Sekretessens betydelse för samarbetet

Sekretessen har tidigare varit ett stort hinder för SKV, eftersom de inte fått informera andra myndigheter om deras upptäckter säger Elm. Myndigheten har således fått informera till viss del till Åklagarmyndigheten och Kronofogdemyndigheten vid sannolika skäl, men inte till myndigheter såsom Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Skatteverket har inte fått ringa upp och diskutera om de har hittat något som skulle kunna vara intressant för exempelvis Försäkringskassan. Idag är informationsströmmen friare än tidigare, dock inte helt fri, påpekar Elm. Även Axelsson, Johnsson och Adolfsson ser problem med sekretessen, framförallt när det gäller samarbetet med Försäkringskassan. Axelsson anser att sekretessen påverkar en hel del och att det därför skulle underlätta om sekretessreglerna kunde förenklas lite och tillåta mer frihet när det gäller informationen mellan myndigheter och andra aktörer.

Sekretessen mellan Skatteverket och Försäkringskassan kommer att hävas till viss del eftersom myndigheterna ska samverka på de gemensamma servicekontoren berättar Jonsson. Han menar vidare att det är ur rättsynpunkt som det finns sekretess, vilket är bra, men att man kanske borde diskutera en förändring. Sekretessen ska respekteras eftersom den är viktig i sig men den bör underlättas, menar Jonsson.

Även Adolfsson anser att sekretessen är Skatteverkets största hinder i arbetet. Han önskar att de hade haft lättare att utbyta information och att detta kunde ske på ett enklare sätt. De kan utbyta information idag men det är krångligt, menar Adolfsson. Han poängterar att problemet inte handlar om att det är mycket pappersarbete, utan att det finns vissa regler som hindrar Skatteverket att lämna ut viss information som innehas till andra myndigheter. Kontakten mellan myndigheter är ett problem om de inte går till Åklagarmyndigheten men politikerna har upptäckt detta och jobbar på förbättringar, säger Adolfsson.

Sekretessen inte är något stort problem längre, i alla fall inte för SBE, berättar Paulsson och Vangekrantz, De menar att de hela tiden har varit väldigt försiktiga i det här sekretesstänkandet. Vangekrantz berättar att de som ligger bakom den senaste sekretessutredningen till och med tycker att Skattebrottsenheten varit alldeles för försiktiga med att bryta sekretessen, då sekretessen får brytas när syftet överväger skadan för den enskilde. På SBE ser de inte sekretessen som något problem, men trodde att detta skulle bli det största problemet med samverkan mellan myndigheter, påpekar Paulsson.

På Kronofogdemyndigheten har sekretessen ingen större betydelse, menar Andersson. Myndigheten drabbas inte lika hårt av sekretessen som övriga myndigheter eftersom alla

all information som kan vara sekretessbelagd innan de lämnar ut den till externa intressenter och det är oftast inga problem att föra vidare information. Det som sägs vid olika arbetsmöten dokumenteras inte heller i några system, menar Arvidsson.

Förut ansågs sekretessen väldigt besvärlig och många var rädda för denna, berättar Hagman. Sekretessutredningar har dock kommit fram till att det inte finns några hinder utan att det bara är att köra på med samverkan, framhåller Hagman. Han menar att lagen är till för Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten och att andra myndigheter kan förse de med nästan vilken information som helst. Enligt Hagman har han alltid rätt att lämna ut information till andra myndigheter om det behövs för att myndigheten i fråga ska kunna lämna ut uppgifter till Åklagarmyndigheten. Han ger exempel på då han som åklagare förser en skatterevisor med förundersökningar för att sedan ha nytta av den information han får tillbaka. Om Åklagarmyndigheten däremot hittar information som inte har något att göra med Skatteverkets ärenden får de inte lämna ut denna informationen hur som helst eftersom det kan vara otillåtet. Han menar att det beror på vilken omfattning det handlar om och om det når upp till en viss nivå kan Åklagarmyndigheten använda sig av generalklausulen. Det innebär till exempel att om stora summor pengar upptäcks vid en husrannsakan kan Hagman kontakta Skatteverket om han anser att detta intresse väger tyngre än sekretessen.

Sekretessen är bland det viktigaste i Björks jobb som revisor på Ernst & Young. Han säger att det kan bli problematiskt när en kund på något sätt blir misstänkt för att ha gjort något brottsligt och han blir uppringd av polisen. Egentligen kanske han vet hela historien men tystnadsplikten kan hindra honom från att berätta. Som revisor kan han bli förhörd och kallad till rättegång. Han tycker att det kan vara svårt att avgöra vad han ska säga och i vilket skede han ska säga något. Björk påpekar dock att han i Tingsrätten är befriad från tystnadsplikten. Återigen hänvisar han också till att revisorns huvudsakliga uppgift inte är att upptäcka brott och att man hela tiden måste komma ihåg detta. Björk tror att majoriteten av medborgarna tycker att revisorer ska arbeta förebyggande och att de även förväntar sig detta.

Likaså Lundin anser att sekretessen kan skapa problem. Vid vissa förutredningar blir det problem eftersom sekretessen lägger hinder i vägen, säger han. När det gäller Skatteverket så har de strikt sekretess vilket även Försäkringskassan har. Vid brottsutredande är detta sällan ett problem, enligt Lundin. Bankerna kan dock skapa en del problem men Ekobrottsmyndigheten brukar oftast få det material som de efterfrågar från bankerna, så normalt sett är det inga problem, menar han.

Det finns sätt för KPMG Forensic att komma undan sekretessen säger Krüger men menar samtidigt att värdet inte blir större om han berättar vilken kund han jobbar med. Det viktiga är ofta att de försöker förklara ett skeende, det vill säga varför det har inträffat, hur det kunde ske och vad som kan göras bättre. Detta fungerar även bra i samarbetet med Ekobrottsmyndigheten som enligt Krüger ibland kan redovisa ett fall mycket tydligt och namnge både företaget och olika personer, eftersom fallet då är avslutat. Han tror därför inte att sekretessen begränsar deras samarbete. Krüger påpekar dock att som revisor kan det vara lite svårare med sekretessen, eftersom revisorn har ett ansvar att göra ett ställningstagande om företagets hela verksamhet och om någon begår ekonomisk brottslighet tar väl varje revisor sitt förnuft till fånga och inser att detta borde rapporteras på ett eller annat sätt. Om inte styrelse och VD tar sitt ansvar att anmäla så ska revisorn kunna anmäla även detta, menar Krüger.

En öppning i sekretesslagen gör det möjligt att lämna ut information till andra myndigheter, säger Ström. Enligt 1:a kapitlet 5 § i denna lag får Polismyndigheten lämna ut information till andra myndigheter om det är nödvändigt för att myndigheten ska kunna fullfölja sin verksamhet. Han menar att det i stort sett är fritt informationsflöde så länge de kan sekretesslagen och vet vart de ska leta i denna. Enligt Ström är alla myndigheter skyldiga att lämna uppgifter till Polismyndigheten om det finns misstanke om brott, så det är inga problem. Han påpekar även att det finns en generalklausul som i stort sett öppnar alla portar.