akti-viteter. Dessa svårigheter innebär att gemensamhetsskapande aktiviteter ses som tidskrävande och svåra att organisera och svåra att hitta bra notmaterial till, att pianoelever visar ointresse för gemensamhetsskapande aktiviteter samt att aktiviteterna kan leda till en brist på samman-hållning med andra elever och brist på hjälpsamhet mellan dem.
5.2.1 Tidskrävande och svåra att organisera
En av de svårigheterna som Lärare 2 nämner är att gemensamhetsskapande aktiviteter är tidskrävande. Hen menar att det finns ingen extra tid för gemensamhetsskapande aktiviteter i undervisningen och därför används elevernas lektionstid till dessa aktiviteter. Även ensembler kräver mycket tid att förbereda eftersom ”det tar alltid extratid att . . . baka ihop elever” (Lärare 2).
Lärare 2 uttrycker även att gemensamhetsskapande aktiviteter är svåra att organisera. En av orsakerna till detta är exempelvis att i kammarmusikaktiviteter finns det inte lika många instru-mentalister (flöjtelever eller cellister) tillgängliga:
Det som är svårt när man spelar med andra instrument är att det finns oftast inte så många som . . . Om man tar till exempel fiol och cello och flöjt, så har ju de sina orkestrar och sådant där, det är inte jättelätt att få loss. Det blir . . . oftast samma elever som är med i alla kammarmusikgrupper, så att det blir inte . . . Man kanske har fem olika pianister, men det är bara två olika cellister eller en flöjtist som är med på alla, så det är lite…synd då. (Lärare 2)
I citatet framkommer att läraren anser att kammarmusikaktiviteter är svåra att organisera dels för att det finns inte lika många elever som spelar andra instrument, dels eftersom det inte är lätt att hitta tider för dessa på grund av elevers övriga aktiviteter, som exempelvis orkestrar.
Lärare 2 nämner även ett annat exempel gällande samma tema. Hen berättar om en pianoelev som spelade ensemblerepertoar men där det var svårt att få till ensemble med andra instrumen-talister och då blev det tråkigt för eleven. Efter den situationen har eleven inte efterfrågat mer ensemblespel, utan tycker det är skönt att spela själv.
Lärare 2 anser att det är svårt att organisera samarbete med andra pianolärare. Detta beskriver hen på följande sätt:
Vi har gjort stora projekt, men det är jättejobbigt, för att det blir så många lärare och så många elever, många viljor och så. Så därför. . . försöker vi jobba mer, eller jag försöker och några till, försöker vi jobba mer två och två eller tre och tre och då är det lättare att få till. Ja, men det är en intern grej, det kan vara lite svårt också, men om jag samarbetar med två personer, så kan de andra känna sig utanför, i arbetslaget, så det är sådana saker också. (Lärare 2)
I citaten ovan berättar Lärare 2 att det kan vara känsligt vilka lärare man väljer att samarbeta med eller ej och att hen därför hellre samarbetar i mindre grupper. Svårigheten att samarbeta med andra lärare kan därför anses påverka skolan som institutionell praktik och därmed elevers lärande.
Lärare 3 berättar att hen inte lägger mycket tid på gemensamt spel under pianogrupplektioner.
Orsaken är ergonomisk, det vill säga, det finns inga bra pianopallar i rummet. Läraren arbetar därför inte mycket med gemensamt spel under grupplektioner eftersom hen inte vill att elever ska få ont.
5.2.2 Svårt att hitta bra notmaterial
Nästa svårighet med gemensamhetsskapande aktiviteter är att det är svårt att hitta bra not-material för dessa. Lärare 2 säger att när pianoeleven spelar med andra instrumentalelever, exempelvis i triosammanhang, är det viktigt att hitta bra material. Det finns bra notmaterial för trios, men inte mycket, påpekar läraren. Även lärare 3 signalerar att det är svårt att hitta bra notmaterial för kammarmusikspel för piano och ett annat instrument:
Det blir liksom att det är svårt att hitta ett samspelsstycke mellan två instrument som är på samma nivå för pianisten som för det andra instrumentet, det känns som att det alltid ligger flera nivåer högre för pianisten, och då blir det antingen att den får kämpa jättemycket eller att det andra instrumentalisten får det tråkigt. (Lärare 3)
I citatet påpekar lärare 3 att kammarmusikstycken är skrivna på ett sådant sätt att pianostämman alltid är svårare än det andra instrumentets stämma, vilket gör att pianisten kan anstränga sig väldigt mycket för att lära sig sin stämma eller att den andra instrumentalisten tappar intresset.
Denna svårighet kan därför leda till brister kommunikation och brister i lärandet.
Lärare 2 nämner även att i triosammanhang kan svårigheten vara att notmaterialet ges av en annan lärare, till exempel flöjtlärare eller stråklärare eftersom oftast det materialet ofta är för svårt för pianisten. Därför läraren anser att det är lättare för hen att själv välja notmaterialet för sådan sättning eftersom läraren då vet att det stycket kommer att fungera för pianoeleven.
Lärare 2 anser att det även är svårt att hitta notmaterialet för åttahändiga pianoensembler. Hen menar att svårigheten dels är att det inte finns så mycket noter för detta sammanhang, dels att materialet som finns på nätet inte är bra.
Liknande svårighet med att hitta notmaterialet uttrycker även lärare 3. Dock handlar det för hen om svårighet att hitta notmaterial för fyrhändigt pianospel eftersom hen anser att, liksom i föregående citat om kammarmusikspel, ”det är en stämma där också, [fyrhändigt pianospel]
som är svårare än den andra”. Samtidigt poängterar läraren att vid de tillfällen hen hade elever som spelade fyrhändigt klarade eleverna av det och tyckte det var en rolig utmaning.
5.2.3 Pianoelevers ointresse för gemensamhetsskapande aktivite-ter
Den tredje svårigheten som kunde urskiljas i intervjuerna är pianoelevers ointresse för gemen-samhetsskapande aktiviteter. Lärare 2 menar att detta märks mest i fyrhändigt pianospel. Hen säger att hen ”kan sätta ihop de [elever] och så spelar de ihop och då kan man spela ihop kanske under fyra veckor eller någonting, men sen brukar de vilja spela själva”. Ointresse för fyrhän-digt pianospel beror även på att elever gillar att spela i grupp och vara fler för att ”då blir det skoj”, anser läraren. Ytterligare en svårighet som väcker elevers ointresse för fyrhändigt piano-spel är att en del elever som arbetar med fyrhändigt pianopiano-spel kommer i mål med denna, medan en annan del inte gör det, berättar lärare 2.
Lärare 2 påpekar att pianoelever visar ointresse även för kammarmusikspel med andra instru-ment. Detta speglas på sådant sätt att när pianoelever har spelat en gång tillsammans med andra vill de vara för sig själva igen. Läraren förklarar möjliga orsak till detta ointresse på följande sätt:
När man börjar för tidigt att sätta ihop med andra instrument eller att det blir någon-ting, att det blir lite för svårt eller likadant när det blir för lätt, det är otroligt viktigt att det är på . . . rätt nivå. Om de tycker att det tar för långt, ja men, att det är någon-ting som inte blir helt perfekt, då xxx de drar sig lite för att spela . . . på ett tag då.
(Lärare 2)
I citatet från Lärare 2 framgår att om någonting i kammarmusiksamarbetet inte går som plane-rat, minskar pianisternas motivation för projektet. Därför kan det i ovan beskrivna situation, liksom i föregående citat, leda till brist på kommunikation och emotionell socialisering samt lärande.
5.2.4 Brist på sammanhållning med andra elever och hjälpsamhet Ännu en svårighet med gemensamhetsskapande aktiviteter som kommer fram i intervjuerna är brist på sammanhållning med andra elever. Lärare 2 säger att detta syns tydligt i kammarmu-siksammanhang och att det handlar om bristen på social sammanhållning mellan pianoelever och andra instrumentalister. Det verkar vara så att pianoelever inte alls håller kontakten med andra elever och att de inte ses lika ofta utanför undervisningssammanhang. Därför jämför lä-raren denna sammanhållning med samanhållning mellan pianoelever och menar att det är ”mer naturligt” för pianoelever att träffa varandra, eftersom de dels ses på lektioner, dels i andra sammanhang som exempelvis konserter.
Lärare 2 säger även att hen tycker att det finns brist på musikalisk sammanhållning mellan pianoelever och andra instrumentalister i kammarmusiksammanhang. Detta beskriver läraren på följande sätt:
Som jag sade så tror jag att pianisterna är lite petiga med hur de andra låter, de tycker att piano låter fint . . . Om det inte låter så fint av de andra instrumentalisterna så tycker de inte det är lika roligt. De har större tolerans mot andra pianister. Och sedan tror jag att om instrumentalisterna är väldigt bra då, så kanske man blir och känna sig dålig för det gäller att träffa rätt, att ta rätt nivå. (Lärare 3)
I ovanstående citat säger Lärare 2 att brist på musikalisk sammanhållning mellan pianoelever och andra instrumentalister kan härledas dels till pianisternas ”petighet” mot de övriga instru-mentalisterna, dels till pianisternas självkänsla.
Lärare 4 påpekar att brist på musikalisk sammanhållning även kan finnas i fyrhändigt pianospel och hen berättar om ett tvillingpar som hen undervisade i fyrhändigt piano. En av eleverna hade enligt läraren haft stora problem med rytmer, men hur hen än försökte gick det inte att rätta till detta och eleverna blev bara osams.
Sista svårigheten är brist på hjälpsamhet, menar lärarna, som visar sig i att elever är lite mer försiktiga med att stödja andra. Lärare 2 menar att detta märks hos äldre elever som spelar i pianogrupp eftersom någon elev ibland måste sitta själv och ”klura ut” det som efterfrågades.
Även lärare 3 lyfter upp liknande problematik, men för yngre elever som spelar i pianogrupp:
Det en fin linje, det där, men, det kan lätt vara att det är samma elever som vill hjälpa andra, men det kanske framstår jobbigt för den, att bli tillsagd av en annan elev. Så jag brukar försöka att vara den som hjälper till. (Lärare 3)
Lärare 3 menar att det kan finnas en nackdel med att stödja en annan elev, om eleven som får hjälp känner sig obekvämt när den får stöttning av en annan elev.
Alla de olika situationerna beskrivna av lärarna kan därför ses som sådana som påverkar det sociala kontexten av lärandet och i fall med det lärare 3 beskrev även scaffolding och den prox-imala utvecklingszonen på ett negativt sätt.