De som jag intervjuade vill inte på något sätt vara bättre än någon annan och tala om för någon hur man ska göra. De flesta kunde ge små råd om vad man kan tänka på i grundskolan i arbetet med eleverna i gråzonen. En pedagog ville inte ge något råd eftersom hon ansåg att hon inte kan lära grundskollärare något som särskolepedagog, däremot som specialpedagog skulle hon kunna göra det. Hon hade själv lärt sig mycket av grundskollärare. Självklart är det individuellt med vilka svårigheter och problem eleven har och vilken grupp elever det handlar om. De råd som de kunde ge mig var att tänka mer på individualisering, struktur och flexibilitet.
31 6.4.1 Individualisering
Särskolan har utvecklat individualiseringen mer än grundskolan. Eleverna i särskolan arbetar i sin egen takt. Att de får ta den tid de behöver för att förstå något och befästa kunskapen är en förutsättning för att lyckas. En pedagog sa att man i grundskolan har svårare att se klassen som delar utan ser gärna den som en helhet som inte går att dela. Det är något som grundskolepedagoger kan lära sig mer om, att tänka mer på varje individ. Däremot är alla intervjuade pedagogerna medvetna om att det är enklare att individualisera i särskolan eftersom grupperna är mindre.
6.4.2 Struktur
Flera pedagoger sa att alla lärare och elever mår bra av mer struktur, kanske en sådan enkel sak som att skriva upp dagens schema på tavlan skulle ge mer struktur. En pedagog sa att elever i särskolan har ett stort behov av att veta vad som ska hända framöver. En elev i gråzonen behöver förberedas, så alltför spontana påhitt kanske ska tänkas över en gång till. Många lärare tycker om att prata men med elever i gråzonen är det extra viktigt att hålla tråden i det man gör och inte göra utvikningar om något annat intressant. Pedagogerna är rörande överens om att den här sortens elever lätt tappar tråden och koncentrationen när det blir för mycket prat under lång tid. Till äldre elever kan skriftliga instruktioner hjälpa eftersom det blir tydligare och att de kan återgå och se vad uppgiften var.
6.4.3 Flexibilitet
Grundskollärare kanske kan tänka på att vara mer flexibla och kunna tänka om och göra på något annat sätt. Allt som eleverna vill och ska lära sig står inte i böckerna. En särskolepedagog sa följande:
Man kan söka kunskap på så många olika sätt. Jag känner ju själv att jag blir rätt så bokbunden. Jag tror att man är ju ännu mer när man har en större klass i grundskolan, eleverna lär sig ju inte bara när eleverna bläddrar i en bok, läser i en bok eller skriver i en bok utan det är ju när man är ute och gör saker… Det kräver mer planering och det är ju jobbigare.
Varje planering måste vara noggrant genomtänkt men man får ändå inte vara för låst vid den och det är av yttersta vikt att alltid ha något annat som back-up. Som pedagog i särskolan vet
32
du än mindre hur eleverna reagerar på olika arbetsuppgifter. Det är dagsformen som avgör hur och på vilket sätt som skolarbetet kan utföras.
33
7 Analys
I mina intervjuer framgår det att det är viktigt för elevernas inlärning att pedagogen visar att man bryr sig, att man lyssnar på dem, ser och tycker om dem samt att man som pedagog är positiv. Detta har med det sociala samspelet att göra precis som Vygotsky (enligt Bunkholdt 1994) trycker på i sina teorier. Vygotsky menade också att man ska ge eleverna uppgifter som ligger en bit över deras färdigheter. En del av de pedagoger jag intervjuade gjorde så men det var inte alltid eleverna i de fallen kunde hantera det man byggde vidare på vilket hade varit en fördel för att utvecklas ytterligare.
Alla pedagogerna säger att eleverna i särskolan är i behov av att tänka på något konkret när de räknar i huvudet. Även normalbegåvade barn i de yngre åldrarna behöver det. Piagets formellt operationella stadium säger att normalbegåvade tänker abstrakt vid 9-12 års ålder men enligt Engström (1998) menar Piaget att de har förmåga att göra det tidigare än så men det är efter 9-12 års ålder handlingarna blir stabila. Enligt Bakk och Brockstedt (1991) utvecklar inte människor med utvecklingsstörning det abstrakta tänkandet, särskoleeleverna som jag träffat på i min undersökning och som var äldre än 12 år var fortfarande i behov av ett konkret arbetssätt.
Pedagogerna i särskolan använder sig i stor utsträckning av spel i matematiken och i de lägre åldrarna pratas det mycket om matematik och symbolerna är sällsynta. Däremot har jag inte stött på att eleverna själva till en början får skriva på sitt eget sätt innan de allmänt vedertagna symbolerna används, på det sätt som Kamii gjorde när hon gjorde didaktik av Piagets experiment (Engström, 1998).
34
8 Diskussion
När Malmer (2002) säger att matematiken i skolan är för abstrakt och de laborativa inslagen är för få håller jag med henne. Många lärare är för starkt bundna till läroboken. Jag tror att det beror på att en del inte har matematik i sin utbildning men ändå blir beordrade att undervisa i det. En annan anledning är tiden, den räcker inte till för att planera allt på egen hand, till en lärobok finns en lärarhandledning som ger en tips och råd till lektionerna. Vad som skulle behövas mer tror jag är ”idébytar forum”, numera finns det mycket på Internet men även för att hitta dit kan man behöva hjälp. Många moment i grundskolans matematikundervisning går enligt Malmer ut på att memorera och kopiera en metod. Mina förhoppningar var att man i särskolan skulle arbeta mer verklighetsnära och mer laborativt än vad man gör i grundskolan. Jag har under mina studiebesök och intervjuer sett att det används mycket konkret material i särskolan, det beror på att de har tillgång till mer konkret material än vad grundskolan har och även på att grupperna är mindre vilket gör det lättare att individualisera. Det var en ursäkt som nästan alla intervjupersonerna hade åt grundskolan – att de förstår att det inte är lika enkelt att individualisera med så många elever.
Elever i gråzonen finns överallt och därför måste vi anpassa undervisningen efter det. Malmers inlärningsnivåer (2002) är inte bara för dem med inlärningssvårigheter utan det är för alla elever, därför är det grundtankar som borde finnas i alla klassrum. Malmer (2002) säger att man i arbetet med elever med kognitiva svårigheter extra noga ska tänka på hur deras inlärningssituation ser ut och att man då ska ta hennes inlärningsnivåer i extra stort beaktande. Däremot sa en pedagog att man med elever i gråzonen inte kan arbeta med ett och samma begrepp tills de kan det utan man får ibland gå vidare utan att de kan det grundläggande, kanske det sen faller på plats ändå. I det här fallet motsäger pedagogen Gudrun Malmers tankar men det kan också bero på att vi vet för lite om hur barn med utvecklingsstörning lär sig matematik.