Rum för särskilda aktiviteter 30

På avdelningen Björnen finns flera rum som är planerade utifrån speciella teman. Dessa är t.ex. Byggis, Spelrummet och Samtalsrummet. I Byggis samt Samtalsrummet finns en X-box respektive en Wii-konsol. För att spela på dessa bokar barnen in sig på en lista som sedan fungerar som ett schema för rummen. Barnen får boka en tid per barn och konsol i veckan och spelar två åt gången. Speltiderna ligger efter mellanmålet och det är bara de barn som spelar som får vara i rummet.

Byggis har delats in i två delar, en för bygglekar och en för X-boxspelande. Bertil talar om rummets två teman så här: ”Vi har ett litet utrymme där man kan bygga och ett där man kan använda X-box (…) Vi har två utrymmen i ett rum så det funkar jättebra”. Att rummet har planerats utifrån två särskilda teman, för två olika aktiviteter är tydligt i Bertils uttalande. Samtidigt påpekar Bertil att rummet innan mellanmålet kan användas på flera olika sätt: ”Det är inte så att vi tvingar dem att bygga där, (…) Nej det är inget tvång att de måste sitta och bygga. Vill man sitta flickor eller pojkar och prata med varandra får man det”. Under observationerna för denna studie används rummet bara för att spela X-box. Rum planerat för särskilda aktiviteter medför enligt Eriksson Berg- ström (2013) att barnen koncentrerar sina lekar i hög grad mot det bestämda temat och sällan upptäcker andra handlingserbjudanden. Även om Bertil uttrycker att barnen kan göra andra saker i rummet än att bygga innan mellanmålet så gör inga barn detta. Sko- lans miljö förmedlar enligt Björklid (2005) hur barnen förväntas agera. Det kan därför tänkas att faktumet att rummet är utformat efter ett bestämt tema gör att barnen har svårt att upptäcka de handlingserbjudanden som Bertil nämner. En dag efter mellanmålet sit- ter barnen Jonathan och Alexander i Byggis:

De två barnen spelar Tv-spelet Minecraft. Barnen Marcus och Matilda kommer in i rummet då det är deras tur att spela. Alexander och Jonathan sliter sig från spelet men på vägen ut dröjer sig Jonathan kvar vid byggdelen av rummet. Han börjar fingra på legobitar. Matilda säger högt: ”Du får gå nu, det är vår tur!”. Jonathan går ut ur rummet.

Aktiviteten som Jonathan försöker ägna sig åt, att bygga lego, stämmer överens med det tema som rummet inretts utifrån. Dock ser han detta handlingserbjudande då det är otill- låtet, eftersom bara Matilda och Marcus får vara i rummet enligt reglerna. Här blir det tydligt att rummets schema påverkar hur det används. Nordin-Hultman (2004) skriver att stark reglering av tid påverkar tillgången till material. Att barnen har en viss tid på sig för olika aktiviteter påverkar hur de använder rummen.

Ett annat rum som är planerat utifrån ett tema är Samtalsrummet. Tiden efter mellanmå- let är temat och tanken att barnen skall spela Wii i rummet. För tiden innan mellanmålet finns det dock ingen uttalad tanke om hur rummet skall användas. Dock säger både Bo- dil och Bertil att då det är ett litet rum har man beslutat att det bara får lov att vara fem barn i rummet samtidigt. En dag innan mellanmålet är de fem barnen Liam, Ebba, Saga, Sarah och Hassan i rummet:

I rummet är det tre trästolar och en kontorsstol. Liam ligger tvärs över bordet och tittar på klistermärken. Ebba sitter på kontorsstolen och läser högt ur en bok. Saga, Sarah, och Hassan har tagit in papper och penna från Målarrummet och sitter på stolar vid bordet och ritar. Alla barnen är tysta och lyssnar på Ebbas högläsning.

Aspekten det beteendereglerande rummet som behandlas i arkitekturperspektivet hand- lar om att formgivningen av ett rum hjälper till att upprätthålla skolans regler och nor- mer (Kirkeby, 2006). Antalet stolar i Samtalsrummet stämmer inte överens med antalet barn som får lov att vara i rummet samtidigt. Således bidrar inte rummets formgivning till att upprätthålla avdelningens regler. Kirkeby (2006) skriver att barn inte kan följa de regler som gäller om de fysiska rummen inte lever upp till dessa. Dock löser Liam situ- ationen genom att använda bordet till att ligga på. Ur ett interaktionistiskt perspektiv kan tänkas att avsaknaden av en stol är det som gör att Liam väljer att ligga på bordet, samtidigt använder Liam bordet på ett annat sätt än vad som är tänkt. Barnen både på- verkar och påverkas av miljön (Björklid, 2005).

Ett annat rum planerat för särskilda aktiviteter är Spelrummet. Det centrala i detta rum är ett airhockeybord och ett fotbollsspel. Bodil berättar att barnen som mest får lov att vara sex stycken i rummet då hon säger att det är så många som aktivt kan spela. Att rummet enbart är till för att spela något av de två spelen blir tydligt i Bodils uttalande, då antalet barn som får lov att vara i rummet begränsas av hur många som kan spela.

Rummets regler stämmer här överens med dess utformning. Under observationerna för- siggick ingen annan aktivitet i rummet. Enligt det sociokulturella perspektivet handlar individen med utgångspunkt i vad denna uppfattar att omgivningen kräver eller tillåter (Säljö, 2000).

Ovan har några av avdelningen Björnens planerade rum behandlats. Bodil och Bertil uttrycker en klar tanke med hur rummen är tänkta att användas och barnen använder dem även så. Dock säger Bertil att det kan försiggå andra aktiviteter i Byggis än bara spelande och byggande, men möjligen gör materialet i rummet att barnen inte upptäcker dessa handlingserbjudanden. När barnen får använda två av rummen regleras av sche- man vilket påverkar hur de används. Spelrummets regler stämmer väl överens med rummets formgivning medan antalet stolar i Samtalsrummets inte stämmer överens med reglerna. Barnen löser dock detta genom att använda ett bord som sittmöbel.