Fråga sju och åtta (se bilaga 1) behandlar skolans och lärarnas strategier för att stötta elever med läs- och skrivsvårigheter. I skollagen, tredje kapitlet kan följande läsas,
5 a § Om det inom ramen för undervisningen eller genom resultatet på ett nationellt prov,
uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen, såvida inte annat följer av 8 §. (Skollagen 2010:800 reviderad 2014:456).
Det åligger alltså skolan att vidta de åtgärder som krävs för att möjliggöra för eleven att nå kunskapskraven för betyget E.
Leyla uppger att på skolan hon arbetar på finns en checklista (se bilaga 2) med olika åtgärder som lärare kan vidta för att stötta elever. Den innehåller både praktiska hjälpmedel såsom bildstöd och uppläst text men även miljöaspekter som elevens placering i klassrummet. Skolan har satt samman checklistan för att underlätta för lärarna att skyndsamt, precis som skollagen säger, införa anpassningar. Den tydliga struktur som Leylas skola verkar utarbetat har ingen av de andra respondenterna tillgång till på sina respektive skolor.
5.3.1 Tekniken som hjälpmedel
Även Annies skola har olika strategier för att anpassa undervisningen för elever med läs- och skrivsvårigheter. Skolan tillhandahåller bland annat datorer till de elever som har ett behov av det. Annie poängterar dock att det inte ska tas för givet att alla elever med läs- och skrivsvårigheter har det behovet utan att det avgörs av vilken typ av läs- och skrivsvårighet eleven har. Hon menade även att det kan finnas de elever som inte vill ha stödet utan vill försöka utan och då ska inte skolan tvinga på eleven en dator. Att elever med problematiken
får hjälp av en dator är en vanlig strategi och förekommer på alla lärarnas skolor förutom på Charlies. Charlie ser datorer som ett hinder och säger:
Problematiken är ju att rättstavningsprogrammen, de markerar ju bara orden, jag anser att det tar bort mycket av svensk grammatik, för du lär dig fortfarande inte hur man stavar. Du har ju liksom fortfarande problem med skiljetecken och allt möjligt… datorer är väl bra i nian, där de håller på med arbeten och sånt. (Intervju med Charlie 150216)
Charlie menar att det är viktigt att eleverna lär sig skriva med penna först och att de måste behärska tekniken. Även hon ser datorernas rättstavningsprogram som en nackdel och menar att eleverna inte lär sig stava om datorn rättar orden för dem.
På Carolines skola tilldelas alla elever en dator och den används frekvent i undervisningen, inte enbart för elever med särskilda behov. Caroline menar att de program som är avsedda för elever med särskilda behov kräver att även läraren är insatt i hur de fungerar och den kompetensen saknar hon, vilket gör att det stundtals kan falla platt att använda sig av hjälpprogram. I artikeln ”Tidsenliga lärverktyg hjälper dem med läs- och skrivsvårigheter” på Skolverkets hemsida (2013) intervjuas projektledaren vid skoldatateket i Jämtland, Monica Andersson, om de positiva aspekter datorn för med sig för elever med läs- och skrivsvårigheter. Hon menar att med hjälp av en dator kan läraren individualisera och variera undervisningen för att på så sätt öka möjligheterna för eleven att nå målen i Lgr11. Även Torbjörn Skarin (2010) belyser i rapporten Framtidens lärande, i dagens skola möjligheterna med att använda sig av datorn i skolan. Liksom Monica Andersson, ser han de positiva aspekterna av att kunna anpassa undervisningen till eleverna så att eleverna får större möjligheter att nå kunskapsmålen.
I en föreläsning vid Stockholms universitet (november 2012) av Peter Karlberg, undervisningsråd vid Skolverket, nämner han de svårigheter som Caroline talar om, nämligen att läraren inte besitter rätt kompetens. Karlberg (2012) menar att det är vanligt förekommande att skolor lägger stora resurser på att köpa in tekniska hjälpmedel, men efteråt läggs det sällan resurser på att säkerställa att lärarna får rätt kompetens för att använda hjälpmedlen på ett gediget sätt.
Leyla nämnde uppläst text som en form av stöttning och det hjälpmedlet använder även Annie och Carolines skola. Eleven får då texten som resten av klassen läser, i en mp3-spelare eller
liknande, och läser istället med öronen. Annie poängterar dock att eleven inte får fråntas lästräningen helt och hållet, men då den egna läsnivån ofta inte är på samma intelligensnivå som textuppläsningen får lästräningen göras vid sida av. Annie berättar att det nyligen har släppts en gratistjänst för textuppläsning som tidigare har varit en dyr tjänst. Med denna gratistjänst menar hon att möjligheterna för att elever med läs- och skrivsvårigheter ska kunna ta del av och förstå samma texter som resten av klassen ökat avsevärt.
Andersson (2013) berättar om talsyntes, att få text uppläst via datorn, och hur det kan förenkla för både elev och lärare, i minst om läraren använder sig av flera olika texttyper. Läraren kan då skanna in de sidor hen använt sig av och eleven kan sedan få dessa upplästa genom talsyntesen. Caroline använder sig regelbundet av talsyntes när texten som används i undervisningen inte finns som textuppläsning. Hon berättar om talsyntesen:
Då får de lyssna på en röst en syntetisk röst som läser upp det jag har skannat in och det fungerar jättebra. Och de kan lyssna på det hemma också eftersom jag har matat i stoffet i deras login i datan! Eller så mailar jag det till dem. (Intervju med Caroline 150224)
På Carolines skola använder sig hela skolan av en portal där elever tar del av läxor, skolmaterial, lägger upp egna texter med mera. På denna portal lägger hon in talsyntesen till sina elever vilket möjliggör för eleverna att även kunna lyssna på texter hemifrån, vilket underlättar vid sjukdom och liknande.
Kim, liksom Annie nämner ett rättstavningsprogram som heter Stava Rex. Enligt företaget Oribi (www.oribi.se) som är utgivaren av Stava Rex, är programmet utvecklat för personer med dyslexi och syftet är att rätta både stavfel och grammatikfel i högre utsträckning än ett vanligt rättstavningsprogram. Andersson (2013) förespråkar rättstavningsprogrammen och framförallt funktionen att eleven kan få meningarna upplästa för sig och på så vis på egen hand förstå vad som har blivit fel. Inger Hasselbaum skriver i Godis för små öron - högläsningsböcker för barn 4 till 9 år (2005); “När du läser högt lyssnar barnet på språket, dess detaljer och nyanser” och hon fortsätter, “Uttal och ordförståelse tränas hos barnen du läser för” (Hasselbaum, 2005 s. 6), vilket inte enbart behöver knytas till högläsning av en person utan fördelarna med högläsningen är desamma som vid uppläsning i datorn.
5.3.2 Genrepedagogik
Genrepedagogik är ett relativt nytt arbetssätt i de svenska skolorna och i Lgr11 ställs höga krav på genrekompetens, enligt Johansson och Sandell Ring (2012 s. 17). Vidare förklarar de genrepedagogik:
Den genrepedagogiska modellen syftar till att eleverna ska bli medvetna om dessa olika språkmönster genom att läraren explicit undervisar om hur syftet med en kommunikation kommer till uttryck i en specifik genres struktur och språkliga drag. (Johansson och Sandell Ring 2012 s. 25-26)
Metoden innebär att olika texttyper noga behandlas i undervisningen och följer en tydlig struktur för att medvetandegöra eleverna om språkets funktion. Leyla berättar att hon använder sig av genrepedagogik i undervisningen,
Ja… både i svenska och SO så, ja jag jobbar lite med svenska också. Jag jobbar mer och mer med genrepedagogik och jobbar med strukturen där och det hjälper ju både de svaga och de icke-svaga eleverna att man har en struktur och jobbar mycket med begrepp och framförallt inom SO. (Intervju med Leyla, 150210)
Leyla fortsätter och säger att arbetssättet är relativt nytt för henne och på skolan men att hon redan kan se att det har gett ett gott resultat. Hon berättar att hon delar in arbetet i flera delar och börjar med att hela klassen tillsammans går igenom det nya arbetsområdet, de diskuterar struktur och klargör begrepp för att sedan skriva texter tillsammans. De klipper sedan isär texten för att diskutera och arbeta med textens struktur. Leyla förklarar att klassen går igenom många steg innan de slutligen får producera egen text, inte minst får de arbeta i grupper och par för att ta hjälp av varandra. Att samarbeta är något Vygotskij ansåg avgörande för utveckling och Gibbons (2006) tolkar hans tanke; “Vad och hur vi lär oss beror på vilka vi umgås med” (2006, s. 26). Leyla menar att arbetssättet inte minst är givande för elever med läs- och skrivsvårigheter på grund av den tydliga struktur som arbetet följer och genom att arbetsgången går från helklass till mindre grupper och slutligen enskilt. Eleverna får en noga förberedning inför den enskilda uppgiften vilket möjliggör för fler att lyckas.
Även Charlie använder sig av genrepedagogik i sin undervisning. Charlie menar att genom att bryta ner stora arbetsområden till mindre beståndsdelar underlättar det för eleverna. Hennes elever har stora språkbrister och hon anser att det är enda sättet att få dem att förstå.
Genrepedagogikens form är språkutvecklande (Johansson och Sandell Ring, 2012 s.26) och fungerar väl för elever med svenska som andraspråk, då eleverna får en möjlighet att förstå hur språket är uppbyggt
5.3.3 Stöd av extra pedagog och specialpedagog
Precis som tidigare nämnts, får de fem lärarna stöd av specialpedagog vid behov. På de fem skolorna förekommer det att specialpedagogen tar ut elever med läs- och skrivsvårigheter ur klassen för att arbeta med dem på egen hand. Annie berättar att hon återigen ser till vilket behov eleven har, är det så att eleven behöver vuxenstöd, tar hon kontakt med specialpedagogen och får hjälp från denna. Men det kan även vara så att eleven inte har något behov av vuxenstöd utan att de tekniska hjälpmedlen fungerar utmärkt. Leyla, Charlie och Caroline har också elever som lämnar klassrummet för att arbeta med specialpedagog medan Kims elever får hjälp av en tredje pedagog 50 % av tiden. Kim berättar,
Vi har NN, som ni träffade precis, så nu tar hon de elever som behöver lite extra stöd. Framförallt när man läser mycket faktatexter och så för att kunna förstå textmassan och det är sånt man går igenom, så sitter de och försöker klura ut vad det innebär. (Intervju med Kim 150213)
Den extra pedagogen i Kims klass har ansvar för elever med särskilt behov och går i lugn och ro igenom samma stoff som resten av klassen. Kim menar att elever med läs- och skrivsvårigheter behöver mer tid för att behandla ny information och den extra tiden får de med NN. Gemensamt för de olika skolorna är att eleverna många gångerlämnar klassrummet för att gå till specialpedagogen men Leyla ser gärna att specialpedagogen kommer in i klassrummet och hjälper eleverna på plats men påpekar samtidigt att det alltid beror på vilken elev och vilket sammanhang. Leyla menar, precis som Annie, att varje elev är unik och behoven för eleverna ser olika ut och måste tas i beaktande när anpassningarna planeras.
I Lgr 11 finns inte begreppet inkludering omnämnt med däremot ger flertalet stycken en fingervisning om att den svenska skolan ska vara inkluderande, enligt Claes Nilholm och Kerstin Göransson (2013 s. 36-38). Det talas om att den svenska skolan ska vara en skola för alla varpå inkluderingsbegreppet blir av stor vikt:
De gamla begreppen kom att representera ett synsätt där elever i svårigheter skulle anpassas till en skola som inte var utformad med dem i åtanke medan inkludering istället skulle förskjuta fokus mot hur skolan skulle kunna utformas för att passa alla elever (Nilholm och Göransson, 2013 s. 25)
Det finns idag en vilja hos en del att alla elever ska få sin undervisning i klassrummet, oavsett förutsättningar, medan andra anser att elever som behöver extra stöd ska lämna klassrummet. Frågan som ständigt diskuteras är vilket av de två sätten som är rätt och enligt Nilholm och Göransson (2013) beror det på hur läraren tolkar inkluderingsbegreppet. Är det inkluderande att få vara en del av gemenskapen i klassrummet och få sitt stöd på plats eller är det inkluderande att få arbeta med sina svagheter i lugn och ro?
En av anledningarna till att eleven kan behöva lämna klassrummet, anser Annie, är att denna behöver en lugn miljö, vilket inte alltid är möjligt i stora grupper. Charlie menar däremot att det är klassen som behöver lugn och ro från de elever som har särskilda behov, då hon anser att de ofta är stökiga. Det är viktigt att betona vikten av att alla elever får känna gemenskap i klassen, att elever med särskilda behov inte blir exkluderade. Dewey menade att skolan skapar utrymme för gemenskap (Nilholm och Göransson, 2013 s. 31) och gemenskapen bör gälla alla elever, men samtidigt måste alla elever få möjlighet till en individualiserad utbildning. Återigen handlar det om elevens behov och att anpassa undervisningen efter individen.