Resultatdiskussion

I dokument Stress och bristande återhämtning som betydelse för psykisk hälsa (sidor 45-55)

11 Diskussion

11.1 Resultatdiskussion

Syftet med litteraturstudien är att undersöka koppling mellan stress och otillräcklig återhämt-ning och hur det påverkar barns psykiska hälsa. Resultatet som framkommit är att det finns starka samband mellan hur stress kopplas till sömn och återhämtning samt hur stress kopplas till återhämtning och psykisk hälsa. Det finns även tydligt samband mellan välmående och hur mentalt motståndskraftigt barnet är, precis som det finns samband med barnets miljö i form av skola, familj samt familjens socioekonomiska status. I resultatdiskussionen kommer identifie-rade kategorier som växt fram ur analysen att diskuteras i relation till aktuell forskning.

Huvudresultatet har uppstått ur uppsatsens sammanfattande tema; Tillförsikt. Tillförsikt till att saker och ting ordnar sig, att hjälp finns när det behövs, samt tillförsikt i att duga och att känna att man är omtyckt. När tillförsikt finns minskar stress och när stress minskar ökar lugn vilket förenklar återhämtning som gynnar psykisk och fysisk hälsa. Motsatsen till tillförsikt kan anses vara rädsla. Är man rädd för att inte prestera, rädd för att inte hinna eller duga eller ens vara omtyckt ligger en stressreaktion nära till hands. Vi minns den hungriga björnen som utlöste rädsla och stressreaktion. Stress och rädsla bedöms ha nära bindning. Studien utmyn-nar därmed i tanken att det är på kontinuumet mellan tillförsikt och rädsla som välmående och hälsa såväl som stress och ohälsa skapas.

När det gäller barn har de växande förståelse för vad begreppet ”stress” innebär, yngre barn har sannolikt lättare att ta till sig vad ”rädd” betyder, de har sannolikt även lättare att förstå vad ”oro” och ”krav” innebär tidigare än de greppar innebörden av ”stress”. Men att uppleva rädsla blir ändå stressande.

Barnrättskommittén (2013) förmedlar att det internationella samfundet länge haft insikt att återhämtning och rekreation är viktigt för barn men att de oroas av att dessa rättigheter be-handlas styvmoderligt. När frågorna inte tas på allvar uteblir tillräckliga satsningar från sam-hället, frågan blir en ickefråga och barnen blir osynliga. I linje med detta menar Währborg (2009) att samhället tar obetydlig hänsyn till individers unika förutsättningar medan allmänna krav på individens tillgänglighet och flexibilitet ökat. Detta blir tydligt när det ställs i kontrast till Antonovsky (1991), vars text redan citerats: ”När andra bestämmer allting åt oss - när de bestämmer uppgiften, formulerar reglerna och åstadkommer resultaten - och vi inte har någonting att säga till om, då reduceras vi till objekt.” (s.120) Dessutom är det resonemanget överensstämmande med Karasek & Theorell (1990) gällande krav och kontroll, där de anser att det mest gynnsamma för hälsan är att ha relativt stort eget beslutsutrymme parat med krav på lagom nivå. Det ger ”avspänd” eller ”aktiv” arbetssituation medan litet inflytande och låga krav ger ett passivt läge kontra litet inflytande och höga krav som ger spänd arbetssituation vilket medför ökade hälsorisker.

Antonovsky (1991) menar i linje med ovanstående att det är grundläggande att få vara med och bestämma, att säga ja till sina (socialt värdesatta) uppgifter, att ha ansvar för det man gör. Ovanstående ser även barn i innevarande studie som konstaterar att samarbete mellan lärare och elever är en stressreducerande kraft precis som att få vara med och påverka skolgången, att vara delaktig, att bli lyssnad på och få gehör för åsikter. Detta hänger också nära samman med de resultat Persson (2016) funnit; en positiv skolmiljö kan bidra till psykisk hälsa som blir en resurs för att uppnå lärandemål såväl som livsmål. Hälsofrämjande arbete i skolan medverkar till skapandet av en miljö som stödjer hälsa och inlärning där klassrumsklimatet är viktigt.

Hagquist (2015) fångar en ytterligt viktig aspekt när han belyser vikten av att lyckas i skolan genom formuleringen:” angeläget att undersöka hur skolan kan bedöma och redovisa barnens prestationer utan att det leder till nedsatt psykisk hälsa.” (s. 46) Det framkom i innevarande studie att när barn bedömer och jämför sig själva gentemot sina klasskamrater och när de där-igenom känner sig sämre än klasskamraterna ger det stress och rädsla för att inte prestera nog bra resultat. Folkhälsomyndigheten (2016b) menar att skolan dessutom utgör ett viktigt sam-manhang där barn ges tillfälle att öva problemlösningsförmåga och samarbete vilket kan kopplas till Antonovskys (1991) hanterbarhet som ett sätt att öka sina resurser och därigenom få bättre hälsa. Antonovsky (1991) menar att individer med stark KASAM som är utsatta för

negativa stressorer oftare lägger skuldfrågan där den hör hemma medan individer med svag KASAM tvivlar på sin kompetens och är benägna att tänka att det är de som måste förändras istället för situationen. Det illustreras av två elever som inte fått godkänt på ett prov där ena tänker att hen inte pluggat tillräckligt, och den andra att hen inte är duktig nog. I skenet av detta är det centralt att skolan inte skuldbelägger eller lättvindigt påpekar tillkortakomman-den. Währborg (2009) beskriver att barn kan känna att varje prov eller varje skoldag blir en bekräftelse på otillräcklighet. Psykosomatiska besvär är vanligare hos elever som tror att deras lärare tycker de presterar medelbra eller sämre än sina klasskamrater enligt Folkhälsomyndig-heten (2016a) Logisk följd blir att skolan behöver medverka till att barn får lyckas för att där-igenom bygga deras tro på sin förmåga och stark KASAM.

Antonovsky (1991) menar att känslan av hanterbarhet, i betydelsen att ha eller kunna ordna resurser som krävs för att möta olika händelser, är viktig för upplevelsen av att duga, där en svag förmåga att hantera livshändelser lätt ger personlig känsla av misslyckande. Detta kan appliceras på skolbarnen som, enligt innevarande studie, rapporterar att upplevelsen av att ligga efter med skolarbete ger stress. Liksom när skolarbetet innehåller för många uppgifter som ska lösas på för kort tid finns känslan av att inte prestera tillräckligt bra. Barnen förfogar inte över tillräckliga resurser när det gäller att kunna hantera sin situation, det vill säga lösa sina uppgifter tillräckligt snabbt. Aspekten ”hanterbarhet” saknas och känslan av samman-hang och tillit uteblir. Skolbarnen i innevarande studie såg dock att enskilda studieplaner minskade stress, härigenom kan man anta att en egen studieplan ger hanterbarhet och minskar risken att känna sig sämre. En egen studieplan kan vara ett påtagligt sätt att öka barns chanser att regelbundet få ”gå i mål”, att de får känna känslan av att vara färdiga, att lyckas, och i för-längningen därigenom optimera möjligheterna till god psykisk hälsa samt bättre skolresultat.

Barnrättskommittén (2013) skriver att grund för god inlärning är tillräcklig vila, utan vila har barn inte fysisk och psykisk förmåga att lära på ett meningsfullt sätt. I föreliggande studie framkommer att fritidsaktivitet, motion eller en hobby kan ge vila, glädje, lugn och ro såväl som möjlighet till eftertanke och reflektion, Att ha ett känslomässigt engagemang i något är meningsfullt och vilsamt och själva motivationskomponenten enligt Antonovsky (1991). En-ligt innevarande studie kan självvald ensamhet och kravlös samvaro med kompisar både minska stress och ge återhämtning liksom att få eget utrymme i en relation med någon, att bli sedd i samvaro med en annan person. Dessa delar ger ett salutogent sammanhang och starkt KASAM som är viktigt för både inlärning som välmående.

Hetta (2010) skriver att sömnstörningar är ett av våra stora folkhälsoproblem. Sömnproblem kan bero på en kombination av att allt kortare tid avsätts för sömn samtidigt som effektivitets-kravet från omvärlden ökat. Detta instämmer Währborg (2009) i och menar att personer med stressrelaterade tillstånd ofta har förbättrat sina strategier för ökad effektivitet men sällan ut-vecklat strategier för bättre återhämtning. Mindell & Meltzer (2008) menar i linje med detta att barn och ungdomars sömnsvårigheter inte tas på tillräckligt stort allvar trots att sömnbe-svär ofta beständiga över tid och prevalensen för sömnbesömnbe-svär hos barn och ungdomar varierar mellan 25-40 procent eller högre. Tarokh et. al. (2014) instämmer och anser att vikten av till-räckligt bra sömn är både förbisedd och underskattad när det gäller barns mentala hälsa. Sömnproblemens omfattning kopplas ofta till den mentala ohälsans djup, men ännu viktigare är att sömnproblem kopplas till livskvalité. Enligt Barnombudsmannens (2014) undersökning om sömn svarade 49 procent av barnen över 13 år att de sover för lite medan motsvarande siffra för yngre barn var cirka 40 procent. Hetta (2010) menar att när sömnen inte är tillräcklig påverkas individens välbefinnande och funktionsförmåga negativt vilket är i linje med Lemola et. al. (2013) som menar att optimism och självkänsla är kopplat till problemfri sömn och pro-blemfri sömn kopplas till bättre mental hälsa. Som en naturlig följd av ovanstående framkom i innevarande studie att god sömnkvalitet har samband med personlig motståndskraft och har man motståndskraft har man även effektivare sömn och är mer utvilad under dagen. Det fram-står därmed som ett axiom att det väsentligaste, när det gäller stress, återhämtning och psykisk hälsa, är att öka medvetenhet kring, och verka för barns sömn; särskilt eftersom sömnens ef-fekt är dubbelriktad, sover man bra mår man bra och tvärt om. Gruber (2013) anser instäm-mande att om samhället kan fås att samverka kring hälsosam sömn kommer det att främja balanserad och hälsosam livsstil hos barnfamiljer.

Sannolikt får barn och ungdomar allt mindre sömn och för att hinna med tas tid från kvällar och nätter (Ahrén 2010). Währborg (2009) skriver att tiden har blivit en bristvara och fritid betraktas som slöseri. Beskrivningen ligger i linje med innevarande studie då det framkom att barn anser att stress uppkommer med känslan av att inte räcka till, när det är för mycket att göra eller tänka på samtidigt. Stress uppstår när barn tänker att de inte har tid över till något mer än sina fasta fritidsaktiviteter, när det inte finns utrymme för spontana saker eller möten, när barn inte vet var de ska hitta tiden för annat än det inrutade och sedan länge planerade. Denna situation är sannolikt vanlig trots att barnkonventionens artikel 31 trycker på att barn behöver fritid, det vill säga, fri tid som ett utrymme, en tid ledig för annat, utan förpliktelser som de kan välja att fylla så aktivt eller inaktivt som de själva bestämmer. Detta stämmer

överrens med vad eleverna i innevarande studie rapporterar då tillfrågade skolelever anser att få ”bara vara” ger lust och återhämtning. ”Bara vara” innebär, enligt deras definition, egen fri tid som inte innehåller några ”måsten” vilket är helt i linje med barnkonventionen. Mindell & Meltzer (2008) menar dock att sovrummet ska vara mediafritt och att goda rutiner inför lägg-dags bör finnas. Tarokh et.al. (2014) anser också att sömnen gynnas av media och -skärmfri tid samt lugn och ro timmen innan sänggående. Antagandet blir att föräldrarnas ledarskap är viktigt då denna fråga kan krocka med barnens egna tankar om hur kvällen lämpligen spende-ras. En reflektion uppkommer därmed om hur stor del barnens miljö, här i form av föräldra-förmåga, kontra barns personlighet har när det gäller sömn och stress. Det bör finnas hällsfunktioner som stödjer föräldrarna i detta. Gruber (2013) anser som vi minns att om sam-hället kan fås att samverka kring hälsosam sömn främjar det en hälsosam livsstil.

Resonemanget för oss osökt in på Eriksson & Ljungdahl (2010) som pekar på vikten av att klargöra vem som upplever problem. Föräldrar, lärare och barnet behöver inte alls vara över-ens om vad som egentligen är ett problem eller psykisk ohälsa. Barnet kan uppleva sig som normalt och friskt medan andra oroar sig. Antagandet leder till att samma gäller sömn, vuxna oroar sig men ej barnet eller ungdomen som kan behandla sin sömn med bristande respekt.

Gruber (2013) menar att tillräckligt med sömn är nödvändigt för optimering av psykisk, kog-nitiv och emotionell funktionsnivå samt prestationsnivå och hälsa. Vilket hänger nära samman med begreppet ”mental motståndskraft”, att vara mentalt tålig, associeras i innevarande studie med att vara mer nöjd med sin sömn, mer sällan stressad eller deprimerad och mer nöjd med livet. Antonovskys (1991) tankar om känsla av sammanhang, KASAM, kan antas ge uttryck åt detta. Hög KASAM innefattar en känsla av att man gör sitt bästa och ”det ordnar sig”, en individ kan förstå och hantera sin vardag samt ha ett känslomässigt engagemang i något. Hög KASAM ger att individen snarare är en aktör än ett offer. I studien framkom att när skolbarn har förmåga att komma till egen insikt om att möjliga lösningar finns, samt att de själva kan skapa personliga lösningar, minskar det stress och man kan anta att deras känsla av samman-hang, KASAM, ökar. Det leder till att ju mindre stress barn upplever, desto nöjdare är barn med livet. En intressant fråga blir om orsakssambandet går åt andra hållet också, om barn upplever minskad stress och ökad nöjdhet med livet, blir de därigenom även mentalt mot-ståndskraftigare?

Detta resonemang ligger nära det som Persson (2016) förmedlar, att nedsatt psykisk hälsa kan leda till försämrade skolprestationer medan en positiv skolmiljö kan bidra till att skapa en

miljö som gynnar hälsa. Det svenska skolsystemet har försämrats när det gäller att hantera klassrumsklimat, fysisk skolmiljö samt barns psykiska problem. Intressant är att det går att urskilja flera faktorer om fysisk miljö från innevarande studie som barn menar är viktiga för måendet. Såsom en bra inomhusmiljö, lämpad för studier, i kombination med lärare vars när-varo kan ge ett bra socialt klimat, detta är i linje med Perssons resultat. Barn i innevarande studie anser att psykiskt mående gynnas av lärare som lyssnar och ger feedback, vilket är i linje med Währborg (2009) som menar att det är i det vardagliga samspelet mellan sociala, psykiska och biologiska aspekter som stress utvecklas. Hans beskrivning av stress, ”indivi-dens oförmåga att hantera det liv som hon förväntas leva” (s. 28) är passande men med reser-vation om att förväntningarna måste vara rimliga och individuellt skäliga. När individens oförmåga blir påtaglig eller när överkrav finns, får också barn försämrad livskvalité.

När det gäller försämrad livskvalité finns koppling till överkrav som barn i innevarande studie ger uttryck för när de förmedlar hur stress påverkas deras tankar. Barn rapporterar att stress gör det svårt att tänka klart och att tankarna snurrar runt och de tänker onödiga tankar som ger koncentrations svårigheter. Barn beskriver att de glömmer bort saker och i ökad utsträckning gör misstag och blir mer oförsiktiga. Dessutom finns tankar och känslor av att de inte är bra nog, de är dåliga, och barn känner sig ledsna, nervösa, ångerfulla eller arga. I denna beskriv-ning kan man se att barns stress leder till sänkt funktionsnivå och bristande kontroll över känslorna. Detta leder till det tvåfaldiga problem som Antonovsky (1991) skriver om när han menar att stressorer ställer oss inför ett dubbelt problem där den praktiska hanteringen av stress lär känna förmåga till känsloreglering. Oberoende av om kraven kommer inifrån oss själva, i form av tankar om hur det borde vara, eller utifrån i form av livshändelser måste pro-blemet lösas praktiskt. Finns då hög KASAM underlättar det kravhantering eftersom barnet kan möta situationen med inställningen att göra sitt bästa, inte bli ett offer som lägger ifrån sig kraft och tillit. Hög KASAM lockar även fram passande copingstrategier. Mörelius (2014) resonerar på samma linje genom tanken att när barn erfar stress i negativ omfattning kommer barnets förmåga att hantera stress som vuxen påverkas negativt, ett antagande blir därmed att barnet som vuxen dessutom kommer få försämrade copingstrategier som en konsekvens av att ha varit utsatt för stress i alltför stor omfattning under barndomen.

Stress uppkommer när barn har för höga krav på sig, när egna eller andras förväntningar inte matchar barnens förmåga. Detta minskar även livskvalitén eftersom individens oförmåga blir påtaglig, barnen klarar inte att hantera sin situation med givna resurser, de är utsatta för över-krav. Mörelius (2014) skriver att höga krav kommer från barnet självt såväl som från

vuxen-världen. Barn ska passa in, vara ”rätt”, uppföra sig och prestera. Barn egna krav kan handla om att vara snabb, duktig, populär och snyggt klädd. Om barnet inte tror sig kunna och ger upp i förtid eller vuxna inte låter dem få visa vad de kan, handlar det om underkrav. Mörelius (2014) skriver att funktioner som hänger samman med tillväxt, inlärningsförmåga och kon-centration då påverkas negativt likväl som att behöva rätta sig efter tider som inte stämmer med den egna dygnsrytmen. Det senare ligger särskilt nära det resonemang som Wahlstrom (2010) intresserat sig för, tonåringars inre sovklocka. Wahlstrom undersökte om senarelagd start på skoldagen kan gynna tonåringars inlärning och mående. Resultatet pekade på att ung-domar upplevde minskad trötthet under dagen och mindre depressiva symtom men också ökad känsla av självtillräcklighet. Lärarna menade att eleverna var mer alerta och föräldrarna tyckte att barnen var lättare att leva med. Studien visade alltså både pedagogiska, sociala och emotionella vinster, det vill säga ökad KASAM.

Liknande effekter som ovan har Schückher & Nilsson (2011) funnit genom studien om mind-fulness, enligt dem finns statistiskt signifikant effekt för mindfulness när det gäller minskning av stress, utmattning, grubblerier och ökad känsla av kontroll. Visserligen gjordes den under-sökningen på vuxna men innevarande studie visar resultat som stärker deras resultat. Efter skolbaserad intervention med mindfulness visade barn ökad känsla av sammanhang, barnen visade varandra mer respekt, kamratlighet och tillhörighet, de var mer måna om sin närmiljö och man kunde se minskade nivåer av ångest, grubbel och aggressivitet både hemma och i skolan. Barnen fick ökat lugn, förbättrat socialt sammanhang och ökad smidighet i att förhålla sig till varandra. Dessa resultat ger för handen att mindfulness skulle kunna vara ett inslag i barnens vardag som ger god återhämtning och ökad grad av KASAM.

Antonovsky (1991) menar att människan inte klarar att vara på en hög och intensiv nivå av emotionell anspänning utan att drabbas av skador, inte ens om det är positiva och angenäma känslor. Individer med stark KASAM är vanligen mer medvetna om sina känslor och har känslor som är lättare att reglera och beskriva, mer ändamålsenliga och mindre hotfulla, vilket tycks sammanfalla med resultaten från studien med den skolbaserade mindfulnessintervent-ionen liksom senarelagd skolstart. Även om känslor av ångest, stress och ilska finns kvar har de ändrat skepnad och mildrats i linje med den förbättrade känsloreglering som Antonovsky (1991)beskriver finns vid hög KASAM. Det scenariot målas med ord genom redogörelsen för att det är lättare med fokuserad ilska än raseri mot världen, lättare med rädsla än ångest, lät-tare med sorg än övergivenhet.

Mucf (2015) skriver: ”svårt att slå fast en kausal ordning mellan att må dåligt och att ha pro-blematisk livssituation.” (s. 10) Aspekterna bör sannolikt existera sida vid sida och tillsam-mans skapa en negativ spiral. Har ungdomar en bekymmersam livssituation finns oftare sämre psykisk hälsa. Detta stämmer med resultat som framkom i innevarande studie där det går att utläsa att barn i familjer med låg socioekonomi i högre grad upplever beteendeproblem, emot-ionella problem, sömnbesvär, låga resultat på frågeformuläret SDQ, ökad depressivitet och stress. Låg nivå av mental motståndskraft samt att vara mindre tillfreds med livet, har kopp-ling till familjens ekonomi. Barnombudsmannen (2004) uppmärksammar att barn upplever stress när det blir bråk med kompisar eller när barn känner sig ensamma. En sammantagen tolkning blir att när ovanstående aspekter finns i ökad grad kan det leda till svårigheter i

I dokument Stress och bristande återhämtning som betydelse för psykisk hälsa (sidor 45-55)