Vilka resurser använder sig samhällskunskapslärare av i sin undervisning?

samhällskunskapslärare av i sin undervisning?

Studien tar sin utgångspunkt ifrån det sociokulturella perspektivet på lärande med ett fokus på undervisningsmaterial som medierande redskap. Resultatet av studien visar att den vanligaste typ av redskap som används i undervisningen är PowerPoints. Den materialtypen figurerar i

undervisning i form av lärarledda genomgångar. PowerPoints har vid flertalet tillfällen även inkluderat fördjupnings- och diskussionsfrågor, vilket öppnar för kommunikation mellan eleverna, som är i linje med det sociokulturella perspektivet till lärande.

De digitala satsningarna i skolan som Hylén lyfte 2011 återspeglas även i resultatet av den här studien. Allt material som har presenterats har varit tillgängliga för eleverna i digitalt format. Då eleverna får instruktioner om att söka och granska egna källor är det Internet som de hänvisas till. Det är inte en lärobok utan främst lärarens egna material och externa källor som utgör

grunden för arbetsområdet. Undervisningsmaterial som inte har tagits fram av läraren, har istället kommit från externa källor som har hämtas från Internet. Allt material har varit tillgängligt digitalt på en läroplattform och gör datorn till det redskap som eleverna behöver använda sig av för att få tillgång till de tilldelade undervisningsmaterialet från läraren. Datorn används även som det främsta redskap för eleverna att själva hitta information och förbättra sina förmågor. Därför kan man se datorn som ett av de viktigaste medierande redskapen i undervisningen.

Enligt tidigare forskning har undervisningen om EU varit ett arbetsområde inom

samhällskunskap som eleverna ansett varit komplext och svårbegripligt. Den sociokulturella teorin om lärande menar att komplexa begrepp, teorier och samhällsstrukturer kan tydliggöras,

40 förklaras och förenklas med hjälp av ett medierande redskap. Ett rollspel är ett exempel på ett sådant redskap eller hjälpmedel för lärande. I det resultat som Hylén presenterade 2011 ansåg han att lärare undviker rollspel och värderingsövningar. Den här studien har däremot funnit ett annat resultat. Tre av de fyra lärarna som deltog i studien använder sig av rollspel i sin

undervisning om EU. Hylén framhävde att undvikandet av sådana övningar främst stammar från en osäkerhet från läraren av utförande och innehåll. De lärare som deltagit i studien har alla antingen genomgått fortbildning om EU eller har ett stort intresse för arbetsområdet. Lärarnas intresse och kunskaper på området har gjort dem mer trygga inom området, vilket skulle förklara det mer frekventa användandet av rollspel som återspeglas i studiens resultat.

Lärare C och D lyfter båda rollspel som någonting annorlunda som eleverna uppskattar. Den typen av undervisningen är gjord för att sätta eleverna i en interaktiv miljö där de får bli en del av en klassrumskontext och bidrar till varandras lärande. Det är något som Vygotskij också lyfter fram då eleverna i grupp har möjlighet att bidra med någonting eget till det gemensamma

lärandet. I ett rollspel är kommunikationen mellan eleverna det viktiga och det som skapar lärandet i situationen. Att eleverna enligt lärarna har kul under rollspelen bidrar till ökat

engagemang på området vilket liknar det resultat som framkommer i studien av Oberle et al. De menar där att rollspel i undervisningen bidrar till stora kunskapsvinster och ökar engagemanget hos eleverna.

Det finns skillnader mellan de två rollspelen som har analyserats i studien. Det mer frekvent använda rollspelet, Kollektivet, utger sig aldrig för att handla om EU, eller var centrerad kring EU-begrepp. Istället förankrar sig rollspelet i ett scenario som försöker efterlikna en verklighet och koncept som eleverna lättare kan bearbeta. Om Kollektivet eftersträvar det konceptet kan man i jämförelse se att rollspelet I en parlamentsledamots skor försöker att efterlikna arbetet för en Europaparlamentariker och således vara en simulering som i högre grad förankrar sig i verkligheten. Enligt Deweys teori om inquiry-based learning förespråkas attundervisningen behöver vara kopplad till verkligheten och behöver knytas an med övningar och laborationer, vilket vi finner med I en parlamentsledamots skor. Det går att argumentera för att Kollektivet även är kopplad till verkligheten, med ett rollspel som försöker binda ihop EU:s komplexitet med ett verklighetsbaserat scenario som eleverna lättare kan förhålla sig till. I jämförelse strävar I en

41

hur verkligheten ser ut i EU och efterliknar det faktiska arbetet, tillvägagångsättet och

användandet av relevanta begrepp. Om Kollektivet förhåller sig mer till elevens verklighet, så förhåller sig I en parlamentsledamots skor mer till den EU-byråkratiska verkligheten och båda kan innefattas i Deweys teori om inquiry-based learning.

Likt rollspelet I en parlamentsledamots skor strävar den examinerande debattartikeln som delats med studien att vara verklighetsförankrad och efterlikna den typ av arbete som en

Europaparlamentariker har. Båda resurserna sätter in eleverna in i ett verklighetsbaserat scenario om hur eleverna skulle agera. Rollspelen och debattartikeln är material där eleverna ska förstå EU inifrån och “bli en del av EU”. I jämförelse begär övrigt analyserat undervisningsmaterial att eleverna betraktar EU utifrån. Vi kan se att de fördjupnings- och diskussionsfrågor som lyfts fram om EU oftast hämtas från verklighetsbaserade och aktuella scenarier som eleverna behöver sätta sig in i. Till skillnad från rollspelen och debattartikeln sätts eleverna i ett utifrånperspektiv när de frågorna ska diskuteras. Likt rollspelen uppmanar fördjupnings- och diskussionsfrågor eleverna till att diskutera med varandra och skapa interaktiva moment, vilket ligger i linje med den sociokulturella teorin om lärande.

Materialet som studien har tagit del av från lärarna har främst varit textbaserade. I en väsentlig skara av de textbaserade materialen får eleven endast i uppgift att läsa. Tidningsartiklar,

broschyrer från statliga myndigheter, faktadokument och hemsidor är sådana exempel. Det kan även argumenteras för att PowerPoints kan placeras i den här kategorin då de delvis är ett textdokument som eleverna ska läsa. Om man väljer att se de materialen som isolerade resurser kan det argumenteras för att de inte leder till interaktiva moment mellan eleverna, då läsande och även skrivande generellt är ett individuellt moment. Det som kan sägas om de textbaserade dokumenten som eleverna läser, är att de definieras som medierande redskap utifrån Vygotskijs definition om “kulturellt utvecklade resurser för att tänka och handla”. Kunskap, information och förmågor som eleverna kan få från de textbaserade dokumenten som tidningsartiklar, broschyrer, faktadokument och hemsidor är verktyg de behöver ha för att aktivt kunna delta i diskussioner och andra interaktiva moment tillsammans med sina klasskamrater. Vidare ska man betrakta materialet ur den kontext som den verkar i. De textbaserade dokumenten används oftast i samband med fördjupnings- och diskussionsfrågor vilket då i större utsträckning skulle bidra till lärande utifrån den sociokulturella teorin. Det kan liknas med Vygotskijs tankar om enskilt

42 arbete och grupparbete som menade att individens lärande får effekt endast då den placeras i en grupp där medlemmarna tillsammans kan bidra till varandras lärande. Det individuella läsandet och informationssamlandet bidrar till de fördjupande och mer utmanande frågorna som görs i par eller i grupp. Liknande upplägg återfinns i den muntliga examination som studien har analyserat. Eleverna instruerats att samla information på egen hand, för att sedan mötas och bidra till ett kollektivt moment, där varje individs kunskaper uppmanas att bidra till det kollektiva lärandet. Vi finner att de muntliga momenten som rollspel, diskussioner, muntliga examinationer bidrar till ett mer kollektivt lärande i klassrummet och de skriftliga momenten kan anpassas mer mot individen. Lärare C lyfter att en fördel med en del av de skriftliga uppgifterna är att de är lätt kan anpassas och skräddarsys utifrån elevens individuella behov vilket gör att lärandet fokuserar på det områden med störst utvecklingspotential hos eleven. Att sätta fokus på utvecklingsområden är viktigt inom den sociokulturella teorin för lärande. Dewey ansåg att elever lär sig när de utmanas att arbeta med saker som inte behärskas fullt ut, vilket med fördel kan göras både med muntliga kollektiva moment samt med mer individanpassade skriftliga moment. I resultatet för den här studien finner vi att det är oftast en kombination av de här typerna av moment som utgör planeringen för ämnesområdet hos samtliga lärare.

Sammanfattningsvis finner studien att undervisningen om EU utgår ifrån digitala resurser och datorn har en central roll. Undervisningsmaterialet som används är främst framtaget av lärarna själva, vilket kan vara en indikation på deras förtrogenhet till ämnet. Den vanligaste resursen som används är PowerPoints, där eleverna både kan vara aktiva eller passiva beroende på dess utformning. Hur aktiv eleverna är avgörs ofta på om diskussionsfrågor inkluderas i

PowerPointsen. Lärarna i studien använder sig av rollspel i hög utsträckning, något som lärarna anser är bra. Intervjuade lärare uppfattar även att eleverna uppskattar rollspel i undervisningen. Flertalet av de studerade materialen är antingen förankrat i eller inspirerat av verkligheten vilket är en viktig del av den sociokulturella teorin om lärande.

43