Att eleverna är delaktiga i och får vara med och påverka sin matematikundervisning känner alla lärarna är viktigt, även om de menar att eleverna inte kan påverka vad som ska tas upp utan snarare hur man ska arbeta. På den skola där man arbetar med olika grupper en dag i veckan får eleverna extra möjlighet att påverka en av veckans lektioner. Läraren menar att de flesta väljer det alternativ som gynnar dem bäst, men några väljer som kompisarna och inte efter behov och då behöver man gå in och styra deras val något. I de fall man arbetar med olika nivåer i mattebok eller har möjlighet att arbeta digitalt har eleven chans att påverka vilken nivå de väljer att arbeta på. En lärare menar att det är svårt att få svar från ungdomar som ger en varierad och god undervisning, en del vill ha en typ av undervisning en annan elev vill något annat.
Jag tycker kanske inte att de är så delaktiga i att bestämma arbetsform, bedömningsform eller hur undervisningen faktiskt ska se ut. Det är svårt att få svar som ger en klok undervisning, man måste ju variera i alla fall. Jag tänker att det är mitt jobb, att skapa en balanserad undervisning. (Anna)
Alla skolor använder digitala system där vårdnadshavare och elever kan ta del av vad som görs i skolan. I övrigt menar lärarna att man inte samverkar så mycket med hemmen om allt fungerar för eleven. Det är främst med eleven de vill samtala och ger bäst resultat för dess matematikutveckling. I de fall elever är i behov av extra stöd har man en kontakt med vårdnadshavare och i dessa fall är kontakten viktig.
Alla i studien är av uppfattningen att ett gott samarbete med kollegor är av stor vikt. Samarbetet med matematikkollegor är något som alla menar utvecklar undervisningen i positiv
33
riktning, det är även givande och blir roligare att arbeta när man har ett gott samarbete kollegor emellan. I vilken utsträckning man har samarbete mellan ämneskollegor varierar, från ett tillfälle varje vecka (Freja, Boel, Carin och Erik) till mer sporadiska träffar (Daniel), men alla uttrycker att det är önskvärt att samplanera undervisningen. Optimalt tycker Anna det vore att man kunde planera med den som eventuellt är resurs i klassen för att få ett optimalt utnyttjande av resursen, att man har ett gemensamt syfte och mål med lektionen. På Frejas skola är det en lärare som planerar för en årskurs, men sambedömning och betygssättning gör de tillsammans eftersom alla lärare kan träffa alla elever. Lärarna lyfter vikten av att ha en god kommunikation och ett samarbete med specialläraren. Flera av dem har en speciallärare med matematikinriktning på skolan som de arbetar nära. Den hjälp man huvudsakligen vill ha är hjälp med material, verktyg och strategier för hur man kan arbeta med elever i matematiksvårigheter, men några efterfrågar även stöttning kring enskilda individer.
Jag vill kunna få lite tips och idéer på hur man kan undervisa på bästa sätt, konkreta tips på material och pedagogiska verktyg som man kan använda. Jag har den här eleven… vad kan jag göra? Att slippa uppfinna hjulet själv. (Boel)
En lärare tycker det är viktigt att man kartlägger behovet av stöd fortlöpande och lägger upp stödet likadant varje dag eller med samma elever varje vecka. Detta underlättas om man har gemensamma träffpunkter under veckan, som ämneskonferens. Det ser lite olika ut på skolorna i vilken grad de träffar ämneskollegor och/eller speciallärare. På tre av skolorna har man ämnesträffar varje vecka där man planerar matematikundervisningen inom årskursen tillsammans med sina kollegor, vilket lärarna lyfter som en stor fördel. På Frejas skola sitter alla matematiklärare i samma arbetsrum, vilket hon menar gynnar de dagliga samtalen. Vidare planerar lärarna på Frejas skola för en årskurs var, vilket underlättar arbetsbördan för alla. Vid bedömning och betygssättning sitter däremot alla tillsammans och diskuterar eleverna vilket ger en större likvärdighet inom skolan. Även på Boels, Eriks och Carins skola har man veckomöten där man samplanerar matematikundervisningen. Speciallärare eller specialpedagog deltar vid vissa av dessa konferenser, vilket de anser vara värdefullt. De skolor som inte har regelbundna ämnesträffar varje vecka har möten kring matematik ibland, men menar att det vore önskvärt att ha det mer frekvent, speciellt om man har nya kollegor som man inte är så samkörda med.
En ansvarig planerar undervisningen, men vi träffas varje fredag 1h. Vi har ett nytt arbetsrum där vi sitter själva där vi har ett schema över veckan och nästa vecka på tavlan. Vi har ett jättebra samarbete… Vid bedömningstillfället sitter vi tillsammans och ser till så vi hamnar någorlunda lika. När vi sedan sätter betygen sitter vi alla och tittar på resultaten och diskuterar. Det ger en helt annat styrka att vi tillsammans kommer fram till betyget. (Freja)
34 Delanalys och kommentar:
Samplanering med ämneskollegor, speciallärare och eventuell resursperson lyfts av alla lärarna som önskvärt, en uppfattning som stärks både av Lakkala m.fl. (2016) och Mitchell (2015). Det ger ett kollegialt lärande och detta är något som alla intervjuade önskar och som Kotte (2017) menar har en central roll i skapandet av inkluderande undervisning. När det gäller hjälp av specialpedagog eller speciallärare menar lärarna att de främst vill ha hjälp med hur de ska undervisa elever i behov av stöd snarare än att specialläraren ska göra det arbetet åt dem. Det går hand i hand med det uppdrag som många speciallärare har, att vara en kvalificerad rådgivare och samtalspartner. Systemteorin visar på att vilka förutsättningar lärarna ges på exonivå i form av möjligheter till stöd från speciallärare eller annat kollegialt samarbete påverkar lärarens arbete och i slutändan även eleven på mikronivå (Nilholm, 2016).
Ingen av lärarna menar att det sker någon större samverkan med vårdnadshavare. Samverkan mellan olika mikronivåer som skola och hem, det vill säga mesonivån i Bronfenbrenners systemteori påverkar eleven och dess resultat (Bronfenbrenner, 1979). Kanske kan en låg aktivitet av kommunikation mellan skola och hem ändå vara positivt, det kan vara ett uttryck för att hem och skola har förtroende för varandra och då kan detta vara positivt för elevens utveckling.
35