Här nedan presenteras resultat och analys från intervjuernas syn gällande handledning och samarbete, i VFU, i särskolan. Resultatet från intervjuerna är hämtad från fem speciallärare i särskola som benämns med A, B, C, D och E. Resultat och analys redovisas utifrån följande frågeställning: Hur ser speciallärarna i särskolan på sin roll som handledare och på sitt samarbete med Högskolan Kristianstad, när det gäller den verksamhetsförlagda utbildningen, med avseende på forskning och beprövad erfarenhet?
Resultat
Intervjuperson A
”Handledning är att prata om det som man vill utveckla. Stötta och hjälpa studenten till sitt mål” anser A. Som handledare vill hon lyssna på studenten och veta syftet med deras VFU så att hon kan bedöma, stötta och hjälpa dem. Specialpedagogen har mer handledning och samtal i sin roll än vad specialläraren har framhåller A. Intervjuperson A ser att tid är en viktig faktor som påverkar hur studenternas VFU blir. A önskar att VFU-perioden är över en längre tid för att studenten ska kunna följa elevernas utveckling. Att följa eleverna på deras resa tänker hon. Den beprövade erfarenheten innebär att den är provad i verksamheten anser A som har arbetet i 13 år (som specialpedagog) och känner att hon har en bred erfarenhet. Utbildningen bör ge studenten verktyg och trygghet för att möta föräldrar och samarbeta med andra till exempel habilitering säger A. Hon visste inget om särskolan, och att det finns olika inriktningar, när hennes utbildning till specialpedagog började. ”Det hade varit bra med information i grundlärarutbildningen”. Genom sin VFU kunde hon granska sin egen verksamhet i särskolan gentemot andras. Hon upplever att specialpedagogerna ute på grundskolorna inte känner till särskolans verksamhet. Det som utmärker A är att hon går på förstelärarträffar i Malmö för att bli styrkt i sin roll som förstelärare och hon kan se att tid skulle finnas för handledaruppdrag i VFU i rollen som förstelärare. Hennes övergripande roll som förstelärare är att tydliggöra målen för eleverna på särskolan och för personalen som arbetar på särskolan. A belyser vikten av ett gott samarbete med högskolan är viktig framförallt när det gäller VFU.
Intervjuperson B
”Handledningen präglas av att handledaren lyssnar och ställer frågor och detta kräver tid” anser B. Hon belyser vikten av tid för reflektion och kan se en skillnad i specialpedagogen och speciallärarens arbete. ”Specialpedagogen ser jag mer som en som är uppe och tittar på allt och tittar på organisationen och allt runt omkring och specialläraren är mer inriktad på
41
elevarbete”. B var specialpedagog innan hon utbildade sig till speciallärare och kan se att hon även handleder utifrån ett specialpedagogperspektiv. B anser att det inte är många som känner till särskolans verksamhet vilket innebär att det blir svårt att rekrytera personal vilket har bekräftats av rektor på hennes särskola. ”Speciallärare med inriktning utvecklingsstörning har ju inte funnits så länge så det blir kanske bättre” anser B. B kan se att det behövs mer kunskap om elever på tidig utvecklingsnivå. Den beprövade erfarenheten består av det som B har arbetet med innan. ”Det jag har lärt mig av mina misstag. I vårt arbete innebär det att vi provar här och sedan får vi ändra lite och sedan får man ändra igen. Det tar lång tid innan något händer”. Även B har en roll som förstelärare och kan se att tid finns för handledaruppdrag i VFU och kan se att ett bra samarbete med högskolan är viktigt. ”Samarbete med högskolan skulle kunna innebära att mer information om särskolan tydliggörs” anser B. Hon har redan en etablerad kontakt med högskolan och får handledning och tips på ny forskning vilket hon ser som oerhört positivt.
Intervjuperson C
”Att visa sin verksamhet är viktigt” anser C. Handledningen präglas av att handledaren är förberedd, känner in vad som förväntas och ger studenten tid. Tid för reflektion är viktigt anser C. Vad innebär beprövad erfarenhet? ”Beprövad erfarenhet är det som jag samlat på sig under alla år på golvet” säger C. Samarbete med högskolan är viktig eftersom där finns chans till fortbildning och att få ta del av ny forskning för personalen på särskolan och att högskolan får ta del av särskolans arbete. ”En win - win situation” säger C. En handledarutbildning kan ge information om hur den nya utbildningen ser ut för studenterna vilket kan vara bra för en handledare att veta. Mer kunskap om elever på tidig utvecklingsnivå behövs enligt C. ”Fortbildning ges i samarbete med till exempel habilitering” säger C. Det unika med C är att hon ser samarbete med till exempel habilitering som fortbildning.
Intervjuperson D.
Handledning innebär att specialläraren ska stötta studenten i sin yrkesroll och lära ut sin verksamhet som de jobbar med. Att kunna svara på frågor och ge tid för reflektion är viktigt samt att hjälpa till med mål och arbetsuppgifter från högskolan anser D. ”Eftersom det är handledning av speciallärare med inriktning utvecklingsstörning är det viktigt att kunna den biten” anser D. Specialpedagogen handleder kollegor och specialläraren arbetar med undervisning enligt D. Hon ser en vinst i att specialpedagog och speciallärarutbildningen är gemensam det första året, ”Då kan studenterna delge varandra erfarenhet”. Eftersom hon nyss
42
gått speciallärarutbildningen har hon den nyaste forskningen och kan delge studenterna den men känner att hon fort tappar kunskap och skulle behöva uppdatera den genom kontakt med högskolan. ”En handledarutbildning skulle kunna uppdatera studenternas mål och utbildningens syfte” enligt D. Hon anser att handledning präglas av hennes erfarenhet, vilket är det som man gör varje dag på golvet, bemötande och människosynen. ”Studenterna ska inte vara en extra resurs utan vara här för att lära sig”. Det behövs tid för handledning och det krävs en relation anser D. Samarbete med högskolan behövs. Det vill säga särskolan behöver vara förankrad i ny forskning och högskolan bör vara förankrad i verkligheten anser D. Även D har en roll som förstelärare, med inriktning formativ bedömning, och kommer att förankra handledaruppdraget i VFU hos sin rektor.
Intervju E
Intervjuperson E visste inte, när hon påbörjade sin utbildning till specialpedagog, att hon behövde vara speciallärare för att arbeta i särskola. Därför ändrade hon sin inriktning. Eftersom speciallärarutbildningen och specialpedagogutbildningen läser tillsammans första året kunde ett byte ske. ”Som speciallärare kan jag framförallt handleda om undervisningen, kunskapsinriktat perspektiv”. Handledarrollen för specialpedagoger är tydlig men handledarrollen för speciallärare är inte tydlig anser E. Förhållningssätt, bemötande och att ge studenterna en inblick i vad arbetet innebär är viktigt i handledningen och att få tid att reflektera är en annan viktig faktor” enligt E. När det gäller forskning och beprövad erfarenhet menar hon att det är något som är prövat och att det har fungerat och att reflektera och utvärdera i arbetslaget efter att något provats. I samarbetet med högskolan bör formella krav och tydliga direktiv från högskolans sida visa vad som gäller under studenternas VFU för att ge möjligheter till reflektion anser intervjuperson E. Hon har gjort sin egen VFU på sin arbetsplats för att spara tid. ”Det vore bra med samarbete framförallt med grundutbildningen för att rekrytera personal, eftersom det är svårt. Särskolan skulle kunna komma in till grundutbildningen och visa att vi finns. På något vis skulle vi behöva synas lite mer”. Samarbetet överlag skulle kunna erbjuda särskolan föreläsningar om forskning och beprövad erfarenhet anser E.
Analys
Här nedan redovisas en fördjupad analys utifrån likheter och skillnader samt intressanta ”fynd” som gjorts i intervjuerna. Analysen redovisas i kategorierna: handledning och samarbete.
43
Handledning
Intervjupersonerna i särskolan belyser vikten av att veta vad en handledare ska göra och att uppdraget är tydligt. Tidigare forskning visar att handledning, rent generellt, är ett otydligt begrepp (Sundqvist, 2012; Westlander, 2008). Författarna beskriver hur hela Europa försöker hitta gemensamma och gångbara definitioner för handledning av studenter i VFU men forskare är inte överens om det behövs en gemensam definition för begreppet handledning eftersom handledning kan vara väldigt individuell enligt författarna. Nilsson & Wictor (2012) anser att handledning oftast sker i form av direkt eller indirekt stöd till studenter och belyser vikten av att beforska detta område mer för att kunskapsutvecklingen ska grundas i vetenskap. Hultman et al. (2012) ställer sig samma fråga om det behövs eller om det ens är möjligt att ta fram ett gemensamt begrepp. Om målen ska bli tydligare och handledarna ska veta vad som gäller behövs en klar och tydlig definition enligt Westlander (2008) . Handledning i särskola behöver beforskas ytterligare för om möjligt kunna urskilja skillnader på handledning i särskola och handledning i andra skolformer (Nilholm, 2007; Rosenqvist, 2007)
Tid för reflektion och bemötande är två viktiga aspekter vid handledning enligt
intervjupersonerna. Stöd ges i Dewey (1999) som menar att människan skall leva som hon lär och reflektera över sina handlingar. Tidigare forskning visar också på behovet av reflektion, både ensam eller tillsammans med andra (Söderström, 2012) och reflektion beskrivs som ett gott tecken på yrkesskicklighet i det relationella perspektivet (Aspelin & Persson, 2008).
Det finns ett ”win - win” koncept som en intervjuperson belyser där studenten lär av specialläraren och specialläraren lär av studenten. Forskning visar att handledning är ett lärande på två håll (Bladini, 2004). På frågan vad speciallärare kan handleda om som inte en
specialpedagog kan göra svarade alla intervjupersonerna att elevarbete och undervisning är
det som utmärker sig. Detta stämmer väl överens med Göransson m.fl. (2015) som anser att specialläraren uppgifter är mer individcentrerade. Flera av intervjupersonerna är specialpedagoger i grunden och medger att detta påverkar handledningen. ”Specialpedagogen ser jag mer som en som är uppe och tittar på hela organisationen och allt omkring och specialläraren är mer inriktad på elevarbetet här i särskolan” säger intervjuperson B och får stöd av von Ahlefeld Nisser (2013) som anser att specialläraren arbetar med barnen i ett horisontellt perspektiv (se figur 1, s. 13 ). Aspelin (2013) beskriver olika nivåer i skolans värld som är relaterade till varandra och till den mellanmänskliga nivån. Han anser att det finns elever med svårigheter, elever i svårigheter och elever i relation till svårigheter. Det innebär att fokus på svårigheterna kan flyttas från individ till grupp eller organisationsnivå.
44
Resultatet visar dock att speciallärare handleder utifrån ett elev- och undervisningsperspektiv vilket stämmer väl överens med examenensförordningen (SFS 2011:186). Detta kan bli ett dilemma ur relationell synvinkel. Examensordningen förespråkar ett individperspektiv och under utbildningen till speciallärare uppmanas studenterna att inte se bristerna hos individen utan lägga fokus på organisation och grupp. Utbildningen blir otydlig när en blivande speciallärare handleds av en specialpedagog där fokus på handledningen ligger på en mer övergripande organisatoriskt nivå. Innebär det att specialpedagoger handleder utifrån ett relationellt perspektiv och speciallärare ur ett kategoriskt perspektiv? Von Ahlefeld Nisser (2013) framhåller att roller och uppdrag bör särskiljas för specialpedagog och speciallärare på ett tydligt sätt. Författaren anser att om specialpedagogik tar avstamp i ett kommunikationsteoretiskt perspektiv, skapas förutsättningar och möjligheter för barns/elevers lärande utifrån ett inkluderande synsätt. Skulle det innebära att om det bara finns speciallärare i särskolan faller det inkluderande perspektivet och blir särskolan då en exkluderande skolform med kategoriskt förhållningsätt? Bör det finnas både specialpedagoger och speciallärare i särskolan för att få till stånd en relationell syn med ett inkluderande förhållningssätt? Östlund (2012) menar att speciallärare som utbildas för särskolan bör ha ett fokus mot relationella och föränderliga processer där inkludering och delaktighet grundläggs. Intervjupersonerna anser att en bra relation med handledaren är viktig och att de får ett bra bemötande under sin VFU i särskolan. Tidigare forskning visar att det krävs en relation för att känna in verksamheten och jobbet (Lindqvist & Nordänger, 2007). Lärarens vilja till att skapa en relation med studenten kommer fram i det praktiska kunnandet anser författarna. Med andra ord skulle den beprövade erfarenheten lättare kunna överföras från handledaren i särskolan till studenten i speciallärarutbildningen om en relation skapas. Studenten skapar inte bara en relation med handledaren utan även med eleven. Buber (1993) framhåller att läraren och eleven har en relation som innebär ömsesidighet. Han anser att läraren kan ha ett individuellt och ett personligt förhållningssätt till eleven. Aspelin (2013) bekräftar detta och belyser vikten av att läraren bör har en relation med eleverna och därigenom får denne en relation till den specialpedagogiska brännpunkten vilket innebär att eleverna befinner sig i centrum för samverkan med grupp, organisation och samhälle. I motsats till Aspelin anser Lindqvist & Nordänger (2007) att handledaren, rent generellt både till studenter och elever, ska ha ett mer opersonligt och enkelriktat förhållningssätt för att kunna föra över kunskap och göra kunskapen formulerbar. Vilket skulle enligt författarna kunna löpa i olika diskurser,
45
forma samband och system, förklaringsmodeller eller paradigm och tolkningsmönster som gör att studenten upplever att hon förstår.
Intervjupersonerna anser att beprövad erfarenhet innebär att erfarenheten är provad i verksamheten eller som intervjuperson B säger: ”Det jag har lärt mig av mina misstag”. Dewey (2004) belyser begreppet ”learning by doing” vilket skulle kunna spegla studenternas och yrkesverksamma speciallärare i särskolans syn på erfarenhet och lärande. Författaren påstår att erfarenhet inte är slumpartad utan att det är metoderna som prövas hela tiden för att se om de håller. Tidigare forskning visar att den beprövade erfarenheten är systematiserad, analyserad och kollektiv (Dimenäs m.fl., 2012). Författarna reflekterar över om myndigheterna påstår att det är viktigare att läraren kan förklara verbalt för studenten än att kunna visa sitt arbete praktiskt. Författarna menar vidare att begreppet ”beprövad erfarenhet” måste får en tydligare innebörd för alla. Ingen intervjuperson i särskolan säger att den beprövade erfarenheten måste vara dokumenterad vilket Skolverket (2013) betonar som en viktig del. Intervjupersonerna påstår dock att den beprövade erfarenheten skall vara utvärderad. Om den beprövade erfarenheten inte är dokumenterad kan det då vara den tysta
kunskapen som kommer fram i handledningen i särskolan? Skolverket (2013) framhåller att
det finns mycket värdefull tyst kunskap inom läraryrket, rent generellt, som är svår att definiera i ord. Hegender (2010) använder begreppet tyst kunskap och anser att den är kärnan av formell kunskap och ansluter sig till skolverkets syn i att den är svårt att verbalisera. Flera intervjupersoner lyfter vikten av kunskap om särskolan och elever med utvecklingsstörning. Skolverket (2009) beskriver att elever som inte klarar grundsärskolan går i träningsskola och behöver individinriktad undervisning. Tidigare forskning visar att mycket tid tas till omhändertagande aspekter särskilt för barn på tidig utvecklingsnivå (Östlund, 2012). Är det den omhändertagande kunskapen eller den pedagogiska kunskapen som behöver utvecklas? Kylén (1979) anser att vi måste ha en helhetssyn på människan där begåvningsfunktionerna inte får ha för stor betydelse och det kan dess utom vara svårt om inte omöjligt att mäta intelligens på elever med djup/grav utvecklingsstörning. Dessutom visar tidigare forskning att handledning ofta fokuserar på relationella, emotionella och omhändertagande aspekter framförallt vid bedömningssamtal (Nordänger & Lindqvist, 2012). Det som skiljer intervjuperson A från de andra intervjupersonerna är att hon anger tiden som viktig för hur lång VFU-perioden bör vara för att få en bild av utvecklingsstörda barns utveckling. En längre VFU-period över tid skulle kunna öka lärandet hos studenterna anser hon.
46
Samarbete
Samtliga intervjupersoner berättade att det finns få speciallärarstudenter i särskolan och de önskar att få fler studenter för att kunna ”visa” sin verksamhet. Det saknas kunskap om
utvecklingsstörning och särskola och det behövs mer kunskap om elever på tidig
utvecklingsnivå. Intervjuperson A säger: ”Jag visste ingenting om särskolan när jag började jobba här. Jag trodde att det var Downs syndrombarn och väldigt handikappade som var där”. Upplevelsen hos en intervjuperson var att specialpedagoger på grundskolan inte heller känner till särskolan och dess verksamhet. Sett ur ett sociokulturellt perspektiv där samspelet är viktigt kan ett inkluderingsbegrepp kullkastas om inte kunskap om utvecklingsstörning finns. Östlund (2012) framhåller att särskolan bör ha inkludering i ständigt fokus där delaktighet, likvärdighet, jämlikhet är aktuella begrepp i interaktionella, relationella och föränderliga processer. Kan det vara att samarbetet mellan högskola – grundskola och mellan särskola och grundskola inte fungerar på optimalt sätt, eller att det i grundlärarutbildningen inte ges information om särskolan? Numera finns en grundkurs, som är obligatorisk, i specialpedagogik i grundlärarutbildningen som torde kunna generera mer kunskap om särskolan. Kunskapen om särskolan är viktig för att ”elever som är integrerade ska få läsa efter rätt kursplan” säger A och kunskapen om särskolan är viktig för att rekrytera personal enligt B. Det ses ur två olika perspektiv. Intervjuperson A har tydligt individfokus medan intervjuperson B har grupp och organisation i fokus. I ett relationellt synsätt samverkar individ, grupp och organisation (Aspelin, 2013).
Högskolans mål är att utbilda de mest anställningsbara studenter vilket skulle kunna bli tydligare med en bredare samverkan. I den sociokulturella teorin ligger fokus på individens lärande i omgivningen (Strandberg, 2009). I Kanada fokuseras mycket på ekonomi där det är viktigt att studenterna kan arbeta under sin WIL (Sattler, 2011). VFU skulle kunna öka kontaktnätet som kan leda till anställning och anställningsbara studenter. Att målen är vagt formulerade är vanligt enligt flera forskare (Hegender, 2007; Nordänger & Lindqvist, 2012) och menar att det finns ett ”mischmasch” av teoretiska och praktiska kunskapsformer som är publicerade i styrdokument och kunskapsmål som inte är tydliga Det skulle kunna innebära att handledningen i VFU blir otydlig och ser olika ut från arbetsplats till arbetsplats med olika direktiv från lärosäte till lärosäte. ”Det är ju viktigt att syftet med VFU är tydligt från högskolans sida. Det vill man ju gärna veta innan” säger intervjuperson D. En
handledarutbildning efterfrågas av samtliga intervjupersoner. Intervjuperson D säger: ” Nu
när jag är färdig speciallärare skulle jag vilja ha en handledarutbildning och sedan ta emot de nya speciallärarna”. I intervjuerna framkom att speciallärarna inte har kunskap om den senaste
47
forskningen men önskar att de ska få ta del av den i form av ett samarbete eller en handledarutbildning. Tidigare forskning visar att en handledarutbildning kan ha många fördelar och bör fokusera på det teoretiska för att ge handledaren verktyg kring teorier som kopplas till lärarens yrkeskunnande och den beprövade erfarenheten (Wedin m.fl., 2012). Författarna menar att det finns flera framgångsfaktorer med en handledarutbildning men att de kan se ett dilemma med denna eftersom handledarens roll är väldigt unik och att de får anpassa sitt sätt utifrån varje student och klass som de undervisar i. Författarna förespråkar istället en långvarig relation mellan kommun och lärarutbildning.
I examensförordningen för speciallärare står att ”studenten ska visa kunskap på områdets
vetenskapliga grund och ha insikt i aktuell forsknings- och utvecklingsarbete samt ha kunskap
om relationen mellan vetenskap och beprövad erfarenhet och dess betydelse för yrkesutövningen” (SFS 2011:186). Ett etablerat samarbete, mellan fältet och högskolan, skulle enligt Bladini (2004) kunna utveckla ett tvärvetenskapligt lärande vilket stämmer väl överens med högskolan Kristianstads mål där arbetsplatsknutna lärprocesser i VFU ger ett vetenskapligt förhållningssätt inom en nya profession (Högskolan Kristianstad, 2015 a). Forskningen visar samtidigt att det finns en komplexitet i samarbete där de inblandade parterna måste förhålla sig både till sitt eget uppdrag och den andres (Jacobsson & Lundgren, 2013).
Intervjuperson A belyser vikten av att ”Att studenten blir stärkt och får verktyg gentemot föräldrar och habilitering som kommer och har åsikter om hur man ska göra. Det blir många faktorer som påverkar hur de tycker att undervisningen ska vara”. Intervjupersonen C lyfter vikten av samarbete med habiliteringen och motiverar det som fortbildning. Här är ett resultat som visar på att A vill ge studenten verktyg för att kunna bemöta och vara starka i ett samarbete medan C ser samarbetet som en fortbildning där hon kan få verktyg. Det innebär att intervjupersonerna tycker att det är både positivt och negativt att samarbeta med olika instanser och att det behövs mer kunskap om varandras verksamheter. Tidigare forskning visar att det finns ett dilemma med att speciallärarens roll är otydlig vid samarbete med tillexempel habilitering (Göransson m.fl., 2015). Behöver studenterna bli styrkta och få verktyg för ett samarbete med habiliteringen? Jakobsson & Lundgren (2013) anser att det finns en komplexitet i samverkansarbetet som växer fram på olika arenor. När olika professioner går samman för att finna strategier för att ge stöd åt barn som behöver extra hjälp