I denna uppsats har jag sökt analysera på vilket sätt CEDAW brister i sitt mål att uppnå jämställdhet mellan män och kvinnor. Vidare har jag försökt att länka de brister jag sett i CEDAW till The Mexico City Policys fortsatta existens, och på vilket sätt denna policy negativt påverkar kvinnors strävan att vara jämlika med män på alla nivåer av livet.
Genom uppsatsen teoretiska ansats, den feministiska teorin, har det framkommit att den privata sfären d.v.s. familjelivet och sexualiteten är, om inte än viktigare, en lika viktig del i jämställdhetssträvan mellan könen som den offentliga sfären. Detta betyder alltså att för att ge kvinnor samma möjligheter i livet som män, krävs att man ger kvinnor lika stor kontroll över äktenskap och fortplantning som män har. Detta har kvinnokonventionen (åtminstone ideologiskt) uppmärksammat och inkluderat artiklar (främst artikel 16) som berör denna del av diskrimineringen mot kvinnor.
6.1. CEDAW
Den analys jag gjort av kvinnokonventionen CEDAW visar dock att det finns många svårigheter och brister med både konstruktionen och operationaliseringen av en konvention som berör ett ämne som är så pass omdiskuterat som jämställdhet mellan könen och kvinnors sexualitet. Analysen av konstruktionen av CEDAW visar att språket i konventionen är könsneutral, d.v.s. att den syftar till att utforma artiklarna i konventionen för att juridiskt sett jämställa kvinnor med män. Detta gör att konventionen är utformad språkligt sett så att man utgår ifrån att kvinnor och män har samma rättigheter. Feministisk kritik mot det könsneutrala språket i konventionen är främst att den i sitt syfte att ge lika juridiska rättigheter till båda könen blundar för de faktiska ojämlika och diskriminerande strukturer som finns i samhället. Konventionens språkliga neutralitet vad gäller kön brister även på det sätt att eftersom denna jämlikhet inte finns mellan könen i praktiken, samt att maskulinitet har större maktmöjligheter blir konventionens strävan i praktiken en ”upphöjning” av kvinnor till den manliga nivån.
Om man då ser detta ur feministisk synvinkel, och särkskilt ur det radikalfeministiska perspektivet, utgår denna konvention fortfarande från de patriarkala mönster som finns i samhället. För även om målet med konventionen är att ge kvinnor världen över större möjligheter till att uppnå makt (främst över sitt eget liv), utgår den ändå från nuvarande strukturer. Frågan är då om inte lösningen för att ge kvinnor större möjlighet till praktisk makt vore att försöka eliminera de strukturella hinder kvinnor står inför, istället för
De mest uppenbara bristerna med CEDAW, har dock visat sig i och med de svårigheter konventionen haft i sitt mål att sätta de juridiska rättigheterna i kraft. Operationaliseringen av konventionen brister på tre punkter; ratificering, reservationer och rapportering. Det har varit svårt att få konventionsstaterna att ratificera konventionen av olika anledningar. I vissa fall har det varit på grund av religiösa och kulturella anledningar, och som i t.ex. USA:s fall har det varit på grund av att man ansett att konventionen ingriper i landets inre angelägenheter och strider mot landets inre lagar och policys. På denna punkt brister tillämpningen av CEDAW eftersom ratificeringen inte innebär några praktiska skyldigheter från staterna, då konventionen inte har någon framtvingande auktoritet. Man kan alltså inte tvinga stater att hålla sig inom ramen för CEDAW, eftersom man inte har någon bestraffningsmetod för dem som inte följer de uppmaningar som ges av CEDAW. Det anarkiska internationella systemet ger suveräna stater förutsättning att undvika att följa internationell lag om det gynnar dem eftersom det inte finns något auktoritet aom kan tvinga dem att följa lagarna. (Womenstreaty)
Reservationer mot internationella konventioner är i sig inget problem, men CEDAW:s legitimitet kan ifrågasättas vad gäller detta då CEDAW är den FN-konvention som dragit på sig flest reservationer. Förutom det stora antalet reservationer mot konventionen, är det vidare problematiskt att många av de inlagda reservationerna berör de centrala mål och syften man haft då CEDAW utformats. Reservationer av detta slag gör att konventionsstaternas ratificerande av konventionen förlorar i legitimitet vilket i sin tur försvagar hela konventionens kraft. Om inte konventionsstaterna går med på att ratificera de grundläggande mål som konventionen har, förloras tyngden i grundidén att ha en konvention som säkrar vissa rättigheter. Finns inte en övergripande respekt för konventionen från konventionsstaternas håll, finns då ingen allmän internationell norm, som kan göra att stater känner sig tvungna att följa konventionen.
Vidare ett problem som uppstår för kvinnors rättigheter i samband med de reservationer som satts in mot CEDAW är att många reservationer gäller artikel 16 i konventionen. Denna artikel behandlar den privata sfären i samhället, d.v.s. äktenskap, reproduktiv hälsa och sexualitet. Sett ur ett feministiskt perspektiv är dessa områden sådana där kvinnor är utelämnade, just eftersom de är privata. Dessa områden har länge ansetts vara utom kontroll för den institutionella makten, och bör uppmärksammas av konventionsstaterna om konventionen skall ha någon positiv påverkan på kampen för jämlikhet mellan könen.
Ordentlig och heltäckande rapporteringen av kvinnors status i konventionsstaterna är avgörande för att CEDAW skall kunna fungera. Dock visar uppgifter
från FN att många konventionsstater inte är alltför noga med att lämna in dessa rapporter i tid. Detta problematiseras ytterligare av den begränsade tid CEDAW-komittén har per år för att gå igenom dessa rapporter. Bristen i rapporteringsmekaniken av CEDAW gör att konventionens kraft blir näst intill obetydlig, då det är nödvändigt att kunna övervaka utvecklingen av kvinnors status, för att se de effekter som konventionen fått och vad som vidare behövs för att nå framgång på denna plan.
Att de regler som satts upp för hur konventionsstaterna skall handla inte åtföljs av dessa, tyder på att kvinnorättsfrågor hamnat i periferin av internationell politik. Staterna i vårt anarkiska världssystem är då inte politiskt hotade om de inte ratificerar CEDAW eller följer dess regelverk. En annan indikation på detta är att även om möjligheten finns för stater att sätta varandra inför rätta om brott mot CEDAW begåtts av konventionsstater, finns där inte ett enda fall av någon stat som satt någon annan stat inför rätta på grund av detta. Brott mot kvinnorätten ses då alltså inte som en tillräckligt viktig orsak för att äventyra politiskt eller ekonomiskt samarbete med en annan stat. Detta i sig tyder på att kvinnorättens status fortfarande är låg på den internationella politiska arenan.
Sammanfattningsvis kan man alltså genom den gjorda analysen se att CEDAW ideologiskt sett är ute efter att jämställa kvinnors och mäns status i samhället. Dock är både utformningen och i kraftsättandet av konventionen problematiska och bristfälliga. De brister som jag sett i min analys av CEDAW:s konstruktion är att man ideologiskt sätt börjat på fel fot. Istället för att angripa problemet med diskriminering mot kvinnor genom att belysa det genom en ett feministiskt perspektiv, har man istället utgått från ett genusneutralt synsätt. Detta gör att teorin och praktiken inte stämmer ihop, vilket i sin tur leder till att ett stillastående läge. Konventionens tillämpningsmekaniker brister i sin tur till följd av att kvinnors status i internationell politik är låg. Tillräckliga resurser (både tidsmässiga och ekonomiska) för att ha en fungerande konvention sätts inte in, vilket gör att hela processen blir av otillräcklig kvalitet.
Att kvinnokonventionen belyser jämlikhetsproblematik som ligger i den privata sfären är viktig för avskaffande av diskriminering mot kvinnor. Begränsning av tillgången till reproduktiv hälsa har negativ påverkan på två nivåer. Dels direkt, eftersom det handlar om den egna kroppen, och kontroll över den egna kroppen är viktig för varje individ, men samtidigt betyder kontroll över den egna kroppen indirekt en större möjlighet att uppnå politisk makt, social frihet och ekonomiskt oberoende. Det är positivt att man genom CEDAW fört denna del av diskrimineringen mot kvinnor upp på den internationella politiska
agendan. Dock gör CEDAW:s bristande genomslagskraft att detta fortfarande är en fråga som lämnas åt sitt öde.
6.2. CEDAW och Mexico City Policy
I MCP uttrycker sig också den amerikanska regeringen att abort inte skall användas som en preventivmedelsmetod, utan bara i ”akuta” fall, som alltså inte inkluderar då den gravida kvinnans hälsa är i fara. Detta gör att kvinnor vägras abort, även om graviditeten hotar individens hälsa, därför att organisationerna är beroende av det bistånd som USAID bistår dem med. (Center for reproductive rights)
Genom MCP utsätter man kvinnor i fattiga länder för onödig fara. Man utsätter då alltså kvinnor för en onödig hälsorisk, eftersom osäkra aborter ibland är det enda alternativet för kvinnor som vill ha kontroll över andra delar av livet (den sociala och den ekonomiska delen främst). Detta är diskriminering mot kvinnan eftersom man bestraffar henne för hennes del i reproduktionen, vilket inte är något mannen utsätts för.
Att befolkningsökningen är den primära problematiken som tas itu med i policydokumentet, och i den amerikanska biståndspolitiken vad gäller reproduktion, faller vissa aspekter av abortrestriktionen, som är negativa för kvinnor, i glömska. Jag vill hävda att genom denna syn på reproduktiv hälsa hamnar individers och särskilt kvinnors rättigheter i skuggan av detta globala problem. Man kan lätt glömma att det ändå är individen som drabbas hårdast av oönskade graviditeter och skador på grund av osäkra aborter.
De effekter som kommer av MCP:s strypande av tillgången till abort genom utländska organisationer är för kvinnor negativt på två sätt. Dels direkt eftersom tillgången till abort minskar i sig eftersom organisationerna inte får tillhandahålla det. Som jag tidigare nämnt kan avslutande av oönskad graviditet vara av stor vikt för en kvinnas värdiga liv. Dessutom har denna policy indirekta negativa effekter för kvinnor (och också till en grad för män) eftersom många organisationer väljer att skära ner på sin verksamhet istället för att gå med på USAID:s krav. Detta i in tur leder till att befolkning i fattiga länder inte får tillgång till preventivmedel såsom kondomer, och inte heller tillgång till information om detta. Utan tillräcklig information om reproduktiv hälsa och tillgång till preventivmedel måste många kvinnor som befinner sig i en situation av oönskad graviditet blir tvungna att leta upp osäkra abortmetoder (eller göra det själv). Detta leder ofta till bestående fysiska skador, och i värsta fall döden.
I analysen av MCP och dess stridande mot CEDAW:s mål har det framkommit att policydokumentet strider på några punkter direkt mot CEDAW och därmed är ett hinder för konventionens syfte. MCP strider mot konventionens mål att ge alla samma rättighet att kunna bestämma ifall de vill ha barn eller ej. Denna rättighet ses som en grundläggande rättighet i CEDAW och restriktioner mot abort kan i ljuset av detta ses som stridande mot konventionen. Vidare är restriktiv abortpolitik ett direkt hot mot kvinnans hälsa, eftersom olagliga aborter ofta medför stora skador. Genom att arbeta för restriktiva regler vad gäller abort diskriminerar man kvinnor för deras biologiska förutsättningar, och är ett hinder för avskaffande av diskriminering på basis av kön.