värmhuk; Värmland; värmska. Syn.: värmlänning.
värm-huk m. vä`rmhúk Mal. Li. (pejorativt om) ’värmländsk man’. Jfr värmeII; värmlänning; värmska.
värm-häst m. I a vä`rmhässt Li. ’häst från Värmland’.
Värmland nom. propr. wö´rmlÂnd Ve. va´rmland Leks. va`rmlÂnd Nås vä`rmlÂnd Mal.; best. pl. dat. vä`rmlÂndÜm Li. ’landskapet Värmland’; (över fört om folket i Värmland:) jó` vä`rmlÂnd hæ vÁ ett snällt fÜïk my`ttsy Mal. ’jo värm län- ningarna det var i stor utsträckning ett snällt folk’ (jfr värmeII m.fl.).
värmlands-brasa f. V we`rmï<Ândsbråså* Älvd.; ack. va´rmlansbrasu Leks. ’åkarbrasa’; t i va´rmlansbrasu Leks. ’ta en åkarbrasa’. Syn.: västgöt -basa, -brasa.
värmlands-mål n. I a wö´rmlÂnsmÓï Ve. ’värmlandsdialekt’. Jfr tjåla uppå. Syn.: värm mål.
värm-länning m. I b wö`rmïeniµg Ve. vä`rm ïéniµg Soll. °varmlänniµ Bo. va`rmlänniµ Nås Jä. = värmeII; °an jug som en varmlänniµ Bo. ’han ljuger som en värmlänning’.
värm-mål n. I a vä`rmÓï Li. = värmlandsmål. värmnings-gryta f. IV a vä`rmniµsgrýta Mal.
’gryta vari man värmde vatten till dryck åt korna’.
värmsel f. ~ n. I a wermÏ Älvd. ’varm källåder’; e wÁr <i© we´rmÏ so k<Ám -u´pp dÂr so e w tÂ`jðeð o´llti©tt ’det var en varm källåder som kom upp där så att det var varmt ständigt och jämt’ (jfr tiden, bet. 1).
värmska f. IV a vä`rmska Äpp. vä`£sska ~ väççka Mal. ’kvinna från Värmland’. Jfr värmeII m.fl. värm-ställning f. I b °värmställniµ Soll. va`rm
ställniµ Äpp. ’eldstad, spis, ugn’. Syn.: eld - ställning.
värm-så m. V a wö`rmså Ve. ’träkärl vari blötfoder till kreaturen tillreddes’. Syn.: brädsel-, varm -så.
värm-tet m. I a vä`rmtét öMora ’göktyta’. värn f. I a wærn Älvd. værn Silj. 1. ’beskydd;
någonstans att få vara inomhus, (möjlighet att få) tak över huvudet’ allm. eð ír <iµg<u wæ´rn jæ´r Älvd. ’det är ingen möjlighet att få tak över
3164 huvudet här’; få jä t væ´rn utå dä Silj. ’får jag ta beskydd hos dig’. Jfr ute ‑varande, ‑värt. Syn.: innevara m.fl. 2. (pl.:) ’trakt’ Älvd. jär <å wæ`rn<um ’här på trakten’.
värn-lös adj. I wæ`rnïós Älvd. væ`ñïøs Mal. (Y.) ’hemlös, skyddslös’.
värpa sv. v. 3. ~ 1. we`rp Älvd. va`rpa Bi. Rättv. Nås vä`rpa Äpp. Mal. ÖVd. ’värpa’; <å  we´rpt t´@ e´gg Älvd. ’hon har värpt två ägg’; vä`rpär hö´ns dína Äpp. ’värper dina höns?’.
värre adj., adv. komp. we`rr Älvd. Våmh. werr Bon. wärr vMora Ve. Ore ~ wä`rr Orsa vä`rrä ~ värr öMora värr ~ värer Soll. va`rrÜr ~ varr Bo. Rättv. varr Bi. Ål Dju. Mock. Ga. Tra. ~ va´rre Leks. °varrä Bju. vár Flo. Li. ~ vä´rre Nås vær Äpp. ~ væ£ Mal. 1. (adj.:) a. ’värre; sämre’ (ibland svårt att skilja från bet. 1 b) Våmh. Bon. öMora Ve. Orsa Bo. Bi. Rättv. Leks. Nås; o bi bÁr snäræ´r vä´rr öMora ’hon blir bara snarare värre (el. sämre)’; e wä´rr nu eld e  wé Orsa ’det är värre nu än det har varit’; °ä kan int var var Leks. ’det kan inte vara värre’; ho vær vä´rre sÜm lä´µer Nås ’hon blir värre ju äldre (eg. längre) hon blir’; (i förb. med vid:) so wé´rd -º we`r wí´ð Våmh. ’så blir man ändå sämre (till hälsan)’. Jfr sämre; värst, bet. 1. b. ’bättre, duktigare m.m.’ Bo. Bi. Mal. °an v varr tä spÜlå dänd än je troddÜ Bo. ’han var skickligare att spela den där än jag trodde’; væï an væ`r än á`l dÜm Á`ra Mal. ’(så) blir han duktigare än alla de andra’. Jfr värst, bet. 2. 2. (adv.:) a. ’värre, sämre, i hög(re) grad’ Ve. Bo. Leks. Mal. °ä räµnÜr varrÜr Bo. ’det regnar ganska mycket’; te hÜ`gg ý`vy h´nnd dri´v væ´£ Mal. ’att hugga över hand (med yxa) biter bättre’ (jfr hugga, bet. 1). b. (förstärkande; oftast postponerat:) ’väldigt, riktigt’ Ve. Soll. Ore Bo. Leks. vä´rr stö´rrer Soll. ’betydligt större’; dämdÁ´ wo ó´rdhittÂdär wä´rr däm Ore ’de där var väldigt fyndiga de’; o v fí´n va´rrÜr Bo. ’hon var riktigt vacker’; o ä vi`nnugÜn va´rre ho Leks. ’hon är riktigt smart hon’. Jfr riktig, adv.
värs adv. hÜss Li. ~ häss Tra. 1. (interrogativt:) ’hur’ allm. män hÜ´ss ka`nn dem fÁ´r sÜ`voï -Ðå Li. ’men hur kan de göra så då?’; hÜ´ss sét ä té´ Li. ’hur kommer det sig?’ (jfr sitta till, bet. 2); hÜss Tra. ’hur sa?’. Syn.: h u r, bet. 1. 2. (i ut-
rops sats:) ’så’ allm. hÜss dú skrÜ`kk -né* kïá`n Li. ’så du skrynklar till kläderna’; hÜss dú va`rg å ho`sst o*ndje Tra. ’så du låter som en varg och hostar unge!’. Syn.: vad, bet. 2, m.fl. 3. ’hur, hurdant, på vad sätt’ allm. jÁ` ä fÓ` då nó væ´ hÜ`ss ä vi´ll Li. ’ja det får då nu vara hur det vill’; dem vä`jt int hÜ´ss ä fe`kk -í Tra. ’man vet inte hur elden uppstod’ (jfr få i, bet. 3). Jfr hur, bet. 3 b. 4. ’hur än’ Li. ä váï int brÁ´ hÜ`ss an fÁ´r ’det blir inte bra hur man än bär sig åt’. Jfr vånda(i); vär(en), bet. 5. Syn.: hur, bet. 4; vad, bet. 1 b. vär-sin indef. pron. wé´s<e´nn Älvd. wesä´nn
Våmh. vesänn öMora wé´sä´nn Ve. vé´sä´nn Soll. wessen Orsa värsä´nn Rättv. vá´rsin Ga. hÜsä´nn Nås öse´nn ~ Üsä´nn (f. hÜ´sí´; n. hÜsett) Jä. hÜ£sä´nn ~ hÜsä´nn ~ hÜ´ssen Mal.; f. °vásin Dju. ’var sin’;  vé´säjnä kri`ppum Soll. ’åt var sina barn’; vi mjöïk vá´rsin tvÓ´ kú´r Ga. ’vi mjölkar var sina två kor’; hÜ´sí´ sí`da Jä. ’var sin sida’; hÜ´ssen g´µµ Mal. ’var sin gång’. Jfr vårsin.
värs-när prep. väsnæ´r Bo. °vassnär Bju. ’(ens) i närheten av, (för) nära’; jä  -nt komi väsnæ´r n Bo. ’jag har inte kommit ens i närheten av henne’. Syn.: när, bet. 1; värtsinnär m.fl. värs-när adv. vassnæ´r ~ väßßnæ´r ~ vä´ssnæ´r
Leks. °vassnær Dju. ’i närheten, alldeles intill, (mycket) nära’; °dÜm vÂr int vassnær Dju. ’de var inte särskilt nära’; (föregånget av prep. på:) int på vä´ss-næ´r Leks. °int på vassnær Dju. ’inte på långt när’. Jfr närII, bet. 1; värjonär; värtsinnär adv. m.fl.
värs-såvordet adv. hÜssävó´ï Li. hä`ssÜvó*ï ~ hä`ssävó*ï Tra. ’varför’; hä`ssävó*ï kam du -nt bÜÞ -Þe` -mmä Tra. ’varför kom du inte bort till mig?’. Syn.: viså m.fl.
värst adj. superl. wesst Älvd. vMora vässt öMora Soll. wässt Ve. Orsa Ore vasst Bo. Bi. Rättv. Leks. Ål Dju. Ga. Mock. Flo. °varst Nås vä£sst Mal. vaççÞ ÖVd. 1. ’värst; sämst; besvärligast; mest, i högst grad’ (ibland svårt att skilja från bet. 2) Älvd. Mora Ve. Soll. Orsa Bo. Bi. Rättv. Leks. Mock. Mal. Li. e -nt ä wä´sst i wæ´dº Ve. ’är det inte värst i världen?’; ÏlÓ vä´sst Ân k´nn Soll. ’slå det värsta man kan (så mycket man orkar)’; o ä i tÂ`sskbrÂkk utå va`sste slÁ´g Leks. ’hon är en slarva av värsta slag’; vasst å dÜ´mm
3165 bÓ`ä Mock. ’värst av dem båda’; hæ e nasst va´çç† sÜm é Li. ’det är nästan det värsta som finns’; (i utrop av förskräckelse, förvåning e.d.:) °ä v vasst Rättv. ’det var värst!’; (substantiverat:) äd  väri vä`sstº öMora ’det har varit den värste’. Jfr värre, bet. 1 a; värstade. 2. ’främst, som mest utmärker sig, bäst, duktigast m.m.’ Orsa Bi. Leks. dend esstº í wässt Orsa ’den där hästen är duktigast’; an v sÜ stark sÜm dan va`sst hesst Leks. ’han var så stark som den dugligaste häst’;
°dä vasst ä Âtt karl jämt ska va vasst Leks. ’det
värsta är att Karl alltid ska vara värst’. Jfr värre, bet. 1 b.
värst adv. vässt Soll. vasst Rättv. Leks. (i negerad sats:) ’särskilt, synnerligen’; ä vÁ -ºt va´sst mì\tji an å´nn jÆ\ra Rättv. ’det var inte synnerligen mycket han hann göra’.
värstade oböjl. adj. va`sstÂde Leks. ’allra värsta’; ä dä va`sstÂde bïÓ`svädÜr an kan tä`µk sä ’det är det allra värsta blåsväder man kan tänka sig’. Jfr värst adj., bet. 1.
värt adv. werrt Älvd. wärrt Våmh. ~ werrt ~ värt Mora wätt ~ wäÞÞ ~ wärrt Ve. värrt Soll. wÜrrt Orsa Ore varrt Bo. Leks. Flo. varÞ Ål °vaÞt Dju. hÜrrt Nås hÜr† ~ hÜrt Jä. h܆† Äpp. Mal. ~ h䆆 Tra. hÜtt Li. ’vart; var’; wert wi´ll du Älvd. ’vart ska du (gå)?’; wärrt Á du werið idÁg Våmh. ’var har du varit idag?’; wö´rrt sk du gÓ´ Ore h܆† ska dú gÓ Äpp. ’vart ska du gå?’; hÜtt fó` -Ñ Li. ’vart tog den vägen?’; hÜ´tt  du djo`††-Ó demd brá`Üm Li. ’var har du gjort av de där bräderna?’; (i förb. någon värt:) °kÂmm int nÜ vaÞt mä -º Dju. ’kom ingenvart med honom’.
värt konj. hÜrrt Nås Jä. h܆† Äpp. Mal. hÜtt Li. 1. ’om, huruvida’ Nås Jä. Äpp. Mal. je vé´t int hÜrrt o sÚ´v el Nås ’jag vet inte om hon sover eller (ej)’; fÜr tä skull sí´ hÜÞÞ ho skull fÓ´ e ku`lla äll en pÜ´jtje Äpp. ’för att utröna om hon skulle få en flicka eller en pojke’; i o`nndä£s h܆† an kÜ´mm häl Mal. ’jag undrar om han kommer eller (ej)’. Syn.: vilket, bet. 1; vilketdera, bet. 1. 2. (inledande direkt frågesats:) hÜrrt  du sú`vi el Nås ’har du sovit eller?’; h܆† vÁ ä hó äl vÁ ä hann Äpp. ’var det hon eller var det han?’; h܆† stÁ`n dú jé`£ nÚro sto´nnd nó´ häl Mal. ’stan- nar du kvar här ett tag nu eller?’; h܆† -çká dú hänn í fí`l sÓ´ja Mal. ’ska du eller jag fila sågen?’.
Syn.: vilket, bet. 2; vilketdera, bet. 2; värtan. 3. ’vare sig’ Jä. Äpp. hÜrrt du ve´ll än intä Jä. ’vare sig du vill eller inte’. Jfr v ä r t s k e. Syn.: vilket, bet. 3, m.fl.
värtan konj. hÜ´rrtan Nås = föreg., bet. 2; hÜ´rrtan h du jórt fæ`ïut än Nås ’har du gjort färdigt än?’.
värt-sin konj. we`ssº Älvd. wä`ssº Bon. vä\sºd ~ væsºd öMora we`ssen Orsa ’(för) var gång’; we`ssº du k<u´mmb Älvd. ’var gång du kommer’; Ân læ`rär vä\sºd Ân lí´v öMora ’man lär sig för var gång (så länge) man lever’; i bí twundjin tä brúk oftije wessen i skÁ tÁ -upp iss swittjo Orsa ’jag blir tvungen att använda hovtången varje gång jag ska ta upp den här tunntappen’ (jfr hovtyg). Jfr någotvartsin.
värtsin-när prep. va*ssºnæ´r Leks. vassºæ´r Ål ’intill, nära, i närheten av’; vi v sÜ rä´dd nä´ttjÜn sÜ vi tóïd jørÂnó´g gå vassºnæ´r en bä´kk Leks. ’vi var så rädda för näcken så vi tordes knappt gå i närheten av en bäck’. Syn.: värsnär m.fl. värtsin-när adv. va`ssºnæ´r Leks. ’på långt när,
tillnärmelsevis’; ä v -nt va`ssºnæ´r sÜ ka´llt igÓ´r sÜm idÁ´g ’det var inte på långt när så kallt igår som idag’. Jfr värsnär adv.
värtske konj. va´ßßäl Mock. °vaßil Ga. hÜ`ßßil ~ hÜ´ßßiï Nås Ü´ßßäl ~ Ü´ßße ~ Ü´ßßän Jä. hÜ`ßße Äpp. hÜ`sstsi Mal. ve`ç†çi ~ vÜ`ççtji ~ vÜ`ççkin ~ vÜ`çç†i Li. vÜ`ççtji Tra. ’varken’; hÜ`ßßil dú´ el jé´ Nås Ü´ßßän dú´ än jæ´ Jä. ’varken du eller jag’; an gÁ´£ hÜ`sstsi te kÜ´£ss hän tsÚ`£tsÜ£ Mal. ’han går varken till kors eller kyrka’; °vÜççtj häg äll bräj Tra. ’varken hög eller bred’; (i negerad sats:) °hä h -nt j hört vaßil i tjörtj häll kvÂr Ga. ’det har inte jag hört vare sig i kyrkan eller kvarnen’; je jó`ï-Ñt hÜ`ßße hø`Ðä äll sÓ´g Äpp. ’jag varken hörde eller såg’. Jfr värt konj., bet. 3. Syn.: värje m.fl.
värva sv. v. 3. ~ 1. we`rrv Älvd. we`rv Våmh.
°wärrv Ve. wä`rrv Orsa va`rrv Leks. °varrva
Dju. Ga. vä`rrva Mal. gvä`rrva Li. vä`rrv Tra. 1. ’inringa område där björn (el. annat djur) förmodas befinna sig’ (jfr ÖDB I 6) Älvd. Våmh. Ve. Orsa Mal. Li. ve gvæ`Ð bjä`nn Li. ’vi inringade björ nen’. Jfr värvring. Syn.: holma; ringaI, bet. 3; värva in. 2. ’gå runt, gå fram och tillbaka, irra omkring’ Leks. Dju. Ga. °jekk å
3166 varva en hel nÂtt Dju. ’irrade omkring en hel natt’; °va hÂn går å va`rrvär Ga. ’vad han går många varv förbi!’. — Särsk. förb. (in:) = värva, bet. 1, Älvd. Orsa ÖVd. werv-<i´nn bê´$nn Älvd. vä`rrv -inn bjä`nn Tra. ’inringa björ nen’; (runt:) °varrva -runt Dju. ’gå runt (något)’. värvel m., se virvel.
värv-kittel m. I d gvä`rrvkättil Li. ’djup håla i bottnen av vattendrag med stark ström och strömvirvel’.
värv-ring m. I b we`rrvr<iµg Älvd. ’ring som trampats upp vid inringning av björn’. Jfr värva, bet. 1. Syn.: björnring; varv, bet. 3, m.fl. väs m. I a væs Leks. ’utandning; andedräkt’; jä
hørd ä på væ´sº Ât du sÚvdÜ ’jag hörde (det) på (ut) andningen att du sov’.
väsa f. IV a væ`sa Bju. ’vessla’.
väsa sv. v. 3. w<é`s Älvd. wæs Mora (Vattnäs) wæ`s Ve. Ore ~ w<é`s Orsa væ`sa Bo. Bi. væ`s Leks. gvæ`sÜ Nås; pres. væ`sär öMora vá`s Tra. 1. ’andas (hörbart), väsa, flämta’ allm. <Ân w<é`st bÁ` ïí`teð Älvd. ’han (den döende) andades knappt’; e  sÜ sÓ`rÂn hÁ´s sÜ e kÂn ent wæ`s Ore ’jag har så ont i halsen så jag kan inte andas’;
°an väsÜr så tuµt så Bo. ’han andas så tungt så’.
Jfr fjäsa, bet. 1, m.fl. 2. ’susa, brusa’ Ore; ä wæ`sär åv rä`µnskÜjrº ’det brusar av regnskuren’. Jfr vasaI, bet. 3, m.fl.
väsen(de) n. I wæ´sº Älvd. væ`send Orsa væ`sºd Bo. væ´sº ~ væ´sºdä Leks. Flo. væ´sº(de) Nås væ´sº Äpp. ve´ssº Mal. væ`sº ÖVd. ’oväsen, bråk’; uk wæ´sº o`lldir Älvd. ’ett sådant oväsen ni för!’; ä vÂrrt i væ´sº sÜ o`sskÂpïi Leks. ’det blev ett så förskräckligt oväsen’; °ann fÜr litä vessn å säg Mal. ’han för lite väsen av sig (om stillsam person)’. Jfr taberas; väla, p. pres.; järn-. Syn.: rumor; stoj; väsnas, avl., m.fl. väs-full adj. I væ`sfull Soll. ’andfådd’; å`j, i vårt så
væ`sfull sÓ ’oj, jag blev så andfådd så!’. Jfr flåsen. Syn.: käsen; käsfull.
väs-jord f., se vesjord.
väska f. IV a wæ`sk Älvd. wä`ssk vMora vä`ssk öMora Ve. Leks. Ål vä`sska Bo. Dju. Ga. Nås Jä. Äpp. Mal. ~ vä`ççka Tra. vä`ççka Li.; best. dat. we`sskun Ve. ’väska’ (se ill.) allm. ïo`mstjinnväsk Ve. ’väska av lomskinn’; fi`sskvässk Leks. ’väska av näver för fisk’. Jfr don‑, färd‑,
giller‑, handels‑, herdkarl‑, krus‑, kul‑, lapp‑, luden‑, mat‑, bet. 1, nämndkarls‑, sido‑, sko‑. Syn.: skräppa, bet. 1. 2. (som senare ssgsled:) ’kvinna med klandervärt bete‑ ende el. föga uppskattad egenskap’. Jfr bys‑, bälg-, lögn-, mat-, bet. 2. Jfr pissa, ssgr; skräppa, bet. 5; vrak, bet. 3 b, m.fl.
väsk-säck m. I b vä`ççksäkk Li. ’mindre ryggsäck av läder’. Jfr matsäck, bet. 1.
väsnas sv. v. 1. dep. wæ`snÂs Älvd. Bon. væ`snÂs Soll. °väsnas Mock. væ`snes Flo. væ`snas Nås; pres. °väsnes Orsa wæ`snes Ore væ`snas Leks.; pres. 2. pers. pl. væ`snis öMora; pret. væ`snas Leks. ’väsnas, stoja’; ä v nÜg kú´ sÜm sprµ å væ`snas Leks. ’det var någon ko som sprang och förde oväsen’. Jfr tera, refl., bet. 2, m.fl. Syn.: spekulera; stoja; stråka, bet. 5; tera, bet. 2, m.fl. — Avl.: væ`snasniµ f. Leks. ’stojande’. Syn.: väsen(de) m.fl.
vässa sv. v. 3. ~ 1. we`ss Älvd. Orsa wess Våmh. Ve. wäss vMora Ore vä`ss Soll. Leks. vä`ssa Bo. Flo. Mal. Tra. vä`ss Silj. Dju. Äpp. gvä`ssa Nås Li.; pres. °wessä Bon. 1. ’vässa, skärpa, göra spetsig’ (jfr ÖDB I 377) Älvd. Våmh. Bon. Soll. Orsa Silj. Leks. Dju. Flo. Nås Jä. Äpp. Mal. Li. we`ss kn´jv<in  m<ig Älvd. ’vässa kniven åt mig!’; vä`ss stø`r Äpp. ’vässa störarna’; (bildl.:)
°supen wessä tÂnn<e der Ânn sk jÆtå Bon. ’supen
vässar tanden när man ska äta’ (talesätt); wess te´nnär Orsa vä`ss tä´nnänä Silj. ’ta sig en sup’ (jfr vässa upp, bet. 2). 2. ’sätta (redskap) i för dess ändamål lämpligt skick (bl.a. om kanthuggning av stock; jfr hankaI, bet. 3 b), reparera’ (jfr ÖDB I 486) Våmh. Bo. Dju. Tra.
°väss billn Dju. ’reparera plogbillen’; °väss
kvännä Tra. ’hacka kvarnstenarna’ (jfr h a c k a, bet. 1 a). — P. pret.: °flÂtvesst Älvd. ’vässat med skärudd (om spett)’; °uddvesst Älvd. ’vässat med spetsudd’; Üm ä ný`a dÓ e Ü`ddvässt dai e`ndom Mal. ’om nymånen då är spetsig i ändarna’; tvá`rgvässt Li. ’tvärvässad’ (jfr tvärpig). — Refl.: 1. ’visa sträng uppsyn; sätta sig till motvärn; vara ovettig’ Älvd. Orsa. Jfr vässa upp, bet. 5. 2. ’bli kallare’ Älvd. Syn.: vässa upp, bet. 4. — Särsk. förb. (av:) ’medelst kniv e.d. jämna till el. tunna av’ Våmh. vMora Orsa; °wäss -åv teniµgum vMora ’vässa av tel-
3167 ningarna (vid tillverkning av mjärdar)’; °wess -åv kÂnntum Orsa ’tunna av läderkanter som ska laskas ihop’. Jfr tunnaI, bet. 1; (om:) ’bearbeta redskap (el. annat föremål) så att det åter blir vasst el. i annat önskvärt skick’ Våmh. Bon. vMora Bo. Silj. °wess -um gÂstorn Våmh. ’spetsa (den ruttnade nedre delen av den gamla) gärds- gårdsstören’. Jfr vässa upp, bet. 1; (till:) °jä vässÜ -tä  ikksº lìtÜ Bo. ’jag slipade yxan en aning’; (upp:) 1. ’(på nytt) vässa’ (jfr ÖDB I 273) Älvd. Våmh. vMora Ve. Soll. Ore; wess- -u´pp tÓ`gä Våmh. ’vässa ändarna på rottågor innan de används att sy ihop svep med’. Jfr vässa om. Syn.: vässa uppåter. 2. wess- -u´pp t<e´nnä Våmh. ’ta sig en sup’. Jfr vässa, bet. 1 (slutet); väta v. (slutet); väta, refl., bet. 2. 3. wes-u´pp gó´vä Orsa ’göra myrhässjan spetsig upptill’ (jfr golv, bet. 7). 4. = vässa, refl., bet. 2, vMora; e å\ld -å wesär -u´pp ’det håller på att bli kallare’; (refl.:) ä hall -å väss -o´pp sä Leks. ’det håller på att bli kallare’; ka`llº väss -o´pp sä Leks. °kalº väss -opp sä Dju. ’kölden tilltar’. 5. (refl.:) °vässÜr du opp dä Bo. ’fattar du humör?’. Jfr vässa, refl., bet. 1; (uppåter:) = vässa upp, bet. 1, Tra. — Avl.: vä`ssiµg f. Tra. ’väss- ning (av exv. brynstenssågblad)’.
vässel n. I a weÏÏ Älvd. Våmh. Orsa ~ wäÏÏ ~ väÏÏ ~ vässl Mora wäÏÏ Ve. Ore väÏϪ ~ väÏÏ ~ vässª Soll. ’vävt täcke av ullgarn el. hårgarn’ (se ill.; jfr ÖDB II 8; III 60, 225, 246; IV 515, 526); krú`sÂväÏÏ öMora ’mönstervävt täcke’; stúr wessª Orsa ’stort konstvävt täcke’. Jfr b å r‑, diger‑, grann‑, hand‑, klut‑, kripp‑, krus‑, lik‑, lill‑, piss‑, plätt‑, stor‑, stång‑, svart‑, säng‑, tjock‑, tunn‑. Jfr täcke m.fl. Syn.: vässle.
vässel-krus n. I a wä`ÏÏlkrús Orsa ’mönster i vässel, särskilt rosengångsmönster’.
vässel-spole m. III a vä`sselspólä öMora ’skottspole använd vid vävning av vässel’. vässel-stång f.; best. we`ÏÏstÜndje Orsa ’stång i
förstugan på vilken täcken var upphängda’. väss-hö n. V gvä`sshäj Li. vä`sshäj Tra. ’hö när-
mast under täckhöet’ (jfr ÖDB I 243).
vässle n. III we`ÏÏlä Våmh. Bon. = vässel; kÂ`ïkårweÏÏläð Våmh. ’kalkhårstäcket’ (vävt med inslag av avkalkat nöthår; jfr kalkhår).
väs-strupe m. III a w<é`sstrÂ@p Älvd. ’luftstrupe’. Syn.: väderstrupe m.fl.
väst oböjl. sbst. vässt Leks. ’väderstrecket väster’; ä kåmm -opp i mÜïñ i vä´sst dÁn ’det kommer upp ett moln där i väster’.
väst m. I a wässt Våmh. Ve. væst Soll. vässt Leks. Ål Ga. Flo. Nås Jä. Mal. Li. ’kort mansrock, jacka’ (jfr OÖD IV 408 ff., 498); we`mmolsvæst Orsa ’kort vadmalsrock’. Jfr blå‑, lill‑, vit‑. västan prep. västå öMora vä\sstå Soll. wesstÂ
Orsa wä`sst Ore vä`sst Nås Äpp. Mal. ÖVd. ’väster om’; Ân kum frå vässtå sjó´n Soll. ’han kommer från området väster om sjön’; dÓ vÁ` dem vä`sst skó`in Li. ’då var de väster om skogen, dvs. i Värmland’. Jfr västani; västom; nord-. Syn.: västan -för, -med, -vid, -åt. västan adv. we`sst<å Älvd. we`sstå vMora västÓ´
öMora we\sstå Ve. vä\stå ~ vä`sstå Soll. we`sst Orsa vä`sst Dju. Ga. Nås Mal. Li. 1. ’västerifrån’ Älvd. Mora Ve. Ga. Nås Mal. (om väderför hållanden:) mó´ïñe drÂr vä`sstå Soll. ’molnet drar västerifrån’; ä bïÓs vä`sst Ga. Nås ’det blåser från väster’. Jfr nord‑, sud‑, syd‑. Jfr västanefter, bet. 1, m.fl. 2. a. ’på västra sidan, västerut’ Mal. Li. an  væ`r jæ vä`sst å hÜddje te`mber Li. ’han har varit här på västra sidan (om älven) och huggit timmer’. Jfr väst- vart; västvid. Syn.: västanefter, bet. 2 a; västan för; västanmed; väste. b. (före- gånget av prep. från:) fro we`sst Orsa fro vä`sst Mal. ’västerifrån’. Syn.: västanefter, bet. 2 b.
västanar m. pl. vä`sstÂä£ (best. vä`sstÂÂn) Mal. ’folket i Västra Fors by i Malungs socken’. Jfr västankarl.
västan-efter adv. we`sst<åter Älvd. we`sst<åtä Våmh. we`sståtär ~ we\ståttär vMora västå´ttär öMora we`sståettär Ve. vä\ståtter ~ vä`sståtter Soll. wesstÂnettÜr Orsa wä`sstÂnättär Ore
°västÂn ättÜr Bo. vä`sstÂnättÜr Rättv. vä`sstÂnätt
Mal. 1. ’västerifrån’ Älvd. Ve. Soll. Orsa Ore Rättv. °Ân kÂm vä\ståttär å fo´ o´stär Soll. ’han kom västerifrån och for österut’; o ko´mm vä`sstÂn ättÜr Rättv. ’den (regnskuren) kommer västerifrån’. Jfr västan, bet. 1. Syn.: västan- från. 2. a. ’västerut’ öMora Bo. °ä stig -opp en mÚïntÂpp västÂnättÜr Bo. ’det stiger upp en
3168 molntapp västerut’. Syn.: västan, bet. 2 a, m.fl. b. (föregånget av prep. från:) = västan, bet. 2 b, Våmh. Mora Ve. Soll. Bo. Mal. <Ân k<Ám fr<å we`sst<åtä Våmh. ’han kom västerifrån’; °dÜs timbrÜ Â je tjört frå västÂnättÜr Bo. ’detta tim- mer har jag kört från skogen i väster’.
västan-från adv. we`sstÂfró Orsa = föreg., bet. 1. västan-för prep. vä`sstÂfÜr Leks. ’väster om’;
vässtÂfÜr vÜss ’väster om oss’. Jfr v ä s t a n i. Syn.: västan m.fl.
västan-för adv. wä`sstÂför Ore °vässtÂfår Bo. vä`sstÂfÜr Leks. vä`sstÂfö Mal. vä`sstÂfe Li. ’väster ut, i väster’; ä gor rä`µµskÜjrär wä`sstÂför Ore ’det går regnskurar i väster’; °jä Â sitt