Rollfördelning

7.3.2 Rollfördelning

I granskningarna går det att utläsa en tydlig rollfördelning. I artiklarna tilldelas samerna rollen som de som visar på konsekvenserna av klimatförändringarna och skogsbruket.

Forskarna bekräftar den bild samerna ger medan staten och industrin tilldelas ansvarsrollen. Nedan visar prov på detta.

—De klara fjällsjöarna färgas bruna av organiskt material. Då minskar maten på bottnarna och rödingarna får svårare att leta föda på botten i grumligare vatten.

(Marie Persson Njajta, fiskesame, DN artikel, Granskning 1)

— En vårflod tog bron nu i november. Det är väldigt ovanligt, ropar Mikael Kuhmunen. (Mikael Kuhmunen, renskötare, DN artikel, Granskning 1)

— Bäckarna flödar och renarna går ner sig i de överfyllda myrarna. (Mikael Kuhmunen, renskötare, DN artikel, Granskning 1)

— För fyra år sedan återvände han (syftar på Henrik Sevä, renskötare) hem, och förbluffas över hur landskapet förändrats. Från träd i olika tjocklekar och höjder, till allt fler hyggen och planterade täta, raka rader av stammar med identisk ålder.

(Lisa Röstlund, Anette Nantell, journalister, DN artikel, Granskning 2)

Samerna beskriver klimatförändringarna och på vilka sätt de påverkas av dem. Som tidigare nämnts får ofta ursprungsbefolkning den funktionen i medier (Belfer, Ford,Maillet 2017, 60). Forskarna bekräftar deras iakttagelser med bland annat siffror och statistik.

— Det är speciellt vintrarna som blivit varmare här uppe.

(Gunhild Rosqvist, professor, DN artikel, Granskning 1)

— Även om man mäter hela året här uppe ligger temperaturökningen nära 1,5 grader bara de senaste 25 åren.

(Gunhild Rosqvist, professor, DN artikel, Granskning 1)

— Sedan 1970 har 70 procent av skogsmarken där lav kan växa försvunnit, visar forskning från SLU.

(Lisa Röstlund, journalist, DN artikel, Granskning 2)

– Urskogar är kolsänkor. De tar upp lika mycket koldioxid från luften som växande ung skog. Att avverka en gammal skog ger dubbelt så höga koldioxidutsläpp under hundra år, jämfört med att inte avverka.

(Göran Englund, professor, DN artikel, Granskning 2)

Forskarnas roll blir därmed att bekräfta den bild av klimatförändringarna och skogsbruket som samerna förmedlar. Det signalerar att samernas ensamma vittnesbild inte är nog utan måste legitimeras av annan part. Maktfördelningen blir således att samerna underordnas forskare och det kan även betraktas som att samernas historiska roll som underordnad svensken fortfarande i viss mån görs gällande.

En av forskarna som kommer till tals i artikeln är professor i naturgeografi och föreståndare för Tarfala forskningsstation i Kebenekaisemassivet.

— Där bedriver hon klimatforskning tillsammans med Laevas sameby. (Jonas Fröberg, journalist, DN artikel, Granskning 1)

I och med att forskaren inkluderar samerna i sin forskning höjs samernas status genom att visa att de är en del av teamet som bedriver klimatforskning. Däremot så visar citatet på att

samernas status endast kan höjas av den som är symboliskt vit. Enbart den vita kan ge den som tilldelats “symbolisk svarthet” utrymmet att inkluderas. De som tillhör “de vita” innehar makten att bestämma premisserna (Dyer 1997, 48). Med det sagt går det att hävda att den rådande hegemonin befästs i granskningarna.

—Presschefen för bolaget (syftar på Sveaskog) vill att han ska fotas i skogsmiljö och inte vid Sveaskogs kontor i innerstaden.

(Lisa Röstlund, journalist, DN artikel, Granskning 2)

Beskrivningen av presschefens önskan om att fotas i skogen framställs av journalisterna som ett försök till Greenwashing. Genom att figurera i skogsmiljö istället för kontorsmiljö kan det signalera att man bryr sig om skogen och är ett miljömedvetet bolag. Greenwashing handlar om vilseledande kommunikation där ett företag försöker framställa sig själva som mer miljövänlig än vad man faktiskt är (Miller 2018, 23-24). Om Sveaskog istället skulle svara på kritiken från deras kontor skulle det kunna uppfattas som att de befinner sig långt borta från skogen och har större oförståelse för hur avverkningarna påverkar miljön och människorna som lever nära och av den. Genom att journalisten tydliggör att detta var en önskan från Sveaskog misskrediterar man dem. Det framgår ännu tydligare när man inte uttrycker samma sak inför det faktum att samerna också fotas i skogen. Då framstår det ena som en trovärdig källa och den andra som en tvivelaktig (jfr Bergström & Boréus 2012, 285).

— Näringsminister Ibrahim Baylan (S) ler och vinkar när han trampar över parkbron i Skellefteå på en elcykel. Bredvid cyklar Northvolts vd Peter Carlsson – som just nu bygger Europas största batterifabrik i just Skellefteå.

(Jonas Fröberg, journalist, DN artikel, Granskning 1)

— Att producera och leverera batterier till framtidens teknologi är en viktig industri för världens första fossilfria välfärdsnation.

(Ibrahim Baylan, näringsminister, DN artikel, Granskning 1)

— Fokus hos regeringen och fordonsindustrin har alltmer vridits till att även kunna utvinna litiumbatteriernas råvaror lokalt. Northvolts vd Peter Carlson har själv sagt till DN att han vill göra det.

(Jonas Fröberg, journalist, DN artikel, Granskning 1)

Ibrahim Baylan framställs som en icke trovärdig person. Genom att beskriva honom som leende och vinkande bredvid en av gruvindustrins höjdare, och dessutom placerad på

en elcykel som kräver batteri, förmedlas bilden av en “köpt” minister. Det bekräftas av de två andra utdragen som visar att staten och gruvindustrin vill börja tillverka batterier i Sverige, vilket kan komma att kräva etablering av gruva i Sápmi.

Istället för att forskare eller kunniga inom området uttalar sig till regeringens och industrins fördel, som i samernas fall, uttalar de sig istället till nackdel för regeringen och industrin och på så vis misskrediterar man dem. Ett exempel på det är när Arne Müller motsätter sig det Maria Sunér Fleming, VD i intresseorganisationen för gruvor (Svemin), uttalat sig om att en ny miljöskandal inte kommer inträffa igen. Arne Müller, som är författare till flera böcker om gruvindustrin och således kan betraktas som en expert, uttalar sig på följande sätt:

—Risken är uppenbar för en ny miljöskandal.

(Arne Müller, författare, DN artikel, Granskning 1)

På samma sätt missförtroendeförklaras Sveaskog genom att journalisten tar avstånd från Sveaskogs skogspolitiska talesperson uttalande.

—Och även klimatet gynnas av skogsbruk, menar han (syftar på Olof Johansson, Sveaskogs

skogspolitiska chef).

(Jonas Fröberg, journalist, DN artikel, Granskning 1)

Genom att lägga till menar han tar författaren avstånd från Sveaskogs företrädares

påstående, något som inte görs när samerna eller forskarna uttalar sig. Vilka anföringsverb som används spelar roll för vilket perspektiv som förmedlas till läsaren. Genom att distansera sig till företrädaren för Sveaskog och därmed också för Sveaskogs påstående, men inte till samernas och forskarnas påståenden gör journalisten gällande att vissa källor är trovärdigare än andra (jfr Bergström och Boréus 2012, 285).

Ursprungsbefolkning tenderar att inleda nyhetsartiklar om klimatförändringar och naturresursutvinning, medan representanter från näringslivet och regering får avsluta

artiklarna. Det ger intrycket att det västerländska förnuftet kan tysta ursprungsbefolkningens oro och protester, och avfärda dem som irrationella (Walker et al. 2019, 9). I det empiriska materialet inleder samerna men de ges också tillfälle att avsluta granskningarna, både i artiklarna och i det transkriberade materialet. Vilket i sin tur tilldelar samerna en mer framträdande roll. Granskningar omformulerar den samiska journalistikdiskursens

hegemoni och flyttar fram samernas position.