Revisorns oberoende och beroende vid mervärdeskapande

En korrekt utförd revision kräver att revisorn utgår ifrån en oberoendeställning och i sin yrkesroll handlar på ett sätt som är opartiskt och självständigt (Svanström, 2004), vilket även utgör ramen för vilka handlingar som revisorn kan bistå med för att generera mervärde. Enligt Svanström (2004) utgör ett oberoende förhållningssätt i förhållande till företagsledningen grunden för revisorsprofessionen och den kvalitet som yrkesrollen signalerar. Att revisorn är oberoende är en fundamental förutsättning för att förtroendet för revisorn, revisionen som bransch och den finansiella marknaden ska fungera. (Warren & Alzola, 2008)

I en studie framförd av Warren & Alzola (2008) påverkas revisorns oberoende av flera faktorer och likt övriga anställda i en organisation identifierar sig revisorn med olika grupper både inom och utanför organisationen. Identifikationen med dessa grupper

- 46 -

påverkar både medvetet och omedvetet revisorns beslut och framförallt revisorns självständighet och objektivitet vid revisionen (Warren & Alzola, 2008), vilket rent praktiskt skulle kunna innebära att revisorn tar beslut som inte är helt objektiva till klientens fördel. Bamber & Iyer (2007) poängterar att sannolikheten för att revisorn riskerar sin opartiskhet ökar vid stark samhörighet med klienten och minskar vid stark samhörighet med yrkesrollen. Vidare menar Bamber & Iyer (2007) att klientens image, hur viktig klienten upplevs vara och längden på samarbetet med klienten är ytterligare faktorer som tenderar att påverka revisorns uppfattning av samhörighet till klienten. Det är således viktigt att revisorn ser upp för situationer som kan leda till att revisorn känner större samhörighet med klienten än sin egen revisionsbyrå när revisorn bidrar med tjänster utöver själva granskningen. Att revisorer inte är självständiga och opartiska gör att den finansiella informationen kan ifrågasättas och således minskar och skadas förtroendet för hela kapitalmarkanden. (Warren & Alzola, 2009)

Samtidigt kan en granskning av ett företags finansiella dokument inte göras med företagsledningens frånvarande, utan det krävs att revisorn upprättar någon form av relation till de personer som avsvarar för företagets finansiella dokument. (Rennie et al. 2010) Klienten besitter specifik information om företaget som revisorn inte har (Rennie et al. 2010), vilket gör att en utarbetad relation mellan revisor och klient är viktig för att revisionen ska fungera. Enligt Warren & Alzola (2007) har tidigare studier bevisat att desto längre relation mellan revisorn och klienten är, desto mer värde tenderar revisorn bidra med. Om revisor-klientrelationen blir för djup och parterna känner ett för stort förtroende för varandra kan emellertid revisorns professionalism ifrågasättas (Rennie et al. 2010) Det finns enligt Lai & Krishnan (2009) de som menar att en nära revisor- klientrelation riskerar att det kan uppstå situationer där revisorns oberoende riskeras i utbyte mot fördelaktiva syften som gynnar revisorn och/eller klienten. Dessa syften grundas i alltifrån att revisorn erhåller ett arvode från klienten till att revisorn vill underhålla relationen med viktiga klienter. Som följd till att revisorn inte vill förlora klienten och samtidigt upprätthålla sitt och byråns rykte föreligger det incitament att tänja på gränserna av oberoendeställningen för att bidra med så mycket mervärde som möjligt. (Lai & Krishnan, 2009)

Revisorsyrket är som tidigare nämnt ett serviceyrke där klienterna har förväntningar på vad revisorn ska och bör göra. Dessa förväntningar avser enligt Fontaine et al. (2013)

- 47 -

både den service revisorn förväntas bidra med och den extra rådgivning som klienterna efterfrågar. Precis som Fontaine et al. (2013) nämner finns det förväntningar från klienten att revisorn ska bistå med mer än att enbart granska klientens finansiella dokument. Med utgångspunkt från ovanstående teorier kan det således även finnas andra tänkbara handlingar med vilka revisorn kan bistå med som går utöver själva kärnverksamheten.

3.7.1 Revisionsrådgivning

Utöver revisorns två grundläggande uppgifter som granskare och rådgivare kan revisorn även bistå med ytterligare tjänster i syfte att förbättra redovisningen. För att utveckla och förbättra den service som revisorn bidrar med till klientföretaget kan revisorn erbjuda revisionsrådgivning till revisionen. (Godderham et al, 2004) Revisionsrådgivning är översatt från engelskans audit related services och avser tjänster som revisorn är skyldig att ge, men även rådgivning som är nära kopplat till revisionen men som revisorn inte är skyldig att ge men som heller inte klassas som fristående rådgivning (Paterson & Valencia, 2011). Således kan man säga att den delen av revisionsrådgivning som revisorn inte är skyldig kan vara mervärdeskapande men som också att ge ligger i gränslandet mellan revisorns oberoende och beroende. Bidrar revisorn med rådgivning som kan göra att revisorn förlorar sitt oberoende klassas det som fristående rådgivning och revisorn bör således lämna över dessa frågor till en kollega eller i vissa fall en annan byrå. (Daugherty, 2013) Problemet kring revisionsrådgivning är vart gränsen går och hur till vida det påverkar revisorns oberoende. Debatter har förts kring om revisorer överhuvudtaget ska tillåtas att bidra med revisionsrådgivning till de klientföretag som revisorn reviderar. (Joe & Vandervelde, 2007) Förespråkare för revisionsrådgivning hävdar att de genom att bidra med en kombination av revisionstjänster och revisionsrådgivning ökar effektiviteten eftersom det ger en ökad förståelse för klienten. Motståndare å andra sidan hävdar att revisionsrådgivning i vid utsträckning riskerar att hota revisorns oberoende samt objektivitet och Bazermann et al (2002) poängterar att revisionsrådgivning bidrar till att revisorn fattar tycke för klienten vilket i sin tur riskerar att påverka revisorns omdöme.

3.7.2 Fristående rådgivning

Fristående rådgivning är översatt från engelskans non-audit services och avser rådgivning som inte får ges av samma revisor som reviderar ett bolags finansiella information. (Joe & Vandervelde, 2007, Krauss & Henning Zulch, 2013). I och med att

- 48 -

klienten betalar ett arvode till revisorn kan det uppstå en situation som gör att det finns incitament för revisorn att kompromissa sin oberoendeställning i utbyte mot de ekonomiska fördelarna och för att behålla klienten. (Paterson & Valencia, 2011) Redan 1984 visade Simuinics empiriska studie att revisionsrådgivning stärker revisor- klientrelationen på grund av de ekonomiska aspekterna och bör i vissa fall klassas som fristående rådgivning. I och med att revisorn erhåller ett arvode från klienten uppstår risken att revisorn agerar i klientens och skapar mervärde för att i sin tur inte riskera att förlora den ekonomiska ersättningen, vilket i sin tur bidrar till att revisorns självständighet och objektivitet kan ifrågasättas och det är bekräftat att revisionsrådgivning kan påverka revisorns oberoendeställning och kanske i vissa fall även bör klassas som fristående rådgivning. (Paterson & Valencia, 2011)