5.3 Styrelseledamot som avtalspart
5.3.6 Sammanfattning
Det får som huvudregel inom den svenska aktiebolagsrätten anses gälla att en styrelseleda- mot som är part i någon form av avtal inte är bunden av avtalet i sitt beslutsfattande som just styrelseledamot. Enligt uppsatsförfattaren finns det dock visst utrymme för att ett avtal kan binda en styrelseledamot, särskilt i fråga om majoritetskrav för beslutsfattande och för fattandet av ett visst beslut. De rekvisit som här måste vara uppfyllda är främst att avtalet omfattas av samtliga parter, såväl aktieägare som styrelseledamöter, att samtliga därigenom har kännedom om avtalet. Beslutet i avtalet måste vidare vara tidsbegränsat och omfatt- ningen av beslutet måste anges uttryckligen. Avtalets innehåll kan inte omfatta någon ut- omstående ovetandes tredje man.
98 Kansmark och Roos, Aktieägaravtal, s. 31.
Förenklat kan det således sägas att aktieägarna och tillika styrelseledamöterna rent teoretiskt enligt uppsatsförfattaren skulle kunna komma överrens om att under en begränsad tid re- glera vissa förhållanden sinsemellan med gällande verkan. I de fall avtalet påverkar någon utomstående är dock en styrelseledamot inte bunden av avtalet och den ersättningsskyldig- het som eventuellt finns stadgat i avtalet torde jämkas ned.
6 Övergripande analys
6.1
Inledning
I det här kapitlet analyserar uppsatsförfattaren mer övergripande ett aktieägaravtals aktiebo- lagsrättsliga verkningar och ge förslag på om, och när i sådant fall, aktieägaravtal ska ge mer än bara obligationsrättsliga verkningar. Analysen kommer således att ske ur ett de lege fe- renda-perspektiv.
Att aktieägaravtal har verkningar på ett obligationsrättsligt plan mellan parterna torde vara utrett och klargjort för läsaren. Det har ovan utretts att aktieägaravtal inom den svenska as- sociationsrätten endast uttryckligen kan tillmätas betydelse i de fall det finns stöd i lagen, exempelvis vid koncernförhållanden.100 Att rättsläget vad gäller verkningarna för aktieägar-
avtal på ett associationsrättsligt plan där det inte finns stöd i lag är mer osäkert. Kapitlet kommer först att fokusera på förhållandet med aktiebolagsrättsliga verkningar för aktieä- gare och senare på förhållandet när aktieägarna även innehar en styrelseledamotspost.
6.2
Verkningar för aktieägare
Regelverket som omfattar aktiebolagen i Sverige får anses vara omfattande och i vissa fall även onödigt betungande för ägare. Det är förvisso nödvändigt med utförliga och tydliga regler, men i vissa avseenden kanske det är mer lämpligt att låta aktieägarna reglera förhål- landen sinsemellan, om de anser att det gagnar dem. Att kategoriskt neka aktieägaravtal ak- tiebolagsrättslig verkan kan inte anses underlätta för ägarna, snarare tvärtom. Den skiljelinje som finns mellan den obligationsrättsliga sfären och den aktiebolagsrättsliga sfären får en- ligt uppsatsförfattaren anses vara omgärdad av starka sedvanor där det inom den svenska rätten inte tillåts någon aktiebolagsrättslig verkan för aktieägaravtal. Frågan blir således om det i Sverige kan eller bör finnas utrymme för att låta aktieägaravtal ge även aktiebolags- rättsliga verkningar i de fall de inte finns uttryckligt stöd i lag?
Doktrinen på området får anses vara relativt färgad av den genom åren härskande uppfatt- ningen att avtal inte kan ge några bolagsrättsliga verkningar. På vissa håll inom doktrinen finns det dock en uppfattning om att det faktiskt borde vara möjligt att ge avtal mer än bara obligationsrättsliga verkningar.101 Uppsatsförfattaren är av samma mening som doktrinen
100 Prop. 1995/96:10, del II, s. 177.
101 Se exempelvis Bergström och Samuelsson, Aktiebolagets grundproblem, s. 162 ff. och Kansmark och
och anser att det finns vissa skäl för att aktieägaravtal bör kunna ges aktiebolagsrättslig ver- kan. Aktieägaravtal bör dock inte generellet sett tillåtas ge aktiebolagsrättsliga verkningar, men i större utsträckning än vad som ges idag. Anledningen till uppsatsförfattarens åsikt i frågan är att det i privata aktiebolag ofta finns endast ett fåtal ägare och att de sinsemellan vill reglera förhållanden i större utsträckning än de har möjlighet och vill genom bolagsord- ningen. Uppsatsförfattarens åsikt är att om aktieägaravtal ges aktiebolagsrättslig verkan kommer det att underlätta för aktieägarna i den dagliga driften av aktiebolaget. Den svenska aktiebolagsrätten har genom regeringens arbete varit föremål för förändring under de sen- aste åren med bland annat avskaffandet av revisionsplikten och sänkningen av aktiekapi- talet. De förenklingar som företas inom svensk aktiebolagsrätt får anses vara riktade till att möjliggöra och underlätta för fler att driva aktiebolag, tillmäts aktieägaravtalet en större be- tydelse inte bara obligationsrättsligt utan även aktiebolagsrättsligt anser uppsatsförfattaren att det skulle leda till förenklingar för ägare i privata aktiebolag. Det torde vara så pass van- ligt att aktieägare upprättar ett aktieägaravtal att det blir till nackdel för aktieägarna om det inte rent rättsligt är gällande mellan dem. Det kan förvisso hävdas att aktieägaravtalet efter- levs genom de påtryckningsmetoder som parterna fört in i avtalet, en sådan är exempelvis vitesklausul. Uppsatsförfattaren anser dock att ett bättre påtryckningsmedel för ägarna är att avtalet är gällande såväl avtals- som aktiebolagsrättsligt.
Det har ovan nämnts ett fall från USA där två parter avtalade att utse den ena till ”director and officer”, ett exempel som uppsatsförfattaren anser borde få samma utgång i Sverige som det fick i USA, nämligen att domstolen tillmäter avtalet betydelse och ger det aktiebo- lagsrättslig verkan. I det här fallet är det enligt uppsatsförfattarens mening så tydligt att ak- tieägaravtalet inte inverkar på någon utomstående utan endast innefattar de två aktieägarna. Ska aktieägaravtal tillåtas ge verkningar inom aktiebolagsrätten anser uppsatsförfattaren att det är viktigt att avtalet inte påverkar någon utomstående, eftersom det skulle kräva en of- fentlighet som aktieägaravtalet inte har.
Det kan självfallet argumenteras att det blir svårt och onödigt komplext att veta var skilje- linjen mellan vad som är gällande och vad som inte är gällande mellan parterna går. Arvids- son beskriver problematiken kring att ge avtal aktiebolagsrättslig verkan som avtalsgenom-
brott. Han menar dock att det svenska aktiebolaget och dess regler inte är utformade för nå-
got sådant och att det i sådant fall bör till en ny bolagsform.102 Åsikten delas dock inte av
uppsatsförfattaren. Enligt min uppfattning ger SAS-principen redan aktieägarna stora möj- ligheter att frångå ABL:s omfattande regler och enklare fatta beslut inom bolaget. Ges ak- tieägaravtalet verkan inom aktiebolagsrätten anser uppsatsförfattaren att detta är en utvidg- ning av SAS-principen.
Uppsatsförfattaren anser således att fördelarna av att ge aktieägaravtal verkningar inom ak- tiebolagsrätten överväger de nackdelar som uppkommer därav. I de frågor där det uppstår diskrepans mellan åsikter är det rättstillämparen som slutligen avgör huruvida något ska an- ses gällande eller inte. Att den svenska aktiebolagsrätten är starkt färgad av tradition och sedvänja ger uttryck för att rättstillämparen torde vara försiktigt i att ge aktieägaravtal aktie- bolagsrättsliga verkningar.
6.3
Verkningar för styrelseledamöter
En styrelseledamot som ingår ett avtal om utförandet av de arbetsuppgifter denne ska fö- reta i ett svenskt aktiebolag får som huvudregel inte anses binda ledamoten. En utförlig re- dogörelse och analys för detta har företagits ovan och frågeställningen blir således i det här avsnittet om huvudregeln är önskvärd inom den svenska aktiebolagsrätten. Uppsatsförfat- taren har det föregående avsnittet givit visst uttryck för att aktieägaravtal i relation till ak- tieägare bör tillerkännas viss verkan inom den svenska aktiebolagsrätten. Bör det i sådant fall även tillerkännas samma verkan i relation till styrelseledamöter?
Den främsta anledningen till varför avtal ska ges verkningar för ledamöter i styrelsen är att det i mindre privata aktiebolag ofta innehas av personer som även är aktieägare. Förhållan- det mellan aktieägarna och styrelsen är exempelvis i publika aktiebolag ofta separerat, men i mindre privata bolag är det mer en fråga om vilken av två uppdragsroller som en och samma person har. Ena stunden kan denne vara aktieägare och agera som en sådan på bo- lagsstämma och i nästa stund kan samma person fatta beslut som ledamot i styrelsen. En- ligt uppsatsförfattaren ger detta uttryck för att det finns ett visst utrymme att ge avtalet rättsverkningar även i förhållande till ledamöterna i styrelsen för att underlätta driften av aktiebolaget.
Det är viktigt att poängtera de följder som ett erkännande av avtal skulle ge för ledamöter- na i ett aktiebolags styrelse. Det har ovan framhållits att styrelsen har fler intressen att ta hänsyn till när de utför sina arbetsuppgifter, jämfört med exempelvis en aktieägare som ge- nerellt sett endast handlar för sin egen vinning. Att således styra ledamöternas arbete via ett avtal kan få till följd att rättshandlingar företas på den grund att det stadgats i avtalet och
inte eftersom rättshandlingen är den mest föredömliga för aktiebolaget. En annan aspekt som blir negativ om avtal tillerkänns rättsverkningar är att det blir svårt för någon utomstå- ende att veta om det föreligger ett särskilt majoritetskrav för styrelsen i sitt handlande. Det är uppsatsförfattarens åsikt att det får anses vara mindre angeläget att ge avtal aktiebo- lagsrättsliga verkningarna i förhållande till styrelseledamöter i ett aktiebolag. Den grund som argumentet främst stödjer sig på är de olika intressen en sådan ledamot ska beakta och att denne ska vara oberoende vid utförandet av sina arbetsuppgifter. Ska avtal ges rätts- verkningar för styrelsen är det uppsatsförfattarens mening att det endast kan ske i ett litet antal fall. De rekvisit som måste uppfyllas för att det ska bli aktuellt är att samtliga aktieä- gare och ledamöter är part i avtalet och känner till dess innehåll, att omfattningen av avtalet redogörs för tydligt, att stadgandet tidsbegränsas samt att det inte påverkar eller innefattar någon ovetande tredje man. Är samtliga av de ovanstående kriterierna uppfyllda anser upp- satsförfattaren att det kan finnas skäl för att tillåta avtalet aktiebolagsrättsliga verkningar. Förhållningssättet inom svensk aktiebolagsrätt gentemot aktieägaravtal torde generellt vara att de inte ska tillerkännas någon verkan. Det förekommer dock åsikter inom doktrin som pekar på att en annan väg vore mer önskvärd.103 Uppsatsförfattaren är av den åsikten att
rättstillämparen skulle förhålla sig relativt försiktig vid att tillerkänna ett aktieägaravtal rätts- verkningar inte bara mellan parterna utan även i förhållande till aktiebolagsrätten. Över tid anser dock uppsatsförfattaren att förhållningssättet kan komma att skifta och aktieägaravta- len kommer ges verkningar mellan både parter och bolag.
6.4
Sammanfattande analys
Den svenska aktiebolagsrätten omfattas av ett stort antal regler, anpassade för såväl mindre privata aktiebolag som större multinationella koncerner. Att samma regler tillämpas på så vitt skilda typer av bolag gör att regelverket inte alltid är önskvärt. Aktieägaravtalet används i mindre privata företag för att reglera förhållanden mellan ägarna och utgör många gånger en grund för hur aktiebolagets verksamhet ska skötas. Ett aktieägaravtal tillåts idag endast ge rättsliga verkningar mellan parterna och inte några verkningar på det aktiebolagsrättsliga planet, något som enligt uppsatsförfattaren inte alltid är önskvärt för parterna. Det finns inom den svenska aktiebolagsrätten redan vissa möjligheter för aktieägarna att avvika från reglerna i ABL, under förutsättning att de är överrens. Ett tillåtande av att ge aktieägaravta-
let aktiebolagsrättsliga verkningar anses enligt uppsatsförfattaren som ett utvigdande av en redan existerande möjlighet. I relation till styrelseledamöterna är förhållandet med avtals- bundenhet mer komplext, traditionen inom den svenska aktiebolagsrätten får anses vara än starkare här. Enligt uppsatsförfattaren finns det dock vissa situationer där det faktiskt skulle vara möjligt att styrelseledamöterna skulle bli bundna av avtal, låt vara att det i sådant fall bör ske med försiktighet.
7 Slutsats
7.1
Inledning
Kapitlet har som ändamål att besvara uppsatsen syfte utifrån det som presenterats och ana- lyserats tidigare i uppsatsen. I det förevarande kapitlet är det således uppsatsförfattarens egna slutsatser som presenteras. Kapitlet delas in i tre delar, den första med avseende på rättsverkningarna mot aktieägare, den andra på rättsverkningarna mot styrelseledamot och kapitlet avslutas med en sammanfattande slutsats.