I detta avsnitt ämnar jag presentera respondenternas intervjusvar som är kopplade till den andra frågeställningen om varför det kan ha varit viktigt för bosnier som lever i Sverige att minnas och återberätta sägner. Detta för att bilda en uppfattning om varför sägner kan varit viktiga att minnas och varför andra har bleknat bort. I detta avsnitt finner vi många intervjusvar som liknar varandra. Jag har därför valt att förenkla läsningen och förhindra upprepningar
genom att kategorisera svaren i olika teman. Teman är som följer:
• Sägnernas och sagornas betydelse för respondenterna
• Sägnernas och sagornas bruk och fortlevnad bland respondenterna
6.2.1 Sägnernas och sagornas betydelse för respondenterna
I detta avsnitt ämnar jag presentera svar från respondenterna som går att knyta till den andra frågeställningen. Jag har valt att presentera delar av respondenternas svar för att försöka belysa sägnernas betydelse för respondenterna. Hermeneutik kommer att användas som ett tolkningsverktyg i slutet av detta stycke för att sammanfatta respondenternas svar.
Respondent 1
R1: Sägner är en del av vår tradition, det är viktigt att behålla den traditionen för det är en del av den bosniska identiteten. Visst är det så att sägner skiljer sig åt, exempelvis berättar jag fortfarande om zigenare för mina barnbarn för att skrämma dom när dom är och hälsar på hos mig.
JAG: Är det några fler sägner du berättar för dem?
R1: Om jag ska vara ärlig så träffar jag dom inte lika ofta som jag hade önskat, jag hade en mycket bättre relation med min farmor och farfar men det är upp till föräldrarna. Samtidigt förstår jag dom barnen har så mycket aktiviteter nuförtiden, det finns inte tid för sägner.
Respondent 4
R4: Sägnerna är och kommer alltid förbli en symbol för enighet, det var från en tid då vi var enade som människor, till skillnad från idag. Idag har vi andra typer av problem som inte är anpassade till våra sägner, de tillhör ett enklare liv.
JAG: Vad tror du har ersatt sägnerna idag?
R4: Jag vet inte riktigt men tv och datorer hade vi inte innan så det är en grej förmodligen. Sen har alla bosnier också blivit mer religiösa, och precis som innan när vi bodde i Bosnien så är inte de religiöst lärda speciellt glada i
sägner, dom anser att vissa av sägnerna är syndiga, vilket är trams för dom växte säkert upp med samma sägner själva.
Respondent 10
R10: Sägnerna har hade betydelse när vi bodde i Bosnien, men inte Sverige bryr sig ingen om sägner, jag har nästan glömt bort dem själv. Det största problemet är att familjen är så upptagen nu för tiden, jag får sällan träffa dom och när jag gör det vill jag inte prata om vile, det finns vettigare saker att prata om.
JAG: Varför tror du att sägnerna inte har någon betydelse i Sverige? R10: Det finns många anledningar, exempelvis så finns inte lika många berg och floder här som i Bosnien.
JAG: Så du menar miljön i Sverige är inte anpassad för bosniska sägner? R10: Jo för vissa sägner hade det kanske funkat, jag vet faktiskt inte. Jag tror det är något som var stort förr något som vi alla trodde på, men efter vi flyttat till Sverige så tycker vissa det är pinsamt att prata om våra traditionella sägner som drekavac, de skojar bort det och säger att man är dum i huvudet. Det är synd för sägnerna är en del av att vara bosnier, man ska inte skämmas för sin kultur.
Respondent 12
R12: Det är självklart att våra sägner är viktiga. Min pappa, mamma och alla andra jag växte upp med berättade dessa sägner och levde i en tid när detta var verklighet. Jag berättar dessa sägner för att dem är nostalgiska det får mig att tänka tillbaka på vårt fina liv i Bosnien. Allt var bra, alla var glada. Sägnerna är inte bara en del av oss utan av vårt tidigare liv. Hela Jugoslavien hade en liknande sägentradition. Det var nog Titos plan att ena oss som folk, det var bra tider.
JAG: Varför känner du inte likadant i Sverige?
R12: Det är ju självklart om du bara tittar ut genom fönstret. Alla är så jävla själviska och tänker bara på sig själva, inte svenskar utan folk som bodde i Jugoslavien, dom har släppt sitt arv de bryr sig inte, dom byter mentalitet och värderingar för att passa in i samhället det är pinsamt. Jag förstår också att det är nya tider nu jämfört med när vi växte upp tiden när vi brukade berätta sägner finns inte längre barnen sitter på mobilen och familjen ses inte lika ofta längre, det är svårt att ha en sägentradition i det moderna Sverige.
Hermeneutisk tolkning av sägnernas och sagornas betydelse för respondenterna
Samtliga av respondenterna anser att dessa berättelser är en del av den bosniska identiteten och att det är viktigt att inte förlora den. Ett hinder för sägnerna att frodas i Sverige är enligt majoriteten av respondenterna det samhälle som de lever i idag, vilket är någonting helt annat än det liv de tidigare levt. Respondenterna lyfter fram modernitet i form av tv och mobiltelefoner, sådant som inte fanns på deras tid, vilket minskar intresset för att engagera sig i sägner. Någonting som en stor del av respondenterna är eniga om är att tiden fått en annan betydelse i Sverige än i Bosnien och Hercegovina. Det vardagliga livet var långsammare förr, och de upplever idag vardagen som stressig, då de exempelvis inte kan träffa sina barnbarn och barn så mycket som de hade velat och som de träffade sina mor- och farföräldrar när de var unga. När de väl träffar familj i Sverige nämner respondenterna används tiden till annat än att sitta och återberätta sägner. Någonting som nämndes av några av respondenterna är att religionen ökat i samhället och har tagit sägnernas plats. Detta är även ett argument som Dragic och Sunara lyfter fram i den tidigare forskningen där de menar att religiöst lärda aktivt jobbade emot sägnerna då det ansågs vara syndiga (Dragic & Sunara 2019:158–162). Utifrån respondenternas berättelser är det tydligt att sägnerna har haft en viktig betydelse, men att flera olika faktorer har bidragit till att sägentraditionen har förändrats och inte längre har samma betydelse som den hade när respondenterna levde i Bosnien och Hercegovina. I hemlandet representerade dessa berättelser en form av samhällelig och familjär enighet och var en del av det vardagliga livet.
6.2.2 Sägnernas och sagornas bruk och fortlevnad bland respondenterna
I detta avsnitt ämnar jag presentera svar från respondenterna som går att knyta till den andra frågeställningen. Jag har valt att presentera utvalda delar av
respondenternas svar för att försöka belysa sägnernas och sagornas bruk och fortlevnad bland respondenterna.
Respondent 2
R2: Jag berättar fortfarande sägnerna för mina barnbarn även om deras föräldrar vill jag bara ska låta dom sitta på mobilen och se något barnprogram. Barnen gillar det dom ställer frågor och är nyfikna på berättelserna, jag tror barnen också tröttnar på sina mobiler efter ett tag och då är sägner perfekt att berätta lite på kvällskvisten.
JAG: Så vad är det som hindrar att berättelserna går vidare i arv?
R2: Det är deras föräldrar! Min son försöker spela finare och smartare än vad han är, det är jag som har fött honom och han har fått höra samma berättelser när han var mindre och han älskade dom. Nu säger han till mig att sluta berätta trams till barnen, men innerst inne vet jag att han vet att många av sägnerna är riktiga.
Respondent 5
R5: Det händer ibland när vi träffas över högtider att någon ber mig berätta berättelser från vår by, och det är mest för att folk ska ha roligt och skratta lite. Det känns lite obekvämt ibland för jag berättar berättelserna som riktiga jag var där och upplevde detta, skratten får mig att känna mig dum ibland, hånande på något vis.
JAG: Menar du att din egen familj hånar dig för sägnerna?
R5: Nej inte riktigt så men man skäms lite ibland för vissa sägner. Exempelvis så var det normalt att berätta sägner om zigenare som snor barn om de inte var lydiga, det är inte riktigt någon berättelse jag berättar idag, jag berättade det för min son men jag tvivlar på att han gör det för sina barn för det är inte riktigt fint. Det är nog bäst att inte använda sägner som går emot samhällets värderingar skulle jag säga, så jag tror att sägnen om zigenare kommer att försvinna.
Respondent 7
R7: Vår generation har levt ett helt liv med dessa sägner, alla sägner kanske inte går att använda sig av i Sverige eftersom miljön är väldigt olik den Bosniska. Men de som går använda är sägnerna som vi använde för att uppfostra våra barn. Mina barnbarn blir lika rädda om inte mer för baba roga än vad mina egna barn blev, det är bra verktyg för föräldrar att använda sig av för att skydda sina barn från olika faror. Det är något jag tror kommer bli
populärare att använda bland unga bosnier vi hade inte så många problem i Bosnien innan det var lugnt men det är stökigare här i Sverige. Jag låste aldrig min dörr när jag bodde nere i Bosnien nu är jag rädd att vara ute efter klockan åtta och det är inte för att jag tror det finns en baba roga ute i skogen, utan för att det finns ännu värre saker där ute idag.
Respondent 8
R8: Jag tycker våra sägner är viktiga men jag berättar inte några sägner till någon för jag har ingen och berätta till, jag har inga barn eller barnbarn som bor här i närheten. Om jag hade haft familj i närheten är det möjligt att jag hade berättat sägner någon gång. Tyvärr så ses vi bara några gånger per år och då är inte sägner i fokus.
JAG: Menar du att det krävs en gemenskap för att sägnerna ska föras vidare? R8: Jag tror att det krävs ett annat typ av liv för att våra bosniska sägner ska kunna föras vidare i arv. Den svenska miljön och det stressiga tempot är inte anpassat för våra gamla berättelser. Det moderna livet har ersatt det vi en gång hade i Jugoslavien, gemenskap. Det är tydligt i Sverige men Bosnien börjar också att bli modernare.
JAG: Så du tror att bosniska sägner kommer försvinna?
R8: Vissa av dom kommer försvinna men majoriteten kommer alltid leva vidare i den miljön där dem hör hemma, i våra bosniska skogar och våra stora djupa floder. Vi som bor i Sverige har ingen nytta av dom och därför återberättas nog inga sägner.
Hermeneutisk tolkning av sägnernas bruk och fortlevnad bland respondenterna
I detta avsnitt berättar respondenterna om sägnernas och sagornas bruk och fortlevnad. Vi får reda på att respondenterna som har familj i närheten försöker föra vidare sagorna genom att berätta om dem för sina barnbarn, då deras barn ofta inte verkar vara intresserade av att höra dem och snarare tycker att sagorna är pinsamma och skojar bort dem. De gamla som fortsatt berätta om sagorna för sina barnbarn hävdar att det fortfarande är ett bra verktyg för att tillrättavisa olydiga barn när andra medel sviker. Andra respondenter brukar inte sägnerna och sagorna alls och håller dem för sig själva och minns dem nostalgiskt. Detta
beror på olika faktorer, exempelvis att respondenterna saknar familj att återberätta dem för i närheten eller att de tycker att det är pinsamt då de som lyssnar inte alltid tar det på allvar. Andra menar att det svenska livet inte är anpassat till sägnerna och att det krävs ett annat liv och klimat för att de ska fortsätta återberättas. Respondenterna återkommer ofta nostalgiskt till tiden då Bosnien och Hercegovina tillhörde Jugoslavien, då de hävdar att det livet var enklare och tryggare. Detta kan kopplats till den Yugonostalgia som Boskovic pratar om i den historiska bakgrunden där han menar att minnen som de om sägnerna skapar en kollektiv nostalgisk punkt som är väldigt påtaglig i respondenternas svar (Boskovic 2013:56-61). Respondenterna drömmer sig tillbaka till en miljö och tid då det upplever att livet var bättre. Flera av respondenterna upplever livet i Sverige som mer otryggt och att det saknas en form av frihet. Den största faktorn som de flesta av respondenterna tar upp är avsaknaden av miljön där vissa av sägnerna hör hemma. Sägnerna om vile och drekavac har inte upplevts av någon av respondenterna i Sverige, och majoriteten hävdar att de är geografiskt bundna till det bosniska landskapet och dess floder och berg. Samtidigt är det tydligt att en del av sagorna lyckas ta sig till Sverige, och det är sagorna som spelar på rädsla och som fortfarande än idag används av somliga av respondenterna. Detta är sagor som exempelvis baba roga som fortfarande används för att skrämma barn till lydnad.
De ovan nämnda faktorerna har varit bidragande till det minskade användandet av sägner och sagor bland bosnier i Sverige. Trots att det är tydligt att bruket av sägner och sagor har minskat, har det dock inte försvunnit helt.
7 Diskussion och analys
I detta avsnitt ämnar jag att presentera information som har samlats in under studiens gång för att göra ett försök att besvara studiens frågeställningar och syfte. Frågeställningarna kommer att besvaras genom en analys av de två teman som identifierades i den empiriska huvuddelen.