättelser skapas som involverar nya perspektiv på historien (Peterson m.fl., 2018). Skaremyr (2019) betonar vikten av att förskolan kritiskt granskar utbildningen så att den inkluderar en mångfald av kulturer och språk. Utbildningen behöver granskas ur ett
maktperspektiv som synliggör vilka kulturella normer som representeras i
utbildningen (Tesfahuney, 1999). En sådan avkoloniserad utbildning kan bidra till att barnen bygger en grund till förståelsen för hur det koloniala arvet och
assimilationspolitiken påverkat nationella minoriteters kulturer och språk (Peterson m.fl.; 2018, Lee-Hammond & Jackson-Barret, 2019). Förskolan kan därigenom lägga grunden för barns förståelse för de nationella minoriteterna och därmed bidra till samhällets medvetenhet om nationella minoriteters existens och rättigheter.
Lärarutbildningen har i forskning (Lee-Hammond & Jackson Barret, 2019; Tupper, 2014) lokaliserats som en av de viktigaste faktorerna för att lärare ska kunna
undervisa om minoriteter. Den tidigare forskningen belyser att lärarutbildningen inte enbart behöver ge kunskap om minoriteterna utan även ge lärare verktyg för att bli mer kulturellt kompetenta. Kulturell kompetens skulle kunna ge förskollärare verktyg i att synliggöra kulturer utan att kategorisera människor eller förstärka stereotyper.
Utifrån studiens resultat, resultatet på pilotstudien samt tidigare forskning ser vi det som relevant att förskollärarutbildningen undervisar om nationella minoriteter, deras historia samt hur den kan synliggöras i förskolans utbildning. Detta för att framtida förskollärare ska få en medvetenhet i hur synliggörandet av nationella minoriteter kan ta sig i uttryck i förskolans praktiska arbete och ges förutsättningar att undervisa inom området.
6.2 Slutsats och förslag på fortsatta studier
Rektorer upplever att förskolorna inte arbetar aktivt med att synliggöra nationella minoriteter och de anger kunskapsbrist som den främst bidragande orsaken.
Slutsatsen är därmed att det behövs utbildning och kritiska diskussioner för att förskolan ska kunna synliggöra nationella minoriteter utan att befästa stereotypa synsätt på minoriteterna.
Med utgångspunkt i studiens resultat vore det relevant att studera rektorers
perspektiv utifrån ett större urval och i olika kommuner i Sverige. Att samla in data från olika delar av Sverige skulle ge ett bredare perspektiv samt visa hur olika
nationella minoriteter synliggörs i förskolan i olika delar av landet. Vidare föreslås en större enkätstudie som undersöker hur förskollärare upplever arbetet med att
synliggöra nationella minoriteter i förskolan. Denna studie skulle med fördel kunna ha ett urval i olika kommuner för att kunna undersöka om det stöd förskollärarna får skiljer sig mellan kommuner. Det vore också relevant att undersöka Skolverkets stödmaterial utifrån ett postkolonialt eller poststrukturellt perspektiv för att få syn på hur nationella minoriteter framställs i det materialet.
6.3 Betydelse för förskollärarprofessionen
Syftet med studien var att ta reda på rektorers perspektiv på hur nationella
minoriteter kan synliggöras i förskolans utbildning. Förskolans läroplan (Skolverket, 2018) föreskriver att förskollärare är ansvariga över innehållet i undervisning.
Synliggörande av nationella minoriteter problematiseras i resultatet när rektorerna belyser hur det kan medföra att grupperna betraktas som avvikande. Analysen belyser hur synliggörandet kan riskera att befästa stereotyper, vilket även är i linje med vad tidigare forskning har kommit fram till (Göbel & Preusche, 2019;
Lunneblad, 2006). Utifrån detta uppstår frågan; hur kan förskollärare organisera undervisning där nationella minoriteter representeras utan att undervisningen framställer minoriteterna som de Andra. I studiens resultat ges exempel på pedagogiska verktyg som kan användas för att synliggöra nationella minoriteter i undervisningen. Men samtidigt har, med bakgrund i studiens resultat och analys, bilden förstärkts av att undervisning om nationella minoriteters språk och kulturer är ett komplext ämne. Mer forskning behövs för att kunna ge förutsättningarna till att utveckla verktyg för förskollärare att organisera undervisning där nationella
minoriteter är inkluderade.
6.4 Metoddiskussion
Att genomföra semistrukturerade intervjuer var relevant utifrån studiens syfte.
Semistrukturerade intervjuer används i syfte att ge deltagarna i studien möjlighet att berätta med egna ord (Bryman, 2018). Vi sökte efter rektorernas perspektiv, vilka kunde synliggöras genom semistrukturerade intervjuer, eftersom rektorerna med egna ord kunde beskriva sina perspektiv på området. Att utforma en intervjuguide och att skicka intervjufrågorna till rektorerna på förhand skapade förutsättningar för deltagarna att förbereda sig inför intervjun, vilket i sin tur skapade en avslappnad atmosfär när vi genomförde intervjuerna. Detta medförde också att rektorerna på
förhand kunde reflektera över frågorna, vilket resulterade i att intervjuerna höll sig inom den tidsram vi avsatt för intervjuerna. En intervjuguide skapar förutsättningar för intervjuaren att lyssna in och vara lyhörd för vad deltagaren uttrycker samt att vara flexibel och kunna ställa frågor som intervjuaren kommer på under intervjuns gång (Bryman, 2018). Att rektorerna fick tillgång till frågorna på förhand kan
samtidigt ha påverkat rektorernas svar och att utifrån sin yrkesroll gav de svar som de tänkte var de mest korrekta. Att genomföra flertalet av intervjuerna fysiskt anser vi blev en styrka för studien eftersom vi upplevde att det bidrog till ett mer dynamiskt samtal. De intervjuer som genomfördes via zoom var mer problematiska, dels med anledning av tekniska problem, dels på grund av att kommunikationen försvårades.
Detta eftersom vi märkte att vi ibland talade i mun på deltagaren, vilket störde flytet i intervjun. Bryman (2018) lyfter för och nackdelar med online intervjuer där en av nackdelarna är de teknologiska problem som kan påverka deltagarens svar.
Eftersom vi enbart intervjuade åtta rektorer som alla arbetade i samma kommun medför det att resultatet inte kan generaliseras i ett större perspektiv. Att bredda urvalet genom att intervjua rektorer i olika kommuner eller med olika huvudmän, till exempel rektorer på privata förskolor eller personalkooperativ är något som vi tror hade kunnat gynnat studien. Med tanke på studiens tidsram tror vi samtidigt att det hade varit svårt att anordna fysiska träffar med rektorer i kommuner längre bort. En utmaning som vi upplevde var att en del av deltagarna inte hade en förförståelse av vilka de nationella minoriteternas var, vilket ledde till att vi ofta fick leda samtalet tillbaka till att fokusera på nationella minoriteter. Ämnet uttrycktes också av en del rektorer som svårt, vilket kan ha påverkat att rektorerna medvetet uttryckte sig allmänt om ämnet. En annan utmaning som uppstod under studiens gång var när vi skrev studiens analys. Dilemmat bestod i hur vi skulle problematisera rektorernas utsagor utifrån det teoretiska perspektivet. Efter diskussion bestämde vi oss för att både problematisera deltagarnas uttalanden utifrån det teoretiska perspektivet men samtidigt belysa den medvetenhet som rektorerna också gav uttryck för i resultatet.
Referenser
Bhabha, H.K. (1994). The location of culture. Routledge.
Bryman, A. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder (3 uppl). Liber.
Collste, G. (2018). Historisk rättvisa: Gottgörelse i en postkolonial tid. Daidalos.
Ds 2014:8. Den mörka och okända historien: Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet.
https://www.regeringen.se/49baf8/contentassets/eaae9da200174a5faab2c8cd79
7936f1/den-morka-och-okanda-historien---vitbok-om-overgrepp-och-krankningar-av-romer-under-1900-talet-ds-20148
Enoksson, M. (2021). Förberedelser inför en sanningskommission om statens övergrepp mot det samiska folket. Sametinget. https://www.samediggi.se/157488
Fanon, F. (1997). Svart hud, vita masker. Daidalos.
(Originalet publicerat 1952)
Göbel, K., & Preusche, Z. M. (2019). Emotional school engagement among minority youth: The relevance of cultural identity, perceived discrimination, and perceived support. Intercultural. Education, 30(5), 547–563.
http://doi.org/10.1080/14675986.2019.1616263
Hall, S. (1992). Cultural studies and the centre: Some problematics and problems.
I S. Hall., D. Hobson., A. Lowe., & P. Willis (Red.), Culture, media, language:
Working papers in cultural studies, 1972-79 (2 uppl., ss. 2-35). Routledge.
Hotti, M., & Hussein Alamide, N. (2021). ”Vad är det för kulturell identitet man har när man är en rom, same ... Vad är det?” - En kvalitativ studie om
förskollärares förståelse för hur nationella minoriteter kan synliggöras i förskolans utbildning.
[Opublicerat material]. Akademin för utbildning, kultur och kommunikation, Mälardalens Högskola.
Hyltenstam, K. (Red.) (1999). Sveriges sju inhemska språk: ett minoritetsspråksperspektiv. Studentlitteratur.
Johnsson, C. (2020). Rättigheter för personer som tillhör en minoritet. I P.
Bremdal., & J. Ohlsson (Red.), Mänskliga rättigheter i teori och praktik: Från idé till förvaltning (ss. 181–206). Studentlitteratur.
Laestadius, A-H. (2019). Fem familjer: Nationella minoriteter - språk och
identitet. https://www.dorotea.se/media/5396/fem-familjer-rev-2019.pdf
Lainio, J., & Pesonen, S. (2020). De nationella minoritetsspråken i
modersmålsundervisningen. I B. Straszer., & Wedin, Å (Red.), Modersmål, minoriteter och mångfald i förskola och skola (ss. 79–108). Studentlitteratur.
Landström, C. (Red.) (2001). Postkoloniala texter. Federativ.
Lantto, P., & Mörkenstam, U. (2015). Samernas etnopolitiska mobilisering och utmaning av offentlig svensk samepolitik. I M. Darvishpour., & Westin, C (Red.), Migration och etnicitet: Perspektiv på ett mångkulturellt Sverige (2 uppl., ss.
153–178). Studentlitteratur.
Lee-Hammond, L., & Jackson-Barrett, E. (2019) Indigenous children’s linguistic rights in the 21st Century: Intentions and tensions in practice. International Journal of Early Childhood, 51(3), 301-318. https://doi.org/10.1007/s13158-019-00251-6
Loomba, A. (2005). Kolonialism/Postkolonialism: En introduktion till ett forskningsfält. TankeKraft Förlag.
Lunneblad, J. (2006). Förskolan och mångfalden: en etnografisk studie på en förskola i ett multietniskt område. [Doktorsavhandling]. Göteborgs universitet Minoritet.se. (2021). Sverigefinnarnas historia. https://www.minoritet.se/1235
Molina, I., & De los Reyes, P. (2002). Kalla mörkret natt! kön, klass och
ras/etnicitet i det postkoloniala Sverige. I P. de los Reyes, I. Molina, & D. Mulinari (Red.), Maktens (o)lika förklädnader: kön, klass & etnicitet i det postkoloniala Sverige: en festskrift till Wuokko Knocke. (ss. 295-317). Atlas.
Nolgård, O., & Nygren, T. (2019). Considering the past and present of Romani in Sweden: secondary school pupils’ thinking and caring about the history of the Romani in national tests. Education Inquiry, 10(4), 344-367.
http://doi.org/10.1080/20004508.2019.1607708
Peterson, S. S., Jang, S. Y., San Miguel, J., Styres, S., & Madsen, A. (2018).
Infusing indigenous knowledge and epistemologies: Learning from teachers in northern aboriginal head start classrooms. McGill Journal of Education, 53(1), 26–46. https://doi.org/10.7202/1056281ar
Pikkarainen, H och Brodin, B. (2008). Diskriminering av nationella minoriteter inom utbildningsväsendet. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering.
https://www.do.se/download/18.277ff225178022473141e30/1618941270631/rap
port-nationella-minoriteter-utbildningsvasendet.pdf
Poggats, T. (2018) Kartläggning av rasism mot samer i Sverige. Sametinget.
https://www.sametinget.se/kartlaggning_rasism Prop.2008/09:158. Från erkännande till egenmakt.
https://www.regeringen.se/49bafd/contentassets/cb45420dc4fb44c1bb7214d3b0 65c5d1/prop-200809158-fran-erkannande-till-egenmakt---regeringens-strategi-for-de-nationella-minoriteterna
Riksrevisionen. (2018). Myndighetsreformen då UHR och UKÄ inrättades – intentioner och måluppfyllelse. https://www.riksdagen.se/sv/dokument- lagar/dokument/riksrevisionens-granskningsrapport/myndighetsreformen-da-uhr-och-uka-inrattades-_H6B535/html
Rodell Olgaç, C. (2020). Sverige, skolan och de fem nationella minoriteterna- från monokulturalitet och enspråkighet till interkulturell pedagogik och rättvisa. I H.
Hill (Red.). Perspektiv på interkulturalitet (ss. 85–109). Södertörns Högskola.
Said, E.W. (1978). Orientalism. Pantheon Books.
SFS 2009:724. Lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-2009724-om-nationella-minoriteter-och_sfs-2009-724
SFS 2009:600. Språklag.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/spraklag-2009600_sfs-2009-600
SFS 2018:1197. Lag om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk- forfattningssamling/lag-20181197-om-forenta-nationernas-konvention_sfs-2018-1197
Sjöberg Fredriksson M., & Lindgren Eneflo, E. (2019). «Man blir lite osäker på om man gör rätt» –En studie om pedagogers arbete med flerspråkighet i förskolan.
Nordisk Barnehageforskning, 18(1), 1–15.
https://nordiskbarnehageforskning.no/index.php/nbf/article/view/207/209
Skans, A. (2011). En flerspråkig förskolas didaktik i praktiken [Licentiatuppsats, Malmö Högskola] DiVA.
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1404567/FULLTEXT01.p
Skaremyr, E. (2019). Språkliga gemenskaper och minoritetsspråkiga barn i svensk förskola [Doktorsavhandling, Karlstads universitet]. DiVA.
http://kau.diva-portal.org/smash/get/diva2:1303596/FULLTEXT02.pdf Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) och Forum för levande historia.
(u.å). Antisemitism – då och nu. https://antisemitismdaochnu.se/
Skolverket. (2018). Läroplan för förskolan: Lpfö 18.
https://www.skolverket.se/undervisning/forskolan/laroplan-for-forskolan/laroplan-lpfo-18-for-forskolan
Skolverket. (2016). Läroplan för förskolan. Reviderad 2016.
https://www.skolverket.se/getFile?file=2442
SOU 2017:60. Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik.
https://www.regeringen.se/49d73d/contentassets/f869b8aae642474db1528c4da 4d2b19a/nasta-steg-forslag-for-en-starkt-minoritetspolitik-sou-201760
SOU 2017:91. Nationella minoritetsspråk i skolan – förbättrade förutsättningar till undervisning och revitalisering.
https://www.regeringen.se/4ac2cd/contentassets/1223a145243f4c0aa25c0f3dc55 b6965/sou-2017_91_webb.pdf
Spetz, J. (2021). Nationella minoriteter 2020: Vad vet Sveriges befolkning om dem? Institutet för språk och folkminnen., Länsstyrelsen Stockholm., &
Sametinget.
http://sprakochfolkminnen.diva-portal.org/smash/get/diva2:1559951/FULLTEXT01.pdf
Svenska Tornedalingars Riksförbund. (u.å.). Historik. https://www.str-t.com/om-forbundet/historik/
Svaleryd, K., & Hjertson, M. (2018). Likabehandling i förskola & skola (2 uppl.).
Liber
Södergran, L. (2000). Integrationspolitik: En fråga om jämlikhet, demokrati och mänskliga rättigheter. [Doktorsavhandling, Umeå universitet]. DiVA.
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:561752/FULLTEXT01.pdf Tesfahuney, M. (1999). Monokulturell utbildning. Utbildning & Demokrati:
Tidskrift för didaktik och utbildningspolitik, 8(3), 65–84.
https://www.oru.se/globalassets/oru- sv/forskning/forskningsmiljoer/hs/humus/utbildning-och-demokrati/1999/nr-3/mekonnen-tesfahuney---monokulturell-utbildning.pdf
Tupper, J. A. (2014). The possibilities for reconciliation through difficult
dialogues: Treaty education as peacebuilding. Curriculum Inquiry, 44(4), 469–
488. https://doi.org/10.1111/curi.12060 Vetenskapsrådet. (2017). God forskningssed.
https://www.vr.se/download/18.2412c5311624176023d25b05/1555332112063/G od-forskningssed_VR_2017.pdf
Vetenskapsrådet. (2002) Forskningsetiska principer.
https://lincs.gu.se/digitalAssets/1268/1268494_forskningsetiska_principer_200 2.pdf
Westin, C. (2015). Den nationella minoriteten romer. I M. Darvishpour., &
Westin, C (Red.), Migration och etnicitet: Perspektiv på ett mångkulturellt Sverige (2 uppl., ss. 179–193). Studentlitteratur.
Wikström, H. (2009). Etnicitet. Liber.
Åkerfeldt, B. (2018). Romsk historia och kulturarv i Sverige: med kalendarium.
FörlagsTryckeriet Vitterleken.
Ärlemalm-Hagsér, E., & Sundberg, B. (2016) Naturmöten och källsortering - En kvantitativ studie om lärande för hållbar utveckling i förskolan. NorDiNa, 12(2), 140–156. https://doi.org/10.5617/nordina.1107
Ärlemalm-Hagsér, E. (2012). Lärande för hållbar utveckling i förskolan:
Ärlemalm-Hagsér, E. (2012). Lärande för hållbar utveckling i förskolan: