Samen = Vår tids miljöhjälte? En kritisk diskursanalys av hur samer framställs i Dagens Nyheters granskning av klimatförändringarna och skogsindustrin.

Examensarbete, 15 hp Journalistprogrammet, 180 hp

Samen = Vår tids miljöhjälte?

En kritisk diskursanalys av hur samer

framställs i Dagens Nyheters

granskning av klimatförändringarna

och skogsindustrin.

Greta Thomé

Abstract

Title: The Sámi people = The climate hero of our time?

A critical discourse analysis of how Sámi people are portrayed in Dagens Nyheter’s two publications of climate change and the forest industry.

The purpose of this thesis is to study how the Sámi people are portrayed in the swedish newspaper Dagens Nyheter’s two publications of climate change and the forest industry. The aim of this study is to identify whether power structures are reproduced or challenged. To do so, I applied critical discourse analysis as a method. The theoretical framework is composed of media theories, theories of institution and hegemony, and also by theories of stereotyping and “the other”. The results showed that one could crystallize a Sámi identity discourse order and a Sámi journalistic discourse order in the empirical material. On the one hand, the hegemony was reproduced by the way the Sámi people were described as a people with a lot of stereotypical perceptions, like being primitive, a victim and living close to nature. But on the other hand the power structures were challenged by the way the Sámi people were

Innehållsförteckning

2.1 Den samiska identiteten och bilden av samer ... 5

 2.2 Klimatförändringar, naturresurser och urbefolkning ... 6

3. Teori ... 8

3.1 Institutionsteori och Hegemoni... 8

3.2 Dagordningsteorin, gestaltningsteorin och nyhetsvärdering ... 9

3.3 Stereotyping, symbolisk vithet, the other ... 11

4. Material och avgränsningar ... 13

5. Metod ... 15

5.1 Kritisk diskursanalys ... 15

6. Metoddiskussion ... 18

7. Resultat och analys ... 20

7.1 Samisk identitetsdiskursordning ... 20

7.1.1 Stereotyper ... 20

7.1.2 Miljöhjälte ... 22

7.1.3 Diskursordning ... 24

7.2 Samisk journalistiskdiskurs ... 26

7.2.1 Vem får komma till tals? ... 26

7.3.2 Rollfördelning ... 28 7.2.3 Historisk kontext ... 32 7.2.4 Diskursordning ... 34 8. Diskussion ... 36 8.1 Slutdiskussion ... 36 8.2 Vidare forskning ... 37 Källförteckning ... 39

Bilaga 1: Sammanfattning av artiklarna ... 42

7.1 Sammanfattning av materialet ... 42

1. Inledning

I Sverige har en debatt blossat upp kring samernas utsatthet och rättigheter kopplade till klimatförändringarna och utvinningen av naturresurser i Sápmi. Det finns en konflikt mellan samerna å ena sidan samt staten och industrin å den andra. De har olika uppfattningar om hur klimatförändringarna ska motverkas och på vilket sätt som marken i norr ska brukas. Allmänt erkänns urbefolkningar som en speciellt utsatt grupp för klimatets förändrade effekter. Många av urfolken lever nära områden som redan upplever klimatförändringar i form av snabba temperaturförändringar, förändrade vädermönster och en förändrad artfördelning (Belfer, Ford, Maillet 2017, 57). I Sverige är den befolkningen samer. På vilket sätt samer porträtteras och hur frågan ramas in har påverkan på hur den breda allmänheten uppfattar både samer och den aktuella konflikten. Mediers framställning kan bidra till att skapa och reproducera maktförhållanden och spelar således en viktig roll i samhället (jfr Strömbäck 2014, 119). Därmed har medier potentialen att forma allmänhetens förståelse för frågor rörande urbefolkning och klimatförändringar (Belfer, Ford, Maillet 2017, 66). Mot bakgrund av detta ämnar jag undersöka hur Dagens Nyheter väljer att framställa samer i två granskningar som handlar om klimatförändringar och naturresurser.

1.1 Syfte

Jag ämnar undersöka vilka beskrivningar som framkommer av samer i Dagens Nyheters granskningar av klimatförändringarna och skogsindustrin, samt huruvida maktstrukturer reproduceras eller utmanas.

1.2 Frågeställningar

o På vilket sätt porträtterar Dagens Nyheter samer? o Vilka diskurser kan identifieras?

o På vilket sätt reproducerar eller omformulerar Dagens

Nyheter maktstrukturer?

1.3 Bakgrund

Samerna är Europas enda urfolk. För att ett folk ska betraktas som ett urfolk bör de ha en egen kultur, ett eget språk och egna seder som särskiljer sig från dem runt omkring. Begreppet definieras av att folket har bott i landet eller i området under en längre tid även innan det erövrades eller koloniserades av andra nationer (Samer, u.å). För samernas del dröjde det till 1977 innan Sveriges riksdag omnämnde samer som Sveriges urfolk. I och med det fick samerna vissa rättigheter, vilka förstärktes ytterligare 2011 då samerna skrevs in som ett eget folkslag i Sveriges grundlag (Sametinget, 2020).

Under 1800-talet koloniserades Norrland. Det var när naturtillgångarna i norr blev kända som svenska staten bestämde sig för att försöka ta kontroll över områdena. Silver, järnmalm, vattenkraft och skog lockade nybyggare som började sprida sig över Norrland och trängde undan samerna (Sametinget, 2021). Marken togs succesivt ifrån dem och rätten att bedriva renskötsel på det vis man alltid hade gjort, genom att låta renarna ströva fritt mellan vinter- och sommarbetena, blev historia. Samerna tvingades istället betala för dem marker som tidigare varit deras (Lundmark 2002, 32).

Till en början var statens mål att integrera samerna i det svenska samhället. En stor del i att försöka integrera samerna var att försöka tvångskristna dem. Det skedde i perioder under 1600–1800-talet (Sametinget, 2021). Under början av 1800-talet intensifierades den kristna övergången bland samer samtidigt som rasismen mot samer blev mer påtaglig. Man påstod att samer föddes med vissa ”rasegenskaper” och att de var en lägrestående ras än den germanska rasen (Samer, u.å). Dessa tankar har sitt ursprung från upplysningstiden på 1700-talet då européer började betrakta koloniernas ursprungsbefolkning som primitiva. De låg efter i utvecklingen vilket ansågs vara förklaringen till att de levde som jägare och

nomader. Tankarna kring mänsklighetens utveckling hade under en längre tid vuxit fram och 1922 grundades Rasbiologiska institutet i Uppsala. Man började utföra skallmätningar för att på så sätt bevisa skillnader i ras. I Sverige började forskare dela upp människor i kort- och långskallar (Lundmark 2002, 11, 31).

av och betraktades inte längre som samer. Politiken man förde under den här perioden handlade om att försöka bevara de renskötande samernas traditionella livsstil som

nomader. Många av barnen skulle, som ett led i den nya politiken, gå i nomadskolor och få undervisning i hushållskåtor. Den typen av skolgång kritiserades starkt av föräldrar, men också inifrån själva skolmyndigheten. Många ansåg att undervisningen var undermålig och inte gick att likställa med de svenska barnens skolundervisning. De samiska barnen

undanhölls från att ta del av moderniteter för att inte bli frestade att leva ett annat liv, ett liv i enlighet med den moderna utvecklingen. Det var redan förutbestämt vad de samiska barnen skulle ägna sig åt när de blev äldre, andra alternativ en renskötande nomad fanns inte (Ellefson 2007, 143-147).

Mycket av historien lever kvar och påverkar samerna och deras leverne än idag. Till exempel är rennäringen fortfarande förbehållen samerna. Som renskötare måste man vara medlem i någon av samebyarna för att få bedriva rennäring. Samebyarna är egentligen en typ av ekonomisk förening som verkar för att renskötseln ska bedrivas på bästa sätt i det område byn tillhör. Det finns 51 samebyar fördelade över Norrland och det är de som får de ekonomiska bidragen från svenska staten (Sametinget, 2021). I samband med att

rennäringslagen kom räknades endast de som bedrev rennäring som samer. Idag ses språket som en identitetsmarkör snarare än rennäringen, och det är främst den som avgöra huruvida man har rösträtt i sametinget eller ej (Lundmark 2002, 148 & Sametinget, 2021).

Även om rennäringen använts som en distinktion mellan samer och övriga svenskar och att staten under en period delvis tvingade in samer i rennäringen så har verksamheten ett starkt symboliskt och kulturellt värde för det samiska samhället. Det är inte bara en inkomst utan också ett sätt att leva på. Under tusentals år har rennäringen utvecklats från att ha varit jakt på vildren till den verksamheten som finns idag. Det finns en stor respekt för naturen inom rennäringen och renskötaren ser sig som den som måste ta hänsyn och anpassa sig efter naturen och renen, inte tvärtom. Väder, vind och bete är det som bestämmer

förutsättningarna för arbetet med renen (Samer, u.å.).

Utöver den rasism som utövats mot samer har de också blivit utsatta i samband med

klimatförändringarna. Eftersom många av samerna traditionellt lever av naturen påverkas de av klimatet i en högre grad än många andra. På sametingets hemsida beskrivs

ömsom varma ömsom kalla vintrarna. De snabba skiftningarna i vädret och de allt mer extrema väderförhållandena gör det svårare för renen att klara sig. Sett till en längre period förändras även växtligheten på grund av klimatförändringarna vilket gör renen än mer sårbar (Sametinget, 2021).

Klimatförändringarna påverkar samerna tillsammans med utvinningen av naturresurser i Sápmi. Bland annat spelar på vilket sätt man brukar och förvaltar skogen i Sápmi stor roll för samerna eftersom de brukar markerna för renskötsel. Skogsmarkernas enskilt största ägare är Sveaskog som äger 14 procent av all skog i Sverige. Så mycket som 95 procent av Sveaskogs mark ligger på renbetesmarker. Sveaskog, som är statligt, äger markerna men samerna har brukanderätt av marken. Det betyder att samerna har rätt att nyttja markerna för renskötsel. Sveaskog måste föra en dialog med samerna om planerade ingrepp som ska göras i skogen enligt skogsvårdslagen. Sveaskog är dessutom certifierade med en högre

2. Tidigare forskning

I följande kapitel diskuteras tidigare forskning kopplat till ämnet. Under två separata rubriker behandlas hur bilden av samer har formats i medier men också hur

ursprungsbefolkning porträtteras i samband med att medier rapporterar om klimatförändringar och naturresurser.

2.1 Den samiska identiteten och bilden av samer

Som diskuterats i föregående kapitel har definitionen av samer varit omstridd sedan 1800-talet. En del menade att det var rennäringen som bestämde om du var same eller inte och andra menade istället att det var rasegenskaperna och härstamningen som utgjorde

definitionen (Lundmark 2001, 147). Men även senare visar forskning att tvisten om vem som är same och inte, lever vidare under 60-, 80-, 90- och 00-talet. Uppfattningen om äkthet är ofta central i nyhetsartiklar och äktheten likställs med det traditionella levernet som

nomadisk renskötare. Om en same inte uppfyller föreställningen om äkthet visar forskning att denne riskerar att utelämnas från mediatäckningen (Ledman 2012, 223-224). Det finns ingen tydlig gräns för när du räknas som same och när du inte gör det. Enligt tidigare forskning förutsätter identiteten en djupare känsla av tillhörighet och handlar inte bara om språk, försörjning och vilket område man bor i. Den nuvarande vidgade definitionen är en konsekvens av att samerna nu själva har större makt över att forma definitionen av sig själv (Pietikänen 2001, 641-642).

Att vara same innebär dels vissa rättigheter men också en fixerad identitet fylld av stereotyper. Det framgår i både Ellefsons studie om 30-talets representation av

annorlundahet och i Ledmans studie om hur samiska kvinnor framställs på 60-, 80- och 2000-talet. Föreställningen om hur samer ska vara och leva är uppenbar och stereotypen om den nomadiserande, renskötande och naturnära samen reproduceras. Framställningen av samer i nyhetsmedier har präglats av stereotyper och exotifiering (Ellefson 2007, 230). Stereotypen grundar sig i de rasistiska tankegångarna som var utbredda under slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. Den allra främsta föreställningen om samer var att de var oförmögna att ta egna beslut och styra sig själva (Lundmark 2002, 162). Över tid har dessa stereotyper uttryckts mindre explicit och presenterats mer inbäddade i svenska medier (Ledman 2012, 204-205). En annan forskningsstudie utförd av Pietikänen

Forskning visar att mediabevakningen över Sápmi i Norge, Sverige, Finland och Ryssland är bristfällig. En grupp journalister tillfrågades vad som skulle krävas för att de skulle skriva om samer och deras kultur. Svaret blev att det måste vara något extraordinärt eller exceptionellt. Samer har inte ansetts vara tillräckligt nyhetsvärdiga för en större bevakning, trots att flera större juridiska, politiska och kulturella nyhetshändelser ägt rum där samer varit i fokus (Pietikänen 2001, 644-645, 652). Resultaten i Ledmans avhandling visar att kunskapen om det samiska samhället är starkt sammankopplad till mediernas rapportering (Ledman 2012, 225). Därmed blir också de enskilda nyheternas porträttering av samer viktig för hur den allmänna bilden av dem formas (Pietikänen 2001, 646). Kunskapen om samer och deras historia är dock generellt sätt låg bland journalister, vilket enligt Ledman bidrar till att generera okunskap kring samer och det samiska samhället (Ledman 2012, 225).

Forskning visar att samerna är representerade i nyhetsmedier främst när det handlar om deras kultur och inte politiska beslut eller diskriminering. Bakgrundsinformation och historisk kontext saknas ofta. Även i de nyheter som handlar om dem själva är de

underrepresenterade. I Pietikänens studie visade det sig att det inte finns något begrepp som innefattar både samer och finländare som bor i Sápmi. Samerna använde inte ordet

finländare när de hänvisade till majoriteten, medan samer användes som benämning på dem. Samerna klumpas ofta ihop till en homogen grupp i nyhetsartiklar och skildras många gånger som drabbad eller offer och som passiv. De påverkas, kategoriseras och beskrivs snarare än aktivt deltar, vilket majoriteten gör. Det framställer samer som underordnade majoriteten (Pietikänen 2001, 647-649, 651-652).

 2.2 Klimatförändringar, naturresurser och urbefolkning

Forskning visar att ursprungsbefolkning ofta tilldelas funktionen att identifiera

klimatförändringar och beskriva hur de påverkas av dem i nyhetsmedier. Några forskare har studerat hur nyhetsmedier som rapporterar om klimatförändringar gestaltar olika

ursprungsbefolkningar. Efter att ha undersökt nyhetsartiklar från åtta olika tidningar i Kanada, USA, Australien och Nya Zeeland kom man fram till att ursprungsbefolkningar ofta porträtteras som offer i nyhetsartiklarna. Journalisterna personifierade gärna

konsekvenserna genom att ha en lokal profil framträdande i artiklarna och hänga upp nyheten på deras personliga berättelse. Det var vanligt att journalisterna beskrev klimatförändringarna utifrån en enskild persons anpassningar till, - eller lidande av, effekterna av klimatförändringarna (Belfer, Ford, Maillet 2017, 60).

De koloniala referenserna var många i artiklarna som undersöktes. De framträdde däremot inte explicit utan var underförstådda i texten. Däremot fördes diskussioner om

marginalisering av ursprungsbefolkning i högre grad än kolonialisering. Då handlade det om politisk marginalisering där ursprungsbefolkningen uteslöts från att vara med i

beslutsfattande processer, ekonomisk marginalisering där ursprungsbefolkning lever i högre arbetslöshet och har svårare att få tillgång till institutionell finansiering och social

marginalisering där ursprungsbefolkning ofta har mer osäkra levnadsförhållanden och blir utsatta för rasism. Flera av artiklarna som granskades i studien visade att marginaliseringen kopplades ihop med ursprungsbefolkningens sårbarhet i förhållande till

klimatförändringarna, men ingen historisk kontext lyftes heller till marginaliseringen (Belfer, Ford, Maillet 2017, 62-63). Flera artiklar tar upp att ursprungsbefolkningen bosatt sig på avlägsna och känsliga platser men utelämnar det faktum att de många gånger tvingats dit av staten. Eftersom nyhetsmedier ofta är den primära källan till information om

ursprungsbefolkning är effekterna av hur medierna väljer att gestalta dem extra påtagliga (Belfer, Ford, Maillet 2017, 66-67).

Ett led i att bromsa klimatförändringarna är att övergå till förnybar energi. Etableringen av den förnybara energin sker ofta i de områden där ursprungsbefolkning bor och lever eftersom regionerna många gånger är rika på naturresurser. Forskning visar att

ursprungsbefolkningen generellt sätt är positiv till omställningen till mer miljövänlig energi. Den positiva inställningen är ihopkopplad med en förväntan om att det ska innebära en högre levnadsstandard för de som bor i området. Men för att övergången till förnybar energi ska accepteras av ursprungsbefolkningen behöver mark, vatten och människor tas hänsyn till och respekteras. Det har funnits en föreställning om att etablering av förnybar energi

automatiskt ska leda till försoning mellan ursprungsbefolkning och övrig befolkning. Forskning visar däremot att försoningen förutsätter att ursprungsbefolkningen involveras i beslutsfattandet och får vara en del i processen av etableringen. Trots det utelämnas ofta ursprungsbefolkning i debatten kring förnybar energi i nyhetsmedier (Walker et al. 2019, 3, 8-9).

Flera studier visar att ursprungsbefolkning ofta framställs som klimataktivister och ansiktet utåt för miljörörelser. De är många gånger engagerade i olika motståndsrörelser och

protester mot utvinning av naturresurser och exploatering av deras mark (Walker et al. 2019, 3 & Belfer, Ford, Maillet 2017, 66). Många gånger inleddes artiklarna med

av stater, organisationer och företag för att framhäva sin verksamhets miljöfördelar samtidigt

som man mörkar negativa aspekter av samma verksamhet. Det handlar om att vilseleda

mottagaren genom kommunikation som framhåller positiv information i form av

miljöengagemang och miljöpåverkan (Miller 2018, 23-24).

3. Teori

I följande kapitel kommer det teoretiska ramverket presenteras uppdelat under tre

underrubriker. Teorierna är samlade kategoriskt för att lättare binda de samman och skapa en förståelse för läsaren.

3.1 Institutionsteori och Hegemoni

Intiutionsteorins grund bygger på att vi genom sociala överenskommelser har gett en viss inrättning i samhället specifika befogenheter och erkännande. Detta kontrakt omförhandlas ständigt där institutionen själv fyller en viktig funktion i att skapa och återskapa den

allmänna uppfattningen om den egna institutionens legitimitet (Alvesson och Sköldeberg 2008, 132). Ekecrantz och Olsson har identifierat journalistiken som en sådan institution i avseende att journalistiken utgår från gemensamma regler, en gemensam etikgrund men också att det finns gemensamma förväntningar på deras uppdrag från samhället

(Ekecrantz & Olsson 1994, 22, 219). Utifrån institutionsteorin kan man argumentera för att media har möjlighet att inte bara reproducera sig själv och sin egen roll utan också

reproducera stereotypiska bilder av människor genom hur de väljer att porträttera till exempel en viss grupp av människor. Framställningen av olika grupper i samhället har stor påverkan på hur allmänheten uppfattar denna grupp. En institution är således en maktfaktor i samhället. Nyhetsmedier spelar en särskilt viktig roll för olika typer av

ursprungsbefolkningar eftersom de i många fall är geografiskt isolerade och har en begränsad tillgång till andra institutioner med makt. Nyhetsmedier blir således ett viktigt forum för urfolk att förmedla sin bild av verkligheten och påverka opinionen (Belfer, Ford, Maillet 2017, 58). Därmed har Dagens Nyheter som en del av journalistiken som institution makt att påverka hur bilden av samer formas hos allmänheten. Teorin fungerar väl i studien då den belyser mediernas roll i samhället och vilken betydelse de har för den allmänna

uppfattningen som samer.

en viss del av befolkningen men ändå accepteras av majoriteten och uppfattas som en naturlig och normal del i samhället. Enligt Gramsci bibehölls den sociala ordningen av att institutioner och vissa grupper reproducerade tankarna om den rådande ordningen genom makt och moraliska påtryckningar. Kellner och Durham (2006a) ger som exempel hur vissa raser kan gynnas av denna sociala ordning och därmed också underordnas andra raser. Till exempel kan hegemoni uppnås genom kontroll och styrning av en viss ras utövad på en annan. Enligt Gramsci måste dominansen hela tiden underhållas, den måste försöka bevaras, hela tiden vinnas och reproduceras. Hegemoni kan inte bli naturligt permanent. Den står aldrig still utan rör sig ständigt mellan olika maktstrukturer och förhållanden mellan människor. Dick Hebdige (2006) menar likt Gramsci att hegemoni är föränderligt. Den rådande sociala ordningen kan utmanas och åsidosättas för andra tankar liksom det på samma sätt kan vara svårt att avfärda den dominerande gruppen, och processen kan var mycket lång och utdragen till förändring, men det finns alltid ett motstånd till den rådande hegemonin. Hebdige citerar Lefebvre när han skriver att det alltid finns invändningar och motsättningar mot den sociala ordningen vilket alltid gör att det finns möjlighet till

förändring (Hebdige 2006, 150-151).

Hegemonin kan aldrig stanna upp utan utvecklas alltid (Hebdige 2006, 150-151). Teorin om hegemoni definierar vilka som har makten att bestämma hur man ser på samhället. Svenskar har haft den positionen i förhållande till samer historiskt sett och har därmed också haft auktoriteten att bestämma vilken ideologi som ska råda i samhället. Idag har fler möjlighet att yttra sig och komma till tals i den offentliga debatten oberoende av vilken klass man tillhör. Trots det finns fortfarande en styrande hegemoni i samhället som bidrar till att vissa idéer och tankar betraktas som mer “sanna” och “rationella” än andra. Tankar och idéer som gynnar en viss del av befolkningen och missgynnar en annan. För att belysa olika

maktstrukturer i Dagens Nyheters granskningar menar jag att hegemonin är en lämplig teori att använda.

3.2 Dagordningsteorin, gestaltningsteorin och nyhetsvärdering

Vi människor har allt för begränsad tillgång till verkligheten för att vi ska kunna skapa oss en uppfattning om världen utanför vår allra närmsta omgivning. Därför behöver vi andra källor som står utanför vår egen värld för att kunna skapa oss en sammanhållen bild av

vilka frågor de amerikanska medborgarna tyckte var viktigast och vilka frågor som medierna rapporterade om i samband med den amerikanska presidentkampanjen 1968. De upptäckte att ju större utrymme medier ger en viss fråga eller ett visst ämne, desto troligare är det att konsumenterna också anser att den frågan eller det ämnet är viktigt (McCombs och Shaw 1972). Således har massmedier ett betydande inflytande över vilka frågor som människor har åsikter om, men också över prioriteringen av frågorna (Strömbäck 2014, 102).

Ovanstående betraktas som första nivån av dagordningen, medan andra nivån,

gestaltningsteorin syftar till hur massmedia ramar in olika samhällsfrågor (Strömbäck 2014, 96, 109). Gestaltningsteorin betraktas både som en del av dagordningsteorin och som en egen teori. Gestaltning handlar om hur massmedier väljer att rama in ett ämne, en samhällsfråga, ett problem eller en konflikt, men också dess orsaker och eventuella lösning. Hur massmedia väljer att gestalta en viss fråga har betydelse för hur människor kommer uppfatta den (Strömbäck 2014, 107). Medieforskaren Vincent Price tillsammans med sina kollegor uttrycker det såhär,

”By activating some ideas, feelings, and values rather than others, then, the news can encourage particular trains of thought about political phenomena and lead audience members to arrive at more or less predictable conclusions.” (Price, Tweksbury & Powers 1997, 483).

När vi människor kommunicerar med varandra använder vi oss alltid av olika former av gestaltning, likaså gör också nyhetsmedier. Men journalistiken förväntas producera en objektiv bild av verkligheten och spegla den så som den är. Det är just den

sanningslegitimiteten som ger massmedier makten att påverka människor, trots att journalistiken aldrig kan spegla verkligheten precis så som den är. Verkligheten är allt för komplex och mångfasetterad för att rymmas i mediernas format (Strömbäck 2014, 113). Detta gör att medierna alltid är beroende av att prioritera vad man ska förmedla och på vilket sätt man ska förmedla det. Därmed blir medias nyhetsvärdering viktig.

maktpersoner och experter utrymme i medier. En elitkälla anses bära på viss makt och kunskap inom ett visst ämne (Strömbäck 2009, 150-164)

Som redan konstaterats innehar journalistiken som institution makt och den makten förklaras med hjälp av nämnda teorier. Studier har visat att nyhetsmedier i

höginkomstländer använder en gestaltning av individer med ursprungsetnicitet som

upprätthåller rasistiska föreställningar i stor utsträckning. Inhemska aktörer tilldelas ofta låg legitimitet samtidigt som medierna inte belyser det socioekonomiska arv som finns kvar från

koloniseringen (Belfer, Ford, Maillet 2017, 58). För att förstå, tolka och kunna analysera mitt material är det nödvändigt att ha med agenda setting, gestaltningsteorin och

nyhetsvärdering.

3.3 Stereotyping, symbolisk vithet, the other

Stereotypiseringen av samer har konstruerats av svenskar och den svenska staten. Dessa stereotyper har återanvänts i medier eftersom det är en del i berättartekniken som

journalistiken gärna använder sig av vid formuleringar av nyheter (Strömbäck 2014, 164). Richard Dyer tar i hans uppsats Stereotyping upp problemen med framställningen av bland annat minoriteter i film och media. Han menar att stereotypiseringen av minoriteter är en hegemonisk process som styrs av den dominerande rasen. Dyer menar också att vi behöver stereotyper och förutfattade meningar för att förstå vår omvärld (Dyer 2006, 339-340, 354, 356).

Den som omfattas av en stereotyp reduceras till endast några få karaktärsdrag och i samernas fall menade man att de till sin natur var svaga, barnsliga, slöa och klenmodiga (Hall 1997, 237 & Lundmark 2002, 63). Stereotypiseringen av samer får ökad betydelse i den politiska

debatten i början av 1900-talet. Man hävdade att samerna som folkgrupp inte klarade av att leva ett ”civiliserat” liv. Samtidigt har samen tilldelats vissa positiva särdrag, som att de är tåliga och starka (Lundmark 2002, 72, 75). Dessa karaktärsdrag påminner om de

stereotypiska föreställningar som finns om svarta människor (Hall 1997, 234).

En person kan förses med symbolisk svarthet som innefattar stereotypa föreställningar trots att personen inte till hudfärgen är svart. I Richard Dyers bok White beskriver han den symboliska vitheten som står i förhållande till den symboliska svartheten. Det primitiva, underutvecklade, känslosamma och djuriska är några av dem föreställningar som tillskrivs ”den andre” av den vita (Hall 1997, 231). Det är föreställningar och attribut som inte den vita själv associerar sig med och därför gärna distingerar sig mot. Eftersom de vita är

eller ”icke-vit”. Richard Dyers uttrycker sig såhär angående utformandet av den symboliska vitheten: ”…White people are who white people say are white” (Dyer 1997, 48). Den vita ses som normen och allt annat hamnar i jämförelse och blir således “den andre”.

Den andre skapas i förhållande till den vita som dennes motsats. Bell hooks nämner stereotypiseringen av den andre som en del i rasdiskrimineringen. Hon skriver i sin essä

eating the other (2006) hur den vita västvärlden ofta ser den svarta som mystisk och

spännande, förförisk, men att denna stereotypisering av den andre som något exotiskt också befäster hegemonin i samhället. Att den vita rasen står över den svarta. Hon anser att det finns en tydlig rasdominans och underordning hos andra grupper än den dominerande rasen (hooks 2006, 340).

Att vara vit är inte avhängande på hudfärgen, utan det finns fler kriterier som en person måste uppfylla för att denne ska betraktas som vit. Enligt Dyer kategoriseras inte vita människorna som vita för att adjektivet vit bäst beskriver deras hudfärg utan för vad

adjektivet vit innebär. Den vita färgen associeras med renhet, kyskhet och att man är fri från synd (Dyer 1997, 46-50). Vithet är således en social konstruktion. Denna konstruktion är hegemonisk och blir därmed aldrig permanent utan är i ständig förändring.

Därmed binds man samman av andra attribut än hudfärg. Både nationalitet och etnicitet är uppfattningar som används för att skapa en gemenskap mellan en stor grupp

människor. Genom känslostarka symboler som till exempel klädsel, språk, religion, mat och musik skapas en sammanhållning (Ehn, Frykman, Löfgren 1993, 12-13). I det avseendet skiljer sig de gemensamma symbolerna åt mellan samer och övriga svenskar. Samerna har egna språk, egen traditionell klädsel, en renhållning som är förbehållen dem och de har jojken som en stor kulturbärande del av den samiska identiteten. Vad som är svenskt däremot är en diskurs som är svårdefinierad och hela tiden förändras.

4. Material och avgränsningar

I följande kapitel presenteras studiens empiriska material och vilka avgränsningar som har gjorts och varför.

Materialet består av två artiklar ur två granskningar publicerade i tidningen Dagens Nyheter. Dagens Nyheter har valts mot bakgrund av att det är landets största dagstidning

(Mediekompass, 2018) och på många sätt tongivande i samhällsdebatter. Valet av tidning baseras också på att dessa två artiklar nyligen publicerades och har varit en del av den pågående debatten om klimatet och Sveriges naturresurser, ett ämne som ligger högt på agendan (Åberg 2020, 2). I granskningarna kommer samer till tals, vilket inte förekommer i så stor utsträckning. Nyheter om samer prioriteras sällan i nyhetsurvalet och har generellt sätt en låg nyhetsvärdering (Ellefson 2007, 143). Eftersom tiden för uppsatsskrivande är begränsad har jag valt att avgränsa materialet till endast två artiklar från de två olika granskningarna.

Den första artikeln med titeln I Sápmi ändras allt när vintern blir varmare - “något är fel i

naturen” (Granskning 1) handlar om klimatförändringarna i norra Sverige. Ett antal samer

framträder i artikeln och ges utrymme för att beskriva klimatförändringarna och hur dem påverkas av dem. Artikeln består av en film på 6 minuter, 26 bilder, en grafikbild, 2 faktarutor och 25 887 tecken. Artikeln publicerades 6 december i samband med Dagens Nyheters belysning av klimatkrisen. Dagen Nyheter valde att tematisera en hel tidning och hänge 58 sidor åt klimatfrågan för att uppmärksamma och granska ämnet (Jönsson, 2020). Nämnda artikel valdes mot bakgrund av att den behandlade samer och

klimatförändringarna vilket är relevant för min studie. Övriga artiklar i satsningen av klimatbevakningen behandlade inte samer vilket gjorde dem ovidkommande för min undersökning. Författare till artikeln är Jonas Fröberg och fotograf är Lotta Härdelin (Fröberg, 2020).

Den andra artikeln med titeln Samer, turismföretag och miljörörelsen kritiserar Sveaskogs

avverkningar (Granskning 2) handlar om skogsindustrin och på vilket sätt skogsbolagen

brukar den svenska skogen. I artikeln kritiserar samer, turismföretag och miljörörelsen Sveaskogs avverkningar. Även i denna artikel ges flertalet samer utrymme att berätta om hur naturen och rennäringen påverkas av skogsskövlingen. Artikeln består av en film på 4,29 minuter, 11 bilder, en grafikbild, 2 faktarutor och 15 845 tecken. Artikeln publicerades 18 januari 2021. Artikeln publicerades som en del av DN:s granskning av skogsindustrin och utgör den första av 26 artiklar som alla bygger vidare på öppningsartikeln. De övriga

Öppningsartikeln valdes mot bakgrund av att det var den som hela granskningen bygger på, resterande artiklar följer endast upp vissa specifika delar av den och var således inte

intressanta för min undersökning. Författare till artikeln är Lisa Röstlund och fotograf är Anette Nantell (Röstlund, 2021).

För utförligare sammanfattning av artiklarna se bilaga 1.

Materialet är inhämtat från Dagens Nyheters hemsida som är tillgängligt via prenumeration. Studien omfattar analys av texten och det transkriberade talet i filmerna. Bilderna,

bildtexterna, bildsättningen i filmerna, grafikbilderna samt faktarutorna har utelämnats med motiveringen att materialet har varit tillräckligt som underlag för att genomföra en kvalitativ studie och besvara mina frågeställningar utan dem.

5. Metod

I följande avsnitt redogörs för metoden och de verktyg som använts för analysen. Den kvalitativa metoden beskrivs som passande för undersökningar som har för avsikt att förstå hur världen fungerar och vilken natur något har (Hartman 2004, 272-273). Eftersom jag har för avsikt att genomföra en närstudie av text med ett kritiskt förhållningssätt, passar den kvalitativa metoden kritisk diskursanalys bra för att besvara mina frågeställningar. Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av verktyg hämtade från kritisk lingvistik och Norman Faircloughs tredimensionella modell.

5.1 Kritisk diskursanalys

Kritisk diskursanalys är en metod och teori som utgår från språket och sammanfogar föreställningar om verkligheten med själva verkligheten. En grundläggande tanke inom metoden är att vi genom språket förändrar verkligheten, och att verkligheten i sin tur påverkar vårt sätt att använda språket (Bergström & Boréus 2012, 354). Det finns också en strävan att uppnå sociala och politiska förändringar samt synliggöra ojämlika förhållanden i samhället (Bergström & Boréus 2012, 374 & Winther Jørgensen & Phillips 2000, 70). Oftast utgår man från hur maktstrukturen ser ut i ett visst sammanhang, man intresserar sig för hur den hierarkiska uppbyggnaden ser ut och ämnar identifiera vilka som är underordnade eller exkluderade andra.På så sätt finns också en politisk implikation i studien (Ledman 2012, 48-49).

Generellt sätt så brukar man beskriva diskurs inom diskursanalys som ett bestämt sätt att tala om och förstå världen. Detta regleras och justeras av det sociala samspelet och sätter således gränser för vad som kan tänkas och sägas (Winther Jørgensen & Phillips 2000, 7, 15). Diskurs bidrar till att skapa sociala identiteter, sociala relationer och kunskap- och

betydelsesystem (Winther Jørgensen & Phillips 2000, 72-73). 

Norman Faircloughs tredimensionella modell består av tre delar. I mitten befinner sig textdelen, omgiven av den hittar man den diskursiva praktiken och ytterst den sociala praktiken (Winther Jørgensen & Phillips 2000, 74). 

Textdelen består av den kommunikativa händelse som ska analyseras. När man analyserar textdelen handlar det om att utkristallisera vad för typ av egenskaper texten har i form av grammatik, vokabulär, tilltal och liknande (Winther Jørgensen & Phillips 2000, 75). För att analysera textnivån använder man analysverktyg från kritisk lingvistik (Bergström

En viktig del i den språkliga analysen är transiviteten, alltså hur subjekt och objekt sätts samman med händelsen. Transivitet innefattar analysen av vem som är agent och innehar den aktiva rollen och vem som är mottagare och innehar den passiva rollen i en mening (Fairclough 1992, 177-178). Den som tilldelas den aktiva rollen i meningen innehar också makt över den som blir påverkad av handlingen. Agenten ges kontroll över mottagarens öde och tilldelas ansvar för den aktiva gärningen. Likaså kan agenten utelämnas vilket

förminskar agentens ansvar för händelsen (Bergström & Boréus 2012, 284). Även val av verb i en text spelar roll. Agenten kan beskrivas med aktiva eller passiva verb vilket också speglar agentens funktion och ställning. Om en agent beskrivs med passiva verb minimeras dennes roll (Bergström & Boréus 2012, 288). Man skiljer även mellan handling och händelse, där handling utförs avsiktligt av någon medan en händelse inträffar utan att någon handlat medvetet. En handling kan både påverka en deltagare i meningen på samma sätt som den inte behöver göra det (Bergström & Boréus 2012, 281).

Modalitet är en annan del av textanalysen där man ser till hur väl avsändaren instämmer i den kommunikativa händelsen. Graden av instämmande kallas för affinitet

(Fairclough 2003, 165-166 & Winther Jørgensen & Phillips 2000, 87-88). Modalitet betyder grad av sanning vilken man kan minska genom att använda hedge. “Kan”, “lite”, “kanske” och “nog” är exempel på hedge som drar ner modaliteten och sanningsanspråket (Winther

Jørgensen & Phillips 2000, 88). Man kan exempelvis använda subjektiv eller objektiv modalitet. När man använder subjektiv modalitet är det uttalat vem som instämmer i ett påstående och instämmandet blir därmed personligt. Objektiv modalitet däremot utelämnar vem det är som tycker eller menar något och därmed framstår meningen som en opartisk sanning (Fairclough 1992, 158-160).

skapas i förhållande till dennes motsats, vilket gör att i varje definition av något eller någon finns också en opposition som gör identiteten möjlig (Bergström & Boréus 2012, 380). Man kan även se till ordvalen för att analysera textnivån. Till exempel med vilka ord man väljer att beskriva verbala handlingar. Det kan avslöja vilket perspektiv som förmedlas och vilken trovärdighet avsändaren har till källan. Genom att använda berätta och förklara för att beskriva den ena sidan och hävdar och påstår när det kommer till den andra har det betydelse för hur texten uppfattas (Bergström & Boréus 2012, 285).

Textdelen och den andra nivån, den diskursiva praktiken, är starkt sammankopplade. En texts egenskaper förstås med hjälp av produktions- och konsumtionsprocesserna. I den diskursiva praktiken produceras, distribueras och konsumeras texterna och sätts in i diskurser (Bergström & Boréus 2012, 376). Interdiskursivitet är ett analysbegrepp som är centralt när man analyserar den diskursiva praktiken. Interdiskursivitet handlar om hur man blandar olika diskurser med varandra. Det handlar om hur man blandar sätten man

uttrycker sig på, vilken typ av språk man använder sig av och hur man tilltalar läsaren från olika diskurser. Diskurserna blandas på ett nytt sätt vilket gör att gränserna skiftar både inom den aktuella diskursordningen och mellan olika diskursordningar. Interdiskursivitet är en form av intertextualitet som innebär att en text aldrig står utan erfarenhet, den bygger alltid vidare på andra texter. Detta betyder att vi alla har ett förhållande till de ord och de sammansättningar som används i en ny text från tidigare texter man tagit del av. Det formar också hur vi tolkar dem (Winther Jørgensen & Phillips 2000, 77).

Diskursordning är ett begrepp som syftar till summan av de diskurser som används inom en viss social institution eller ett socialt område. I en diskursordning ryms flera olika diskurser och genrer vilka kan vara i konflikt med varandra. Det finns alltid en rådande kamp om vilken diskurs som ska vara dominerande i diskursordningen. Den diskursiva praktiken är den kommunikativa händelse man undersöker, i denna studie utgör den diskursiva praktiken de två granskningarnas språk, och hur de produceras och konsumeras. I den sociala

praktiken ser man till huruvida den diskursiva praktiken reproducerar eller omstrukturerar den existerande diskursordningen och på vilket sätt (Winther Jørgensen & Phillips 2000, 73, 75, 76-77).

6. Metoddiskussion

I detta avsnitt diskuteras studiens reliabilitet och validitet samt för- och nackdelar.

Inom diskursanalys handlar det inte om att beskriva verkligheten och bedöma huruvida något är riktigt eller ej, utan om att identifiera diskurser. Oftast ingår forskaren själv på ett eller annat sätt i dem diskurser man avser undersöka, vilket gör det svårare att identifiera de självklarheter som ingår i diskursen eftersom de är just det - självklarheter, för en själv också. Detta gör att man som forskare behöver både begrunda och klargöra sin egen roll, forskarens reflexivitet, i uppsatsen (Winther Jørgensen & Phillips 2000, 28-29). Således befinner även jag mig i viss mån i de diskurser jag ämnar undersöka. Jag har en majoritetstillhörighet samtidigt som jag har för avsikt att analysera framställningen av en minoritet. Därmed är jag påverkad av dem rådande diskurser som finns i samhället. Dock är jag uppvuxen och har levt större delen av mitt liv i södra delen av Sverige där den samiska debatten i princip varit icke existerande. Följaktligen befinner jag mig inte själv i den konflikt som jag ämnar undersöka.

Vad gäller reliabiliteten, som handlar om hur pålitlig undersökningen är (Bergström

& Boréus 2012, 146), är det något svårare att mäta hur hög reliabilitet en kvalitativ studie har jämfört med en kvantitativ studie (Infovoice, 2002). Det på grund av att det i kvalitativa undersökningar saknas siffror att hänvisa reliabiliteten till, således behöver man bevisa reliabiliteten på andra sätt, och det främst genom transparens. Tolkningen av vad de

grammatiska mönstren betyder är alltid en interpretation och det finns ingen garanti för att nästa person hade gjort samma tolkning (Bergström & Boréus 2012, 296). Det finns problem med min studie då den grundar sig på mina egna tolkningar och associationer, vilka inte nödvändigtvis stämmer överens med andras. Således går det inte att säkerställa att resultatet skulle bli detsamma om en annan individ genomför studien. Man kan därmed inte hävda att undersökningen är totalt objektiv även om det har varit målet för studien. Genom att jag tydligt redovisar hur jag gått tillväga vid urvalet, insamlandet av empirin, bearbetningen av datan och genom att reflektera över min egen roll som forskare i studien kan jag ändå påvisa reliabilitet och i viss mån kompensera för den bristande reliabilitet en kvalitativ studie för med sig (Infovoice, 2002).

Om reliabiliteten är något svårare att mäta är validiteten enklare då den syftar på i vilken grad studien faktiskt undersöker det den ämnar undersöka (Bergström & Boréus 2012, 41). I den här studien går det att argumentera för att validiteten är hög då metod och analys är utformade på ett sådant sätt att resultatet svarar på mina frågeställningar, alltså mäter jag det jag vill mäta i min undersökning.

7. Resultat och analys

Under Resultat och analys avsnittet är min ambition är att visa prov på exempel där min kritiska diskursanalys mynnat ut i noterbara observationer. All analys kommer inte redovisas i följande kapitel, utan endast de mönster som kunnat utläsas ur materialet och som anses vara relevanta för min studie. Anmärkningsvärda observationer som inte är representativa för det större materialet ges därför inget större utrymme. Resultat- och analyskapitlets utformning följer inte samma mall som den grundläggande analysen där allt material analyserades.

Utifrån det empiriska materialet har jag kunnat utläsa en diskursordning och en diskurs. Jag har valt att benämna dessa som samisk identitetsdiskursordning och samisk

journalistiskdiskurs.

7.1 Samisk identitetsdiskursordning

I den samiska identitetsdiskursen både reproduceras och utmanas föreställningar om den samiska identiteten. Genom att i medierna visa vad som sägs om samer kan vi förstå hur diskursen ger den samiska identiteten vissa förutsättningar (jfr Bergström och Boréus 2012, 380).

7.1.1 Stereotyper

Tidigare forskning (Ellefson 2007, 153-154 & Ledman 2012, 223-224) visar hur samer betraktas som ett naturfolk vilket reproduceras i det empiriska materialet. Stereotypa

föreställningar om samer som ett folk som lever nära och är “ett” med naturen går att utläsa i de kommunikativa händelserna. Stort fokus läggs på samernas annorlundahet jämfört med övriga svenskar i granskningarna. Denna bild av samerna som ett naturfolk bekräftas såväl av dem själva som av forskare och journalister.

— Vi hör hit till landskapet.

(Maria Persson Njajta, fiskesame, DN artikel, Granskning 1)

Följande artikulation befäster distinktionen mellan vi och dem, där uttalandet syftar på att samer har en annan tillhörighet till landskapet än vad övriga svenskar har. Ett motsatspar formuleras underförstått i och med att vi har ett vi och dem. Vilket enligt Bergström och Boréus är på vilket sätt en identitet skapas, i relation till dennes opposition (Bergström & Boréus 2012, 380).

— Det är inte som det brukar vara. Någonting är fel.

(Mikael Kuhmunen, renskötare, DN artikel, Granskning 1)

Likaså kan renskötare Mikael Kuhmunens ord ge intrycket av att samen är intuitiv och kan “känna” när något är fel i naturen. Citatet förflyttar samen närmare naturen än övriga svenskar och stärker tillhörigheten till landskapet. Här ser man prov på när samerna själva hjälper till att reproducera de stereotypa föreställningarna av dem själva som ett naturfolk.

— Jag tror att de som är beroende av naturmiljön mer direkt, såsom exempelvis samerna som urfolk i Arktis, har mycket att lära oss andra.

(Gunhild Rosqvist, forskare, DN artikel, Granskning 1)

I citatet ovanför antyder forskaren att samerna generellt har mer kunskap om naturen och miljön än vad andra människor har. Som läsare kan man anta att det beror på att de har en starkare relation till naturen. Genom att det är en officiell källa i form av en forskare som uttalar sig, ökar trovärdigheten och tyngden i yttrandet. Forskaren fungerar som en expert i texten och blir därmed en elitkälla. En elitkälla särskiljer sig från en vanlig källa genom att denne anses bära på särskild kunskap eller auktoritet i ämnet (Strömbäck 2009, 163-164).

— Samiskan har runt 200 ord för snöns och isens egenskaper eftersom de är avgörande för renen och renskötseln.

(Jonas Fröberg, journalist, DN artikel, Granskning 1)

Meningen antyder att samernas språk har ett mycket större ordförråd vad gäller naturen, miljön och klimatet än vad det svenska språket har. Eftersom språket är en av de

känslostarka symbolerna som binder samman människor och skapar en gemenskap blir det viktigt (Ehn, Frykman, Löfgren 1939, 12–13). Genom att det samiska språket har fler ord för snö och is än vad det svenska språket har, signalerar det också att samerna har ett större intresse för naturen och lever närmare den än vad övriga svenskar gör.

— Familjen har tvingats ta ett tungt kliv bort från det samiska - att leva i samklang med naturen - och börjat köpa in foder, dyr pellets, med lastbilar från Finland.

(Lisa Röstlund, journalist, DN artikel, Granskning 2)

av en stereotypisk föreställning om hur de lever.

— Några dagar senare ringer vi hans farbror, den 75-årige renskötaren Johan Kuhmunen, som bott större delen av sitt liv bortanför bilvägar i fjällmarken och länge levt nära renen.

(Jonas Fröberg, journalist, DN artikel, Granskning 1)

Här återges samen Johan Kuhmunen som någon som bott utanför det utvecklade samhället i vildmarken. Han beskrivs ha levt ett liv i harmoni med naturen och djuren långt bort från det civiliserade samhället. Även detta exempel är ett bevis på hur man gärna exotifierar samen. Genom att lyfta fram det primitiva i samernas leverne tilldelar man denne egenskaper som går i linje med symbolisk svarthet (jfr Hall 1997, 231). Samerna hamnar i förhållande till den övriga svenska befolkningen eftersom samerna beskrivs avvika från normen. Trots att

uttalandena inte explicit uttrycker skillnaden mellan samer och övriga svenskar så går det att urskilja en underliggande sådan (jfr Bergström & Boréus, 2012, 376). Varje

identitetsformation sker i förhållande till dennes motsats och blir inte möjlig utan den, vilket i det empiriska materialet övergripande blir den övriga svensken (Bergström och Boréus 2012, 380).

7.1.2 Miljöhjälte

Nedan följer ett antal citat ur artiklarna och transkriberingen som alla hjälper till att formulera en ny identitetsmarkör för samer som miljöhjälte.

— Hon är fortsatt starkt kritisk till en nickelgruva i hennes närhet och till att så lite återvinns.

(Jonas Fröberg, journalist, DN artikel, Granskning 1, om Maria Persson Njajta, fiskesame)

— Det går heller inte att säga att vi ska stänga alla gruvor och sluta prospektera, men man måste ställa höga miljökrav och se till att inga rättigheter kränks.

(Maria Persson Njajta, fiskesame, DN artikel, Granskning 1)

— Hon har i tolv år kämpat mot en gruva.

(Jonas Fröberg, journalist, DN artikel, Granskning 1, om Maria Persson Njajta, fiskesame)

Persson Njajta tänker på återvinning och menar att man måste ställa högre miljökrav, samtidigt som hon kämpar mot en etablering av ytterligare en gruva.

— Man lär tidigt upp barnen hur man fiskar och lever i markerna så att naturen ska finnas för framtida generationer.

(Maria Persson Njajta, fiskesame, DN artikel, Granskning 1)

Meningen signalerar att man lever på ett hållbart sätt och också tar ansvar för att kommande generationer gör detsamma.

— Nu används omställningen som ett argument att exploatera mera, i stället för att prata om hur vi ska leva hållbart.

(Maria Persson Njajta, fiskesame, DN artikel, Granskning 1)

Samernas inställning framträder tydligt, man pratar om vikten av att leva hållbart och sluta ta mer mark i anspråk och förstöra naturen. Genom att använda formuleringen Istället för

att prata om hur vi ska leva hållbart antyder man att samen lever hållbart i motsats till

skogsindustrin, som också kan tolkas som opposition i förhållande till samen.

— Sedan dess har de huggit allt vi vädjat om att de inte skulle avverka. (Tomas Sevä, renskötare, DN artikel, Granskning 2)

I ovanstående uttalande kan man läsa in att samerna vädjar till företagen och staten om att ta sitt miljöansvar. Det i sin tur speglar att samerna menar att de själva tar sitt miljöansvar.

— När du har den respekten för mark och vatten och när du är så beroende av naturen, då är du rädd om den. Och då skyddar du den.

(Maria Persson Njajta, fiskesame, DN transkribering, Granskning 1)

— De har tagit Sveaskog till förvaltningsrätten och fått bolaget att pausa flera av sina planer på att kalavverka 715 hektar mark, motsvarande 1. 000 fotbollsplaner.

(Lisa Röstlund, journalist, DN artikel, Granskning 2)

sammansättning av den egna självbilden och andras bild av en (Bergström & Boréus 2012, 380). I det empiriska materialet bidrar både samer och journalister till att skapa

motsatsparet. Det i sin tur påverkar uppfattningen om samer. Genom att porträttera samer som de goda och industrin och staten som de onda får det betydelse för hur läsaren uppfattar konflikten. Ju mer beroende människor är av medierna för att få information desto mer mottagliga är de också för påverkan (Strömbäck 2014, 115). Forskning visar att den

huvudsakliga informationskällan till kunskap om samer är mediernas rapportering (Ledman 2012, 225), vilket gör att gestaltningen av samer som goda kan få stort genomslag hos

allmänheten.

— Det varmare och mer volatila klimatet med mer nederbörd och regn har dramatiskt förändrat förutsättningarna för renskötseln.

(Jonas Fröberg, journalist, DN artikel, Granskning 1)

—Under normala vintrar ligger renens huvudföda, marklaven, under porös snö, lätt för klövar att krafsa fram. Men de senaste årens varma vintrar har gjort att det blir omväxlande regn och snö, och ishinna låser in laven.

(Lisa Röstlund, journalist, DN artikel, Granskning 2)

—Här har allt mer gammal skog, skog som vuxit upp av sig själv och inte är planterad, avverkats. Det är mest på sådan mark som marklaven växer - och hänglaven, som är nödbetet för renarna när isen gjort marklaven oåtkomlig.

(Lisa Röstlund, journalist, DN artikel, Granskning 2)

I ovanstående utdrag ur granskningarna kan man se att journalisterna använder sig av hög kategorisk modalitet. Genom att inte använda några ord som kan uttrycka osäkerhet i form av hedge i förhållande till påståendena, och genom att utelämna avsändaren har man format en kategorisk modalitet (jfr Winther Jørgensen & Phillips 2000, 88). Avsändarna slår fast att klimatförändringarna är ett faktum, men också dess konsekvenser liksom det pågående skogsbruket. Detta framställs som objektiv fakta och ger stöd för samernas kritik riktad mot bolagen och staten (jfr Fairclough 1992, 158-160).

7.1.3 Diskursordning

Den samiska identiteten är kluven huruvida den ska kategoriseras som en diskurs eller en egen diskursordning. Här lämnar Fairclough det öppet för tolkning. Oftast är

är. Den går att knyta till både samiska institutioner, som Sametinget, men också till svenska institutioner som staten, vilken har spelat en stor roll i utformandet av den samiska

identiteten. Men den samiska identiteten handlar om individer och skulle således kunna passa in under en diskurs. Gränsdragningen mellan en diskurs och en diskursordning är inte uppenbar utan de går in i varandra. Jag har valt att göra tolkningen av den samiska

identiteten som en egen diskursordning i vilken flera olika diskurser ingår.

Som redan nämnts hämtar de flesta människor sin kunskap om samer via medier och bildar således sig en uppfattning om samer utifrån på vilket sätt medierna väljer att rapportera om samer. Följaktligen har journalistiken som institution stor makt över hur den samiska identiteten konstrueras (jfr Ekecrantz & Olsson, 1994: 22, 219).

Samerna skildras som “den andre” i granskningarna vilket påverkar diskursordningen och vad som kan sägas om samer. Det gemensamma språket kan analyseras för att se till diskursen, och vad som kan sägas och tänkas inom den (Bergström & Boréus 2012, 279). Samerna blir underordnade den normativa svensken som i texterna får representera den civiliserade och utvecklade människan medan samerna istället framställs med attribut som snarare går att likna med den outvecklade och djuriska människan. Detta stärker den hegemoniska ordningen i samhället där samerna fortsatt underordnas den övriga svensken (hooks 2006, 340). Således blandas fortfarande en historisk diskurs och en rasismdiskurs i den samiska identitetsdiskursordningen och upprätthåller den konventionella

diskursordningen och den härskande sociala ordningen (Winther Jørgensen & Phillips 2000, 77).

Ledman 2012, 223-224). Genom att gestalta samer på följande vis reproduceras gamla fördomar och distansen mellan samerna och den övriga svenska befolkningen görs

fortfarande gällande. Eftersom den samiska identitetsdiskursordningen reproducerar redan befintliga identiteter konstitueras diskursordningen.

Däremot utmanas den samiska identitetsdiskursordningen i form av intåg av en ny diskurs, en miljödiskurs. Den befintliga diskursordningen blandas med miljödiskurs vilket utmanar rådande diskursordning och flyttar gränser. Således går det att utkristallisera en

interdiskursivitet. Genom att använda nya former av artikulering av diskurser som inte tidigare brukar erkännas i samma ordning ger det uttryck för interdiskursivitet (jfr Winther Jørgensen & Phillips 2000, 77). I den tidigare forskningen kan man se att

ursprungsbefolkning på andra ställen i världen ofta har framställts som klimataktivister och har varit ansiktet utåt för miljörörelser. De har även varit kritiska till utvinning av

naturresurser och exploatering av deras mark (Walker et al. 2019, 3 & Belfer, Ford, Maillet, 66). Vilket strider mot hur man traditionellt sätt porträtterat samer i journalistiken. De har beskrivits som passiva och fogliga och ofta framställts som offer i medier (Pietikänen 2001, 652). Det gör dem även i Dagens Nyheters två granskningar. Ett exempel på det är

formuleringen:

— Vi möter tre familjer som beskriver att de drabbats av att gammal skog avverkas. (Lisa Röstlund, journalist, DN artikel, Granskning 2)

Men i och med att samerna skildras som aktörer vilka strider för miljön utmanas den

passivisering som det innebär att endast beskrivas som offer och drabbad. Således uppstår en kamp inom den samiska identitetsdiskursordningen.

Den samiska identitetsdiskursen både reproduceras och förändras i granskningarna.

7.2 Samisk journalistiskdiskurs

I den samiska journalistiskdiskursen ryms vilka som får komma till tals i granskningarna, den konflikt som präglar dem och hur rollfördelningen ser ut i det empiriska materialet.

7.2.1 Vem får komma till tals?

granskningarna. Något som strider mot hur det traditionellt brukar se ut i medierna

(Pietikänen 2001, 648, 649). Forskare och kunniga inom vissa specifika områden, vilka kan beskrivas som experter, gavs näst störst utrymme i artiklarna medan de i filmerna inte var lika framträdande. I filmerna omnämns de endast vid ett tillfälle i Granskning 2 och då som klimatforskare. Olof Johansson, skogspolitisk talesperson Sveaskog, är den enda officiella företrädaren som får komma till tals i det transkriberade materialet. Samerna dominerar även i filmerna och kommer till tals i störst omfattning. I filmen till Granskning 1 ges tre samer utrymme förutom en berättarröst och journalisten. I filmen till Granskning 2 får också tre samer samt en turismföretagare och Olof Johansson komma till tals förutom journalisten som fungerar som berättarröst.

Som nämnts i tidigare forskning personifierar gärna journalister konsekvenser av ett visst förfarande genom att låta enskilda personer få vittna om hur de drabbas. När det kommer till klimatförändringar tilldelas den rollen ofta ursprungsbefolkningen (Belfer, Ford, Maillet 2017, 60-61). På så sätt ramar journalisterna in konflikten i granskningarna. Journalisterna har valt att hänga upp nyheten på ett antal samer som får representera de drabbade.

Strömbäck (2014) beskriver i sin bok Makt, medier och samhälle gestaltningsteorin som ett sätt att utforma, gestalta eller rama in en händelse eller fråga. Det i sin tur har påverkan på människors uppfattning av den (Strömbäck 2014, 115, 119). Forskning visar att samer ofta skildras som drabbad eller offer generellt sätt i nyhetsmedier (Pietikänen 2001, 652). Den gestaltningen reproduceras i granskningarna. Ofta klumpas de ihop till en homogen massa istället för att få representera en individ, eller en mindre grupp människor, något som kännetecknar den symboliska svartheten (Pietikänen 2001 652 & jfr Dyer 1997, 8). Till skillnad från när någon till hör normen, den symboliska vitheten, så reduceras samer till en förenklad version utan personliga yttringar. Däremot har normen plats för variation inom sig (Dyer 1997, 8). Således får samerna som kommer till tals i granskningarna också

representera hela den samiska befolkningen i Sverige.

Trots att stora nyhetshändelser ägt rum som berör det samiska samhället har det generellt sätt inte ansetts vara tillräckligt intressant för rikstäckande nyhetsmedier att uppmärksamma dem (Pietikänen 2001, 652). I de fall som medier ändå uppmärksammat nyhetshändelser om samer blir samerna själva underrepresenterade i dem. De ges inte samma utrymme att föra fram sin åsikt om politiska beslut eller diskriminering som övrig svensk befolkning

utrymme att ge sin syn på omställningen till fossilfri energi, och vad som är viktigt i

omställningen. De vill inte se etablering av nya gruvor och kalavverkningar. Förskjutningen i vem som får uttala sig om vad, vittnar om att diskursordningen utmanas och förflyttats genom granskningarna (jfr Bergström & Boréus 2012, 376-377).

I Granskning 1 går det inte att utläsa ett tydligt mönster mellan agenter och mottagare, men däremot i Granskning 2 finns ett tydligare mönster. Där tilldelas samer, Dagens Nyheter och forskare rollen som agent medan Sveaskog, skogsindustrin och skogen återkommande är mottagare. Agenterna tilldelas större makt över utfallet än de som blir mottagare och hamnar i bakgrunden (jfr Winther Jørgensen & Phillips 2000, 87). Utifrån det kan man dra

slutsatsen att samerna tilldelas större makt än skogsindustrin och staten vilket utmanar den historiska kontexten där staten och industrin har stått hegemoniskt över samerna (jfr Lundmark 2002, 31). Gemensamt för de båda granskningarna är dock att det finns ett visst utelämnande av passivering i texten. Passivering kan användas för att undvika att

utpeka agent och därmed dölja orsakssammanhang och ansvar (Bergström & Boréus 2012, 284-285). De framträdande agenterna kan tyda på att journalisterna inte har problem att ta ställning i processerna, vem som har utfört en handling och mot vem.

7.3.2 Rollfördelning

I granskningarna går det att utläsa en tydlig rollfördelning. I artiklarna tilldelas samerna rollen som de som visar på konsekvenserna av klimatförändringarna och skogsbruket.

Forskarna bekräftar den bild samerna ger medan staten och industrin tilldelas ansvarsrollen. Nedan visar prov på detta.

—De klara fjällsjöarna färgas bruna av organiskt material. Då minskar maten på bottnarna och rödingarna får svårare att leta föda på botten i grumligare vatten.

(Marie Persson Njajta, fiskesame, DN artikel, Granskning 1)

— En vårflod tog bron nu i november. Det är väldigt ovanligt, ropar Mikael Kuhmunen. (Mikael Kuhmunen, renskötare, DN artikel, Granskning 1)

— Bäckarna flödar och renarna går ner sig i de överfyllda myrarna. (Mikael Kuhmunen, renskötare, DN artikel, Granskning 1)

(Lisa Röstlund, Anette Nantell, journalister, DN artikel, Granskning 2)

Samerna beskriver klimatförändringarna och på vilka sätt de påverkas av dem. Som tidigare nämnts får ofta ursprungsbefolkning den funktionen i medier (Belfer, Ford,Maillet 2017, 60). Forskarna bekräftar deras iakttagelser med bland annat siffror och statistik.

— Det är speciellt vintrarna som blivit varmare här uppe.

(Gunhild Rosqvist, professor, DN artikel, Granskning 1)

— Även om man mäter hela året här uppe ligger temperaturökningen nära 1,5 grader bara de senaste 25 åren.

(Gunhild Rosqvist, professor, DN artikel, Granskning 1)

— Sedan 1970 har 70 procent av skogsmarken där lav kan växa försvunnit, visar forskning från SLU.

(Lisa Röstlund, journalist, DN artikel, Granskning 2)

– Urskogar är kolsänkor. De tar upp lika mycket koldioxid från luften som växande ung skog. Att avverka en gammal skog ger dubbelt så höga koldioxidutsläpp under hundra år, jämfört med att inte avverka.

(Göran Englund, professor, DN artikel, Granskning 2)

Forskarnas roll blir därmed att bekräfta den bild av klimatförändringarna och skogsbruket som samerna förmedlar. Det signalerar att samernas ensamma vittnesbild inte är nog utan måste legitimeras av annan part. Maktfördelningen blir således att samerna underordnas forskare och det kan även betraktas som att samernas historiska roll som underordnad svensken fortfarande i viss mån görs gällande.

En av forskarna som kommer till tals i artikeln är professor i naturgeografi och föreståndare för Tarfala forskningsstation i Kebenekaisemassivet.

— Där bedriver hon klimatforskning tillsammans med Laevas sameby. (Jonas Fröberg, journalist, DN artikel, Granskning 1)

samernas status endast kan höjas av den som är symboliskt vit. Enbart den vita kan ge den som tilldelats “symbolisk svarthet” utrymmet att inkluderas. De som tillhör “de vita” innehar makten att bestämma premisserna (Dyer 1997, 48). Med det sagt går det att hävda att den rådande hegemonin befästs i granskningarna.

—Presschefen för bolaget (syftar på Sveaskog) vill att han ska fotas i skogsmiljö och inte vid Sveaskogs kontor i innerstaden.

(Lisa Röstlund, journalist, DN artikel, Granskning 2)

Beskrivningen av presschefens önskan om att fotas i skogen framställs av journalisterna som ett försök till Greenwashing. Genom att figurera i skogsmiljö istället för kontorsmiljö kan det signalera att man bryr sig om skogen och är ett miljömedvetet bolag. Greenwashing handlar om vilseledande kommunikation där ett företag försöker framställa sig själva som mer miljövänlig än vad man faktiskt är (Miller 2018, 23-24). Om Sveaskog istället skulle svara på kritiken från deras kontor skulle det kunna uppfattas som att de befinner sig långt borta från skogen och har större oförståelse för hur avverkningarna påverkar miljön och människorna som lever nära och av den. Genom att journalisten tydliggör att detta var en önskan från Sveaskog misskrediterar man dem. Det framgår ännu tydligare när man inte uttrycker samma sak inför det faktum att samerna också fotas i skogen. Då framstår det ena som en trovärdig källa och den andra som en tvivelaktig (jfr Bergström & Boréus 2012, 285).

— Näringsminister Ibrahim Baylan (S) ler och vinkar när han trampar över parkbron i Skellefteå på en elcykel. Bredvid cyklar Northvolts vd Peter Carlsson – som just nu bygger Europas största batterifabrik i just Skellefteå.

(Jonas Fröberg, journalist, DN artikel, Granskning 1)

— Att producera och leverera batterier till framtidens teknologi är en viktig industri för världens första fossilfria välfärdsnation.

(Ibrahim Baylan, näringsminister, DN artikel, Granskning 1)

— Fokus hos regeringen och fordonsindustrin har alltmer vridits till att även kunna utvinna litiumbatteriernas råvaror lokalt. Northvolts vd Peter Carlson har själv sagt till DN att han vill göra det.

(Jonas Fröberg, journalist, DN artikel, Granskning 1)

en elcykel som kräver batteri, förmedlas bilden av en “köpt” minister. Det bekräftas av de två andra utdragen som visar att staten och gruvindustrin vill börja tillverka batterier i Sverige, vilket kan komma att kräva etablering av gruva i Sápmi.

Istället för att forskare eller kunniga inom området uttalar sig till regeringens och industrins fördel, som i samernas fall, uttalar de sig istället till nackdel för regeringen och industrin och på så vis misskrediterar man dem. Ett exempel på det är när Arne Müller motsätter sig det Maria Sunér Fleming, VD i intresseorganisationen för gruvor (Svemin), uttalat sig om att en ny miljöskandal inte kommer inträffa igen. Arne Müller, som är författare till flera böcker om gruvindustrin och således kan betraktas som en expert, uttalar sig på följande sätt:

—Risken är uppenbar för en ny miljöskandal.

(Arne Müller, författare, DN artikel, Granskning 1)

På samma sätt missförtroendeförklaras Sveaskog genom att journalisten tar avstånd från Sveaskogs skogspolitiska talesperson uttalande.

—Och även klimatet gynnas av skogsbruk, menar han (syftar på Olof Johansson, Sveaskogs

skogspolitiska chef).

(Jonas Fröberg, journalist, DN artikel, Granskning 1)

Genom att lägga till menar han tar författaren avstånd från Sveaskogs företrädares

påstående, något som inte görs när samerna eller forskarna uttalar sig. Vilka anföringsverb som används spelar roll för vilket perspektiv som förmedlas till läsaren. Genom att distansera sig till företrädaren för Sveaskog och därmed också för Sveaskogs påstående, men inte till samernas och forskarnas påståenden gör journalisten gällande att vissa källor är trovärdigare än andra (jfr Bergström och Boréus 2012, 285).

Ursprungsbefolkning tenderar att inleda nyhetsartiklar om klimatförändringar och naturresursutvinning, medan representanter från näringslivet och regering får avsluta