Benämningen revisor finns i flera olika sammanhang och kan beteckna en person som är vald revisor i ett företag, förening eller annan sammanslutning och som yrkesmässigt sysslar med revision och redovisningsfrågor. Det finns olika typer av företag, stora som små, och alla med olika krav på revisorn. Alla aktiebolag kräver minst en kvalificerad revisor. För större ekonomiska föreningar, större stiftelser eller handelsbolag med begränsat delägar- ansvar finns också krav på en kvalificerad revisor. I övriga företag finns krav på revisor om bolaget är enligt bokföringslagen skyldig att avsluta året med en årsredovisning. (FAR Förlag, 2006)
Titeln revisor är inte skyddad, däremot finns särskilda krav för att få kalla sig godkänd respektive auktoriserad revisor. För att bli auktoriserad revisor krävs universitet eller högskoleutbildning om 160 poäng med ekonomisk inriktning, och därefter fem års praktisk utbildning. Utöver praktisk utbildning krävs revisorsexamen och dessutom högre revisors- examen som anordnas av Revisorsnämnden. För att få kalla sig godkänd revisor krävs 120 poäng, kandidatexamen med företagsekonomisk inriktning och därefter praktisk utbildning tre år. Utöver detta krävs revisorsexamen. Auktorisation och godkännande beviljas och kontrolleras av revisorsnämnden. (FAR Förlag, 2006)
Revisorsnämnden är en statlig myndighet med två huvuduppgifter; 1. Se till att det finns kvalificerade revisorer i näringslivet och 2. Ha tillsyn över dessa revisorer. (Revisorsnämnden, 2009)
Revisorsnämnden skall enligt 3§ Revisorslagen (2001:883)
1. Pröva frågor om godkännande, auktorisation och registrering enligt denna lag. 2. Utöva tillsyn över revisionsverksamhet samt över revisorer och registrerade
3. Pröva frågor om disciplinära och andra åtgärder mot revisorer och registrerade revisionsbolag.
4. Ansvara för att god revisorssed och god revisionssed utvecklas på ett ändamålsenligt sätt.
3.4.1 Revisorns olika roller
Revisorn kan inneha flera olika roller inom sin profession. Revisorn kan ta rollen som kontrollant i näringsverksamhet, rådgivare eller konsult till sin kund och exempelvis skatte- rådgivare. (Moberg, 2006)
Revisorns huvudsakliga uppgift är att utföra lagstadgad revision (Diamant, 2004). Man talar då om revisorns roll som oberoende kontrollant av den ekonomiska informationen och företagets förvaltning. Det är praktiskt omöjligt och inte heller ekonomiskt försvarbart för revisorn att granska allting, istället inriktas revisionen på väsentlighet och risk, vilket innebär att man granskar de poster där risken för fel är stor (Diamant, 2004). För att revisorn ska kunna avgöra vad väsentlighet och risk är, krävs god kännedom om verksamheten och kunskap om företagets interna kontroller (FAR SRS, 2007b).
I Revisionslagen (1999:1079) finns krav på revisorns yrkesmässiga agerande. Som en allmän plikt föreligger att revisorn skall iaktta god revisorssed och utföra sina uppdrag opartiskt, självständigt samt vara objektiv i alla frågor. Bestämmelserna gäller inte bara revisorns uppdrag utan ska genomsyra allt revisorn tar sig för inom ramen för revisorsyrkets utförande. (FAR Förlag, 2006)
I 9 kapitlet 3§ ABL framkommer det att revision skall vara av den omfattning god revisionssed kräver. Exakt vad god revisionssed innebär är inte lagstadgat utan revisionen ska anpassas efter företagets skiftande förhållanden och följa utveckling och praxis vad gäller inriktning och innebörd (Moberg, 2006). Revision bygger på förtroende. Kompetens, oberoende och tystnadsplikt är nödvändigt för att omvärlden ska kunna ha förtroende för revisorn (FAR SRS, 2007c). I prop. 1997/98:99 övervägde regeringen att lagfästa några grundläggande normer för god revisionssed men vid ett sådant agerande riskerar man att revisorns granskning begränsas eftersom det finns risk att regler talar emot. Därför talade övervägande skäl för att istället ha ramlagstiftning som åligger revisorn att följa god revisionssed. Enkelt uttryckt är god revisionssed detsamma som god sed bland erfarna revisorer med stor integritet och professionellt omdöme (FAR SRS, 2007c). Således anses god revisionssed vara en del av
begreppet god revisorssed (Diamant, 2004). FAR SRS, 2007c) har utarbetat yrkesetiska regler om vad god revisorssed innebär.
Westerdahl (2005) talar om revisorns roll som medlare och tolkare. Genom ett samspel mellan kund, regelverk och revisor ska man komma fram till en lösning. Myten om en revisor som sitter nedgrävd i verifikationer stämmer inte utan revision är i högsta grad en fråga om ett samspel mellan individer och att kunna hantera relationer. Revisorns kompetens består i att hantera relationer med kunden och att veta begränsningar i hur regelverket ska tolkas. (Westerdahl 2005, hämtad ur Johansson et al., 2005)
3.4.2 Revisorns oberoende relation
FAR Förlag (2006) anser att utvecklingen inom näringslivet har gjort att behovet av tillförlitlig information har ökat och därav även kraven på revisorn. Det är viktigt för den som håller revisionsberättelsen i sin hand att man fullständigt kan lita på att revisorn inte låtit sig påverkas av andra intressen utan har genomfört en bra revision (FAR Förlag, 2006). Revisorns oberoende är vid sidan av revisorns yrkeskunskap, dennes huvudsakliga medel för att garantera revisionens kvalité (Moberg, 2006).
De senaste åren har revisorns oberoende varit i rampljuset och kom att spela stor roll i lagstiftningsarbetet till revisorslagen som trädde i kraft 2002. Det som har diskuterats är hur lämpligt det är att revisorn hjälper kunden med rådgivning. Här finns det anledning att skilja på rådgivning som sammanhänger med revisionen (revisionsrådgivning) och rådgivning som sker fristående. Revisionsrådgivning anses tillhöra revisionsverksamheten och är därmed tillåtet. (Moberg, 2006)
För att säkerställa oberoendet finns även omfattande jävsregler i 9 kap. 17§ ABL. Bestämmelserna anger situationer där det finns stor anledning att förmoda att revisorn kan komma i beroendeställning och anger således situationer som revisorn inte kan kombinera med revisionsuppdraget. Revisorn får heller inte sätta sig i situationer som kan ge upphov till lojalitetskonflikter som kan rubba förtroendet för revisorn. Enligt jävsreglerna i ABL får revisorn t.ex. inte äga aktier i bolaget, inte sitta i ledningen i företag och inte heller biträda vid upprättande av bokslut. Vidare får inte revisorn vara anställd i företaget eller stå i beroendeställning till någon i styrelsen, inte heller får revisorn ha släktskapsförhållanden. (Moberg, 2006)
Självständighet, opartiskhet och objektivitet i ställningstaganden är vikiga grundstenar för revisorn (Moberg, 2006). Som nämnts ovan är det ibland ”svårt att konkretisera begrepp men man har i förarbeten angivit att det torde innebära att revisorn ska utföra sitt uppdrag utan sidoblickar” (Moberg, 2006 s.91). Revisorslagen stadgar att revisorn ska vara oberoende i sin roll som revisor och revisorslagen ligger till grund för den s.k. analysmodellen (FAR Förlag, 2006). Revisorn ska alltid avstå från sitt uppdrag ifall det finns risk att förtroendet för revisorns opartiskhet eller självständighet kan rubbas. Lagen anger några omständigheter då grund regeln är att revisorn ska avgå (FAR Förlag, 2006).
Egenintressehotet: Revisorn har ekonomiskt intresse eller annat intresse, direkt eller indirekt i kunden. Detta kan vara fallet om revisorn har affärsmässiga band med kunden utöver revisionsuppdraget. (FAR Förlag, 2006)
Självgranskningshotet: Revisorn måste granska och ta ställning till sitt eget arbete. Ett exempel kan vara att revisorn givit fristående rådgivning till kund och sedan tvingas att granska sig själv. (FAR Förlag, 2006)
Partställningshot: Revisorn har tagit ställning i en fråga rörande klienten, antingen som stöd eller mot uppdragsgivarens ståndpunkt i någon rättslig eller ekonomisk fråga. (FAR Förlag, 2006)
Vänskaps-/förtroendehotet: Revisorn har starka personliga relationer till kunden, till någon person i kundens företagsledning eller har svårt att upprätthålla ett kritiskt förhållningssätt. (FAR Förlag, 2006)
Skrämselhotet: Revisorn riskerar att påverkas av en dominerande personlighet hos någon som ska granskas eller av yttre påtryckningar. (FAR Förlag, 2006)
Grundregeln gäller inte om revisorn vidtagit åtgärder eller om det finns sådana omständigheter, som gör att en kunnig och omdömesgill person med kännedom om alla relevanta omständigheter inte skulle se anledning att ifrågasätta revisorns opartiskhet eller självständighet. (Moberg, 2006)
3.4.3 Vikten av förtroende för revisorn
Eftersom revision är lagstadgat arbetar revisorerna i samhällets tjänst, med medborgarna som uppdragsgivare. Detta ställer höga krav på revisorn som förtroendebärare i samhället.
oberoende, objektivitet, professionalitet och integritet. Därför är det vikigt att revisorskåren arbetar utifrån rättsliga och etiska värderingar. En revisor måste besitta förmågan att inge förtroende. Förtroende skapas genom att individen har skickligheten att lösa ett specifikt problem, integritet och mod att stå för sin handling samt välvilja gentemot andra människor. (Johansson & Baldvinsdottir, 2006, hämtad ur Johansson et al., 2006)
”Det faktum att det finns en uppfattning att redovisning är mer pålitlig än annan typ av information gör att den kan användas för att skapa ett oberättigat förtroende – en illusion av förtroende.” (Johansson & Baldvinsdottir, 2006, hämtad ur Johansson et al., 2006 s.248)
Forsberg (2009) uttalar sig i och menar att det är vikigt för revisorer att känna stolthet i sina yrkesroller. Vidare säger Forsberg (2009) att revisorer är en av fyra bolagsorgan och ska göra sitt arbete på ett förtroendefullt sätt. Även rådgivare har en mycket betydande roll i förtroendebyggandet. Det är extra viktigt för oss i revisionsbranschen och i förtroende- branschen att fortsätta skapa förtroende så att inte krisen förvärras, nu är den rätta tiden att vara proaktiv menar Forsberg (2009). I frågan om en slopad revisionsplikt anser Forsberg att FAR SRS ska leda processen från lagstadgad till efterfrågestyrd och de ska bli bättre på att tydligare presentera branschens produkter och tjänster. Forsberg är övertygad om att det i framtiden kommer kosta mer att göra affärer. Man tror att det blir enklare och billigare, men i själva verket blir det svårare och dyrare och det är priset vi får betala för en internationell harmonisering. (Forsberg, 2009).
Det kan vara svårt att definiera vad god kvalitet i revisionen är. Dock menar Westerdahl (2005) att det är revisorn som bestämmer vad revision är, vad som kännetecknar god kvalitet och vilka kunskaper som är viktiga. En viktig del är avsaknaden av dåligt språk och slarviga presentationer och den andra sidan av kvalitet är den svåra avvägningen mellan regelverket och kundens efterfråga (Westerdahl, 2005, hämtad ur Johansson et al., 2005).
En kompetent revisor behärskar redovisningens bestämmelser och det faktiska hantverket med bokföring. Det handlar också om att uppträda och framstå som trovärdig och att veta hur man jämkar mellan olika intressen och färdigheter (Westerdahl, 2005, hämtad ur Johansson et al., 2005). Johansson (2005) indikerar att inga omfattande regelverk och interna instruktioner inom ett revisionsföretag kan ersätta de personliga kvaliteterna hos den enskilda revisorn. I situationer där revisorns bedömning och ställningstagande har stor betydelse för intressenterna i verksamheten, är det den enskilde revisorns omdöme,
erfarenhet och integritet som avgör, inte regelverket och vägledningen (Hämtad ur Johansson et al., 2005).
Power (1997) anser att vi befinner oss i ett revisionssamhälle, ett samhälle där det finns ett ökat behov för olika typer av granskning. Dock bedömer Power (1997) att revisionstjänsten kan uppfattas som otydlig och att det även är väldigt oklart om revision faktiskt uppfyller det ursprungliga syftet. Detta innebär att kunderna måste känna förtroende för revisorn och det utförda arbetet. Trots denna otydlighet som existerar i revisionstjänsten så finns ett stort förtroende för revisorer. Detta förtroende skulle kunna komma att påverkas vid en eventuell ändring i lagstiftningen. Ett professionellt yrke såsom revisor kräver en viss abstrakthet för att kunna överleva med det subjektiva arbetet. Revisorskåren har ett naturligt förtroende hos många människor på grund av revisorsrollens abstrakthet och komplexitet och det finns även en stor efterfråga av revision. (Power, 1997)
Vidare är Power (1997) kritisk till hur dagens revisionstjänst har utvecklats och skapat en fasad. Revision innebär en falsk trygghet. I och med detta ligger styrkan och utmaningen i revisionsyrket i att skapa nya roller och tjänster inom revisionen. Det finns stora möjligheter för revisorsyrket att utvecklas genom att arbeta med såkallad ”image management” som innebär att man stärker sitt varumärke och relationer till kund och andra intressenter. Därigenom skapas nyare former inom revisionstjänsten. (Power, 1997)