Här följer resultat av pedagogernas upplevelser och erfarenheter kring vilka begrepp pedagogerna anser att barnen har svårt för, hur pedagogerna går till väga när de upptäcker barn i behov av stöd i matematik, hur de analysera, vilket stöd barnen kan få samt annat som pedagogerna vill tillägga.
6.3.1 Svåra begrepp
Pedagogerna som arbetar med barn i åldern 1-5 upplever att de inte vill ha kontroll över vad barnen kan eller ej utan att de vill skapa lust. Pedagogen utrycker att man ska vara försiktig med att hitta brister hos barn, man ska se och uppmuntra det de kan.
Man ska vara försiktig att hitta brister hos små barn utan man ska se och uppmuntra vad de kan. Se det goda hos dem. Inte se bristerna utan det positiva
.
Pedagogerna som arbetar med de äldre barnen anser bland annat att hel och halv, logiskt tänkande, positionssystemet, likhetstecknet, bråk, decimalform och läsuppgifter är det som eleverna kan ha svårt för.
Allting som är smått tycker jag att de har svårare för alltså om du pratar om längd och vikt allt det där kilo, meter, dm är stort och tydligt för dem, mg, mm, ml är smått. Sen allt som är abstrakt, som bråk, det är svårt man måste göra det så otroligt konkret med grejor.
6.3.2 Pedagogens tillvägagångssätt vid barn i behov av stöd
Pedagogerna som arbetar med barn i åldern 1-5 kopplar inte in specialpedagogen på grund av matematiken. Däremot försöker de se vad barnen är i behov av att öva på och då leker man med barnet med det som behövs övas. I F-klassen och på skolan försöker pedagogerna först själv lösa det med eleven. Försöker sitta i lugn och ro med barnet. Pedagogerna betonar att de aldrig skuldbelägger barnet utan de skapar ett positivt klimat. Barnet kan få ha olika hjälpmedel. Pedagogerna tar även hjälp av föräldrarna. Därefter diskuterar de närmsta pedagogerna med varandra. De kan då hjälpa varandra med tips eller med tid till barnet. Om inte det fungerar diskuterar de med specialpedagogen.
6.3.3 Analys
I förskolan har de precis börjat med IUP:n. Pedagogerna i skolan har sin IUP pärm där de olika målen finns som varje barn ska uppnå. Alla pedagoger försöker hela tiden att ta reda på anledningen till att ett barn behöver stöd. Var ska man sätta in stödet? De försöker även sätta in stödet tidigt eftersom pedagogerna inte vill att barnen ska få ett dåligt självförtroende.
Man har ju det i sig och är medvetna om att barnen ska få hjälp tidigt så de inte får för sig att ”de är dumma”. Att de kan förstå att de är bra fast de kanske inte kan allt, den grunden har man för dem att de ska få mycket självkänsla i det dom gör.
IUP mål diskuteras både med barnen och med föräldrar. Pedagogerna märker även när de har genomgångar, rättar böcker eller har diagnoser om barnen uppnår målen eller ej. De använder även nationella proven i åk 2 och 5. Pedagogerna betonar att man märker mest i det vardagliga arbetet med barnen vad de behöver stöd i.
Prov, diagnoser, muntligt, hur de jobbar under lektionerna, det är viktigt också för mig. Det är rätt så lätt att se också och man märker om det är något de behöver träna extra på. Så grundtanken är ju att då ska de få hjälp och stöd med det ett tag och så kan de komma tillbaks till gruppen sen. Men en del har ju större behov utav hjälp kanske hela vägen igenom kanske så att de inte når till uppnåendemålen heller. Men det är specialpedagogerna som avgör om de klarar sig själv ute i gruppen eller ej.
Specialpedagogen screenar alla barnen både på hösten och på våren i alla klasser. Materialet de använder är blandat material som de själv har gjort samt plockat från olika förlag. Specialpedagogen berättar att det finns en grupp som består av specialpedagoger i
rektorsområdet och ett närliggande rektorsområde som träffas och diskuterar fram hur de ska analysera barnen.
Vi har olika diagnoser som de gör på hösten och våren så kallad screening i alla årskurser. Vi kartlägger alltså alla barnen. Det är till för klassläraren så de vet hur man ska arbeta med klassen och det enskilda barnet. Materialet är blandat. Vi har gjort en del själv och plockat från olika förlag. Vi har inte köpt in ett färdigt material utan vi har plockat. I år: 2 och år: 5 har vi nationella proven. Vi, specialpedagoger, sitter i en grupp från detta rektorsområde och ett närliggande rektorsområde och tillsammans sätter ihop våra diagnoser. Vi gör samma test i dessa rektorsområden.
6.3.4 Efter analys
När pedagogerna vet vilka elever som behöver hjälp försöker de först själv hjälpa barnet därefter tar de hjälp av specialpedagogen. Specialpedagogen analyserar barnets resultat och försöker hitta vad eleven behöver hjälp med. Hjälpen kan se väldigt varierande ut. Allt ifrån ett material som är anpassat till barnet till att få enskild undervisning hos specialpedagogen.
Vi tittar på de som har låga resultat. Vad beror det på? Behöver vi göra fler tester? Därefter får vi titta på vad eleven behöver stöd med. Det kan ju se väldigt olika ut. Ibland behöver de komma till mig, ibland hjälper klassläraren till och ibland kan de klara det själv med repetitionsmaterie.
6.3.5 I behov av särskilt stöd
När en pedagog märker att ett barn är i behov av särskilt stöd försöker pedagogen först själv ge barnet stöd. Pedagogen kan även ta upp barnets stödbehov under konferenser. Då kan andra pedagoger hjälpa och stötta. På konferenserna diskuteras även vilka elever som ska få mer tid av enskild pedagog. Pedagogen tar slutligen kontakt med specialpedagogen vid behov. Specialpedagogen hjälper och stöttar. Det kan innebära enskild tid med specialpedagogen eller någon annan pedagog. Men det kan även bland annat innebära annat material eller stöd av föräldrar.
Läraren tillsammans med specialläraren bestämmer. Vi brukar spalta upp vem som behöver hjälp och sedan går man till specialläraren. Kan man inte hjälpa alla så får man plocka de som behöver mest. Sedan kan man byta ut de efterhand. Har man några som går iväg kan man fokusera mer på dem som är kvar. Vi pratar alltid med specialpedagogen först. Finns det inte plats går de som har svårare först. Nu är det ju så, så man får göra det bästa möjliga.
Behöver eleven stöd ska han/hon få det. Men det behöver ju inte alltid vara jag. Det kan ju även vara fritidspedagogen eller klassläraren. Eller om vi gör en överenskommelse med eleven. Att den ska arbeta med vissa saker, vissa material. Allt hänger inte på mig utan mycket ordnar läraren själv. Men någon pedagog uttrycker att det inte alltid går att få hjälp av specialpedagogen.
Nej, inte tillräckligt, så är det bara. Jag har en speciallärare 40 minuter i veckan, det hade behövts mer.
6.3.6 Exempel på stöd och stimulans
Några tycker att de har större säkerhet nu efter matematikprojektet när de möter barn som har svårt med matematik.
Jag känner ju att mattepärmen har gjort att jag kan mer kring små barns matematik och jag
har också fått gå på matteföreläsningar och på mattebiennalen var det fler spännande matteföreläsningar, så jag tycker jag har fått en bättre kompetens genom det här projektet och det kan jag använda när jag träffar barn. Sen känner jag att jag har större säkerhet när jag möter barn som har det svårt matematiskt och jag skulle inte vara rädd för att gå in och det har jag gjort i årskurs ett med dom barn som behöver konkret matematik. Det har gett mig gratis fortbildning och jag ser när jag är ute nu hur mycket längre fram barn kommit i sitt mattetänk än vad de gjorde innan.
Pedagogerna delar upp barnen efter deras förmåga. En stor grupp där man följer målen för årskursen. En liten grupp där man arbetar mer laborativt och kreativt med samma moment under en längre tid. En pedagog beskriver att den sätter sig bredvid barnet som behöver hjälp medan de andra barnen får komma till dem vid behov. På detta sätt får det enskilda barnet mer stöd. Pedagogerna försöker även få stöd av föräldrarna. Pedagogerna anser det är viktigt att man berömmer och delar med sig av glädjen när ett barn lyckas med en uppgift. Barnen kan även få belöningar när de har lyckats. De anser att det är viktigt att bygga upp barnets självförtroende. Specialpedagogen betonar att man förhoppningsvis stärker eleven vilket leder till att eleven får bättre självförtroende.
Det är viktigt att man berömmer. Att man berättar att nu kan du detta. Vad är det nu som gjorde att du kunde detta. Att man får belöningar. Som idag var vi på museet för att de har läst ett visst 1200 sidor. Ibland kan man bjuda på glass. Att man ger en klapp i ryggen. Berömma mycket. Hellre en klapp i ryggen än en spark i ryggen. Att man delar med sig av glädjen. Vad glad du gör mig eftersom du kan detta nu.
Pedagogerna som arbetar med barn i år 6-9 skildrar att det oftast handlar om motivationsproblem om eleven inte haft problem med matematiken innan. Arbetslaget hjälps då åt för att hjälpa eleven. De tar även hjälp av föräldrarna. Viktigast är att eleven får
inspiration och intresse igen. Pedagogerna erbjuder även läxhjälp. De elever som hade stöd av specialpedagogen innan de kom till år 6-9 får fortsatt stöd.
Vid stöd i matematik finns det ju barn som behöver stöd när de kommer upp till oss i högstadiet och de som har haft mycket stöd av en specialpedagog är det ganska naturligt att det fortsätter nästan automatiskt när de kommer hit.
6.3.7 Annat som pedagogerna vill tillägga
Pedagogerna med lång erfarenhet upplever att barnen idag har svårare med koncentrationen. Detta påverkar deras resultat i matematik. En pedagog tror att det beror på att barnens hjärnor inte klarar av att ta in all information som flödar hela tiden. Barn idag måste få ha tråkigt. Det är de vuxna som måste sätta tydliga gränser. En pedagog uttrycker att barn idag är mer splittrade eftersom de ska hinna med så mycket. Barnen har även många konflikter runt sig som tar tid att reda ut. Pedagogen påpekar även att det är en annan social struktur i idag. Som t ex barn från flera länder.
Det är viktigt att arbeta med den röda tråden men många barn är splittrade. Det går åt mycket tid till att reda ut konflikter. Barnen har så många aktiviteter. Då undrar jag vad som är vad. Vad beror resultatet på? När man har matte måste man kunna koncentrera sig.
Rektorn har funderingar kring om matematikprojektet har lett till att barnen har bättre matematikkunskaper nu efter matematikprojektet. Han beskriver att inga barn har hunnit slutat år 9 som varit med under hela projektet. Men rektorsområdet håller på att byta socialstruktur vilket leder till att det är svårt att mäta resultat.
Jag vågar inte säga att det är bättre resultat. Vi tänker oss att det här kom igång -99 och det började på 2000-talet så det är svårt att säga, vi har ingen som har gått från förskolan och upp till nian. Om något år har vi elever som har gått hela vägen från förskolan och upp till nian, då kan vi kanske göra en utvärdering? Samtidigt håller stadsdelen på att förändras och därmed också skolan. Det blir andra familjer och annan social struktur. Hur är deras barns kunskaper i matte? Kan man jämföra det med våra mått mätt? Det går inte att jämföra. Så jag är inte säker på att vi får bättre resultat i matte, det är fler som flyttar in, vi får kanske sämre resultat?
7 ANALYS AV RESULTAT
Här följer vår analys från intervjuerna kring projektets röda tråd, hur elever utvecklar matematik samt hur man arbetar med barn i behov av särskilt stöd i matematik.