I motsats till fokus på det som är sjukt, i en förhoppning att kunna lindra och bota, utgår Antonovsky (1985) från det som är friskt, fungerande och som kan stärkas. Med salutogenes, från latinets salus som betyder hälsa, inriktar sig Antonovsky på de förutsättningar som gynnar en individs välmående och resiliens - generella motståndsresurser [GMR]. Antonovsky menar att en ökning eller förstärkning av dessa motståndsresurser förflyttar individen på skalan som definierar mer eller mindre hälsa, inte sjukt och friskt. Genom att fokusera på det som är friskt, positivt och fungerar kan välmåendet öka trots eventuella sjukdomar eller krävande omständigheter (Antonovsky, 1985). Stress i form av inre och yttre påfrestningar - stressorer - är sådant som ställer krav på individen. Antonovsky (2005, s. 58) definierar en stressor som en upplevelse karaktäriserad av “bristande entydighet, under- eller överbelastning och utan möjlighet till medbestämmande” och som kan vara mer eller mindre beständig eller akut. Vidare ser Antonovsky (1985) stress som grund för negativa hälsoeffekter. Han menar att psykosomatiska besvär inte ska ses som sjukdomar utan som symptom för individens brytpunkt, ett uttryck för att denne befinner sig på den mer ohälsosamma delen av skalan.
Ett centralt begrepp i det salutogena synsättet är KASAM, Känsla av sammanhang, som består av de tre komponenterna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet (Antonovsky, 2005).
24
Han menar att KASAM kan ses som en skyddsfaktor för hälsa, då känslan av att vara delaktig och av att ha en förståelse för sin omvärld ökar individens möjlighet att kunna hantera påfrestningar och svåra situationer. De faktorer som skapar eller stärker KASAM är alla del av eller beroende av GMR, vilka i sin tur utgörs av samverkande inre och yttre faktorer (Antonovsky, 1985).
Antonovsky (2005) definierar begriplighet som den förståelse en individ har både för sin inre värld och för världen omkring. Begriplighet utgörs av både kognitiva och sociala processer, av förutsägbarhet samt av att inre och yttre stimuli går att ordna och förklara. Hanterbarhet innefattar en subjektiv upplevelse av att ha tillräckliga resurser för att kunna möta olika situationer i livet (Antonovsky, 2005). Dessa resurser kan vara sådana som individen själv har kontroll över eller som kontrolleras av andra personer som denne kan förlita sig på. Enligt Antonovsky påverkas en individs känsla av meningsfullhet av dennes uppfattning om det egna livets känslomässiga innebörd. Vidare grundar sig meningsfullhet i delaktighet, syfte, värden och motivation. Enligt Antonovsky yttrar sig en hög grad av meningsfullhet i förmågan att möta krav som upplevs som betydelsefulla samt i att kunna hitta en mening i, och se bortom, betungande prövningar. När det gäller utvecklingen av KASAM menar Antonovsky (1985) att denna är ständigt pågående, utifrån de erfarenheter som individen tillägnar sig. Framför allt lägger han stor vikt vid erfarenheter som karaktäriseras av logik, balans mellan över- och understimulans, delaktighet samt framgångsrik stresshantering. Grundläggande KASAM stabiliseras under 20-årsåldern och beroende på vilken grad av sammanhang individen upplever påverkas också dennes förmåga att möta utmaningar i livet (Antonovsky, 2005).
4.3 Organisationsteori
Enligt Winroth (2018) utgörs en organisations kärna av verksamheten, där ramarna definieras av uppdraget och de förutsättningar som finns för att utföra detta. Denna kärna kan konkretiseras genom att svara på frågan Varför, eller för vem, finns vi? (Winroth, 2018). Utifrån svaret kan organisationen och verksamheten både kartläggas och utvecklas. I ett framgångsrikt utvecklingsarbete som syftar till att skapa en hållbar och hälsosam organisation behöver både risk- och skyddsfaktorer vägas in. Winroth (2018) förordar ett salutogent förhållningssätt där den inledande analysen kompletteras med en målsättning om önskat läge, vad som ska prioriteras och hur målet ska uppnås. Detta resonemang förs också fram av Hanson (2018) som menar att salutogent ledarskap och KASAM är framgångsrika utgångspunkter för en hållbar organisation och utvecklingsarbete.
Winroth (2018) redogör för de olika perspektiv som kan beaktas för att studera organisationen: strukturellt, politiskt, human resource [HR] och symboliskt (Figur 2).
25
Figur 2. Organisatoriska perspektiv som tillsammans utgör organisationen, fritt efter Winroth (2018).
Utifrån ett systemteoretiskt perspektiv ses organisationen som en dynamisk struktur som är i ett ständigt samspel med omgivningen (Aronsson m.fl., 2012), där yttre faktorer och hur dessa påverkar varandra och organisationen kan beaktas. Det kan handla om faktorer eller förändringar på samhällsnivå liksom individuella eller grupprelaterade omständigheter, relaterat till vad som är möjligt att påverka (Winroth, 2018). Genom att även belysa organisations-, grupp- respektive individnivå kan fler relevanta aspekter träda fram (Winroth, 2018). Alla dessa faktorer är viktiga enligt Winroth, som menar att helhetssyn på individen, gruppen och organisationen, liksom hänsyn till de påverkansfaktorer som finns i närmiljön och omvärlden, är avgörande för ett framgångsrikt utvecklingsarbete. Aronsson m.fl. (2012) lyfter fram attityders betydelse för enskilda individers beteende och för organisationen. Attityden är beroende av dels individens affekt, kognition, intention och bakgrund, dels styrningen inom organisationen, klimatet och arbetsmiljön (Aronsson m.fl., 2012). Enligt författarna har attityden stor betydelse för engagemanget, prestationen och huruvida individen väljer att vara kvar som anställd eller ägnar sig åt kontraproduktiva beteenden.
Beroende på val av perspektiv och nivåinriktning kommer olika insikter om organisationen att uppstå och även ledarskapet och styrningen kan analyseras på samma sätt (Winroth, 2018). Till exempel kan val av styrning samt balans i krav och resurser ses utifrån ett strukturellt perspektiv. Värdegrunden kan enligt Winroth ses ur både politiskt och symboliskt perspektiv, beroende på hur uttalat den förmedlas. Utifrån ett HR-perspektiv kan exempelvis rekrytering och synen på personalen klargöras. Winroth betonar vikten av ledning och tydlighet inom
26
organisationens samtliga aspekter och att detta gäller både ord och handling, inte endast i styrdokument. För ett lyckat utvecklingsarbete krävs förutom ett starkt och tydligt ledarskap också kunskap om hälsofrämjande arbete och kompetens för att omsätta kunskapen till praktik (Winroth, 2018). Vidare krävs insikter om gruppens dynamik och utvecklingsfaser, liksom den individuella förändringsprocessen (Aronsson m.fl., 2012). Enligt författarna finns alltid faser av osäkerhet, konflikter och motsättningar, vilka identifieras som försök att hantera och kontrollera situationen. Detta diskuteras även av Hanson (2018) som menar att även svåra och omfattande förändringar kan göras så länge de berörda förstår varför, hur och i vilket syfte de görs. Han betonar också att det som förordas och eftersträvas också ska genomsyra ledarskapets agerande och de förutsättningar som skapas. Hanson understryker också ledarens, den drivande partens, KASAM och vilken betydelse ett salutogent perspektiv har på både relationer och förändringar inom en organisation. Förmågan att se tillgångar och styrkor, känslan av trygghet och meningsfullhet, hög självkänsla och prestigelöshet är några av framgångsfaktorerna som betonas (Hanson, 2018). De faktorer som Winroth (2018) framhåller som betydelsefulla för utvecklingsarbetet, såsom delaktighet, engagemang och god kommunikation, karaktäriseras av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet - det vill säga grundkomponenterna i KASAM. Hög grad av KASAM ger bättre förutsättningar för god arbetsmiljö, stresstålighet och högre prestation, medan lägre KASAM ökar risk för stress, lägre prestation och ohälsa (Winroth, 2018).
Figur 3. Verksamhetsmodell, fritt efter Winroth (2018).
Winroth (2018) lyfter fram verksamhetens resultat i form av inre och yttre kvalitet som indikator för hur väl verksamheten fungerar (Figur 3). När resultatet, och kvaliteten, inte motsvarar förväntningarna finns det grund för att genomföra ett utvecklingsarbete. Detta behöver dock inledas med genomgripande kontext- och nulägesanalys där både utmaningar och styrkor vägs in (Winroth, 2018).
27
5. Metod
Studien utgår från en kvalitativ ansats för att på så vis få en tydligare uppfattning om informanternas upplevelse, tankar och åsikter (Kvale & Brinkmann, 2014). Då studiens främsta fokus är att undersöka skolutveckling relaterat till kognition genomfördes intervjuer med relevant skolpersonal. Vårdnadshavares uppfattning om verksamheten inhämtades genom enkäter, för att se om deras bild överensstämmer med den som framträder i intervjuerna. Genom att kombinera kvalitativa intervjuer med kvantitativa data ökar förståelsen för studieobjektet (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). För att ytterligare fördjupa vår förståelse har vi även tagit del av nationell statistik och skolornas egna mätningar.
5.1 Urval
För att hitta relevanta deltagare koncentrerades urvalsprocessen på skolor som utmärkt sig genom sitt utvecklingsarbete. Totalt 16 skolor valdes ut, baserat på att de lyfts fram som framgångsrika i massmedier, däribland fackskrift, och fackliga rankningar. En förfrågan om att delta i studien skickades till rektorn på respektive skola, då denne är huvudansvarig för verksamheten. Rektorn fungerade som en grindvakt genom vilken vi kunde få kontakt med övrig skolpersonal och vårdnadshavare. Enligt Bryman (2018) möjliggör grindvakten tillträde till en arena eller verksamhet vilken annars kan vara svår att studera. Grindvaktens roll kan dock påverkas av dennes inställning till studiens syfte, de effekter deltagandet kan få på verksamheten och de som verkar inom den (Bryman, 2018). Med ett målstyrt urval, grundat i ett antal förutbestämda kriterier, ökar sannolikheten för att relevant data kan samlas in (Bryman, 2018). Kriterierna i urvalsprocessen bestod bland annat i att skolan ska ha genomfört ett strategiskt och långsiktigt arbete med att förbättra kvaliteten på verksamheten, i första hand utifrån ett helhetsperspektiv och i andra hand som en riktad insats för exempelvis NPF eller högre måluppfyllelse.
Ovanstående urvalsprocess resulterade i två skolenheter som studieobjekt. Båda skolorna är F-3-skolor och tillhör, tillsammans med en mellan- och högstadieskola, ett gemensamt rektorsområde. Då avsikten var att få en så bred bild som möjligt av utvecklingsarbetet och dess effekter söktes personal och vårdnadshavare på respektive skola som deltagare. När det gäller skolpersonal var rektor, specialpedagog och/eller speciallärare samt lärare det primära deltagarurvalet, då dessa antogs ha störst kunskap om utvecklingsarbetet. Det fanns inte något på förväg fastställt antal informanter för intervjuerna. Både för litet och för stort antal kan försämra studiens kvalitet, i det att analysunderlaget blir otillräckligt för att nå en djupare förståelse (Kvale & Brinkmann, 2014). Enligt Kvale och Brinkmann (2014) avgörs antalet intervjupersoner av studiens syfte, där tillräckligt många som krävs för att få den kunskap som eftersöks är det lämpliga antalet. Vidare menar författarna att färre intervjupersoner samt grundlig förberedelse och analys kan ge ett bättre kvalitativt resultat.
Bland skolpersonalen var det totalt åtta personer som samtyckte till att delta i studien. Intervjuer genomfördes med sju personer då en deltagare avbokade på grund av sjukdom. Informanterna bestod av personal som antingen arbetade på en av de två skolorna eller på båda. Av hänsyn till
28
deltagarnas integritet ges inte någon ytterligare beskrivning av deras yrkesroll. Vidare avgränsades urvalet av vårdnadshavare till de med barn i årskurs tre, då dessa antogs ha störst erfarenhet av skolans verksamhet.
5.2 Intervjuer
Utifrån studiens syfte valdes semistrukturerade intervjuer som metod för datainsamling. Att samla in data genom intervjuer som håller en semistrukturerad form ökar möjligheten för att anpassa samtalet, ställa följdfrågor och få nya och oväntade synpunkter (Kvale & Brinkmann, 2014). En flexibel dialog mellan intervjuare och informant gör också att datainsamlingen är öppen för nya infallsvinklar (Bryman, 2018). Intervjuerna genomfördes utifrån en intervjuguide (Bilaga 2) med relevanta frågeställningar. Enligt Bryman (2018) syftar intervjuguiden till att säkerställa att de områden som behöver tas upp för att besvara studiens frågeställningar också tas upp under intervjun. Den semistrukturerade intervjuguiden gör det även möjligt att anpassa språket till informanten och utgör ett underlag för att samla in relevant bakgrundsinformation (Bryman, 2018).
Dokumentation av intervjuerna gjordes med anteckningar. Inspelning och transkribering valdes bort då detta skulle ha medfört en större arbetsbelastning än vad som ansågs rimligt inom ramen för studien. Bryman (2018) framhåller att en timmes inspelad intervju kan ta mellan fem och sex timmar att transkribera samt att själva transkriberingen kräver erfarenhet och tekniska förutsättningar. Vidare anser han att inspelning och transkribering är nödvändigt för att kunna fånga upp både vad som sägs och hur det sägs. Samtidigt kan transkriberingen av en stor mängd data försvåra en kontinuerlig analys, vilken förordas för ökad medvetenhet om de teman som framträder under intervjuerna (Bryman, 2018). Intervjuerna genomfördes under mars månad 2021, via Microsoft Teams, och vi båda deltog vid varje intervjutillfälle utom ett. Med två intervjuare fördelas arbetet med att ställa frågor, anteckna och vidareutveckla ämnen som dyker upp under intervjun (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). Vidare betonar Rennstam och Wästerfors (2015) vikten av att vara väl insatt och ha överblick över sitt material för att kunna genomföra en adekvat analys. Genom att vi har tagit del av samma information har vi dels underlättat datainsamlingen, dels skapat goda förutsättningar för en djupare förståelse av materialet.