Erotik, trauman och rädslor
En folkloristisk intervjustudie om sägentraditionen
bland bosnier i Sverige
Abstract
Different cultures have legends which affect the people and societies in which these legends are traded. Most legends are ecotypified, but some legends can survive even when those who tell them move.
The aim of this study is to identify some characteristic features of the legend tradition within the Bosnian diaspora in Sweden, and to identify which type of legends that live on in the Swedish environment. The study is conducted as an interview study and the results analyzed with a hermeneutic approach. The study identifies five different types of legends that are categorized into three different categories: erotic, trauma and fear. The results show a fear among the respondents that if the legends disappear, a loss of part of their Bosnian identity will follow. The conclusion show that the category of fear lives on in the Bosnian diaspora, whilst legends building on trauma and eroticism are at risk of disappearing in a Swedish environment.
Keywords; Folklore, Interview, Bosnia and Hercegovina, Sweden,
Drekavac, Vile, Baba roga, Azdaja, Gypsies, Balkans
English title: Erotica, trauma and fear – A folkloristic interview study about
the legend tradition amongst Swedish Bosnians
Tack
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
Syfte och frågeställningar 1
Inom- och utomvetenskapliga aspekter 2
Begreppsdefinitioner 2 2 Tidigare forskning 6 3 Metod 10 Mixed methods 11 Narrativa intervjuer 12 Hermeneutik 13
Urval och tillträde 15
Etiska överväganden 15 Presentation av respondenter 16 Källkritik 18 4 Teori 19 5 Historisk bakgrund 22 6 Empirisk huvuddel 24
Sägentraditionen bland bosnisk diaspora i Sverige 25
6.1.1 Sägner och erotik 26
6.1.2 Sägner och trauman 29
6.1.3 Sagor och rädsla 32
Sägen- och sagotraditionens bruk och fortlevnad 35 6.2.1 Sägnernas och sagornas betydelse för respondenterna 36 6.2.2 Sägnernas och sagornas bruk och fortlevnad bland respondenterna 38
7 Diskussion och analys 42
Diskussion och analys av sägen- och sagotraditionen bland bosnisk
diaspora 42
Diskussion och analys av sägen- och sagotraditionens bruk och fortlevnad 46
8 Didaktisk reflektion 50
9 Slutsatser och vidare forskning 52
10 Referenser 54
Litteratur 54
1 Inledning
Vile och drekavci går inte att jämföra med saker som baba roga. Baba roga och liknande berättelser var till för att skrämma små barn och för att få dem att lyssna på en. Berättelserna om baba roga är bara berättelser men vile och drekavci är på riktigt, de finns! Det är svårt att förklara men precis som fåglarna som du ser flyga på himlen så har folk sett drekavac och vile. Det är som väsen som finns där ute. Jag kan intyga detta då jag har hört en drekavac och det ljudet kommer jag aldrig att glömma.
Respondent 8
Den föreliggande studien ämnar undersöka folksägner och folksagor i dagens Sverige som kommer från Bosnien och Hercegovina. I Bosnien och
Hercegovina har det sedan länge existerat en rik muntlig tradition och den fick ett uppsving under tiden då landet utgjorde en del av Jugoslavien. Uppsvinget kan ses som en följd av att religion var motarbetad av den
kommunistiska regimen, vilket ledde till att det uppstod ett kulturellt tomrum som kunde fyllas ut av folksägner och folksagor. Dessa kunde berättas över de religiösa gränserna och kom med tiden att utvecklas till kollektiva folksägner och folksagor (Marjanic 1998:44ff). Till Sverige kom flyktingar från Bosnien och Hercegovina under 1990-talet och det är personer ur denna grupp som jag har intervjuat om deras kunskaper och åsikter om
folksägnerna och folksagorna från Bosnien och Hercegovina. Deras
berättelser och upplevelser bildar därmed den här studiens empiriska grund.
Syfte och frågeställningar
• Hur ser sägen- och sagotraditionen ut bland bosnier i Sverige idag?
• Varför kan det vara viktigt för bosnier som lever i Sverige att minnas och återberätta sägner och sagor?
Inom- och utomvetenskapliga aspekter
Den inomvetenskapliga aspekten motiveras genom att studien ämnar bidra till att öka förståelsen för folkloristiska studier av bosnier i Sverige, vilket enligt
mitt förarbete är ett väldigt underrepresenterat område inom
forskningsvärlden. Den utomvetenskapliga aspekten har relevans då studien lyfter fram en minoritet av bosnier som bor i Sverige, människor som vi delar vår vardag med. Genom att förstå folksägner och folksagor menar forskare som Jack Zipes (2006) att vi kan få djupare förståelse för det samhälle och människor där sägnen och sagan används (Zipes 2006:224–226). Med sägnerna och sagorna från Bosnien och Hercegovina så belyser vi en ny sida av denna minoritet och skapar en klarare förståelse av våra medmänniskor och deras tidigare liv.
Begreppsdefinitioner
Djordjevics definitioner att användas för att beskriva de mest allmänna folksägnerna, som exempelvis Vila.
Sägen
Definitionen av sägen är placerad tidigt i uppsatsen då det är ett begrepp som genomsyrar hela studien. Sägen (eller ”legend” på engelska) är ett begrepp som har definierats på olika sätt. I denna studie har en definition som speglar studiens helhet och syfte valts ut. Timothy R. Tangherlini skriver i ”It Happened Not Too Far From Here” (1990) att sägner är en reflektion av kollektiva upplevelser, gemensamma värderingar och folktro i den miljön och traditionen där sägnen hör hemma. Tangherlini menar att sägnerna genomgående är traditionella och oftast geografiskt bundna. Det som utmärker sägner enligt Tangherlini är ett historiserande narrativ i konversationerna där sägnen traderats (Tangherlini 1990:385).
Folksaga
Alf Arvidsson definierar folksagorsom en heterogen berättelsemassa som alla
har någonting gemensamt, nämligen att dessa sagor berättas utan krav på trovärdighet. Vidare utvecklas sagorna i folkliga miljöer, och dessa berättelser skildrar till skillnad från sägner inte fenomen som anses vara verkliga (Arvidsson 1989:54-57).
I den empiriska delen har jag valt att kategorisera berättelserna baserat på definitionerna ovan, då respondenterna själva inte gör denna typ av kategorisering eller definition.
Diaspora
(Nationalencyklopedin 2020). I studiens fall handlar diaspora om bosnier som immigrerat till Sverige på 90-talet.
Bosanac
Bosanac är beteckningen på invånare från Bosnien och Hercegovina som
kommer från den norra delen av landet kallad Bosna. Termen Bosanac
tillskriver inte någon religiös tillhörighet utan endast geografisk tillhörighet (Bursac 2004:63–65).
Hercegovac
Hercegovac är det specifika namnet på invånare från Bosnien och Hercegovina
som tillhör landets södra del, också kallat Hercegovina. TermenHercegovac
tillskriver inte någon religiös tillhörighet utan endast geografisk tillhörighet (Bursac 2004:63–65).
Drekavac
förutspår död, och enligt folksägnerna kan bara vissa människor höra detta (Djordjevic 1958:70–74).
Vila
Vila (pluralis: vile) är enligt Djordjevic precis som drekavac svårt att definiera då gestalten varier beroende på geografiskt område. Vile ses oftast som en del av naturen, och de kan vara både goda och onda. Vile har enligt folksägner synts till mitt på dagen och associeras då ofta med “goda” vile, medan vile som synts till på natten associerats med det “onda”. Enligt Djordjevic spelar detta också på den Abrahamitiska dualismen mellan ljuset, mörkret, gott och ont, något som människorna i balkanområdet tillskrivit vile då området under lång tid varit multireligiöst. Enligt sägnerna har vile hjälpt fåraherdar som gått vilse i skogen genom vägledning, och i vissa fall även beskyddat människors hem. Men i andra fall så har vile även lurat specifikt män genom att förtrolla dem med sin sångröst och lurat ner dem i floder och vattendrag där det sedan hittats döda. Detta är enligt vissa sägner för att människorna gjort någonting fel gentemot områdets natur (Djordjevic 1958:50–56).
Baba roga
nätterna besöka barn och hjälpa, eller tvinga, barnen att sova genom att
skrämma demsom vaknar eller inte sover på nätterna (Djordjevic 1958:19ff).
2 Tidigare forskning
Den tidigare forskningen om bosniska folksägner är ett område som bör ses som relativt outforskat då majoriteten av den litteratur som finns tillgänglig är skriven på serbokroatiska, detta trots att folket från denna region gjort en migration över hela världen på grund av krigen som följde splittringen av Jugoslavien. För att min studie ska få ett samband med den tidigare forskningen kommer den att utgå från generell forskning som bedrivits inom folklore, med specifik betoning på berättelsetraditionens olika komponenter. Detta kan anses vara nödvändigt för att få en uppfattning om vilken del av folksägner som studien ämnar belysa. I slutet av den tidigare forskningen avgränsas litteraturen om folksägner till balkanområdet där studien sedan bör kategoriseras.
sitt lokalsamhälle kan förklara varför samhället och individerna fungerar som de gör, vad de har varit med om och vilka berättelser som har bidragit till samhällets och kulturens utformning. Berättelser om lokalsamhället hjälper oss att förstå individerna och dess erfarenheter och ger forskaren ett syfte. Syftet som Arvidsson lyfter fram är att förstå att de som oftast är centrala delar och värden inom en kultur inte kan förstås genom observation då dessa inte uttalas tydligt. Dessa värden visas istället genom samhällets och kulturens berättelser, vilka genom att studeras kan ge forskaren ett insiderperspektiv som sedan kan övergå till en kulturell kompetens inom det studerade området (Arvidsson 1989:26–40).
Arvidssons forskning ger en bred och stadigt grund att börja på. Eftersom studiens syfte är att undersöka individers upplevelser av kollektiva folksägner ger Arvidsson en indikation på att lokalsamhällets historia har en betydande roll och bör lyftas fram och diskuteras, då detta påverkar individerna och kollektiven som bor i ett samhälle och en kultur. Med denna ingångsvinkel ser jag det därför som nödvändigt att lyfta fram ett kapitel om respondenternas lokalsamhälle och hur de kan ha påverkat den muntliga sägentraditionen i området.
återkommer när det är dåligt med mat i samhället. Vuxna tenderar enligt Zipes att projicera samhällets normer genom dessa berättelser som oftast tenderar att instifta en typ av rädsla hos barn, detta för att hålla nere eller helt och hållet döda barnens nyfikenhet och fantasi. Barnen tar då åt sig den traditionella berättelsetraditionen och för den vidare som vuxna till en ny generation. Enligt Zipes är traditionella berättelser som en lerklump som berättaren snor åt sig och formar så att den passar de nutida värderingarna. Hur vi berättar berättelser påverkar enligt Zipes våra barn just då och under hela deras framtid. Fokus bör ligga på att låta barns och vuxnas fantasi formas utan berättelser som spelar på rädslor för att samhället inte ska styras av berättare som vill upprätthålla en viss tradition. Genom att tvinga in barn i denna typ av berättelsetradition som spelar på rädslor och som stryper deras nyfikenhet och fantasi så skadar vi barnen (Zipes 2006:223ff).
Genom att presentera Zipes forskning vill denna studie riktas åt ett visst håll och snäva in området folklore till traditionella berättelser. Det Zipes hjälper oss att förstå inom området är bakomliggande strukturer i berättelser, samt hur vi bör se på olika etiska och moraliska aspekter av berättartraditionen för att kunna skapa oss en helhetsbild av dessa. Forskningen ovan lyfter fram centrala delar inom berättartraditionen som denna studie ämnar belysa.
området. Därav tenderar flera av sägnerna att inkludera en dualistisk syn på världen där det goda oftast ställs mot det onda. Marjanic menar att folksägnerna under tiden då Jugoslavien existerade agerade som ett verktyg för att hantera vardagen och förklara oförklarliga händelser som exempelvis avvikande dödsfall. Det antireligiösa samhället bidrog till att folktron kunde ta större plats och utvecklas och formas utefter tradition och den kultur som kollektivt växte sig starkare under det kommunistiska styret i Jugoslavien (Marjanic 1998:44–49).
Marjanic ger oss en inblick i hur folksägner har utvecklats i balkanområdet, samt vilka aspekter det är som påverkat sägnernas utformning, såsom exempelvis politiska och geografiska aspekter. Därefter kan vi forma adekvata frågor som berör centrala delar av berättartraditionen på Balkan.
Luka Seso (2012) har likt Marjanic ovan skrivit om myter och folksägner från balkanområdet. Seso lägger fokus på hur den muntliga traditionen har utvecklats på balkanområdet. Enligt Seso har regionen än idag en väldigt stark berättartradition i kontrast till övriga Europa, där han menar att sägentraditionen tydligare kan återfinnas i text, då denna har ersatt den muntliga traditionen. Seso menar att sägnerna på Balkan har internaliserat både kultur och tradition från området, och därmed formats till lokalt och geografiskt bundna sägner som enligt Seso anses vara unika och säregna. (Seso 2012:95-99).
Marko Dragic och Nikola Sunara diskuterar varför folksägnernas inflytande i
samhällen på Balkan har minskat. Dragic ochSunara markerar en tydlig period
kriget och vapenanvändning bidragit till att mytologiska varelser som exempelvis vile försvunnit ur människors liv, då ljuden av vapen och förstörelsen av naturen tros ha skrämt bort dessa varelser. Andra idéer som lyfts fram har med religionen i samhället att göra, där Dragic och Sunara menar att den ökande nationalismen bidragit till sägentraditionens nedgång. Exempelvis så nämner de att folksägner och myter sågs som syndigt av religiöst lärda bland både muslimer, ortodoxa och katoliker efter kriget. Dessa religiöst lärda hade även förkastat dessa sägner och har via denna väg aktivt bekämpat den sägentradition som funnits under tiden då länderna på Balkan tillhörde Jugoslavien. Dessa faktorer är bidragande till att sägnerna fått minskat inflytande i människors liv (Sunara och Dragic 2019:158ff).
Området är problematiskt då vi har så lite tillgänglig litteratur om sägner och
sagor i balkanområdet. En annan problematik somblir tydligare desto djupare
vi går ner i den tidigare forskningen kring folksägnerna är avsaknaden av författare och forskare från Bosnien och Hercegovina. Eftersom jag inte lyckats finna någon forskning från just Bosnien och Hercegovina har jag valt närliggande forskning från Kroatien och Serbien för att få en något klarare bild av forskningsområdet. Den forskning som är gjord är dock inte att förkasta utan att försöka tolka för att i denna studie kunna konstruera en rättvis bild av respondenternas upplevelser av folksägnerna i Bosnien och Hercegovina. Bosnisk diaspora är ett väl utforskat område men fokus har då oftast varit på anpassningar till samhället eller psykologiska följder av kriget. Denna studie vill bidra med en annan sida av myntet där vi ska försöka förstå respondenternas sägentradition.
I detta avsnitt kommer metoder och material att presenteras samt hur dessa applicerats i studien. Utöver tidigare nämnda områden kommer även etiska överväganden, urvalsmetoder och presentation av studiens respondenter inkluderas. I studien används hermeneutik som tolkningsmetod i kombination med narrativa intervjuer som ligger till grund för studiens empiriska material i form av frågor och svar.
Mixed methods
Enligt Alan Bryman (2006) är mixed methods ett verktyg för att kombinera
och triangulera metoder för att få en stadigare metodisk grund att arbeta med. Det hade tidigare funnits ett motstånd att kombinera metoder inom vissa discipliner, då dessa varit djupt rotade i traditioner och arbetssätt som oftast sågs som trögrörliga (Bartholomew 2006:2-6).
I denna studie vill jag redogöra varför jag valt att arbeta med fler än en metod och vilka fördelar och nackdelar som är tydliga. Den valda teorin hävdar att den behöver kompletteras med ytterligare verktyg för att få
optimala resultat. Hermeneutik betraktar jag som metod i detta fall och anser att den lämpar sig väl för studiens mål. Genom att kombinera hermeneutik med vardagssamtal ämnar jag skapa en tydlighet och transparens i studien och försöka belysa metodkombination och dess styrkor.
Narrativa intervjuer
Studiens fokus är att belysa människors upplevelser och erfarenheter av de historier som respondenterna har hört under sin uppväxt i Bosnien och
Hercegovina. Steinar Kvale och Svend Brinkmann (2014) har skrivit om
narrativa intervjuer i Den kvalitativa forskningsintervjun (2014) som koncentrerar sig på strukturen och intrigen i de berättelser som respondenterna återberättar. I en narrativ intervju kan intervjuaren fråga respondenterna efter specifika berättelser för att få respondenterna att prata om en tidigare episod i livet. Kvale och Brinkmann menar att dessa berättelser kan tjäna många intressen, exempelvis att intervjuaren får en möjlighet att höra specifika episoder ur respondentens liv vilka klassificeras som korta historier. Då fokus är riktat åt en specifik händelse får detaljer i berättelserna mer betydelse och bör därför noteras. Enligt Kvale och Brinkmann är det viktigt att lämna transkriberingen i originalform från den muntliga intervjun, även om detta för en oerfaren läsare kan verka distraherande och oorganiserat (Kvale och Brinkmann 2014:194-197).
Per-Gunnar Svensson ochBengt Starrin (1996) skriver om förberedelser inför
respondenterna kan inneha. Det är därför viktigt att forskaren har ett öppet sinnelag när hen intervjuar för att kunna ta in nya kunskaper och sätta dessa i kontext till den förkunskap hen har skapat sig (Svensson & Starrin 1996:58-61).
Enligt teorin lämpar sig narrativa intervjuer bra för att studera folksägner då strukturer och små detaljer som är vanliga att förbise vid andra typer av intervjustudier kan bli synliga. Därifrån kan forskaren få en bättre och djupare förståelse för respondenten, och mer specifikt de berättelser som hen får höra.
Hermeneutik
Som tidigare nämnt är teorin och metoden i behov av ett verktyg för att knyta samman och hjälpa oss analysera respondenternas berättelser. Utifrån tidigare erfarenheter och baserat på lämplighet valdes därför hermeneutiken. Runa Patel och Bo Davidsson (2019) skriver om hermeneutiken som en vetenskaplig inriktning där fokus ligger på tolkningslära. Hermeneutiken är ett verktyg för att förstå individers livssituationer och bakgrund genom exempelvis tolkning av den talandes livshistoria. Detta arbete kan ske genom holism som innebär att hermeneutiken studerar sitt objekt som en helhet och sätter denna helhet i relation till delarna för att skapa ett svängrum mellan parterna, vilket gör det möjligt för forskaren att få en djupare förståelse för objektet (Patel & Davidsson 2019:32-25).
för att uppnå detta används den hermeneutiska cirkeln. Intervjuerna bidrar med empirin i studien och hermeneutikens uppgift är att finna mening och förståelse i respondenternas berättelser för att kunna analysera, strukturera och kategorisera de berättelser som återberättas. Enligt Kvale bidrar hermeneutiken med en djupare förståelsedimension av respondenternas berättelser och livsvärldar i intervjustudier (Kvale 1997:48-52).
Enligt Björn Vikström (2005) är tolkningskompetens någonting som ofta kommer upp i diskussioner om hermeneutik. Vikström beskriver tolkningskompetensen som ett kapital som ägs av forskaren. Kapitalet samlas in genom att forskaren rör sig inom ett visst område eller fält och samlar på sig kunskaper, och med tiden ackumulerar hen ett kapital som tillåter forskaren att röra sig friare inom det specifika området, vilket i sin tur ökar tolkningskompetensen. Vikström är dock noga med att belysa att tolkningar alltid kan ifrågasättas och omprövas. För att bygga en reliabilitet inom området krävs det att forskaren är konsekvent med sitt arbete och sina metoder så att läsaren kan följa forskarens spår och göra egna överväganden om rimligheten bakom arbetet (Vikström 2005:124-127).
djupare plan. Min förförståelse, dess nackdelar och fördelar inom området kommer att problematiseras i det källkritiska kapitlet.
Urval och tillträde
Urvalet av respondenterna består av personer som växt upp i Bosnien och Hercegovina under tiden det tillhörde Jugoslavien. En förfrågan gjordes till två bosniska föreningar och deras medlemmar. Ena föreningen tillhör Växjö kommun och den andra tillhör Karlskronas kommun. Förfrågan gjordes via telefon där jag även tydligt förklarade vad studien gick ut på och hur föreningens medlemmar kan vara till hjälp för studien. Därefter blev jag uppringd av respondenter från respektive förening och bokade datum och tid för intervjutillfällen.
Genom att kontakta föreningar och ställa en öppen förfrågan till dess
medlemmar fick jag kontakt med individer som var villiga att ställa upp på
intervju. Efter första kontakten användes sedan snöbollsmetoden som urvalsmetod för framtida respondenter. Snöbollsmetoden går ut på att respondenterna hänvisar mig vidare till nya respondenter som har kunskaper i området och som är villiga att delta i intervjustudien. Denna metod kan ge forskaren verktyg för att komma åt respondenter man annars inte hade fått chansen att intervjua och därmed kan forskaren få nya insikter, upplysningar och erfarenheter (Ahrne & Svensson 2015:40-45).
Etiska överväganden
ses som oproblematiskt i intervjustudier då respondenterna är fria att lämna intervjun när de vill (Vetenskapsrådet 2019:10). Informationskravet är den andra punkten och den innefattar att respondenterna har informerats om deras uppgift och plats i studien. Forskaren bör även förtydliga villkoren för intervjun och nämna att respondenten får lämna närsomhelst. Den tredje punkten är konfidentialitetskravet som innebär att intervjun görs anonymt och att deras uppgifter förblir anonyma i studien. Till exempel skall inte läsare kunna identifiera personerna genom att läsa deras transkriberade intervju. Nyttjandekravet är den sista punkten som innebär att informationen som samlas in från respondenterna inte skall användas i andra syften än forskningssyften. Vetenskapsrådet är tydliga med att intervjuer är krävande och det lägger stort ansvar på forskaren som utför studien att följa och att gå efter de råd som Vetenskapsrådet tagit fram (Vetenskapsrådet 2019).
Vid första kontakt fick respondenterna information om att deras berättelser endast skulle användas i forskningssyfte. Det tydliggjordes i början av varje
intervju att informationen som samlades in i varje intervju var anonym. Det
tydliggjordes även vilket syfte jag hade med min studie, samt att de haderätten att avbryta intervjun när de kändeför det. Samtalen utfördes i respondenternas hem för att skapa en miljö för respondenterna där det kändes naturligt för dem att prata avslappnat. En bra intervjumiljö har enligt teorin stor påverkan på resultatet då respondenterna i en hemmamiljö känner sig tryggare.
Presentation av respondenter
kommer från städer och byar i Bosnien och Hercegovina och invandrade till Sverige på 1990-talet och har bott i Sverige sedan dess. Respondenterna är mellan 57–86 år och sju av respondenterna är Hercegovci (från Hercegovina, dvs södra delen av Bosnien-Hercegovina) och fem av respondenterna är Bosanci (från Bosna, norra delen av Bosnien-Hercegovina), vilket även ger en någorlunda jämn geografisk fördelning.
Växjö
Respondent 1 är 73 år och kommer från Hercegovina.
Respondent 2 är 72 år och kommer från Hercegovina.
Respondent 3 är 67 år och är född i Hercegovina men har levt sitt vuxna liv i
Bosna.
Respondent 4 är 67 år och kommer från Bosna.
Respondent 5 är 65 år och kommer från Bosna.
Respondent 6 är 64 år och kommer från Bosna.
Karlskrona
Respondent 7 är 86 år och kommer från Hercegovina.
Respondent 8 är 75 år och kommer från Hercegovina.
Respondent 9 är 66 år och kommer från Hercegovina.
Respondent 11 är 63 år och kommer från Hercegovina.
Respondent 12 är 57 år och kommer från Bosna.
Källkritik
Vi har en skyldighet när vi återberättar dessa sägner att använda oss av metodologiska verktyg som hjälper oss att förstå och tolka intervjusvar och texter då dessa sägner och sagor kommer inneha en huvudroll i vårt forskningsarbete. Min forskningsöversikt kan kritiseras då jag själv anser att litteraturen från balkanområdet är otillräcklig. För att få en mer rättvis helhetsbild hade jag behövt ha tillgång till tryckt litteratur som endast finns på balkanområdet. Detta var omöjligt att genomföra då tidsaspekten och pandemin satte gränser.
Urvalet i studien går även att kritisera då den åldersgrupp jag intervjuat inte är representativ för hela den bosniska diasporan. Detta hade såklart kunnat åtgärdas genom en annan urvalsmetod som kan ge studien ett större åldersspann och därigenom tillåta studien att dra mer generaliserande slutsatser istället för att enbart bidra med indikationer.
4 Teori
Linda Dégh har skrivit Legend and Belief: dialectics of a folklore genre (2001) och här finner vi en teori som fokuserar på berättarna av sägner och den roll som berättaren har för fortlevnaden av sägner. Déghs teori vill förklara vilka sociala grupper eller individer som är bärande av sägner i samhället. Teorin menar att det finns tre komponenter som är centrala när en sägen berättas: traditionen och miljön, där traditionen är kulturella element som förs vidare från en generation till en annan, publiken som lyssnar, samt berättaren. Dégh menar att alla dessa delar är nödvändiga för att en sägen ska överleva och föras vidare. Finns det ingen tradition av att berätta berättelser kommer inte sägnerna heller att existera och föras vidare. Finns det ingen berättare finns det ingen som kan återge sägnerna, och finns det ingen publik finns det inte någon som tar del av berättelserna och för vidare sägnerna till kommande generationer. Alla dessa tre delar är viktiga för att en sägentradition ska leva vidare. Den som kan påverka en sägen mest är berättaren då det är denna person som målar upp berättelserna och färgar dessa, och därav har denna person störst inverkan på sägenutvecklingen i samhället (Dégh 2001:203– 206).
Teorin identifierar även tre typer av individer som är ansvariga för att bära sin kulturs sägner vilka fyller sin speciella funktion för att sägentraditionen ska leva vidare. Dessa individer identifieras som barn, unga vuxna och äldre vuxna. Genom att förstå detta samspel kan man förstå och förklara hur sägner påverkar samhället och den kultur där de brukas.
rädsla hos barnen. Vad som gör detta möjligt är enligt Dégh att barns fantasi är väldigt formbar och livlig i tidiga åldrar, och dessa barn kan föreställa sig och utveckla vidare sägnerna i sin fantasi. Enligt Dégh är detta ett primitivt verktyg som vuxna använder för att de själva har blivit utsatta för samma typ av sägner som barn och vill att barnen ska uppleva samma uppfostran som de själva gjorde när de gäller sägen och berättelsetradition. Detta sker oftast utan att tänka på att dessa sägner blir en form av plattform och har en påverkan på individernas framtida liv och formar deras samhälls- och världsuppfattning i den tidiga åldern (Dégh 2001:229 - 236).
Unga vuxna är den andra typen av individer som Dégh menar har en av det viktigaste rollerna i en sägentradition. Deras roll innefattar uppfostran av barnen i samhället vilket enligt stycket ovan visar på stort ansvar för samhällets framtida utformning av dess individer. Unga vuxna tenderar enligt Dégh att projicera en specifik typ av uppfostran genom sina barn, nämligen samma typ av uppfostran som de själva fått under sin barndom. De unga vuxna ser detta som något nostalgiskt och positivt när de i själva verket oftast baserar sig på det tidigare nämnda primitiva sätt att uppfostra barn med sägner som grundar sig i rädsla. Denna typ av informell inlärning är enligt Dégh ett resultat av systematisk utformning som sker i samhällen där sägentraditionen är stark, detta ger avtryck i yngre generationer som sedan kommer att upprepa detta beteendemönster med kommande generationer (Dégh 2001:248-252).
fantasier. Sägentraditionen i dessa samhällen stryper enligt Dégh den naturliga fantasin och tvingar de yngre individerna in på ett spår som leder till att de för de traditionella sägnerna vidare från en generation till en annan och därmed vitaliseras den rådande sägentraditionen och tar återigen plats i kulturen och samhället (Dégh 2001:257–262).
Dégh presenterar två viktiga moment i arbetet med sägner. Det första handlar om att forskaren bör samla in så mycket information som möjligt kring just den folksägen som studeras, folksägner kan då samlas in via exempelvis tryckta texter eller via intervjuer. När forskaren har väl samlat in all information som hen kan hitta på området så menar Dégh att vi behöver någon form av verktyg för att tolka exempelvis intervjusvaren och göra människorna som berättar dessa sägner rättvisa i vår egen forskning.
Genom att analysera och tolka folksägner kan vi som forskare få en utökad förståelse för det samhälle och den kultur där den specifika sägentraditionen används. Dégh menar att folksägner ofta används som ett verktyg som tillåter individerna att fly verkligheten, genom att exempelvis förklara saker man inte förstår sig på med irrationella förklaringar för att skapa en form av trygghet i samhället där det uppstår oförklarliga händelser. Sägner blir enligt Dégh ett viktigt verktyg för människor att hantera oförklarliga fenomen och de känslor som kommer med dessa händelser. Genom denna vardagsflykt kan människor fortsätta sin vardag utan att leva i en ovisshet eller kognitiv dissonans då sägnerna agerar som ett verktyg för att nå kognitiv konsonans (Dégh 2001:437-442).
problematisera olika komponenter inom traditionen. Genom att göra detta ämnar studien få fram en klarare bild av den bosniska sägentraditionen.
5 Historisk bakgrund
En historisk överblick över våra respondenters tidigare liv samt händelser som bidragit till att de idag tillhör en bosnisk diaspora i Sverige ger en tydlig helhetsbild över respondenternas och i sin tur sägnernas väg från Bosnien och Hercegovina till Sverige.
Under 1940 och 1950-talet levde bosniakerna i Bosnien och Hercegovina
under en kommunistregim som användesig av repressiva metoder. Trots detta
lyckades bosniakerna överleva, både kulturellt och bokstavligt. Vid mitten av 1950-talet uppstod det en möjlighet att kalla sig för Jugoslav istället för de tidigare alternativen serb eller kroat, vilket bosniakerna endast gjorde för att överleva. Bosniakerna välkomnade detta och anammade en jugoslavisk identitet. Bosniakernas mål var främst att överleva och att bevara sin historia som etniskt grupp. Genom att anamma en jugoslavisk identitet sekulariserades även en stor del av bosniakerna, vilka började engagera sig i kommunistpartiet och därigenom arbetade för ett erkännande av alla tre etniciteter i Bosnien och Hercegovina (Resic 2006:254-256).
istället kom sägnerna in och tog religionens plats. Sägentraditionen blev en del av den jugoslaviska andan, och sägnerna fick en tillhörighet när de blev jugoslaviska sägner. Under tiden innan Jugoslaviens fall tog folk verkligen till sig sägnerna och gjorde dem till en del av det vardagliga livet, vilket man exempelvis ser i de många låtar som skrevs under denna tid vars teman hade inslag av exempelvis vile (Marjanic 1998:45-49).
År 1991 var Bosnien och Hercegovina en nation där ingen nationalitet var majoritet. Nationalismen hade börjat florera på Balkan och många nationaliteter vände sig mot varandra, vilket ledde till att Bosnien och Hercegovina hamnade i en obekväm situation mitt i Balkans centrum. Kriget i Bosnien och Hercegovina började i april 1992 och slutade i oktober 1995. Detta krig tvingade en stor del av bosniakerna att emigrera till andra länder för att överleva (Rogel 2004:27-33). Kriget i Jugoslavien ledde till att stora flyktingströmmar sökte sig till Sverige och andra länder för skydd. I Sverige beviljades ungefär 50 000 bosniska flyktingar permanent asyl och kom sedan att bli en del av det svenska samhället. Flyktingarna insåg att det skulle vara svårt att återgå till deras tidigare liv och från 1992 och framåt bosätter sig en stor skara bosnier runt om i hela Sverige. Dessa flyktingar blir integrerade i det svenska samhället snabbt och många blir sysselsatta snabbt. Förutom arbetskraften tog bosnierna även med sig sin kultur och sina traditioner, och i dessa traditioner finner vi bland annat sägentraditionen (Byström & Frohnert 2017:65–69).
till nya miljöer. Individer formas in i det samhälle de lever i så pass mycket att de förtränger en del av det tidigare livet. Då individer exempelvis är engagerade i föreningar, fackförbund och sitt arbete finns det ingen tid för nostalgiska reflektioner. Dessa känslor till det tidigare livet är oftast romantiserade och oreflekterade kring de negativa aspekterna i individernas tidigare livssituation, vilket bör reflekteras över när individerna återberättar
sina berättelser (Johanisson 2001:134–140). Yugonostalgia är vanligt
förekommande bland diaspora från forna Jugoslavien. Yugonostalgia är det kollektiva minnet och nostalgin över hur livet var utformat under tiden individerna bodde i Jugoslavien. Det jugoslaviska samhället bidrog till att skapa en identitet som gick över religiösa och etniska gränser. Den kollektiva nostalgin återfinns i vardagliga saker såsom politik, geografisk miljö och arbete, och binder därför samman en stor skala individer i diasporan till centrala nostalgiska punkter i deras tidigare liv (Boskovic 2013:56–61).
Den historiska bakgrunden är som tidigare nämnt en vital del i pusslet för att se och förstå varför saker ser ut som de gör och varför våra respondenter agerar på ett visst sätt. Vidare ger det läsaren en förförståelse kring folkgruppen som i kombination med det empiriska materialet tillåter läsaren att reflektera och förstå studien på ett djupare plan.
6 Empirisk huvuddel
• Sägen- och sagotraditionen bland bosnisk diaspora i Sverige
• Sägen- och sagotraditionens bruk och fortlevnad
Berättelserna som presenteras skildrar respondenternas upplevelser och minnen av bosniska folksägner och folksagor. Med hjälp av respondenternas svar framgår det tydligt att folksägner har spelat en viktig roll under tiden som respondenterna levde i Bosnien och Hercegovina. För vissa respondenter har dessa berättelser fortfarande en inverkan på deras liv här i Sverige. I vissa fall har berättelserna förändrats, men de finns fortfarande närvarande som en del av respondenternas vardag. Med hjälp av respondenternas svar ämnar studien återge sägentraditionen bland bosnisk diaspora och vilka roller dessa sägner har spelat och spelar i respondenternas liv idag. Med hjälp av hermeneutik kommer jag även försöka förstå och tolka bakomliggande strukturer i respondenternas berättelser för att kunna analysera materialet och för att få en djupare förståelse kring respondenternas tidigare och nutida erfarenheter av sägner och sagor. I följande kapitel presenteras samtliga respondenters svar. Jag har medvetet valt att inkludera alla respondenternas svar i det första temat för att skapa en rättvis bild av sägentraditioner bland bosnisk diaspora i Sverige. I det andra temat har jag valt att presentera utvalda svar för att förhindra upprepningar då flera respondenter uppgav liknande svar. Respondenternas svar kommer därefter att tolkas under varje avsnitt. Om en tolkning görs av enskilda eller flera respondenters svar så understryks vilka inom parentes: Exempelvis (1, 2 och 5).
Sägentraditionen bland bosnisk diaspora i Sverige
kategorier. Kategoriseringen görs efter sägnernas och sagornas struktur där jag funnit en skillnad i bruk och jargong bland de bosniska folksägnerna och folksagorna. Efter varje tema som redovisas används hermeneutiken för att förtydliga och tolka intervjusvaren som kommer vara grunden för analysen i studien. Kategoriseringen är som följande:
• Sägner och erotik
• Sägner och trauman
• Sagor och rädsla
6.1.1 Sägner och erotik
I detta avsnitt ämnar jag att presentera respondenternas sägner där jag finner en erotisk ton i berättelsernas struktur för att få en tydligare överblick kring den bosniska sägentraditionen och en förståelse för varför dessa toner fanns där.
Respondent 1
R1: Lyssna, när vi var små pojkar fanns det inte så mycket att göra vi hjälpte till hemma med jobbade och sen efter det kunde vi göra precis vad vi ville. Vi var ett gäng killar som brukade samlas hos en granne på kvällarna och lyssna på gamla krigshistorier och annat som fick en att skratta. Jag kommer ihåg att han nämnde vile några gånger för att vi ville höra dessa berättelser det var spännande. Han berättade om att vile var vackra kvinnor med stora bröst som oftast badade nakna vid små bäckar, och det fick igång min fantasi som ung pojke.
JAG: Men det jag har läst är att vile kunde vara farliga, tänkte du inte på det?
JAG: Så du försökte medvetet se vile?
R1: Ja…. Det var inte lätt som ung pojke då, alla tjejerna var blyga och många var religiösa i byn så det var inte omöjligt att första gången du fick se en tjej naken var när du gifte dig (skrattar). Det var därför många gifte sig i tidig ålder tror jag också. Idag har det förändrats ni har tidningar, mobilen och stränderna fulla med tjejer som går runt i bikinis, ni behöver inte fantisera om vile som vi gjorde.
Respondent 4
R4: Jag hörde sägnen om vile som liten flicka. Vile var fina kvinnor med långt hår och distinkta kurvor och deras domän var naturen. Vi fick veta att vile kunde vara farliga, att dom kunde ta våra bröder eller andra manliga släktingar och förföra dom så dom blev galna.
JAG: Men varför var flickor rädda för vile om dem bara var ute efter män? R4: Flickor var rädda eftersom vile kunde förstöra deras skönhet, de kunde förhäxa flickor så man blev missbildad, ful och fick otur när man växte upp. Det var det vi var rädda för... Att bli så fula att vi inte kunde hitta män som ville gifta sig med oss.
Respondent 5
R5: Den sägnen jag kommer ihåg mest från barndomen är vile och jag ska berätta varför till dig. Vile var vackra fina kvinnor som män och pojkar fantiserade om så pass mycket att vi än idag använder uttrycket; Vacker som en vila, när vi vill beskriva en flickas skönhet. Vile står för ett ideal som alla flickor strävade efter skulle jag säga… Vem vill inte vara otroligt vacker?
Respondent 11
R11: Våra sägner är så olika och alla hade sin plats i livet, några var exempelvis till för att skrämma små barn till att lyssna andra var verkliga.
JAG: Vad menar du med verkliga?
R11: Verkliga precis som björnar är, du ser inte björnar ofta men du vet att det finns där ute någonstans. Vile är det som jag kan garantera finns, precis som djur vet jag att vile har haft kontakt med människor. Det var en man i vår by som bodde själv och vi brukade reta honom för han hade lätt till ilska och hade någon utvecklingsstörning som gjorde att han gick konstigt, så många tyckte om att retas med honom. Han höll sig för sig själv i sitt lilla hus men många pratade om att han hade en relation med en vila för han hade nog sagt det till någon i förtroende men den personen hade skvallrat vidare. Han brukade gå upp till skogen och vara borta under en längre tid och komma tillbaka utan någon ved eller svamp, vilket var konstigt för vad annars skulle han göra i skogen så länge.
JAG: Så det ni visste var att han var i skogen länge och att någon hade sagt att han hade en relation med vile, fanns det några fler bevis på hans relation?
R11: Det var det jag tänkte komma till. Jag var inte helt säker på att han hade en relation med vile han kunde hittat på för han var lite konstig. Men precis innan kriget så hade min kusin erbjudit honom att gifta sig med en äldre släkting till oss vars man hade gått bort, min kusin kände att han behövde en kvinnlig hand i sitt hem och hon behövde en man efter att bott ensam ett tag. Men han vägrade faktiskt och blev lika ilsken som vanligt. Han hävdade att han redan hade en relation men med vet sa han aldrig, det var då jag faktiskt började tro på att han hade en relation med en vila.
Hermeneutisk tolkning av sägner och erotik
Jag vill börja detta avsnitt med att definiera ordet erotik. Erotik involverar sexuella begär och sexuell njutning (Oxford University Press 2021), och det går tydligt att urskilja en erotisk underton i sägnerna som nämns ovan. Utifrån Respondent 1, 4, 5 och 11 får vi en förståelse för att flera av vile-sägnerna från Bosnien och Hercegovina har erotiska inslag som inte är specifikt bundna till ett kön. Ovan kan vi se hur en av respondenterna pratar om vile som dåtidens pornografi, där respondenten nämner att vile varit bland de första sexuella fantasierna. Att denna erotiska ton uppstår i
uppenbarar sig sägnen på olika sätt för de olika könen. När det gäller pojkarna har den en starkare erotisk ton där berättelser om vackra kvinnor som badar nakna i floderna får pojkarnas fantasi att blomstra. Vilesägnen för flickorna fyller en annan funktion, där vi ser att vile presenterar ett
skönhetsideal och att vile blir till en del av det vardagliga språket. Flickorna vill bli lika vackra som vile och för att uppnå detta ideal nämner en av
respondenterna hur flickor brukade tvätta sina ansikten i vatten där man sa att vile hade synts till. Flickor åt även mjöl från specifika mjölkvarnar som skulle göra flickorna vackrare. Zipes nämner i den tidigare forskningen att vi genom att förstå en sägenstruktur kan få fram information om samhället där sägnen används (Zipes 2006:224-227). I respondenternas svar kan vi fram att erotik var någonting man höll för sig själv. Det som ger en tydlig bild av detta är respondent 1 som nämner att hen tror att anledningen till att
människor ingick i äktenskap så tidigt berodde på att folk helt enkelt var kåta och ville få utlopp för sin erotiska sida. Det säger oss att samhället hade någon form av äktenskapligt krav för att ungdomar skulle ingå i samlag med varandra.
Förutom denna erotiska ton upplevs vile av majoriteten av respondenterna som ett verkligt väsen. Det är en sägen som respondenterna anser är kopplad till deras naturliga geografi och deras gemensamma arv. Vile verkar ha varit en viktig del av respondenternas liv då alla hade hört eller varit med om möten med vile i olika former. På så sätt var vile-sägnen en del av
respondenternas tidigare liv, specifikt i respondenternas svar hur de skildrar sina unga år, då de gick igenom puberteten.
6.1.2 Sägner och trauman
överblick kring den bosniska sägentraditionen och en förståelse för sägnernas struktur och därigenom en djupare förståelse för respondenterna.
Respondent 3
R3: Drekavac hörde man ofta när något dåligt skulle hända, eller när någon plågades tror jag. Jag hörde nämligen drekavac skriket när soldater sköt min hund i vår trädgård under kriget, ett plågande skrik som inte lämnade på flera dagar.
JAG: Var det bara du som hörde det skrikande ljudet?
R3: “Jag har inte tänkt på det alls, men jag tror jag höll det för mig själv. När de precis sköt hunden så lät det som ett litet tinnitus ljud det kom och gick. Sen efter några dagar hördes det lika högt som en kanariefågel det pep högre. men några dagar senare kom det som ett konstant skrik, det var några dagar innan vi skulle fly och det kändes som att gå i en dimma av ljudet överallt, värst var det innan jag skulle sova.”
JAG: När försvann det skrikande ljudet då?
R3: Hmm… jag tror det försvann eller rättare sagt ersattes av allt gråt på bussen vi tog när vi skulle lämna Bosnien. Sen dess har jag aldrig hört något liknande igen.
Respondent 7
JAG: Vad hände sen?
R7: Vi förlorade så mycket pengar då, jägarna hjälpte oss lite med pengar men det var inte i närheten för att köpa en ny häst. Pappa var stressad och hade ont i huvudet och det var allmänt spänt hemma efter händelsen, det var vårt levebröd, mamma jobbade inte och jag och mina syskon gick i skolan. Pappa fick till slut via en kusin jobb på ett pappersbruk där han jobbade tills kriget började.
JAG: Nämndes drekavac något mer?
R7: Hela tiden! Pappa berättade för oss ofta om den gången han träffade drekavac han upprepade samma sak hela tiden att om han hade gått och hämtat hjälp tidigare eller inte sprungit hem så hade hästen fortfarande levt, det hemsökte honom hela livet sen. Han menar att det var ett tecken på att något dåligt skulle hända det hade han hört från folksägner som berättats i byn.
Respondent 8
R8: “Alla kan inte höra en drekavac, dom som kan är utvalda. Jag har hört att man kunde höra drekavac när det händer något dåligt. Folk hörde drekavac under första och andra världskriget exempelvis. Jag är en utvald, jag fick tyvärr höra skriket av en drekavac i samband med kriget. Det var så att min man och son hade blivit tillfångatagna av militärer och jag satt hemma i ovisshet med min dotter och hörde skriket konstant, det var som att det var högtalare i mina skor varje steg jag tog hörde jag det plågande skriket den veckan. Det slutade först när dem blev frisläppta och kom hem. I efterhand fick jag höra att det varit i ett fångläger där det blivit misshandlade och slagna av militären, det var därför jag hörde drekavac.”
Hermeneutisk tolkning av sägner och trauman
Efter att ha intervjuat respondenterna blev det tydligt att sägnen
manifesterade sig i respondenternas olycka eller som jag har valt att benämna det; trauman. Exempelvis hörde en av respondenterna drekavac när hennes man och son blev tillfångatagna under kriget, och under hela tiden sonen och mannen var i fångenskap hörde kvinnan detta ljud. Ett annat exempel är en annan respondent som berättar om hur hen blir varnad för att någonting hemskt kommer att hända och i stunden efter berättar respondenten att en häst som var väldigt viktig för familjens inkomster hade gått bort. En tredje respondent pratar om att drekavac gjorde ett konstant ljud från att kriget började, och slutade först när respondenten bytte miljö och åkte från Bosnien till Sverige. I studiens begreppsdefinitioner så lyfter jag fram Tangherlinis definition av begreppet sägen som passar utmärkt att lyfta även här. Tangherlini nämner att vissa sägner är geografiskt bundna (Tangherlini 1990:385) och vi får följa respondent 3 som nämner att ljudet av drekavac försvinner när hen lämnar Bosnien. Detta skulle kunna tolkas som att
drekavac är ett geografiskt bundet väsen som enligt folktron tillhör Bosniens landskap, då alla respondenterna är eniga om att de inte hört några drekavci i Sverige.
6.1.3 Sagor och rädsla
I detta avsnitt ämnar jag presentera respondenternas folksagor där jag finner en tydlig koppling mellan sagorna och rädsla.
Respondent 2
R2: Det finns en tydlig skillnad mellan sägner om exempelvis vile och azdaja. Vile är något som folk tror på och respekterar. Berättelser som den om azdaja används för att få barn att inte bada i floden utan sina föräldrars tillåtelse.
R2: Azdaja är en drake tror jag, eller ett annat ord för krokodil… Jag fick höra att det var en krokodil som sprutade eld. Azdaja är inget jag tror på men jag förstår varför mina föräldrar försökte skrämma mig med denna berättelse, det var farligt att bada i floden om man var en okunnig simmare, speciellt ett barn.
Respondent 6
R6: Vi fick höra många olika berättelser vissa var ju sanna andra var bara trams. Det som skrämde mig mest var berättelsen om zigenare. När jag blev arg på mina föräldrar eller syskon så hade jag en vana att gå ut ur huset och låtsas gå ner för gatan mot centrum. Mamma brukade då skrika från fönstret att om jag inte kom tillbaka genast så skulle zigenare ta mig och föra bort mig. Zigenare var något man var rädd för då vi hade bara hört berättelser som folk berättade och det var inte roliga berättelser, alltid något negativt associerat med zigenare, man blev lite rädd.
Respondent 9
R9: Den vanligaste berättelsen man berättar för barn är baba roga, alla har hört den någon gång under sin uppväxt. Jag fick höra om baba roga flera gånger, en gång kommer jag ihåg att jag inte kunde sova och gick ut till vardagsrummet där mamma och pappa var sent på kvällen med gäster. Mamma sa åt mig att gå och lägga sig igen men jag sa att jag inte kunde somna för jag hörde deras röster för högt. Då sa den manliga gästen till mig att om du inte lägger dig nu så är jag säker på att baba roga kommer att ta dig, alla vuxna skrattade lite hånande.
JAG: Vad tänkte du då?
R9: Jag tänkte inte så mycket, jag blev rädd och arg sen gick jag till mitt rum och försökte sova. Men nu hörde jag både deras röster och tänkte på baba roga, det var inte lätt att somna den natten kan jag säga dig.
Respondent 10
R10: Det finns två typer av berättelser, de vi berättar till våra barn eller småkusiner för att skrämma dem, sen har vi exempelvis vile som vi också berättar fast med en annan ton.
JAG: Hur menar du att ni berättar med en annan ton?
eftersom jag hade använt den för mycket i deras uppväxt. Men berättelser om vile berättar man inte på ett tramsigt sätt innan någon ska lägga sig utan man diskuterar det med grannar och familj och folk tar upp egna erfarenheter det blir en annan typ av samtal.
Respondent 12
R12: Den berättelsen som jag tror jag populärast är baba roga. Det är en enkel berättelse som inte har någon handling utan bara en karaktär i form av en gammal tant som äter olydiga barn. Vad som är olydigt beteende är upp till oss vuxna att bestämma (skrattar). Det jag försöker säga är att den används i väldigt många situationer, när ett barn gråter så kan man hota det med att om barnet inte slutar så kommer baba roga att äta upp henne. Baba roga berättelsen är ett verktyg för vuxna för att hålla sina barn i styr och berättelsen har oftast samma syfte, att skrämma barnen.
Hermeneutisk tolkning av sagor och rädsla
enligt respondenterna att de hjälper föräldrarna att ha översikt över barnen, vilket kunde vara behjälpligt om föräldrarna arbetade ute eller liknande.
Alla respondenterna är eniga och tydliga med att man inte ska förväxla sagor av denna typ med sägner om exempelvis vile eller drekavac, då dessa sägner av respondenterna anses vara verkliga. Utifrån respondenternas svar går det att nysta ut att skrämselsagorna går över från att vara verkliga till overkliga i takt med att åldern ökar. Sägnerna om vile och drekavac snarare ökar i trovärdighet med åldern med en start vid puberteten. Jag tolkar detta som att sagor om rädsla ersätts med sägner som har att göra med erotik och trauman i takt med att individen växer upp. Dégh lyfter att detta inte är något ovanligt mönster då hon menar att människor har tre olika stadier då sägner har stor relevans: som barn, unga vuxna och vuxna. Detta stämmer överens med vad respondenterna berättar. När de är barn omges de av det en viss typ av sagor, i detta fall sagor kopplade till rädsla. När de övergår från barn till unga vuxna ersätts de tidigare sagorna med sägner om vile som innehar ett erotiskt
element. När det övergår från unga vuxna till vuxna följer det erotiska elementet med men sägenförrådet utökas och drekavac-sägnen som är kopplad till trauman blir en del av vissa individers liv (Dégh 2001:248ff).
Sägen- och sagotraditionens bruk och fortlevnad
genom att kategorisera svaren i olika teman. Teman är som följer:
• Sägnernas och sagornas betydelse för respondenterna
• Sägnernas och sagornas bruk och fortlevnad bland respondenterna
6.2.1 Sägnernas och sagornas betydelse för respondenterna
I detta avsnitt ämnar jag presentera svar från respondenterna som går att knyta till den andra frågeställningen. Jag har valt att presentera delar av respondenternas svar för att försöka belysa sägnernas betydelse för respondenterna. Hermeneutik kommer att användas som ett tolkningsverktyg i slutet av detta stycke för att sammanfatta respondenternas svar.
Respondent 1
R1: Sägner är en del av vår tradition, det är viktigt att behålla den traditionen för det är en del av den bosniska identiteten. Visst är det så att sägner skiljer sig åt, exempelvis berättar jag fortfarande om zigenare för mina barnbarn för att skrämma dom när dom är och hälsar på hos mig.
JAG: Är det några fler sägner du berättar för dem?
R1: Om jag ska vara ärlig så träffar jag dom inte lika ofta som jag hade önskat, jag hade en mycket bättre relation med min farmor och farfar men det är upp till föräldrarna. Samtidigt förstår jag dom barnen har så mycket aktiviteter nuförtiden, det finns inte tid för sägner.
Respondent 4
R4: Sägnerna är och kommer alltid förbli en symbol för enighet, det var från en tid då vi var enade som människor, till skillnad från idag. Idag har vi andra typer av problem som inte är anpassade till våra sägner, de tillhör ett enklare liv.
JAG: Vad tror du har ersatt sägnerna idag?
sägner, dom anser att vissa av sägnerna är syndiga, vilket är trams för dom växte säkert upp med samma sägner själva.
Respondent 10
R10: Sägnerna har hade betydelse när vi bodde i Bosnien, men inte Sverige bryr sig ingen om sägner, jag har nästan glömt bort dem själv. Det största problemet är att familjen är så upptagen nu för tiden, jag får sällan träffa dom och när jag gör det vill jag inte prata om vile, det finns vettigare saker att prata om.
JAG: Varför tror du att sägnerna inte har någon betydelse i Sverige? R10: Det finns många anledningar, exempelvis så finns inte lika många berg och floder här som i Bosnien.
JAG: Så du menar miljön i Sverige är inte anpassad för bosniska sägner? R10: Jo för vissa sägner hade det kanske funkat, jag vet faktiskt inte. Jag tror det är något som var stort förr något som vi alla trodde på, men efter vi flyttat till Sverige så tycker vissa det är pinsamt att prata om våra traditionella sägner som drekavac, de skojar bort det och säger att man är dum i huvudet. Det är synd för sägnerna är en del av att vara bosnier, man ska inte skämmas för sin kultur.
Respondent 12
R12: Det är självklart att våra sägner är viktiga. Min pappa, mamma och alla andra jag växte upp med berättade dessa sägner och levde i en tid när detta var verklighet. Jag berättar dessa sägner för att dem är nostalgiska det får mig att tänka tillbaka på vårt fina liv i Bosnien. Allt var bra, alla var glada. Sägnerna är inte bara en del av oss utan av vårt tidigare liv. Hela Jugoslavien hade en liknande sägentradition. Det var nog Titos plan att ena oss som folk, det var bra tider.
JAG: Varför känner du inte likadant i Sverige?
Hermeneutisk tolkning av sägnernas och sagornas betydelse för respondenterna
Samtliga av respondenterna anser att dessa berättelser är en del av den bosniska identiteten och att det är viktigt att inte förlora den. Ett hinder för sägnerna att frodas i Sverige är enligt majoriteten av respondenterna det samhälle som de lever i idag, vilket är någonting helt annat än det liv de tidigare levt. Respondenterna lyfter fram modernitet i form av tv och mobiltelefoner, sådant som inte fanns på deras tid, vilket minskar intresset för att engagera sig i sägner. Någonting som en stor del av respondenterna är eniga om är att tiden fått en annan betydelse i Sverige än i Bosnien och Hercegovina. Det vardagliga livet var långsammare förr, och de upplever idag vardagen som stressig, då de exempelvis inte kan träffa sina barnbarn och barn så mycket som de hade velat och som de träffade sina mor- och farföräldrar när de var unga. När de väl träffar familj i Sverige nämner respondenterna används tiden till annat än att sitta och återberätta sägner. Någonting som nämndes av några av respondenterna är att religionen ökat i samhället och har tagit sägnernas plats. Detta är även ett argument som Dragic och Sunara lyfter fram i den tidigare forskningen där de menar att religiöst lärda aktivt jobbade emot sägnerna då det ansågs vara syndiga (Dragic & Sunara 2019:158–162). Utifrån respondenternas berättelser är det tydligt att sägnerna har haft en viktig betydelse, men att flera olika faktorer har bidragit till att sägentraditionen har förändrats och inte längre har samma betydelse som den hade när respondenterna levde i Bosnien och Hercegovina. I hemlandet representerade dessa berättelser en form av samhällelig och familjär enighet och var en del av det vardagliga livet.
6.2.2 Sägnernas och sagornas bruk och fortlevnad bland respondenterna
respondenternas svar för att försöka belysa sägnernas och sagornas bruk och fortlevnad bland respondenterna.
Respondent 2
R2: Jag berättar fortfarande sägnerna för mina barnbarn även om deras föräldrar vill jag bara ska låta dom sitta på mobilen och se något barnprogram. Barnen gillar det dom ställer frågor och är nyfikna på berättelserna, jag tror barnen också tröttnar på sina mobiler efter ett tag och då är sägner perfekt att berätta lite på kvällskvisten.
JAG: Så vad är det som hindrar att berättelserna går vidare i arv?
R2: Det är deras föräldrar! Min son försöker spela finare och smartare än vad han är, det är jag som har fött honom och han har fått höra samma berättelser när han var mindre och han älskade dom. Nu säger han till mig att sluta berätta trams till barnen, men innerst inne vet jag att han vet att många av sägnerna är riktiga.
Respondent 5
R5: Det händer ibland när vi träffas över högtider att någon ber mig berätta berättelser från vår by, och det är mest för att folk ska ha roligt och skratta lite. Det känns lite obekvämt ibland för jag berättar berättelserna som riktiga jag var där och upplevde detta, skratten får mig att känna mig dum ibland, hånande på något vis.
JAG: Menar du att din egen familj hånar dig för sägnerna?
R5: Nej inte riktigt så men man skäms lite ibland för vissa sägner. Exempelvis så var det normalt att berätta sägner om zigenare som snor barn om de inte var lydiga, det är inte riktigt någon berättelse jag berättar idag, jag berättade det för min son men jag tvivlar på att han gör det för sina barn för det är inte riktigt fint. Det är nog bäst att inte använda sägner som går emot samhällets värderingar skulle jag säga, så jag tror att sägnen om zigenare kommer att försvinna.
Respondent 7
populärare att använda bland unga bosnier vi hade inte så många problem i Bosnien innan det var lugnt men det är stökigare här i Sverige. Jag låste aldrig min dörr när jag bodde nere i Bosnien nu är jag rädd att vara ute efter klockan åtta och det är inte för att jag tror det finns en baba roga ute i skogen, utan för att det finns ännu värre saker där ute idag.
Respondent 8
R8: Jag tycker våra sägner är viktiga men jag berättar inte några sägner till någon för jag har ingen och berätta till, jag har inga barn eller barnbarn som bor här i närheten. Om jag hade haft familj i närheten är det möjligt att jag hade berättat sägner någon gång. Tyvärr så ses vi bara några gånger per år och då är inte sägner i fokus.
JAG: Menar du att det krävs en gemenskap för att sägnerna ska föras vidare? R8: Jag tror att det krävs ett annat typ av liv för att våra bosniska sägner ska kunna föras vidare i arv. Den svenska miljön och det stressiga tempot är inte anpassat för våra gamla berättelser. Det moderna livet har ersatt det vi en gång hade i Jugoslavien, gemenskap. Det är tydligt i Sverige men Bosnien börjar också att bli modernare.
JAG: Så du tror att bosniska sägner kommer försvinna?
R8: Vissa av dom kommer försvinna men majoriteten kommer alltid leva vidare i den miljön där dem hör hemma, i våra bosniska skogar och våra stora djupa floder. Vi som bor i Sverige har ingen nytta av dom och därför återberättas nog inga sägner.
Hermeneutisk tolkning av sägnernas bruk och fortlevnad bland respondenterna
beror på olika faktorer, exempelvis att respondenterna saknar familj att återberätta dem för i närheten eller att de tycker att det är pinsamt då de som lyssnar inte alltid tar det på allvar. Andra menar att det svenska livet inte är anpassat till sägnerna och att det krävs ett annat liv och klimat för att de ska fortsätta återberättas. Respondenterna återkommer ofta nostalgiskt till tiden då Bosnien och Hercegovina tillhörde Jugoslavien, då de hävdar att det livet var enklare och tryggare. Detta kan kopplats till den Yugonostalgia som Boskovic pratar om i den historiska bakgrunden där han menar att minnen som de om sägnerna skapar en kollektiv nostalgisk punkt som är väldigt påtaglig i respondenternas svar (Boskovic 2013:56-61). Respondenterna drömmer sig tillbaka till en miljö och tid då det upplever att livet var bättre. Flera av respondenterna upplever livet i Sverige som mer otryggt och att det saknas en form av frihet. Den största faktorn som de flesta av respondenterna tar upp är avsaknaden av miljön där vissa av sägnerna hör hemma. Sägnerna om vile och drekavac har inte upplevts av någon av respondenterna i Sverige, och majoriteten hävdar att de är geografiskt bundna till det bosniska landskapet och dess floder och berg. Samtidigt är det tydligt att en del av sagorna lyckas ta sig till Sverige, och det är sagorna som spelar på rädsla och som fortfarande än idag används av somliga av respondenterna. Detta är sagor som exempelvis baba roga som fortfarande används för att skrämma barn till lydnad.
7 Diskussion och analys
I detta avsnitt ämnar jag att presentera information som har samlats in under studiens gång för att göra ett försök att besvara studiens frågeställningar och syfte. Frågeställningarna kommer att besvaras genom en analys av de två teman som identifierades i den empiriska huvuddelen.
Diskussion och analys av sägen- och sagotraditionen bland
bosnisk diaspora
Syftet med detta avsnitt är att försöka besvara studiens första frågeställning:
• Hur ser sägen- och sagotraditionen ut bland bosnier i Sverige idag?
I begreppsdefinitionerna finner vi Djordjevics definitioner av begreppen vila, drekavac och baba roga. Djordjevic menar att dessa väsen har spelat en central roll i den serbiska sägentraditionen och utifrån våra respondenters svar kan vi tydligt se att dessa väsen även återfinns i Bosnien och
Hercegovina. Detta styrker Marjanic i den tidigare forskningen som menar att det fanns en kollektiv sägentradition i Jugoslavien som gick över religiösa och etniska gränser (Marjanic 1998:46–49). I respondenternas svar finner vi en stor mångfald av sägner som återfinns i den tidigare forskningen, och även sägner som inte förekommit i förarbetet av studien. Två sägner sticker ut, och som tidigare nämnt anser alla respondenter att man inte ska förväxla vile och drekavac med sagor som exempelvis baba roga, då sägnerna om vile och drekavac anses vara sanna.
Bosnien och Hercegovina. Sägner om vile har jag tematiserat under den erotiska kategorin då respondenternas berättelser om vile oftast börjar i puberteten och har en erotisk karaktär som inte är könsbunden. Dessa berättelser skiljer sig från respondent till respondent, men oavsett om respondenten var en man eller en kvinna har sägner om vile påverkat dem i någon fas av deras liv. Respondent 1 nämner exempelvis att vile satte igång hans sexuella fantasier då han fick höra berättelser kvinnor som hade fina kroppar och som brukade bada nakna och sjunga fint. Detta var enligt Respondent 1 dåtidens pornografi. För flickorna hade vila en annan betydelse. Denna sägen satte ett skönhetsideal i samhället där flickor strävade efter att vara lika vackra som vile som folk hade sett eller hört genom sägen. Respondent 5 nämner exempelvis att flickor fick veta att om de tvättade ansiktet i vatten där vile hade synts till skulle de bli vackrare, och om de åt av mjöl som gjort på mjölkvarnar där vile synts till skulle deras skönhet blomstra fram. Respondent 11 nämner hur hens granne haft en relation med en vila och hur det påverkade hens syn på sägnen. Ibland tvekade man på viles existens menar hen, men nu är respondenten övertygad om att vile finns precis som vilka andra djur som helst. Det råder ingen tvekan om att vile var en del av respondenternas liv och att det är en sägenfigur som har varit central i det bosniska samhället. Idag lever vile vidare i respondenternas minnen då respondenterna anser att sägnen är geografiskt bunden till det bosniska landskapet. Detta exempel kommer belysas i nästa avsnitt som behandlar respondenternas bruk av sägner.
manifesterade sig i svåra tider som under kriget eller när ett dödsfall skulle ske. Drekavac-sägnerna är inte lika utbredda som vile-sägnerna som alla respondenterna hade hört och varit med om. Drekavac-sägner har alla hört om, men alla hade inte hört ljudet från en drekavac, vilket stärker Djordjevics påstående att bara vissa människor kan höra dess skrik (Djordjevic 1958:70-74). Drekavac skrik kan också kopplas till studiens teori som menar att i vissa fall så väljer individer att förklara oförklarliga händelser med
irrationella förklaringar för att skapa trygghet för sig själv och sin närmiljö (Dégh 2001:436-438).
Jag ser ett samband mellan dessa sägner där drekavac framträder vid traumatiska tillfällen såsom i krig eller vid dödsfall. Med hjälp av Déghs teori går det att tolka respondenternas svar när det sker en kognitiv dissonans hos respondenten. När någonting rubbar deras plausibilitetsstruktur, då framträder drekavac (Dégh 2001:435ff). I exemplet när en av
respondenternas man och son förts bort hör man det skrikande ljudet av en drekavac, fram tills att personerna återvänt hem då ljudet försvinner. Där skulle jag tolka att respondenten i fråga hamnar i någon form av kognitiv konsonans när familjen blir hel igen. Det är uppenbart att precis som vile var drekavac en verklig del hos flera av respondenternas liv, och det är även tydligt att drekavac manifesterade sig vid traumatiska event, såsom vid krig eller död. Att sägner om drekavci inte är lika utspridda som sägner om vile kan bero på att folk har det olika svårt och upplever trauman på olika sätt. Därav tror jag att den begränsade spridningen av sägnerna bland
respondenterna uppkommit. Marjanic nämner i den tidigare forskningen att vi genom att belysa folksägnernas relation till människorna på
