En av studiens huvudfrågeställningar är huruvida det går att se något samband mellan tid som spenderas på sociala medier och FoMO, självkänsla, ångest och depression bland eftergymnasiala studenter. Resultatet visar dock inte på något samband av statistisk signifikans mellan de undersökta variablerna. Detta tyder alltså på att varken hög eller låg användning av Facebook, Messenger, Instagram eller Snapchat skulle påverka graden av FoMO, självkänsla, depression eller ångest. Resultatet hade dock möjligtvis kunnat se annorlunda ut om andra unga vuxna, utöver
universitetsstudenter, hade deltagit i studien. De studier som utgör det teoretiska ramverket har dock även de undersökt studenter och unga vuxna, vilket gör att en jämförelse av resultat är möjlig.
5.1.1
Sociala medier och självkänsla
Att vi inte funnit något samband mellan tid på sociala medier och självkänsla skiljer sig från tidigare studier. Både Vogel et al. (2014) och Kalpidou et al. (2011) fann att Facebook-användning ledde till lägre självkänsla. I likhet med vår studie mätte dessa studier självkänsla med hjälp av mätverktyget RSES. Däremot mättes Facebook-användningen genom att respondenterna själva fick uppskatta hur ofta de använde sig av plattformen, vilket kan vara en anledning till att deras resultat skiljer sig från vårt. Det är alltså möjligt att de samband som Vogel et al. (2014) och Kalpidou et al. (2011) påträffat uppkom till följd av självskattningen och att deras resultat egentligen i själva verket speglar hur deltagarna själva upplever sin användning av sociala medier. Det vill säga att de individer som har lägre självkänsla estimerat sin tid på sociala medier högre även om så inte behöver vara fallet. Något som stärker detta är det resultat som Hunt et al. (2018) kom fram till i sin studie där de påvisar hur retrospektiv och självskattad data kring användning av sociala medier inte är lika tillförlitligt som objektiv data. Detta genom att jämföra deltagarnas estimerade användning med en objektiv mätning av tiden och genom det se att datan inte stämmer överens. När de dessutom analyserade den objektiva datan fann Hunt et al. (2018), i likhet med vår studie, ingen korrelation mellan tid på sociala medier och självkänsla. Däremot identifierade de ett negativt samband på -0.23* när den självskattade tiden användes som underlag för analysen, vilket är i enlighet med de samband som Vogel et al. (2014) och Kalpidou et al. (2011) fann på -0.2* respektive -0.26*. Detta väcker alltså frågan – finns det egentligen något samband mellan hur mycket tid som spenderas på sociala medier och lägre självkänsla? Eller är det så att de samband som tidigare studier kunnat påvisa i själva verket är en indikation på att de med
lägre självkänsla tror att de spenderar mer tid på sociala medier än de gör? Både vårt resultat och det som Hunt et al. (2018) kom fram till stärker antagandet om att det kan vara så och att tidigare påvisade samband helt enkelt varit ett resultat av att de baserats på deltagarnas egna uppfattningar.
5.1.2
Sociala medier och psykisk ohälsa
Vad gäller sambandet mellan sociala medier och psykisk ohälsa återfanns inget samband, varken för ångest eller depression. Både Lin et al. (2016) och Donnelly och Kuss (2016) har dock funnit en korrelation mellan tid på sociala medier och symtom på depression. Av de 1,787 studenter som deltog i studien av Lin et al. (2016) uppvisade dock hela 55.5 procent symtom på medium till hög depression. Detta i jämförelse med den aktuella studien där endast 5.05 procent av de 99 respondenterna hade symtom på mild depression och resterande klassificerades som normal-värden. Dels skillnaden i antal respondenter, samt fördelningen av symtom på olika grader av depression, skulle kunna vara en anledning till att vårt resultat skiljer sig från deras. I båda studierna mättes dock tid på sociala medier genom självskattning och sett till att vår studie är baserad på objektiv data, och att inte heller Hunt et al. (2018) fann något samband, skulle det kunna vara så att deras resultat är missvisande. I likhet med självkänsla skulle alltså de funna korrelationerna kunna bero på att de individer med symtom på depression estimerat sin tid på sociala medier högre än den i själva verket var vid mätningen.
5.1.3
Sociala medier och FoMO
Till skillnad från vad vi kunde utläsa från vårt resultat fann Hunt et al. (2018) i sin studie ett svagt positivt samband (0.20*) mellan tid på sociala medier och FoMO. Därtill fann Oberst et al. (2016) ett positivt samband mellan både FoMO och användningsintensitet och negativa effekter av
mobilanvändning. Med andra ord kunde de se att en högre grad av FoMO och ett mer intensivt användande av sociala medier kunde leda till att användarna upplevde fler negativa effekter av sitt mobilanvändande. Vi undersökte dock i vår studie inte om det fanns något samband mellan hur intensivt sociala medier användes och negativa effekter av mobilanvändning, utan snarare den sammanlagda tiden på sociala medier och negativa effekter i form av FoMO. Att Oberst et al. (2016), som undersökt hur frekvent användningen är snarare än den sammanlagda tiden, kunde se ett samband kan därför tyda på att den upplevda graden FoMO är mer kopplat till användningsintensitet snarare än sammanlagd spenderad tid. Oberst et al. (2016) fann dock även att en högre grad av ångest leder till ökad FoMO, vilket i sin tur leder till att mobilanvändandet får negativa konsekvenser. Ett starkt samband mellan FoMO och ångest återfanns även i vår studie (0.499**), däremot kunde inget vidare samband mellan den sammanlagda tiden på sociala medier och graden av upplevd FoMO fastställas.