Särskilt majoritetskrav för styrelsebeslut

En frågeställning som uppkommit hos uppsatsförfattaren är huruvida en föreskrift i ett ak- tieägaravtal om att styrelsen, som normalt fattar beslut med enkel majoritet, ska tillämpa ett särskilt krav på majoritet vid fattandet av beslut i vissa frågor. Kan en sådan föreskrift på-

88 _{Arvidsson, Aktieägaravtal, s. 285 f.} 89 _{Kansmark och Roos, Aktieägaravtal, s. 31.} 90 _{Kansmark och Roos, Aktieägaravtal, s. 31.} 91 _{Arvidsson, Aktieägaravtal, s. 286.}

verka styrelsens majoritetskrav och utgöra ett undantag till huvudregeln, även om det i bo- lagsordningen inte är stadgat något särskilt krav på majoritet?

I den omskrivna affären mellan Telia, som ägdes av svenska staten, och Telenor, som ägdes av den norska staten, blev den ovanstående frågeställningen aktuell. De två företagen skulle genom en fusion gå samman och bilda en ny gränsöverskridande telekomkoncern. De båda staterna sköt över sina aktier till ett nybildat bolag och erhöll i samband därmed aktier i det nybildade bolaget. Genom ett aktieägaravtal hade de båda staterna bland annat föreskrivit att vissa styrelsebeslut skulle fattas med särskild majoritet. Ordförandeposten i styrelsen skulle variera mellan de båda staterna och inledningsvis innehades posten av en svensk re- presentant. I samband med ett styrelsemöte beslöt dock ordföranden i styrelsen genom sin utslagsröst att förlägga en del av verksamheten till Stockholm, således i strid med det i ak- tieägaravtalet avtalade. Kravet på särskild majoritet uppfylldes inte. Ett påpekande gjordes av den norska staten i samband med fattande av beslutet, genmälet blev dock bara att orga- nen inte är bundna av ett stadgande i ett aktieägaravtal. Den norska staten hade visserligen genom sitt ägande av aktier haft möjlighet att kalla till en extra bolagsstämma och därige- nom riva upp det fattade beslutet och ge instruktioner för vilket beslut som skulle fattas istället. Den svenska staten hade då kunnat rösta emot ett sådant beslut på grund av ett större innehav än den norska staten och frågan om ett eventuellt avtalsbrott mot aktieägar- avtalet hade då uppkommit. Den norska staten kallade emellertid inte till någon extra bo- lagsstämma utan parterna kom överens om att avsluta den planerade fusionen.92

Problematiken är dock av intresse för denna uppsats huruvida det, som den norska staten ansåg, skulle vara möjligt att likställa ett aktieägaravtal med en bolagsordningsbestämmelse. Huvudregeln har det ovan redogjorts för och enligt denna torde aktieägaravtalets innehåll ses obligationsrättsligt och att det därför inte kan anses binda parterna även aktiebolags- rättsligt. I fallet mellan Telia och Telenor var det endast två aktieägare och dessa hade, för att underlätta och tydliggöra beslutsfattandet, upprättat ett aktieägaravtal sinsemellan. Borde inte ett sådant avtal därmed tillmätas betydelse?

Det finns flera orsaker som talar emot att ge ett aktieägaravtal rättsverkningar inom associ- ationsrätten, trots att det är ingånget med samtliga aktieägare som parter. Förutsebarheten för en utomstående tredje man, att ha vetskap om ett aktieägaravtal som reglerar hur styrel- sebeslut ska fattas, får anses bli lidande om det skulle tillmätas betydelse. Det får således

anses vara alltför betungande för en tredje man att behöva granska ett aktieägaravtal för att bli medveten om att det föreligger ett särskilt majoritetskrav för styrelsen, det borde räcka för denne att granska bolagsordningen.93

Giertsen menar att det finns en möjlighet för när en föreskrift i ett aktieägaravtal om ett särskilt majoritetskrav ska kunna ge aktiebolagsrättsliga verkningar för styrelsen. För att det ska vara möjligt är det viktigt att ta hänsyn till en rad olika kriterier. De kriterier som måste uppfyllas är att samtliga aktieägare måste samtycka till det särskilda majoritetskravet, att omfattningen av majoritetskravet klargörs så att det framgår i vilka fall det ska gälla, att ma- joritetskravet tidsbegränsas samt att avtalet inte ger några verkningar i förhållande till en omedveten tredje man. Han anser vidare att det i vissa fall även ska läggas vikt vid styrelse- ledamöternas vetskap om avtalet, om de varit med och utformat det etc.94 _{Uppsatsförfatta-}

ren delar åsikten om de förutsättningar som måste anses vara uppfyllda för att ett avtal ska ge verkningar för styrelsen. I affären mellan Telia och Telenor får samtliga inblandade, så- väl aktieägarna som styrelsemedlemmarna, ha känt till under vilka premisser samgåendet skulle ske och det fanns ju även nedtecknat i aktieägaravtalet. Att den svenska sidan senare inte anser sig vara bundna av avtalet framstår för mig som märkligt. Hur en eventuell dom- stol hade dömt i fallet är svårt att sia om här, men med tanke på att svensk lag skulle till- lämpats vid en eventuell tvist hade utfallet troligen blivit till fördel för den svenska sidans argument.

För att avsluta analysen av ett särskilt majoritetskrav för styrelsen och lämna affären mellan Telia och Telenor därhän, kan det enligt uppsatsförfattaren härmed först sägas att det som huvudregel inom svensk rätt gäller att ett avtal som anger ett krav på särskild majoritet för styrelsen inte är gällande. Det kan dock finnas skäl till att avvika från huvudregeln under förutsättning att vissa rekvisit är uppfyllda. I mindre privata aktiebolag torde aktieägarna och styrelseledamöterna vara samma person och att det avtalats ett högre majoritetskrav dem emellan får anses i första hand främst påverka dem själva i sitt agerande som ledamö- ter. Innebär stadgandet i avtalet att ett beslut påverkar någon utomstående, exempelvis tredje man, som är ovetande om avtalet och dess innehåll bör stadgandet i det fallet inte gälla. Innebär dock stadgandet något som inte påverkar någon utomstående finns det enligt

93 _{Giertsen, Telia-Telenor, s. 49 f.}

94 _{Giertsen, Telia-Telenor, s. 50. Giertsen utgår i artikeln från i huvudsak norsk rätt, men uppsatsförfattaren}

uppsatsförfattaren anledning att ge visst utrymme för att låta avtalet ge verkningar för sty- relsen, under förutsättning att omfattningen är klargjord och att kravet tidsbegränsat. För att undvika eventuella frågeställningar som kan uppkomma för aktieägarna och styrel- seledamöterna är det mest effektiva sättet att reglera ett krav på särskild majoritet i bolags- ordningen eftersom ett sådant är gällande fullt ut och minskar risken för tvister.