Sambandsanalys

Så här långt har de resultat som presenterats gett en deskriptiv bild av hur respondenterna i Norra och Södra Sofielund upplever sina bostadsområden i relation till kollektiv styrka, fysiska och sociala ordningsstörningar, olika dimensioner av otrygghet samt risk att utsättas för brott såväl som reell utsatthet för brott. I följande avsnitt kommer sambanden mellan dessa variabler att studeras närmare för att försöka förstå hur dessa fenomen hänger ihop.

Eftersom otrygghet är ett fenomen som är svårt att såväl mäta som att beskriva innehåller den här undersökningen flera olika mått som alla syftar till att fånga olika dimensioner av otrygghet. Tabell 18 visar sambanden mellan de olika trygghetsmått som beskrivits i före- gående avsnitt. Sambandsanalysen visar att alla mått, med undantag för att känna sig otrygg ute sent på kvällen i bostadsområdet, är signi- fikant korrelerade med varandra. Starkast är korrelationen mellan oro att utsättas för brott och uppskattad risk att utsättas för brott (r=.760), vilket indikerar att de som i högre utsträckning oroar sig för att utsättas för brott också är de som bedömer risken att ut sättas för brott som högst. Oro att utsättas för brott är genomgående den variabel som är starkast korrelerad även med övriga otrygghets- mått, att vara otrygg ute sent på kvällen (r=.406), att vara rädd för specifika personer i området (r=.408) och att ta en annan väg för att undvika personer eller platser i området (r=.457). Att känna sig otrygg ute sent på kvällen i bostadsområdet är den variabel som uppvisar svagast samband med övriga mått.

Tabell 18. Bivariata korrelationer (Pearsons r) mellan undersökningens olika

mått på otrygghet.

1. 2. 3. 4. 5.

1. Otrygg ute sent på kvällen -

2. Oro att utsättas för brott .406** - 3. Rädd för personer i

området

.136 .408** -

4. Tagit annan väg för att undvika plats eller person

.185 .457** .303** -

5. Uppskattad risk att utsättas för brott

.374** .760** .382** .414** -

Mönstret är liknande om analysen genomförs på Norra och Södra Sofielund separat, i båda områdena är oro att utsättas för brott den variabel som tydligast korrelerar med övriga otrygghetsmått. Den mest framträdande skillnaden är att i Södra Sofielund är variabeln att vara ute ensam sent på kvällen signifikant korrelerad även med att ha tagit en annan väg för att undvika plats eller person och i Norra Sofielund är denna variabel inte korrelerad med något av de övriga trygghetsmåtten.

Då oro att utsättas för brott verkar vara en variabel som är nära förknippad även med andra dimensioner av otrygghet är det denna variabel som kommer studeras närmare i de fortsatta analyserna. Utöver att oro är det otrygghetsmått som tydligast korrelerar med övriga mått har det även fördelen av att vara ett mått som bygger på flera olika frågor som slagits samman till ett gemensamt mått, något som antas öka måttets reliabilitet och är att föredra framför mått som bygger på enstaka frågor (Taylor & Hale, 1986; Williams, McShane & Akers, 2000). Mellgren och Kronkvist (2013:74) föreslår också att oro för brott är ett lämpligt mått att använda eftersom denna dimension av otrygghet ligger närmast en värdering av den otrygghet som relaterar till brott och ordningsstörningar i bostadsområdet och därför är lämplig för lokala aktörer att fokusera på.

I följande analyser kommer sambandet mellan oro att utsättas för brott och bakgrundsfaktorer så som kön, födelseår, födelseland och boendeform att undersökas. Dessa variabler har i tidigare studier visat sig vara förknippade med otrygghet (se t.ex. Mellgren, 2011; Brå, 2014a). Vidare undersöks sambandet mellan egen utsatthet för brott och upplevd oro eftersom ett sådant samband identifierats i tidigare studier (se t.ex. Brå, 2014a; Mellgren & Kronkvist, 2013). Slutligen undersöks sambandet mellan oro att utsättas för brott och kollektiv styrka och lokal problemnivå, de variabler som utgör den teoretiska utgångspunkten för Malmö områdesundersökning och som antas vara centrala för att förstå variationer i otrygghet. Kunskap om vilka faktorer som samvarierar med otrygghet och oro att utsättas för brott är en central utgångspunkt för interventioner som syftar till öka tryggheten i befolkningen.

Tabell 19. Bivariata korrelationer (Pearsons r) oro att utsättas för brott och

bakgrundsvariabler, utsatthet samt områdesegenskaper.

Oro att utsättas för brott

Kön .025 Födelseår .016 Födelseland -.162 Bostadsform .008 Utsatt för brott .465** Kollektiv styrka -.497** Problemnivå .723** ** p < 0.01

Resultaten i tabell 19 visar att varken kön, födelseår, födelseland eller bostadsform verkar hänga samma med oro att utsättas för brott. Detta resultat skiljer sig från många tidigare studier, men är i linje med en nyligen genomförd studie i Malmöstadsdelen Oxie (Mellgren & Kronkvist, 2013). Om motsvarande analys görs för hela Malmö så finns det signifikanta samband mellan oro att utsättas för brott och dessa bakgrundsvariabler, men sambanden är svaga. Korrelationsanalysen visar däremot att det i Sofielundsområdena finns ett tydligt samband mellan att känna oro att utsättas för brott i bostadsområdet och att faktiskt ha blivit utsatt för brott under det senaste året (r=.465), de som varit utsatta för brott känner i större utsträckning oro för att bli utsatta (igen). I linje med tidigare forsk- ning och undersökningens teoretiska utgångspunkter identifieras i korrelationsanalysen samband mellan oro att utsättas för brott och kollektiv styrka och lokal problemnivå. Sambandet mellan kollektiv styrka och oro är negativt (r= -.497) och indikerar att de individer som upplever att den kollektiva styrkan i deras bostadsområde är låg i högre utsträckning känner oro för att utsättas för brott i området. Det starkaste sambandet finns mellan upplevd oro och upplevd pro- blemnivå i bostadsområdet (r=.723), individer som upplever att pro- blemnivån i bostadsområdet är hög oroar sig mer för att ut sättas för brott. När motsvarande analys görs för Norra och Södra Sofielund separat visar den att sambanden ser likadana ut i båda delområdena.29

29 Även en multivariat regressions analys genomfördes och visade att i den modell som inkluderade utsatthet för brott, kollektiv styrka samt upplevd problemnivå var tidigare utsatthet för brott samt upplevd problemnivå signifikant förknippat med i vilken utsträckning individer oroa sig för att utsättas för brott. Kollektiv styrka är inte signifikant förknippat med oro när lokal problemnivå inkluderas i samma modell. Om individfaktorer så som kön eller födelseland inkluderas i analysen påverkas inte resultaten från regressionsanalysen nämnvärt. Liknande resultat erhålls om motsvarande analys utförs för hela Malmö.

Om motsvarande sambandsanalys görs med övriga otrygghetsmått erhålls likande resultat, inga samband identifieras mellan otrygghet och bakgrundsfaktorer men däremot med utsatthet, kollektiv styrka och lokal problemnivå.