Respondenterna som ställde upp på intervjuerna bidrog med ett rikt material och en rad olika sägner och sagor som jag har valt att tematisera i tre
kategorier. Kategoriseringen görs efter sägnernas och sagornas struktur där jag funnit en skillnad i bruk och jargong bland de bosniska folksägnerna och folksagorna. Efter varje tema som redovisas används hermeneutiken för att förtydliga och tolka intervjusvaren som kommer vara grunden för analysen i studien. Kategoriseringen är som följande:
• Sägner och erotik
• Sägner och trauman
• Sagor och rädsla
6.1.1 Sägner och erotik
I detta avsnitt ämnar jag att presentera respondenternas sägner där jag finner en erotisk ton i berättelsernas struktur för att få en tydligare överblick kring den bosniska sägentraditionen och en förståelse för varför dessa toner fanns där.
Respondent 1
R1: Lyssna, när vi var små pojkar fanns det inte så mycket att göra vi hjälpte till hemma med jobbade och sen efter det kunde vi göra precis vad vi ville. Vi var ett gäng killar som brukade samlas hos en granne på kvällarna och lyssna på gamla krigshistorier och annat som fick en att skratta. Jag kommer ihåg att han nämnde vile några gånger för att vi ville höra dessa berättelser det var spännande. Han berättade om att vile var vackra kvinnor med stora bröst som oftast badade nakna vid små bäckar, och det fick igång min fantasi som ung pojke.
JAG: Men det jag har läst är att vile kunde vara farliga, tänkte du inte på det?
R1: Vi fick såklart också reda på att vile var farliga och kunde lura män och pojkar så dom drunknade eller blev galna, med det brydde vi oss inte om. Du ska veta hur många gånger jag gick förbi byns lilla flod i hopp om att få se vile där, men tyvärr precis som min granne sa så har inte alla den kraften att se dessa väsen. I vår by var det ingen som såg vile men alla kunde sägnerna om dem.
JAG: Så du försökte medvetet se vile?
R1: Ja…. Det var inte lätt som ung pojke då, alla tjejerna var blyga och många var religiösa i byn så det var inte omöjligt att första gången du fick se en tjej naken var när du gifte dig (skrattar). Det var därför många gifte sig i tidig ålder tror jag också. Idag har det förändrats ni har tidningar, mobilen och stränderna fulla med tjejer som går runt i bikinis, ni behöver inte fantisera om vile som vi gjorde.
Respondent 4
R4: Jag hörde sägnen om vile som liten flicka. Vile var fina kvinnor med långt hår och distinkta kurvor och deras domän var naturen. Vi fick veta att vile kunde vara farliga, att dom kunde ta våra bröder eller andra manliga släktingar och förföra dom så dom blev galna.
JAG: Men varför var flickor rädda för vile om dem bara var ute efter män? R4: Flickor var rädda eftersom vile kunde förstöra deras skönhet, de kunde förhäxa flickor så man blev missbildad, ful och fick otur när man växte upp. Det var det vi var rädda för... Att bli så fula att vi inte kunde hitta män som ville gifta sig med oss.
Respondent 5
R5: Den sägnen jag kommer ihåg mest från barndomen är vile och jag ska berätta varför till dig. Vile var vackra fina kvinnor som män och pojkar fantiserade om så pass mycket att vi än idag använder uttrycket; Vacker som en vila, när vi vill beskriva en flickas skönhet. Vile står för ett ideal som alla flickor strävade efter skulle jag säga… Vem vill inte vara otroligt vacker?
JAG: Det låter tufft måste jag säga, hur gör man för att uppnå ett sånt ideal? R5: Det går faktiskt att göra! Det finns en sägen om vile från min by som vi fick höra som unga flickor. Det fanns en mjölkvarn vid floden där vi bodde och vid den hade det länge pratats om att vile brukade bada, det hade byns mjölnare intygat eftersom han tydligen hade en relation med en vila (Skrattar). Det sas att unga flickor skulle tvätta ansiktet i vattnet där vile hade badat, speciellt fula flickor eftersom då kunde de bli lika fina som en vila. Det var även så att mjölet som gjordes vid den mjölkvarnen sas vara förtrollat av vile så det var eftertraktat av alla flickor för alla ville se bättre ut än vad de gjorde. Jag åt tvättade aldrig ansiktet i det vattnet för det var smutsigt, men mjölet åt jag ibland när vi hälsade på ena grannen oftast bara handlade sitt mjöl där, förmodligen för att deras dotter skulle bli finare.
Respondent 11
R11: Våra sägner är så olika och alla hade sin plats i livet, några var exempelvis till för att skrämma små barn till att lyssna andra var verkliga.
JAG: Vad menar du med verkliga?
R11: Verkliga precis som björnar är, du ser inte björnar ofta men du vet att det finns där ute någonstans. Vile är det som jag kan garantera finns, precis som djur vet jag att vile har haft kontakt med människor. Det var en man i vår by som bodde själv och vi brukade reta honom för han hade lätt till ilska och hade någon utvecklingsstörning som gjorde att han gick konstigt, så många tyckte om att retas med honom. Han höll sig för sig själv i sitt lilla hus men många pratade om att han hade en relation med en vila för han hade nog sagt det till någon i förtroende men den personen hade skvallrat vidare. Han brukade gå upp till skogen och vara borta under en längre tid och komma tillbaka utan någon ved eller svamp, vilket var konstigt för vad annars skulle han göra i skogen så länge.
JAG: Så det ni visste var att han var i skogen länge och att någon hade sagt att han hade en relation med vile, fanns det några fler bevis på hans relation?
R11: Det var det jag tänkte komma till. Jag var inte helt säker på att han hade en relation med vile han kunde hittat på för han var lite konstig. Men precis innan kriget så hade min kusin erbjudit honom att gifta sig med en äldre släkting till oss vars man hade gått bort, min kusin kände att han behövde en kvinnlig hand i sitt hem och hon behövde en man efter att bott ensam ett tag. Men han vägrade faktiskt och blev lika ilsken som vanligt. Han hävdade att han redan hade en relation men med vet sa han aldrig, det var då jag faktiskt började tro på att han hade en relation med en vila.
Hermeneutisk tolkning av sägner och erotik
Jag vill börja detta avsnitt med att definiera ordet erotik. Erotik involverar sexuella begär och sexuell njutning (Oxford University Press 2021), och det går tydligt att urskilja en erotisk underton i sägnerna som nämns ovan. Utifrån Respondent 1, 4, 5 och 11 får vi en förståelse för att flera av vile-sägnerna från Bosnien och Hercegovina har erotiska inslag som inte är specifikt bundna till ett kön. Ovan kan vi se hur en av respondenterna pratar om vile som dåtidens pornografi, där respondenten nämner att vile varit bland de första sexuella fantasierna. Att denna erotiska ton uppstår i
uppenbarar sig sägnen på olika sätt för de olika könen. När det gäller pojkarna har den en starkare erotisk ton där berättelser om vackra kvinnor som badar nakna i floderna får pojkarnas fantasi att blomstra. Vilesägnen för flickorna fyller en annan funktion, där vi ser att vile presenterar ett
skönhetsideal och att vile blir till en del av det vardagliga språket. Flickorna vill bli lika vackra som vile och för att uppnå detta ideal nämner en av
respondenterna hur flickor brukade tvätta sina ansikten i vatten där man sa att vile hade synts till. Flickor åt även mjöl från specifika mjölkvarnar som skulle göra flickorna vackrare. Zipes nämner i den tidigare forskningen att vi genom att förstå en sägenstruktur kan få fram information om samhället där sägnen används (Zipes 2006:224-227). I respondenternas svar kan vi fram att erotik var någonting man höll för sig själv. Det som ger en tydlig bild av detta är respondent 1 som nämner att hen tror att anledningen till att
människor ingick i äktenskap så tidigt berodde på att folk helt enkelt var kåta och ville få utlopp för sin erotiska sida. Det säger oss att samhället hade någon form av äktenskapligt krav för att ungdomar skulle ingå i samlag med varandra.
Förutom denna erotiska ton upplevs vile av majoriteten av respondenterna som ett verkligt väsen. Det är en sägen som respondenterna anser är kopplad till deras naturliga geografi och deras gemensamma arv. Vile verkar ha varit en viktig del av respondenternas liv då alla hade hört eller varit med om möten med vile i olika former. På så sätt var vile-sägnen en del av
respondenternas tidigare liv, specifikt i respondenternas svar hur de skildrar sina unga år, då de gick igenom puberteten.
6.1.2 Sägner och trauman
I detta avsnitt presenteras respondenternas sägner där jag finner traumatiska symtom knutna till sägnens struktur. Avsnittet ämnar bidra till en tydligare
överblick kring den bosniska sägentraditionen och en förståelse för sägnernas struktur och därigenom en djupare förståelse för respondenterna.
Respondent 3
R3: Drekavac hörde man ofta när något dåligt skulle hända, eller när någon plågades tror jag. Jag hörde nämligen drekavac skriket när soldater sköt min hund i vår trädgård under kriget, ett plågande skrik som inte lämnade på flera dagar.
JAG: Var det bara du som hörde det skrikande ljudet?
R3: “Jag har inte tänkt på det alls, men jag tror jag höll det för mig själv. När de precis sköt hunden så lät det som ett litet tinnitus ljud det kom och gick. Sen efter några dagar hördes det lika högt som en kanariefågel det pep högre. men några dagar senare kom det som ett konstant skrik, det var några dagar innan vi skulle fly och det kändes som att gå i en dimma av ljudet överallt, värst var det innan jag skulle sova.”
JAG: När försvann det skrikande ljudet då?
R3: Hmm… jag tror det försvann eller rättare sagt ersattes av allt gråt på bussen vi tog när vi skulle lämna Bosnien. Sen dess har jag aldrig hört något liknande igen.
Respondent 7
R7: Min pappa jobbade som skogshuggare han hade sett en drekavac som pratade med honom. Han hade varit ute i skogen för att hugga träd och samla in ved med sin häst, när någon plötsligt sköt ett skott inte allt för långt ifrån, förmodligen jägare för det var tidigt på morgonen sa han. Hästen blev så rädd att den började springa in mot skogen. Han fick lämna det han höll på med för att leta efter hästen. Han var trött för han hade jobbat hårt och han hade vandrat ett tag, då hörde han plötsligt en röst och han vände sig om. Det flög en barnliknande varelse med änglavingar bakom hans rygg och pratade med honom, han såg inte ansiktet men hörde att den grät och att den ville att han skulle hämta hjälp. Han blev så skrämd så han sprang hem och lämnade alla verktyg och allt i skogen. Några timmar senare kom det några män hem till oss, jag såg att någonting inte stämde. Dom jävlarna hade skjutit vår häst uppe i skogen och dom visste det för dom hade träffat pappa flera gånger förr i skogen, nu ville dom att pappa skulle upp och hjälpa dom för att se om dom kunde rädda hästen. När dom kom tillbaka såg jag att pappa var helt blek och då förstod jag att hästen var död.
JAG: Vad hände sen?
R7: Vi förlorade så mycket pengar då, jägarna hjälpte oss lite med pengar men det var inte i närheten för att köpa en ny häst. Pappa var stressad och hade ont i huvudet och det var allmänt spänt hemma efter händelsen, det var vårt levebröd, mamma jobbade inte och jag och mina syskon gick i skolan. Pappa fick till slut via en kusin jobb på ett pappersbruk där han jobbade tills kriget började.
JAG: Nämndes drekavac något mer?
R7: Hela tiden! Pappa berättade för oss ofta om den gången han träffade drekavac han upprepade samma sak hela tiden att om han hade gått och hämtat hjälp tidigare eller inte sprungit hem så hade hästen fortfarande levt, det hemsökte honom hela livet sen. Han menar att det var ett tecken på att något dåligt skulle hända det hade han hört från folksägner som berättats i byn.
Respondent 8
R8: “Alla kan inte höra en drekavac, dom som kan är utvalda. Jag har hört att man kunde höra drekavac när det händer något dåligt. Folk hörde drekavac under första och andra världskriget exempelvis. Jag är en utvald, jag fick tyvärr höra skriket av en drekavac i samband med kriget. Det var så att min man och son hade blivit tillfångatagna av militärer och jag satt hemma i ovisshet med min dotter och hörde skriket konstant, det var som att det var högtalare i mina skor varje steg jag tog hörde jag det plågande skriket den veckan. Det slutade först när dem blev frisläppta och kom hem. I efterhand fick jag höra att det varit i ett fångläger där det blivit misshandlade och slagna av militären, det var därför jag hörde drekavac.”
Hermeneutisk tolkning av sägner och trauman
Detta kapitel om sägner och trauman visar att trauman har en tydlig koppling till just sägnen om drekavac. Drekavac-sägnen förekommer inte hos alla respondenter, men många har hört den, vissa detaljerat och andra har bara hört talas om den. Precis som Respondenterna 3, 7 och 8 nämner kan detta ha att göra med att alla inte “kan” höra drekavac. Därav kommer förklaringen även till att det kanske inte finns lika mycket kunskap om drekavac, till skillnad från exempelvis vile, vilket är en väl utbredd sägen i det bosniska samhället.
Efter att ha intervjuat respondenterna blev det tydligt att sägnen
manifesterade sig i respondenternas olycka eller som jag har valt att benämna det; trauman. Exempelvis hörde en av respondenterna drekavac när hennes man och son blev tillfångatagna under kriget, och under hela tiden sonen och mannen var i fångenskap hörde kvinnan detta ljud. Ett annat exempel är en annan respondent som berättar om hur hen blir varnad för att någonting hemskt kommer att hända och i stunden efter berättar respondenten att en häst som var väldigt viktig för familjens inkomster hade gått bort. En tredje respondent pratar om att drekavac gjorde ett konstant ljud från att kriget började, och slutade först när respondenten bytte miljö och åkte från Bosnien till Sverige. I studiens begreppsdefinitioner så lyfter jag fram Tangherlinis definition av begreppet sägen som passar utmärkt att lyfta även här. Tangherlini nämner att vissa sägner är geografiskt bundna (Tangherlini 1990:385) och vi får följa respondent 3 som nämner att ljudet av drekavac försvinner när hen lämnar Bosnien. Detta skulle kunna tolkas som att
drekavac är ett geografiskt bundet väsen som enligt folktron tillhör Bosniens landskap, då alla respondenterna är eniga om att de inte hört några drekavci i Sverige.
6.1.3 Sagor och rädsla
I detta avsnitt ämnar jag presentera respondenternas folksagor där jag finner en tydlig koppling mellan sagorna och rädsla.
Respondent 2
R2: Det finns en tydlig skillnad mellan sägner om exempelvis vile och azdaja. Vile är något som folk tror på och respekterar. Berättelser som den om azdaja används för att få barn att inte bada i floden utan sina föräldrars tillåtelse.
R2: Azdaja är en drake tror jag, eller ett annat ord för krokodil… Jag fick höra att det var en krokodil som sprutade eld. Azdaja är inget jag tror på men jag förstår varför mina föräldrar försökte skrämma mig med denna berättelse, det var farligt att bada i floden om man var en okunnig simmare, speciellt ett barn.
Respondent 6
R6: Vi fick höra många olika berättelser vissa var ju sanna andra var bara trams. Det som skrämde mig mest var berättelsen om zigenare. När jag blev arg på mina föräldrar eller syskon så hade jag en vana att gå ut ur huset och låtsas gå ner för gatan mot centrum. Mamma brukade då skrika från fönstret att om jag inte kom tillbaka genast så skulle zigenare ta mig och föra bort mig. Zigenare var något man var rädd för då vi hade bara hört berättelser som folk berättade och det var inte roliga berättelser, alltid något negativt associerat med zigenare, man blev lite rädd.
Respondent 9
R9: Den vanligaste berättelsen man berättar för barn är baba roga, alla har hört den någon gång under sin uppväxt. Jag fick höra om baba roga flera gånger, en gång kommer jag ihåg att jag inte kunde sova och gick ut till vardagsrummet där mamma och pappa var sent på kvällen med gäster. Mamma sa åt mig att gå och lägga sig igen men jag sa att jag inte kunde somna för jag hörde deras röster för högt. Då sa den manliga gästen till mig att om du inte lägger dig nu så är jag säker på att baba roga kommer att ta dig, alla vuxna skrattade lite hånande.
JAG: Vad tänkte du då?
R9: Jag tänkte inte så mycket, jag blev rädd och arg sen gick jag till mitt rum och försökte sova. Men nu hörde jag både deras röster och tänkte på baba roga, det var inte lätt att somna den natten kan jag säga dig.
Respondent 10
R10: Det finns två typer av berättelser, de vi berättar till våra barn eller småkusiner för att skrämma dem, sen har vi exempelvis vile som vi också berättar fast med en annan ton.
JAG: Hur menar du att ni berättar med en annan ton?
R10: Det är svårt att förklara men för barn låter dessa berättelser säkert likadant och det är lätt att blanda ihop allt. Men med åldern när mina barn blev äldre så började dom förstå att baba roga finns inte på riktigt så den berättelsen gick inte att använda i samma syfte det blev urvattnat trams
eftersom jag hade använt den för mycket i deras uppväxt. Men berättelser om vile berättar man inte på ett tramsigt sätt innan någon ska lägga sig utan man diskuterar det med grannar och familj och folk tar upp egna erfarenheter det blir en annan typ av samtal.
Respondent 12
R12: Den berättelsen som jag tror jag populärast är baba roga. Det är en enkel berättelse som inte har någon handling utan bara en karaktär i form av en gammal tant som äter olydiga barn. Vad som är olydigt beteende är upp till oss vuxna att bestämma (skrattar). Det jag försöker säga är att den används i väldigt många situationer, när ett barn gråter så kan man hota det med att om barnet inte slutar så kommer baba roga att äta upp henne. Baba roga berättelsen är ett verktyg för vuxna för att hålla sina barn i styr och berättelsen har oftast samma syfte, att skrämma barnen.
Hermeneutisk tolkning av sagor och rädsla
Kategorin sagor och rädsla öppnar upp för många olika varelser och väsen inom den bosniska sagotraditionen. Här finner vi en stor mångfald av sagor som alla uppfyller specifika syften. Vi har den största och mest utbredda sagan om baba roga som de flesta av respondenterna känner igen. De flesta