Resultatdiskussion

Det var förvånade att det inte kunde säkerställas någon korrelation mellan program och intresset för Moderna språk eftersom diagrammet [se figur 6] tydligt visade på en skillnad mellan programmen. Att en korrelation ändå inte kunde påvisa var med sannolikhet på grund av att stickprovet är för litet för att överskrida den spridning som fanns i undersökningens data. I andra undersökta ämnen var spridningen inte så stor att det behövdes ett större stickprov. Därför kan vi inte med säkerhet säga att intresset för Moderna språk egentligen är programbundet då undersökningen inte kunde fastställa det. Samtidigt har båda programmen samma antal kurser och poäng i Moderna språk [se bilaga 3].

Undersökningen visar att eleverna på båda program vill att deras gymnasieprogram ska leda till framtida studier. Samtidigt visar statistik att elever som läst på det samhällsvetenskapliga programmet i lägre grad studerar vidare än elever som läst på det humanistiska programmet (Skolverket 2017a). Det kan tolkas som att viljan att studera efter att ha läst det samhällsvetenskapliga programmet är större än vad det faktiska antalet som gör det är. Om så är fallet kan det vara intressant att undersöka när och varför elever på det samhällsvetenskapliga bestämmer sig för att inte studera vidare och varför inte det samma sker för eleverna på det humanistiska programmet. 

Vi diskuterar huruvida att välja det samhällsvetenskapliga programmet ofta är ett icke-val. Flera av respondenterna på det samhällsvetenskapliga programmet berättar att de valde programmet eftersom det är en “bred linje”. Det är även flera av respondenterna som menar att programmet är ett “säkert val” eftersom de menar att det finns många vägar att ta efter programmet. Det är få som

44

beskriver att de specifikt tycker om det som det samhällsvetenskapliga programmet erbjuder, de som talar om specifika ämnen och intressen skriver om inriktningar som exempelvis beteendeinriktning och intresset för psykologi eller kriminologi. Det är motsägelsefullt att respondenterna på det samhällsvetenskapliga programmet menar att intresse är en stor influens i val av program samtidigt som väldigt få uttryckte att intresse var skälet att de valde sitt program utan att nämna inriktningen. Det tyder på en osäkerhet kring att välja det samhällsvetenskapliga programmet. Något som eventuellt kan kopplas till elevernas omognad som Thelin (2019) skriver om i sin avhandling (2019, s. 182).

Inte en enda av respondenterna på det humanistiska programmet beskriver sitt program som “brett” eller “öppet” i frågan om varför de valde sitt program. Fokus ligger för dessa elever på intressen främst intresset för språk och kultur. Frågan är om det kan förklara något av varför en större andel elever på det humanistiska programmet studerar vidare efter gymnasiet. De elever som har valt det humanistiska programmet är eventuellt mer säkra på sitt val och har valt det med framtiden i åtanke.   

Betyg är en intressant aspekt av undersökningen då resultatet generellt inte stämmer överens med den tidigare forskningen. Vad vi tidigare sett har betyg en stor inverkan på gymnasievalet. Val av både program och skola är starkt präglat av elevens egna prestationer och de preferenser som föds ur prestationer. Ändå menar många av eleverna i undersökningen att betyg har påverkat valet i mycket liten utsträckning eller ingen utsträckning alls. Betyg kanske inte behöver påverka respondenterna eftersom de hade höga betyg och blev därför inte begränsade av dessa. Det kan vara därför de inte stämmer med den tidigare forskningen på ämnet. 

Som tidigare nämnt menar Ekström med flera (2012, s. 8) att det är lättare att göra sitt gymnasieval för de elever vars vårdnadshavare har längre utbildning. Det är gynnsamt för dessa elever att det finns ett stort utbud och många val (Ekström 2012). Detta stämmer inte i underökningen då den visar att över 60 procent av eleverna inte tyckte att det var lätt att göra sitt gymnasieval. De många val och möjligheter kanske inte gynnar någon oavsett vårdnadshavares utbildning men kan tänkas begränsa elever med lågutbildade vårdnadshavare i större utsträckning. 

Flera av respondenterna på det samhällsvetenskapliga programmet har kommenterat att de inte känner till det humanistiska programmet eller vet något om det, dessutom svarade ett trettiotal att de inte kunde svara på frågan om vad de trodde skilde programmen åt. Detta tyder på en begränsad

45

handlingshorisont hos respondenterna på det samhällsvetenskapliga programmet. Kännedom om programmen blir för det humanistiska programmet avgörande när elever på högstadiet ska göra sitt gymnasieval. Att flera av eleverna inte kände till det humanistiska programmet innebär att de haft bristande kunskaper inför brytpunkten mellan högstadiet och gymnasium. Vi kan inte säga om någon av dessa elever hade valt det humanistiska programmet om de hade haft mer kännedom om programmet men en av respondenterna på det humanistiska programmet skriver: “Visste inte att programmet fanns först men så fort jag visste var valet lätt” (Svar 82). Det innebär att eleverna som inte kände till det humanistiska programmet har en snävare handlingshorisont än de elever som kände till programmen inför brytpunkten gymnasievalet. Hodkinson och Sparkes (1997, s. 34–36) menar att en vägledare kan arbeta med elever handlingshorisont så att de inte går miste om några val. Sveriges skolor har uppdraget att stötta elever med att upptäcka fler karriäralternativ genom vägledning (Skolverket 2015, s. 2). Här menar vi att vägledning i grundskolan kan utvecklas för att det humanistiska programmet inte ska få ett ännu lägre söktryck. 

Flera skolor menar att de behöver marknadsföra sina skolor för att konkurrera om eleverna med andra skolor (Lundahl 2015, s. 3). Politikerna menar att detta är positivt eftersom det kommer driva skolor till att höja kvaliteten på sin utbildning (2015, s. 144). Att marknadsföra sin skola kommer dock inte göra att skolan nödvändigtvis marknadsför sina program. Som tidigare stycke påvisar finns det för vissa elever en okunskap om det humanistiska programmet, något som hade kunnat eliminerats om dessa blev exponerade för god marknadsföring av programmet.

Vi diskuterar om konkurrensen mellan skolor gör att skolor anpassar sig till vad majoriteten av eleverna läser (som det samhällsvetenskapliga programmet) för att få så många sökande till skolan som möjligt och genom detta missar många att det humanistiska programmet finns och det humanistiska programmet försvinner från skolor. 

Vägledning är svårt för vägledare och elever med tanke på alla val och möjligheter som finns (Lundahl 2015, s. 143–146). Vi menar att vägledare på högstadieskolor kan använda STF-modellen som kartläggningshjälpmedel tillsammans med sina elever i vägledningssammanhang. Om eleven får syn på sig själv och sina valinfluenser ökar elevernas självkännedom eftersom de får en överblick över influenserna som finns i deras liv. Ifall elever har god självkännedom innan de blir exponerade för alla val och program kan det underlätta i valprocessen. Det kan göra att eleverna är mer mogna att ta beslut. 

46