4. EMPIRI
4.3. Samverkan
4.3.7. Samarbetet kan förbättras
Skatteverket anser att Försäkringskassan är den aktör som de har haft svagast kontakt med, men det börjar dock luckras upp. Adolfsson menar att de båda myndigheterna har insett värdet av att utbyta information med varandra och är samtidigt intresserade av varandras information men det behövs enklare regler. Adolfsson känner personligen att det är denna samverkan som kan utvecklas mest. Arvidsson önskar att Kronofogden skulle vara med i ett tidigare skede eftersom det bara är vid betalningssäkringar som denna myndighet är med från början.
Det som fungera mindre bra är när personer ovanifrån tycker att myndigheterna ska samarbete ännu mera, påpekar Hagman. Han menar att myndigheterna inte är motiverade till detta och tycker inte att de har mer tid att sätta av till ytterligare samverkan, samtidigt som det kostar mycket pengar att samarbete. Även Lundin anser att det mesta fungerar bra men ibland är det så att Skatteverket gör väldigt många ekobrottsanmälningar till Ekobrottsmyndigheten, som de inte har möjlighet att ta hand om då de saknar de resurser som skulle behövas till detta. Det handlar även om att ärendet måste ha en viss substans för att en åklagare ska kunna ta upp det och kunna gå vidare med fallet, säger Lundin.
Miljö och Ekobrottsteamet har mycket kontakter med andra myndigheter där Ström är kontaktperson för sin enhet. Enligt honom finns det en hel del myndigheter inom det här området och dess har olika prioriteringar. Ibland kan han uppleva att myndigheter har väldigt lite kompromissvilja, och drar åt olika håll, vilket bland annat kan bero på myndigheternas egna mål och prioriteringar som ska uppnås för deras respektive verksamhet, poängterar Ström.
Det är olyckligt att samhället har byggt upp så många instanser som ska syssla med ekonomisk brottslighet, tycker Ström. Exempelvis ska det göras brottsutredningar inom Polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket och Tullverket och det känns väldigt svårt. Han anser att Sverige har en alldeles för splittrad ekobrottsbekämpning och att det finns olika huvudmän som har olika mål och uppdrag. Samtidigt finns det en stark resultatkontroll, myndigheterna måste uppfylla olika mål och resultat och det är ett hinder. Samtidigt är samarbete nödvändigt, säger Ström.
På Skatteverket anser både Elm, Axelsson, Adolfson och Jonsson att allting alltid kan slimmas och göras bättre. Axelsson menar att det i första hand handlar om sekretessen. Även På Skattebrottsenheten anser Paulsson att det aldrig går att luta sig tillbaka och tycka att samarbetet är bra utan är något som behöver kontinuerlig uppdatering och utveckling. Även Vangekrantz anser att det finns massor som kan förbättras. SBE skulle till exempel vilja ha hand om husrannsakningar själva, det är något som myndigheten saknar i dagsläget. Det handlar inte om att hämta in misstänka men att kunna besöka arbetsplatser och revisorer, säger Vangekrantz. Det är Polismyndigheten som har alla tvångsbefogenheter och Skattebrottsenheten har lite problem att komma in på det området. SBE har varit offensiva och Polismyndigheten ser SBE som konkurrenter och vill gärna ha sina befogenheter för sig själva, menar Vangekrantz Även Paulsson menar att Polismyndigheten anser att Skattebrottsenheten är inne och klampar på deras område.
Lagstiftningen kan bidra till att förbättra samarbetet mellan KFM och andra aktörer för att kunna bekämpa ekobrotten på ett mer effektivt sätt, tror Arvidsson. Idag är det upp till samtliga myndigheter att bevisa att någonting är fel och det anser han vara lite galet. Arvidsson tror vidare att de kommer att gå från de regionala underrättelsetjänsterna i Stockholm, Göteborg och Malmö till operativa centra i större grad. Arvidsson menar att de kommer att sitta tillsammans och göra utredningar och blanda friskt personalen mellan myndigheterna, som ett skånskt FBI. Det handlar om att ta många olika aktörer och sätta ihop dessa rent operativ istället för bara underrättelsebaserat. Han tror att vi är på väg dit och att det skulle effektivisera bekämpningen av ekonomisk brottslighet.
Hur samarbetet skulle kunna bli mer effektivt är ingen fråga som Hagman säger sig kunna svara på. Däremot kan han se att samarbetet skulle kunna bli effektivare men att det möjligen skulle kunna ske genom samlokalisering. Han menar att det är oerhört mycket effektivare att träffas någon minut och diskutera än att skicka en hög med papper till varandra. Dessvärre är teknikutvecklingen sådan nu att det blir ännu mer opersonlig kommunikation och Hagman tycker att avståndet är för stort. Åklagarmyndigheten i Kalmar kommer till hösten att flytta in i det nya polishuset och han anser att för att bli effektivare skulle åklagarna sitta tillsammans med eko-utredarna och skapa ett litet ”mini- EBM”. Den stora ekonomiska brottsligheten finns i Stockholm och där borde finnas ytterligare en Ekobrottsmyndighet, menar Hagman.
Björck kan inte se att det behövs något mer för att förbättra samarbetet mellan de olika aktörerna. Han nämner dock att det kan vara bra att plocka bort revisorns anmälningsplikt. I och med att det trots allt finns företag som tror att revisorerna är Skatteverkets förlängda arm.
När det gäller samarbetet med Försäkringskassan är det än så länge en relativt obruten mark, något som Lundin gärna vill ändra på. Han vill även att samarbetet med BRÅ ska förbättras och Ekobrottsmyndigheten behöver få de att se problemen utifrån deras perspektiv. Ekobrottsmyndigheten har även lite samarbete med Bolagsverket som Lundin också tycker
fungerar bra, även om Bolagsverkets uppgift inte direkt är att motverka den ekonomiska brottsligheten på det sätt som Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket och liknade myndigheter har. Krüger tycker att det är svårt att säga något specifikt som kan förbättras men menar att aktörerna alltid kan samverka ännu mer. Till exempel träffas Forensiska rådet en gång i kvartalet och i och med att det Forensiska rådet har kontakt med näringslivet, kan Krüger se att de kan inleda mer samarbete med den parten, som ett nätverk.