Om rollfördelning i forskningscirkeln

Selma upplevde i början av arbetet en frustration över att inte ha någon som talade om vad de skulle göra, för då gör man det, menar hon. Efterhand har avsaknaden av en cirkelledare som går in och talar om exakt vad som ska göras accepterats helt och hållet av Selma. Prestationsångesten hon kände i början har släppt och hon ser en styrka i de lösa ramar som finns i cirkeln och som gör att rollerna i cirkeln blir osynligare.

3.2.4. Hur forskningscirkeln har påverkat synen på lärarrollen och

undervisningen

Selma är kluven när hon funderar över hur forskningscirkeln har påverkat hennes syn på lärarrollen och undervisningen. ”Jag tror att jag blivit mer medveten om att bekräfta mina andraspråkselev, men jag vet inte.” Hon menar att hon tänker mer på hur hon lägger upp uppgifter och redovisningar, samt att hon har löpande studieteknik, inte som tidigare bara i uppstarten av terminen. Selma har riktat studietekniken mer så den blivit ämnesspecifik. Hon kan se en tydlig förbättring hos de elever som tidigare varit passiva. ”Jag kan inte vetenskapligt bevisa det, men helt vardagligt så har det gett resultat. De börjar förstå vad vi håller på med, vad SO handlar om och om historiens betydelse. Det kan jag tydligt se”. Selma arbetar utifrån begreppet historiemedvetande, hon säger att ”det är en styrka för mig som historielärare att begreppet fick en så framskjutande roll i nya läroplanen (Lpo 94)”.

Man vill ju gärna göra det tydligt för eleverna, om man ältar det om och om igen, som ett mantra, titta på nuet i ljuset av det förflutna och tänk er framtiden, då börjar de fatta varför vi läser historia.

Även om det finns många betydelser av begreppet så har Selma inga problem med detta, inte heller att koppla det till identitet och kulturarv. För eleverna med en annan kulturell bakgrund än det svenska kan det eventuellt ta längre tid att hitta rätt i begreppsapparaten. Men då handlar det nog mer om mig som lärare än om dem, att jag ska hitta rätt sätt att få dem att förstå. Naturligtvis beror det på att jag inte samma kulturella bakgrund som de, jag är ju en produkt av mitt kulturarv, säger Selma. Men att det ska gå det tvivlar hon inte på, det tar bara lite längre tid, både för mig som lärare men också för varje elev.

Selma menar att hon blivit mer medveten om ”saker och ting”. Saker som hon egentligen visste redan tidigare, men som hon inte tagit sig tid att göra. Dessa saker är bland annat ett

närmare samarbete med modersmålslärare och studiehandledare, något hon tror att hon alltid kommer att ha framöver när hon får elever med annat modersmål en svenska.65 Det har varit ett otroligt givande samarbete för Selmas del. Vid terminens slut kommer hon att göra en utvärdering tillsammans med dessa lärare för att se om det blev givande på båda håll och vad man eventuellt kan förbättra. Samarbetet med dessa lärare är ett direkt resultat av forskningscirkeln, säger Selma.

Selma tror att efter projektet slut eller kanske redan i höst så kommer diskussionerna även gå utanför forskningscirkelns forum. Det tar tid att landa och låta saker och ting mogna, menar hon. Selma kan även tänka sig att forskningscirkeln skulle kunna utmynna i någon intern fortbildning. ”Sådant som lärare i allmänhet är så dåliga på”, säger hon.

3.2.5. Hur forskningscirkeln har påverkat synen på eleverna och

klassrumssituationen

Selma kan inte se någon egentlig skillnad från tiden innan forskningscirkeln och nu. Hon är en av de lärare som inte fått några sexor detta läsår och därmed inte några av de nya eleverna som börjat på skolan vid höstterminens start. Selma menar att ”ärligt talat så när man går runt på skolan och träffar ungarna utanför klassrummen så är det inget man tänker på”. Däremot tror hon att om hon skulle hon få några elever med annan bakgrund än den svenska, nästa läsår eller nästa igen, så kommer hon då att ha en bättre beredskap inför eventuella konflikter utan forskningscirkeln. ”Att våga lyfta fram konflikter har den här forskningscirkeln gjort oss mer medvetna om och gett en större beredskap för.” I övrigt upplever inte Selma att det nya elevtillskottet har berört henne så konkret som det gjort med andra lärarna.

3.3. Yvonne

Läraren, som i denna uppsats kallas för Yvonne, har arbetat på skolan sedan år 2000, då hon avslutade sin utbildning. Det har hänt mycket på skolan under denna tid, tycker Yvonne. Det som hon ser som den största förändringen är emellertid byten av skolledare, det är det som påverkar vardagen mest. Det är ”som att få en ny sheriff i stan”, varje sheriff har sin politik som han/hon vill genomföra. Vid de tillfällen som skolan fått ny ledning har det inneburet stora förändringar, på gott och ont. Ledarskap är viktigt, men tyvärr är det är inte alla som klarar av det. Skolan i allmänhet är i en ständig förändringsprocess, det är bara karaktären på

den som förändras, säger Yvonne. Nu kommer det ytterliggare en vändning med nya tongångar som hänger ihop med den tid vi lever i och de som styr landet.

3.3.1. Om forskningscirkeln

Yvonne visste ingenting om forskningscirklar innan hon blev tillfrågad om hon ville delta i den aktuella cirkeln. ”Cirkelledarna” från Malmö högskola som sålde in idén fick det att låta spännande, ”det appellerade till en ådra som inte fått näring på länge”. Att det sedan innebar nedsättning i arbetstid gjorde att ”det kändes som att något fantastiskt höll på att hända”. Det har varit väldigt mycket runt läs- och skrivinlärning, lus och individuella utvecklingsplaner, förvisso viktiga och bra saker, men det har inte givits någon näring till att utveckla sin undervisning i olika ämnen. När ”cirkelledaren” kom hit och berättade om vad vår medverkan skulle innebära, att vi skulle diskutera vår undervisning i en forskningscirkel, så var det naturligt att nappa, menar Yvonne.

3.3.2. Förväntningar

Jag hade stora förväntningar på att forskningscirkeln skulle ge mig någonting, men några konkreta tankar på hur det skulle gå till hade jag inte, säger Yvonne. Hon visste inte riktigt vilka förväntningar man kunde ha på cirkeln, då medverkan i en forskningscirkel var en ny erfarenhet. Inte heller visste Yvonne vad det skulle kunna ”landa i”. Yvonne tycker däremot att det redan resulterat i många bra saker.

Forskning är ju tänkt att kunna leda framåt och vår undervisning har nog redan utvecklats i takt med att vi haft forskningscirkeln här, det råder det inga tvivel om.

Hur vi sen dokumenterar och gör det åtkomligt för andra är fortfarande ett ”oskrivet blad”, men att något kommer att produceras det är klart, menar Yvonne. Från början hade Yvonne fått uppfattningen att de inte skulle behöva producera något material. Men efterhand har tanken mognat och nu känns det självklart att de vill synliggöra sina resultat och idéer för andra.

3.3.3. Om rollfördelning i forskningscirkeln

Den fria formen i forskningscirkel passar bra, men kan kanske innebära problem om vissa av cirkelmedlemmar visar sig vara för starka och tar för mycket plats, säger Yvonne. Så är dock inte fallet i denna cirkel. De båda ”cirkelledarna” har stimulerat diskussionerna på ett bra sätt och samtidigt lett den framåt. Det har inte skett på ett formellt sätt utan mer i den fria formen. Man skulle kunna bli lurad av deras informella teknik som får en att känna att diskussionen sker spontant, men efter några gånger förstår man att det inte är så spontant som det till en början känns. Känslan av spontanitet gör att folk blir mer öppenhjärtiga och det är bra, menar Yvonne.

3.3.4. Hur forskningscirkeln har påverkat synen på lärarrollen och

undervisningen

Yvonne har provat olika idéer rent konkret i sin undervisning, det skulle hon kanske ha gjort i vilket fall som helst, men hon tycker att idéerna har mognat och blommat ut som en följd av forskningscirkeln. Vi har haft fokus på historieundervisningen och på hur våra ungdomar med annan bakgrund än den svenska handskas med ”vissa saker” i undervisningen. Yvonne ger exempel från när hennes nior läste om Mellanöstern.

Vi hade olika diskussionsuppgifter, och det jag minns bäst är debatten vi hade om hur man skulle kunna lösa Mellanösternkrisen. Det gick mycket bra, niorna är mogna för det, många kloka idéer togs upp.

De yngre eleverna klarar inte ut denna fria form utan behöver mer styrning, menar Yvonne. Jag vet inte om man blivit mycket bättre på ”vissa typiska saker” just nu, eller om det faktiskt är så att man hela tiden utvecklas och blir bättre år från år, säger Yvonne. Det är precis som om man förstår lite bättre själv, fortsätter hon, men om det beror på forskningscirkeln vet hon inte riktigt. Kanske är det istället en fortskridande process som alltid funnits och ständigt pågår. Man utvecklar sin kunskap att förklara, eftersom man får kunskap om vad de har nytta av, anser Yvonne. Jag tycker det är viktigt att ta upp begrepp som kulturarv. När man kommer till kultur då kan man få många intressanta diskussioner som leder fram till att eleverna upptäcker att de har en egen kultur. Tyvärr hinner man inte riktigt med dessa djupare diskussioner, tiden räcker inte till. Vi måste ju ta oss igenom ett antal olika arbetsområden, så ser vardagen ut menar Yvonne.

3.3.5. Hur forskningscirkeln har påverkat synen på eleverna och

klassrumssituationen

De nya eleverna som började på skolan i höstas gör egentligen inte någon skillnad, anser Yvonne. En anledning är att de nya eleverna har olika kulturella bakgrund, det är ingen homogen grupp. En annan anledning är att det redan går många elever på skolan med samma kulturella bakgrund som de nytillkomna eleverna. ”Det är kanske snarare en områdeskultur vi ska prata om, då eleverna kommer från en annan del av området.” En del elever med ett annat kulturarv än det svenska kan ibland blir förvånade när man försöker lägga på dem en annan identitet än den svenska. Det är oviktigt för dem var de ursprungligen kommer ifrån, de känner sig helsvenska. Några konflikter i klassrummet på grund av kulturella skillnader har inte Yvonne sett.

Det är inte konstigare än att någon kallas tjockis eller glasögonorm. Om folk är på humör och vill retas så slänger de ur sig något dumt, vad som helst de vet tar. Jag har däremot sett religiösa konflikter i en av mina klasser, men då är det att en av eleverna är shia och den andre sunni, det tenderar mer till mobbinghållet och ligger på det bordet just nu. Vi som inte har någon annan bakgrund än den svenska kan ha svårt att först sådana konflikter, eftersom vi är helt och hållet sekulariserade.

Likaså när man arbetar med kartböcker, då kan det utbryta diskussioner om gränser mellan Palestina och Israel. Man måste då vara väldigt tydlig med att förklara, att vilken politisk uppfattning eleverna har är deras privatsak, men gränserna som finns angivna i kartböckerna är de vi helt geografiskt håller oss till, menar Yvonne.

Referensramarna hos eleverna i klassrummet kan också se väldigt olika ut. En del elever kommer från akademikerhem och diskuterar historia hemma, andra kan ingenting alls och har föräldrar som inte är ett dugg intresserade. Det gäller alltid att vara försiktig med hur man uttrycker sig till elevernas föräldrar, det som man själv kan tycka är självklarheter är inte det för alla. Sen finns det en del som man kanske inte ska envisas för mycket med. Som exempel nämner Yvonne USA, som ”för vissa kan te sig som ett rött skynke”. Dock får man kanske ha förståelse för att det finns elever som har en väldigt negativ bild av USA. Förvisso är den diskussionen inte så komplicerad för tillfället, då det i dagsläge inte är speciellt många ungdomar som går till försvar för USA. Jag som lärare måste förstå att i sådana sammanhang har jag inte mycket auktoritet gentemot en förälder till exempel. ”Ibland får man se sig slagen.”

3.4. Agneta

Läraren, som i detta arbete kallas för Agneta, har varit på skolan sen 1999, då hon avslutade lärarutbildningen. Hon är SO-lärare och undervisar i alla fyra ämnena. Under de nio år hon har varit på skolan tycker hon att en stor förändring är elevernas kunskapsnivå, som hon menar har sjunkit. När hon jämför de prov och den planering av arbetsområde och lektioner hon gör idag, med dem hon gjort under årens lopp, så ser hon en stor skillnad. En annan stor förändring som skett är att eleverna idag inte har samma respekt för lärarna och för varandra. ”Du kan få vilka svar som helst. Man märker det hela tiden, när man vaktar i rasthallen, särskilt elever man inte känner, i andra arbetslag, och då vet man ju att våra är precis likadana. Det är som att de inte vet var gränsen går.” Agneta säger att detta är ingenting som hon lade märke till förr. ”Det är inte alla, absolut inte, men det är en förändring.”

3.4.1. Om forskningscirkeln

Agneta visste ingenting om forskningscirklar, och vad det innebar att medverka, innan de båda forskarna från Malmö högskola kom till skolan och presenterade sig och tanken med cirkeln. ”Det lät jättetrevligt, att man skulle ha ett forum där man diskuterade undervisning, hur den förändras och så.” Agneta säger att det som oroade henne och de övriga lärarna var tiden, var skulle den tas ifrån? Först var det tydligen meningen att tiden skulle tas från vår planeringstid, men det gick vi inte med på, för det skulle inte fungera. Då ändrades det på en gång och vi fick den extra tid vi behövde, ”annars hade vi inte orkat med, tyvärr”.

3.4.2. Förväntningar

Vi visste inte vad det skulle innebära, vad vi skulle göra. Forskarna från högskolan sa att forskningscirkeln blev vad vi själva gjorde den till. Det var våra frågor och intressen som skulle styra innehållet. Vi kunde också, om vi ville, bjuda in föreläsare utifrån. Agneta säger att hon tänkte att cirkeln skulle innebära en möjlighet till reflektion och eftertanke, men också en chans till att lära sig mer och träffa intressanta personer. Vilket Agneta tycker att de har gjort, speciellt modersmålsläraren som föreläste vid ett besök på RMS. Agneta säger att hon trodde att de skulle bli tilldelade lite mer uppgifter, men så har det inte blivit.

3.4.3. Om rollfördelning i forskningscirkeln

Det har varit mest diskussioner i forskningscirkeln, vilket Agneta tycker har varit både bra och mindre bra. ”Ibland har man nästan suttit och önskat; kan vi inte få någonting. Jag skulle kanske ha velat ha lite mer, att dom kollade av.” Men sen har man ju sitt vanliga jobb också, vid sidan om cirkeln. Det blir lite svårt ibland att få tiden att räcka till. De fick också veta att cirkeln skulle utmynna i någon form av skriven text, ”men vad det skulle vara är väl inte riktigt klart än, kan jag känna”. Detta kan Agneta uppleva en viss oro över. ”Jag gör ingenting produktivt, men samtidigt kan jag känna att det har satt igång mycket, så för mig har forskningscirkeln inneburit en personlig utveckling. Men, vad ska jag få ner på papper?”

3.4.4. Hur forskningscirkeln har påverkat synen på lärarrollen och

undervisningen.

En sak som Agneta menar att hon definitivt tänker mer på, tack vare sin medverkan i forskningscirkeln, är elevernas språkförståelse. Idag tar hon tar en annan hänsyn till de elever som inte har svenska som sitt modersmål. ”Även om man tror att de behärskar språket, så gör dom det inte. Det tar lång tid att uppnå en fullgod språkförståelse i ett andraspråk.” Agneta säger att det är lätt att tro att andraspråkselever har full förståelse i och med att de pratar bra. Man måste emellertid vara medveten om att det inte alltid är så, och fundera över hur man ska underlätta undervisningen för dessa elever. De behöver bearbeta språket mer och det kan man göra genom att låta eleverna arbeta på olika sätt. De kan diskutera i smågrupper, få en möjlighet att prata mer och lära sig att formulera sig själv. Det är också bra för våra svaga elever, menar Agneta.

Agneta säger att hon har tänkt på artikeln om identitet och kulturarv (”Kulturarv och medborgerlig bildning i den svenska skolan”), och vad som står i kursplanen angående den egna identiteten och kulturarvet. Man ska ju arbeta med dessa begrepp, men vad menas egentligen? ”Artikelns slutsats var ju att man helt skulle lämna det och låta det vara var och ens privatsak.”

Att forskningscirkeln ska utmynna i någon form av skriven text har funnits i bakhuvudet på Agneta under läsårets båda terminer. Hon berättar att hon, tillsammans med en av de andra SO-lärarna på skolan, suttit och funderat över något lämpligt område att arbeta med. Eftersom hon har en sjua just nu och då har 1700-tals historia har de försökt hitta några gemensamma referensramar där, men utan resultat. De funderade också över stormaktstiden, om de skulle

kunna få in alla elevers historia i den epoken, eller se när ”deras stormaktstid var”. Men det känns så stort, och svårt och skulle dessutom innebära så väldigt mycket extra arbete, säger Agneta. ”Jag har ju funderat över vad jag ska göra i cirkeln, det är nästan så att man har vaknat mitt i natten; vad ska jag hitta på, vad ska jag skriva om, vad ska jag undersöka, vad är roligt för min sjua?” Då var det så roligt, berättar Agneta, att min sjua frågade om dom fick släktforska. Vi hade precis jobbat med i samhällskunskapen om invandring och flyktingpolitik och då kommer man ju också in på historia och det var då dom ställde frågan. ”Jag blev jätteglad, här hade jag suttit och funderat och så kom det från eleverna själva.” Sen utvecklade vi idén, så nu har vi gjort en karta i klassrummet och vi har tagit ut var alla i klassen kommer ifrån. Tanken är att alla ska ta reda på den historiska händelse som gjorde att de hamnade i Sverige. Då kan arbetet bli ett projekt som pågår även under åttan och nian, och man tar in elevernas egen historia i undervisningen. Det blir lite som klassens egen identitet. Varför är vi här? Beroende på elevernas ursprung kan man välja vissa händelser att fördjupa sig i, händelser som man kanske annars hade hoppat över. Agneta berättar att av klassens 29 elever tror hon att cirka 40 procent har invandrarbakgrund. Hon är säker på att medverkan i forskningscirkeln gjorde att hon direkt, när eleverna ställde frågan, kunde se hur hon skulle utveckla och arbeta vidare med detta projekt.

Agneta berättar också att efter föreläsningen på RMS har hon funderat en del över modersmålslärarens roll och om det finns möjlighet att utöka samarbetet, för att på så sätt dra nytta av varandras kunskaper. Agneta brukar ge modersmålsläraren sin planering och berättar vad de arbetar med i klassen. ”Om man kanske har den kontakten, så kommer man ganska långt.”

Agneta tror att hon även i framtiden kommer att ha nytta av att ha medverkat i forskningscirkeln. Den har gett idéer, och man funderar mer över hur man kan göra för att det ska bli roligt för eleverna att lära. Den som hindrar ett ökat samarbete med övriga kolleger, är som alltid, bristen på tid. Viljan finns, kanske man nu kommer att försöka mer. Idag har vi fler ämneskonferenser på schemat än tidigare, berättar Agneta, och kanske finns här den öppning som behövs.

3.4.5. Hur forskningscirkeln har påverkat synen på eleverna och

klassrumssituationen.

För Agnetas del har det nya tillskottet av elever med invandrarbakgrund inte inneburit någon