5.2.1 Behov av och tillgång till handledning
Vid fråga 5 (se bilaga 1) om lärarna har ett behov av specialpedagog och skolpsykolog var svaren något olika. Charlie, Caroline, Annie och Leyla, i motsats till Kim, menade att de har tillgång till specialpedagog som de även har dagliga samarbeten med. Kim sa att stödet fanns men att han inte kände ett specifikt behov av vidare handledning av specialpedagog. Charlie hade mest tillgång till specialpedagogen, jämfört med de andra lärarna, vilket hon tycktes uppskatta,
Hon jobbar ju bara 50%, men när hon är i skolan så kan hon vara hos mig alla de gånger jag behöver och kan, men enligt schemat så är hon i klassen 3-4 gånger i veckan som extraresurs och stöttning. Hon vet ju även vart eleverna ligger, och hon har känt dem längre än jag. Så hon är ju den stöttningen jag får. (Charlie, 150216)
I en publikation på Skolverket (2011) författad av Claes Nilholm, har Ann Ahlberg intervjuats om sina studier kring vikten av att lärare samarbetar med specialpedagoger i skolan. Ahlberg är professor emerita inom specialpedagogik vid Göteborgs universitet. Ahlberg (2011) belyser att rektor bör vara den som initierar samarbete mellan parterna så att det uppstår gedigna dialoger och reflektioner kring barnets skolsituation. Vidare betonar hon även att specialpedagoger har den kompetensen som krävs för att stötta elever i deras svårigheter och kan således bidra till ett betydelsefullt stöd - främst för eleven men även för läraren, “Förutsättningen är emellertid att man kan skapa ett nära samarbete mellan lärare,
specialpedagoger och/eller speciallärare så att de tar ett gemensamt ansvar för stödets innehåll och utformning” (Ahlberg citerad i Skolverket, 2011). Caroline menar att då hon inte har utbildning inom specialpedagogik så är handledningen väldigt viktig att ta vara på, och på hennes arbetsplats brukar lärarna kontinuerligt få genomgång av specialpedagoger kring olika diagnoser och stöttning i undervisningen.
5.2.2 Specifika rutiner för att uppmärksamma elever med läs-och
skrivsvårigheter
När det gäller fråga 6, vilka rutiner som skolorna använder för att uppmärksamma och utreda läs-och skrivsvårigheter, ser det lite olika ut på skolorna. Enligt Annie görs det tester vid olika tillfällen både i låg- och mellanstadiet för att “fånga upp barnen”. De gör även en så kallad Siw Hagnäs-diagnos i årskurs 4 för att se hur elevernas läs-och skrivförmåga förändras när de ska memorera olika meningar.
På Leylas skola har de en liknande struktur, dock är lärarens ansvar mer framträdande. Skulle det uppstå problem har skolan en dokumenterad arbetsgång (se bilaga 2) som samtlig skolpersonal ska följa. De använder också resultatet från de nationella proven för att se vilka kunskaper eleverna har med avseende på läsning och skrivning. Lärarna ska tillsammans med specialpedagogen sammanfatta en pedagogisk kartläggning samt eventuellt åtgärdsprogram om misstanke finns kring barnets skolgång. Lisa Asp-Onsjö (2008) menar att den kartläggning som ska sammanställas ska möjliggöra för elevens utveckling: “I utredningen samlas information från olika håll, intervjuer, observationer och testresultat, som därefter systematiseras, analyseras och sparas” (Asp-Onsjö, 2008 s.149). För att återkoppla till rutinerna utifrån de svar vi fick från respondenterna, är det enbart Leylas skola som arbetar efter, och har en tydlig policy gällande extrastöd. På Carolines skola använder de sig också av bland annat de nationella provet i årskurs 6 som underlag för att se hur eleverna ligger till i sin läs-och skrivutveckling:
Oftast är ju det redan klart när de kommer från årskurs 5 i överlämnandet… Men så finns det ju de som inte upptäcks där och då gör vi alltid en pedagogisk kartläggning i sexan där vi gör läsförståelse, stavning, ordkedjor, tankekedjor och såna saker. (Intervju med Caroline, 150224)
Vidare menar Caroline att det även kan förekomma att elever “slinker igenom” testerna och därav är det viktigt att kontinuerligt följa upp eleverna och på så sätt fånga upp eventuella svårigheter. Och om så är fallet, föra samtal med specialpedagog som kan gå närmare in på problematiken gemensamt med eleven.
Kim menade att han var osäker på de exakta rutinerna, men svarade följande:
Jadu, rutiner… Det vet jag inte exakt vilka rutiner. Det är ju så att man brukar testa av, specialpedagogen brukar testa av i fyran, i ettan och trean. Sen också i femman ligger det test och läs-och skrivsvårigheter eller läs- och skrivtest så analyserar hon det vidare och pratar med oss lärare. Så det är väl de rutinerna som finns, så tas det upp på elevvårdskonferenser när vi märker. (Intervju med Kim 150213)
Dock sa han att om det finns någon misstanke kring en elev pratar han med andra lärare samt specialpedagog för eventuell ytterligare utredning.
På Charlies skola är det något annorlunda då den främsta problematiken är att den övervägande delen av eleverna har grava språksvårigheter. Eftersom större delen av eleverna har språkliga brister faller fokuset på läs-och skrivsvårigheter bort, då resurserna primärt handlar om att ge rätt verktyg för att kunna tala och förstå svenska. Charlie menar att hon inte direkt vet skillnad på om eleven inte kan läsa på grund av lässvårigheter eller om barnet inte har tillräckliga språkkunskaper. Hon ifrågasätter det kulturella bagage som eleverna har innan de börjar skolan, en gedigen skolkultur tycks saknas, “Vi får så många nyanlända, jag har liksom fyra nyanlända i min klass, hur ska man testa dem liksom? De har ju inte… De har förmodligen aldrig gått i skolan, så det är svårt” (Intervju med Charlie 150216). Hyltenstam (2010) belyser att barnet måste ha utvecklat en viss språklig medvetenhet för att lyckas i sin utveckling. För att knyta detta till Charlies erfarenheter av elever med svenska som andraspråk, krävs det att läraren kontinuerligt arbetar med “språklig medvetenhet, muntlig behärskning av läsinlärningsspråket samt utvecklingen av förstaspråket” enligt författaren (Hyltenstam, 2010, s. 319), samt att barn med begränsade och snäva färdigheter i skolan ofta riskerar att utveckla läs- och skrivsvårigheter.
De rutiner som nämns för att uppmärksamma elever med läs-och skrivsvårigheter är gemensamma för Annies, Carolines och Leylas skolor. Kim och Charlies svar var något otydliga och svårtolkade, men samtliga respondenter menade att en av lärarens många roller
är att kontinuerligt observera barnen i undervisningen och vid misstanke om problematiken ska samtal med specialpedagog initieras. Därefter beslutar elevhälso-teamet, där bland annat rektor och specialpedagog ingår, om vidare utredning.