Resultatdiskussion

Syftet med denna studie är att synliggöra sex pedagogers uppfattningar kring om, och i så fall hur, lärmiljön anpassas och tillgängliggörs för grundsärskoleelever placerade i grundskolan. Tillgänglig lärmiljö innebär att lärmiljön ska vara anpassad för att alla elever ska kunna delta i undervisningen utifrån sin förmåga och sina förutsättningar, vilket också får ämnet att även innefatta begreppet inkludering. Forskare (Szönyi & Söderqvist Dunkers, 2018a) nämner gemenskap som en gemensam nämnare vilket även framgår av studien som en viktig faktor hos de intervjuade pedagogerna.

8.2.1 Vad säger forskning och styrdokument om tillgänglighet och inkludering?

Forskningen menar att den fysiska miljön bör vara utformad för att ge alla elever det stöd de är i behov av. Många byggnader är inte anpassade och lokaler är ofta det som kommer i skymundan. Schürer (2006) menar att skolan har som uppdrag att fungera på fler sätt än bara som en byggnad. Han menar att den också påverkar den fysiska och psykiska hälsan, som exempelvis trygghet och trivsel. Lokaler som inte är anpassade kan medföra hinder i arbetet med att förverkliga de mål verksamheten har. Bland annat framkommer att barn i behov av stöd, oftare än andra, anser att den fysiska miljön kan förbättras (Westling Allodi, 2002).

För att skapa inkludering och tillgänglighet behövs både visuellt, auditivt och kinestetiskt stöd. Webster (2014) anser att eleverna måste känna sig trygga och bekväma i sina lärmiljöer. Eleverna behöver få möjlighet att uttrycka sig på olika sätt och Biamba (2016) menar att pedagogerna behöver använda sig av olika inlärningsstilar, strategier samt sociala värderingar. För att kunna tillgodose alla elevers olika förutsättningar behöver undervisningen varieras (Nilholm & Alm, 2010) och Monsen, Ewing och Kwonka (2014) menar att ett personligt engagemang påverkar olika undervisningsmetoder och skapandet av lärmiljö. Skollagen (SFS, 2010:800) skriver att utbildningen ska formas på ett sätt som bidrar till att eleven når personlig utveckling samt förbereda eleverna för aktiva livsval. Salamancadeklarationen (2006) betonar att undervisning inte kan formas lika för alla, utan att undervisning ska organiseras på ett sätt som utgår från elevers olika förutsättningar och behov.

Ett öppet klimat där eleverna tar hänsyn till varandra samt olika demokratiska processer är viktigt för inkludering. I FNs Barnkonvention, artikel 28 och 29 nämns att skolan undervisning ska förbereda barnet för livet samt att barnet ska lära sig respektera mänskliga rättigheter, och fostras för att bidra till förståelse, fred, tolerans och vänskap mellan olika människor. Även pedagogernas inställning samt att skapa goda relationer är viktigt för att kunna skapa tillgänglighet (Webster, 2014; Westling Allodi, 2002). För att skapa förutsättningar för lärande samt tillgänglighet behövs kompetensutveckling och stöd till lärare, samt kunskap om elevers förmågor och potential (2016). Ineland menar (2015) att lärare behöver möjlighet till förberedelse, samt stöd, utbildning och hjälp av resurspedagoger. Detsamma påtalar Nilholm och Alm (2010) och Webster (2014) som poängterar att två pedagoger i klassrummet är en vinnande faktor för inkludering. En annan viktig faktor som Ineland (2015) nämner är att lärare

behöver tid för att kunna skapa inkludering och tillgänglighet. Utöver stöd i klassrummet krävs också stöd från speciallärare samt samplanering med andra pedagoger för att kunna tillmötesgå elever.

8.2.2 Pedagogernas uppfattningar om tillgänglighet och inkludering

Resultatet visar på att pedagogerna anser att en tillgänglig lärmiljö innebär att skapa förutsättningar för alla elever att kunna delta i undervisningen. Förutom klassrumsmiljön omfattar den även hur den övriga skolmiljön är tillgänglig, som exempelvis skolgården. Pedagogerna anser att lärmiljön handlar om tydlighet och att de anser att skolan ska innehålla uppmärkta lokaler samt förutsättningar för att kunna ta sig in och ut samt till olika våningsplan utan svårigheter. I några av intervjuerna kommer det bland annat fram att skolan inte är anpassad efter dagens stora elevgrupper, samt att samverkan med fritidshem sker i skolans lokaler. Det framkommer också att en skola är ombyggd från en annan verksamhet, vilket innebär att lokalerna inte är anpassade för verksamheten.

Pedagogerna vill ha ett rent klassrum, det vill säga, inte så mycket saker som stör runt om. För att göra undervisningen begriplig och hanterbar för eleverna, används dags- och lektionsstruktur samt bildstöd för att eleverna att veta vad som förväntas av dem, vad de ska göra, med vem eller vilka och på vilket sätt eller med vilka hjälpmedel. Dessutom används olika kompensatoriska hjälpmedel för att kunna tillgodose elevers olika behov. Det framkommer att det är viktigt att eleverna känner samhörighet och en grupptillhörighet samt att det ska vara ett tillåtande klimat. Två pedagoger nämner att ett tillåtande klimat är en av byggstenarna för en tillgänglig lärmiljö. Eleverna ges förutsättningar till att kunna utrycka sig muntligt och att pedagogerna arbetar för att ge eleverna tydlighet och rutiner. Tre av pedagogerna pratar om att bygga relationer och att se till elevernas styrkor och svagheter, samt att se till elevernas intressen. Hälften av pedagogerna nämner vikten av ett socialt sammanhang och fyra pedagoger anser att det är viktigt att stötta eleverna för att de ska känna att de lyckas.

Samtidigt finns också en rädsla i att placeringar av elever i behov av särskilt stöd ska gå till överdrift. Man menar att det inte får ske på bekostnad av andra elever. Andra elever ska inte vara rädda i klassrummet för att pedagogen inte räcker till. Två av pedagogerna nämner rädslan för att resurspedagoger plockas bort från klassrummen och att allt ansvar läggs på läraren. De menar då att det kan innebära att lärmiljön inte blir tillgänglig för eleverna och att det är svårt att stötta alla elever när man arbetar ensam. Två av de intervjuade pedagogerna menar att en resurspedagog på heltid är en förutsättning för att kunna inkludera elever i behov av särskilt stöd, samt att detta bidrar till att kunna anpassa och hitta material samt att anpassa olika arbetsmetoder.

Samtliga pedagoger nämner att organisationen med grundsärskolan samt samarbetet mellan skolformerna är bristfällig. Det största hindret som pedagogerna nämner för att kunna skapa tillgängliga lärmiljöer är okunskap om elever med intellektuell funktionsnedsättning samt brist

på tid och samplanering med grundsärskolan. De efterfrågar mer samplanering med grundsärskolan för att få hjälp och kunskap om att tillämpa lämpligt undervisningsmaterial.

8.2.3 Hinder och möjligheter

Begriplighet är beroende av den kognitiva förmågan (Antonovsky, 2005), det vill säga förmågan att ta in, bearbeta och använda kunskaper. Detta är en av de svårigheter elever med intellektuell funktionsnedsättning har, vilket innebär att eleverna behöver stöttning. Genom att eleverna behöver stöttning i olika situationer anser flera av pedagogerna att det är viktigt att skapa goda relationer med eleverna och att lära känna dem och deras olika förmågor. Detta för att kunna avgöra vilka förutsättningar som finns, samt vilka styrkor eller svårigheter som finns. Gotthard (2002) menar därför att det är viktigt att vi lär oss att möta den enskilda människan. För att kunna skapa hanterbarhet för eleverna använder sig pedagogerna av olika kompensatoriska hjälpmedel samt varierande anpassningar av material för att på så sätt utgå från eleverna olika förmågor. I skollagen (SFS, 2010:800) står att alla elever, oavsett skolform, ska få den ledning och stimulans eleven behöver för att utvecklas utifrån sina förutsättningar. Det ska också finnas stöd som motverkas funktionsnedsättningens konsekvenser.

Vidare i skollagen menar man att utbildningen ska främja allsidiga kontakter, social gemenskap och bidra till en god grund i samhällslivet. Att eleverna får känna en samhörighet och grupptillhörighet är viktigt för pedagogerna vilket även forskare nämner (Nilholm & Göransson, 2013; Webster, 2014). De menar att alla elever gynnas av att elever med intellektuell funktionsnedsättning tillhör klassen. Det är viktigt att lära sig att alla människor är olika och att det finns en tolerans för varandras olikheter.

Lokaler som inte är anpassade kan medföra hinder i arbetet med att förverkliga de mål verksamheten har (Schürer, 2006). Resultatet visar på att pedagogerna anser att de olika skolorna har vissa begränsningar när det gäller att tillämpa tillgänglighet, bland annat framkommer att skolan upplevs som för liten för antalet elever och verksamheter som den innehåller, men det framkommer även en problematik med ombyggda lokaler som inte anses vara lämpade för skolverksamhet. Pedagogerna anser att lärmiljön handlar om tydlighet och att de anser att skolan ska innehålla uppmärkta lokaler samt förutsättningar för att kunna ta sig in och ut samt till olika våningsplan utan svårigheter.

För att kunna tillgodose alla elevers olika förutsättningar behöver undervisningen varieras (Nilholm & Alm, 2010) och Monsen, Ewing och Kwonka (2014) menar att ett personligt engagemang påverkar olika undervisningsmetoder och skapandet av lärmiljö. Salamancadeklarationen (2006) påtalar att undervisning ska organiseras så att den utgår från elevers olika behov och att skolan ska ta tillvara på olikheter. Elever ska få möjlighet att ta egna initiativ, ansvar och få möjlighet att utveckla sin förmåga till att arbeta självständigt som med andra. Därav ska läraren kunna stimulera, handleda och ge extra anpassningar och stöd (Skolverket, 2018) För att nå ut till alla elever menar pedagogerna att de använder sig av dags-

och lektionsstruktur samt bildstöd. På så sätt anser pedagogerna att de strävar mot att göra skoldagen begriplig och hanterbar för alla elever. Enligt Hansson (2011) kan vad kopplas till Antonovskys begrepp begriplighet, vilket innebär att strukturera och organisera stimuli för individen och hur kan kopplas till hanterbarhet som innebär vilka resurser som finns till förfogande.

Ett öppet klimat där eleverna tar hänsyn till varandra samt olika demokratiska processer är viktigt för inkludering. Genom att låta eleverna använda sig av olika kompensatoriska hjälpmedel, menar pedagogerna att alla elever lär sig att vi är olika och kan lära på olika sätt. De anser att det är viktigt att skapa grupptillhörighet och att eleverna känner en samhörighet, och två av pedagogerna anser att ett tillåtande klimat är en av byggstenarna i tillgänglig lärmiljö. Elever med intellektuell funktionsnedsättning har svårigheter med den kognitiva förmågan vilket innebär att de behöver stöttning för att kunna lägga informationen i rätt fack (Antonovsky, 2005). Antonovsky menar att det krävs av omgivningen att vi förstår olika individer. Det krävs ordning och tydlighet i omgivningarna runt omkring och det sociala stödet anses vara den viktigaste resursen. Tre av pedagogerna pratar om att bygga relationer samt att se till elevernas styrkor och svagheter samt att se till elevernas intressen, vilket forskningen visar, tillsammans med pedagogers inställning, är viktigt för att skapa relationer (Webster, 2014; Westling Allodi, 2002). Antonovsky (2005) anser att krav ska utgå från individens förmåga och se individen som en helhet. Han menar också att vara aktiv och delaktig är viktiga faktorer för hanterbarhet. Han anser också att det är viktigt med tid för reflektion och samtal vilket innebär ett ledarskap som kan hantera begripligheten på ett bra sätt. Hansson (2011) menar att begriplighet kan jämföras med att ha koll på läget.

För att skapa förutsättningar för lärande samt tillgänglighet behövs kompetensutveckling och stöd till lärare samt kunskap om elevers förmågor och potential (2016). Detta är något som alla pedagoger tydligt i alla intervjuer påpekar är en stor brist. Man menar på det behövs kunskap om elever med intellektuell funktionsnedsättning för att kunna möta eleverna på rätt nivå och med rätt kunskap, och att det största hindret för att skapa tillgänglig lärmiljö för placerade elever är okunskapen samt brist på tid. Här anser pedagogerna att personalen på grundsärskolan sitter på kompetens men att det samarbetet också är bristfälligt. Det efterfrågas mer samplanering med grundsärskolan för att få hjälp och kunskap om att tillämpa lämpligt undervisningsmaterial. Ineland (2015) nämner att lärare behöver tid för att kunna skapa inkludering och tillgänglighet. Utöver stöd i klassrummet krävs också stöd från speciallärare samt samplanering med andra pedagoger för att kunna tillmötesgå elever. Två av pedagogerna nämner rädslan för att resurspedagoger plockas bort från klassrummen och allt ansvar läggs på läraren. De menar då att det kan innebära att lärmiljön inte blir tillgänglig för eleverna och att det är svårt att stötta alla elever när man arbetar ensam.

8.2.4 Utvecklingsområden

Samtliga pedagoger uppger att de saknar olika typer av förutsättningar för att kunna skapa den tillgängliga lärmiljö för elever med intellektuell funktionsnedsättning som de önskar. Det största hindret som pedagogerna ser är sin egen brist på kunskap om intellektuell funktionsnedsättning. Här anses att det behövs kompetensutveckling samt mer samarbete med grundsärskolans personal i den mån den verksamheten finns. Kompetensutveckling är en viktig faktor som flera forskare nämner (Biamba, 2016; Buli-Holmberg, 2016; Engelbrecht & Savolainen, 2018; Göransson, Nilholm, & Karlsson, 2011; Ineland, Molin, & Sauer, 2013; Monsen, Ewing, & Kwoka, 2014; Navarro, Zervas, Gesa, & Sampson, 2016; Strieker, Logan, & Kuhel, 2012; Webster, 2014) Den andra viktiga aspekten som saknas för att skapa tillgänglighet för grundsärskolans elever är bristen på tid, både vad gäller samplanering med andra pedagoger och grundsärskolans personal samt att hitta och producera rätt material och skapa individuell planering för eleven. Det är viktigt att stötta elever genom att utgå från elevernas förmåga och använda sig av hjälpmedel som underlättar för eleven att kunna möta de krav som ställs för att kunna skapa begriplighet och hanterbarhet (Antonovsky, 2005).

Samtliga pedagoger menar att organisationen mellan grundskolan och grundsärskolan är bristfällig. Flera pedagoger menar att rektorer har ambitionen men tror att de i sin tur inte får rätt förutsättningar och att det är en ekonomisk fråga. Den pedagog som har resurs till sin placerade grundsärskoleelev ser positivt på detta då de kan samverka på ett helt annat sätt och resurspedagogen har större möjlighet att se till elevens förmågor och förutsättningar och hitta lämpliga material samt stötta i klassrummet, något som ansvarig pedagog inte hinner på grund av tidsbrist. Resultatet visar också att det finns vissa skillnader i förutsättningarna hos pedagogerna beroende på vilken skola de arbetar på. Några av pedagogerna har grundsärskolan tillgänglig på grundskolan medan andra inte har tillgång till grundsärskolan. I den här studien har skolor, både med och utan, tillgång till grundsärskola på enheten deltagit. Just den här studien visar på att samarbetet mellan grundsärskolans verksamhet och grundskolans verksamhet inte skiljer sig i någon större bemärkelse på de skolor som ingått i undersökningen.