Skolans resultat

Många av de positiva effekterna av utvecklingsarbetet har redan lyfts fram, liksom några av de kvarvarande utmaningarna. För att ytterligare konkretisera framgångarna i skolornas arbete redovisas dessa nedan.

Elevernas måluppfyllelse har höjts, liksom deras engagemang och motivation, och de belönas för sina framgångar. De har fått bättre förutsättningar för att arbeta och utvecklas utifrån sin egen förmåga, de kan lyckas oftare och inom fler områden. Eleverna visas större hänsyn till deras egenart, möts med större förståelse och visas större hänsyn. Elever som har lätt eller svårt att nå målen får stöd snabbare samt att elever som agerar ut på grund av understimulans uppmärksammas i större utsträckning. Även för personalen har utvecklingsarbetet haft en gynnsam verkan. Deras förutsättningar för att arbeta i enighet med uppdraget har ökat och tid avsätts för reflektion och utveckling. Det finns en ökad tilltro till den egna förmågan, liksom en öppenhet för andras perspektiv och stöd. Samarbetet har förbättrats och det råder en större stabilitet inom personalgruppen.

Flera av de positiva förändringarna är gemensamma för elever och personal. Genom utvecklingsarbetet har tillgången till stöd ökat, det finns en större förståelse för målen samt en ökad känsla av trygghet. Vardagen och arbetet kännetecknas av tydlighet och struktur, därtill finns en större förutsägbarhet och kontinuitet. Både elever och personal har en större gemenskap och arbetsmiljön är bättre och lugnare.

6.2 Intervjuanalys

I analysen har resultatet från intervjuerna relaterats till teman utifrån salutogent perspektiv, KASAM och de specialpedagogiska perspektiven.

39

6.2.1 Uppdrag och utveckling

Incitamentet till utvecklingsarbetet kom från en missnöjdhet som omfattar både elevernas situation och skolrelaterade faktorer. Den dominerande kulturen kännetecknades av bristande hanterbarhet inom skolan samt ett individ- och problemorienterat fokus. Kärnan i utvecklingsarbetet, liksom i den vägledande visionen, signalerar ett skifte mot ett mer salutogent och kritiskt synsätt. Det primära tillvägagångssättet i utvecklingsarbetet har bestått i att skapa begriplighet, genom tydlighet, struktur, ökad kunskap och stark kommunikation. Vidare har utvecklingen drivits genom stärkt meningsfullhet i form av definierade värden, samsyn i syfte och vision samt delaktighet.

Utvecklingsarbetet drivs primärt av lärledare och förstelärare samt elevhälsoteamet. Elevhälsoteamets drivande roll kan ses ur ett kompensatoriskt perspektiv i det att specialpedagogiska insatser generellt riktas mot kategoriserade elever och elevgrupper (se Nilholm, 2020).

6.2.2 Inre villkor och förutsättningar

De förutsättningar verksamheten har för att fullfölja uppdraget och utvecklingsarbetet har förbättrats framför allt vad gäller hanterbarhet. Skolornas resurser har stärkts med personalgruppens ökade kompetens och stabilitet. Resurserna förbättras också genom minskad arbetsbelastning i fråga om lektionsplanering, individuella anpassningar och åtgärdsprogram. Förmågan att hantera olika utmaningar och situationer har stärkts med ökad kunskap, inställningen att motgångar kan ge lärdomar och förbättringar samt genom samarbete och tillgång till stöd.

För personalen har hanterbarheten också ökat genom bättre överblick av elevernas utveckling, ökad tilltro till den egna förmågan, samt i fråga om tidsresurser, i form av avsatt mötestid. Vidare har prioriteringen av långsiktighet och kvalitetsutveckling skapat en balanserad upplevelse av kraven. Att hanterbarheten ökat märks också i att färre elever aktualiseras inom eht och att skolorna inte har några särskilda undervisningsgrupper.

Den gemensamma visionen har tydliggjort skolornas syfte och skapat en större meningsfullhet. Genom visionen har också motivationen och engagemanget stärkts hos både skolledning och personal. Ökad kunskap om elevers olikheter och de egna elevernas kunskaper har skapat en större förståelse och begriplighet hos personalen. Begripligheten förstärks dessutom av den tydlighet och struktur som finns inom organisationen. Denna tydlighet och struktur finns både i beskrivningen av uppdraget och i hur det kommuniceras.

De inre villkoren har till största delen förändrats i enighet med ett kritiskt perspektiv. Svårigheter har relaterats till omgivningen, sociokulturellt sammanhang och de strukturer som präglat verksamheten. Skolorna har anpassat den ordinarie verksamheten och det finns en strävan efter acceptans och flexibilitet utifrån elevers olikheter. Det kompensatoriska perspektivets tradition syns i uppdelningen av elever som ”röd, grön, blå” samt ”starka” och

40

”svaga”, även om kategoriseringen syftar till att identifiera behov på individ-, grupp- och organisationsnivå.

Skolornas salutogena riktning framträder i prioriteringen av främjande och förebyggande arbete. Detta försvåras dock av en upplevd tidsbrist hos personal samt av krav på att hantera dagliga uppgifter och uppkomna situationer. Problemet kan ses ur ett dilemmaperspektiv där kortsiktiga och långsiktiga uppgifter ställs mot varandra. Dessa motsättningar framträder också mellan lärares behov och autonomi kontra skolans förutsättningar och behov. Det gemensamma i skolornas dilemman vad gäller de inre villkoren är att de kännetecknas av en låg grad av KASAM. Oavsett om problemet handlar om enskild personal, grupper eller hela organisationen så syns en avsaknad i meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet.

6.2.3 Yttre villkor och krav

En del av de yttre villkoren, kraven som riktas mot skolorna, kan identifieras i en motsättning mellan uppdrag och kostnad. Skolledningen ställs inför dilemman gällande kvalitet och fortsatt utveckling kontra budgetbalans. Vidare krävs anpassning för en motsättning som lösts tidigare, i och med att skolorna nu måste vara med vid centrala konferenser.

Pandemin medförde också en obalans mellan krav och resurser, en minskad hanterbarhet, på grund av skolornas utmaningar med att upprätthålla en fungerande verksamhet under ansträngda förhållanden. Till följd av pandemin uppstod också en motsättning mellan fortsatt utvecklingsarbete och risk för ineffektiv tidsanvändning. Detta synliggör ett dilemma mellan personalens handlingsutrymme och ledarskapets tillit.

En liknande motsättning kan ses i förhållandet mellan den yttre styrningen, från både central och nationell nivå, och de enskilda skolorna. Från skolledningens perspektiv upplevs kraven och regleringen som hindrande för utbildningsutvecklingen.

6.2.4 Utbildningen och eleverna

Skolornas ändrade perspektiv och arbetssätt har medfört att elevernas egenart visas större hänsyn. De särskiljs inte från sina klasskamrater beroende på sitt sätt att lära eller vara. Eleverna ses som egna individer i större utsträckning och möts också oftare av förståelse och acceptans, av både personal och skolkamrater. Detta skapar en god grund för elevernas känsla av tillhörighet och gemenskap. Möjligheten för elever att lyckas är större och de belönas också för sina framgångar, vilket kan stärka deras motivation och engagemang om belöningen upplevs som meningsfull.

I elevernas vardag finns förutsägbarhet, tydlighet och struktur, liksom en större kontinuitet när de fortsätter till mellan- och högstadiet. Deras arbetsmiljö är tillgänglig och sammanhållen, med överskådlig planering och goda förutsättningar för ett varierat arbetssätt. Eleverna kan också i större utsträckning arbeta och utvecklas utifrån sin förmåga och deras kunskapsmässiga utveckling har förbättrats. Denna ordning och tydlighet skapar en begriplig arbetsmiljö och eleverna kan därför i större utsträckning förstå förväntningarna för både prestation och

41

uppförande. Begripligheten ger också en bättre förståelse för syftet, vilket stärker motivationen och meningsfullheten.

Gott bemötande, stöd och trygghet har gjort elevernas tillvaro mer hanterbar. Uppgifter med varierande svårighetsgrad ger eleverna möjlighet att utmanas och stimuleras på en balanserad kravnivå. Elever i svårigheter får större förståelse och kan få hjälp både i en akut situation och för att få en mer fungerande skolgång. Skoldagen blir också lättare att hantera när det finns en enhetlighet i förväntningar, tydliga regler och rutiner gör det enklare för eleverna att göra rätt. Detta skapar också en lugnare omgivning och bättre arbetsmiljö.

Genom att stärka elevernas KASAM har deras förutsättningar för att utvecklas utifrån sin fulla potential förbättrats. Ett mer kritiskt perspektiv är genomgående i skolornas verksamhet och förutsättningen för ökningen av KASAM är de förändringarna som gjorts på grupp- och organisationsnivå. Det råder en högre grad av självgranskning och strävan efter att tillgodose elevers behov genom anpassningar av det egna bemötandet och arbetssättet.

De utmaningar och svårigheter som framträder kan till stor del hänföras till låg grad av KASAM hos en del av personalen. Visionen och syftet med utvecklingsarbetet har inte införlivats till fullo inom organisationen, vilket leder till motstånd och lägre engagemang. Det bör här påpekas att utvecklingsarbetet har fått ett stort genomslag inom organisationen och bland personalen. Informanterna har betonat att merparten av personalen har anammat det nya arbetssättet och att allt fler ser nyttan av förändringarna.

Motståndet som framträder kan bero på låg begriplighet, att informationen och kommunikationen inte motsvarar personalens förutsättningar och behov. Som följd kan personal inte implementera arbetssättet. Orsaken kan vara otillräcklig kunskap om elevers behov och förutsättningar samt om nyttan av de förändringar som anmodas. Till exempel att färre intryck kan underlätta elevernas arbete eller att elever i svårigheter kan hjälpas genom ytterligare anpassningar. Det finns också utmaningar på grund av bristande resurser i form av tid, verktyg och stöd. En del av personalen, även de som är motiverade till förändring, upplever arbetsbördan som övermäktig och kan därför inte leva upp till kraven.