Åk 6: Tema Lättare och svårare
5.5 Sammanfattande analys
Samtliga åk 6-elever i studien och två av gymnasieeleverna gillar att skriva för hand, “Älskar att skriva, det är jätteroligt” sa Kim i åk 6 och gymnasieeleverna Elia och Charlie föredrar till exempel att göra anteckningar för hand, vilket Mangen och Balsvik (2016) menar är en framgång för att minnas vad man faktiskt har skrivit.
Många av lärarna har ändrat sin skrivundervisning sedan digitaliseringen skrevs in i kursplanen. En kommenterade att denne varvade digital och analog skrivning, en annan att det är individuellt vilket eleverna föredrar men att de ska behärska båda sätten. Blomgren (2016) anser att det för elever inte spelar någon roll om det är analoga eller digitala hjälpmedel som
39
ska användas. Men när eleverna ska skriva textuppgifter föredrog samtliga att använda datorn eftersom de ser datorn som ett praktiskt verktyg och att det är enklare att redigera sina texter i den, vilket Kress (2003) och Åkerfeldt (2014) också menar är fördelarna med digitalt skrivande. Även Blomgren (2016) belyser detta med digitaliseringens effekter då den är positiv för elevernas motivation då skolarbetet blir lättare. Gymnasieeleverna Tintin och Jackie, som har dokumenterade skrivsvårigheter, var tydliga med att de inte alls gillar att skriva för hand. De skriver nästan uteslutande på dator, ser att de blir hjälpta av det och har även använt andra hjälpmedel än bara ordbehandlingsprogram, som till exempel StavaRex och talsyntes. Player- Koro (2019) ser i sina studier att digitala hjälpmedel framförallt har effekt inom specialpedagogiken. Majoriteten av lärarna ansåg däremot att alla elevers skrivutveckling gynnas av digitala hjälpmedel och att de arbetar aktivt med dessa, medan elevernas upplevelse var att lärarna inte hade presenterat några hjälpmedel, att det helt var upp till dem själva om och vilka hjälpmedel de använder. Här belyser Foxworth, Hashey och Sukram (2019) vikten av att undervisa elever i hur de digitala hjälpmedlen fungerar.
Flertalet av eleverna använder ordbehandlingsprogram men enbart eleverna med dokumenterade skrivsvårigheter använder andra digitala hjälpmedel. Endast en elev, Lo åk 6 i skrivsvårigheter, sa att lärare såg till att de använde hjälpmedel. Vygotskij (134;1999) säger att en elev bör befinna sig i sin proximala utvecklingszon för att nå bästa inlärning, vilket sker om individen får hjälp av sin omgivning. Mangen och Balsvik (2016) antyder att lärare förlitar sig alltmer på digitala hjälpmedel. Majoriteten av lärarna ansåg nämligen att kvaliteten överlag på elevernas texter blir bättre när de får skriva på datorn och att motivationen till att skriva också höjs. Det bekräftas av Hylén (2011) som uttrycker att digitaliseringen kan fungera som en katalysator för lärandet och därmed bidra till en högre effektivitet i lärandet. Att digitaliseringen ska ge elever en ökad kvalitet i skolan bekräftar också Fredriksson (2019).
Lärarna var däremot inte lika övertygade om att eleverna stavar bättre med hjälp av datorn. Svaren från lärarna var ganska överensstämmande oavsett vilken ålder på elever de har i sin undervisning. De skillnader som kan skönjas är att gymnasielärarna ser en något tydligare skillnad på elevernas motivation till att skriva beroende på om de skriver på dator eller för hand. Likaså kvaliteten på elevernas texter ser gymnasielärarna också en något större skillnad beroende på om eleverna har skrivit för hand eller på dator. Men dessa skillnader beror troligen till stor del på att det ställs högre krav på digitalt inlämnade texter på gymnasiet än vad det gör på låg- och mellanstadiet. Eleverna på låg- och mellanstadiet skriver mer för hand i sin undervisning vilket troligen gör att lärarna på låg- och mellanstadiet upplever elevernas motivation till att skriva för hand något högre än vad gymnasielärarna gör.
40
6 Diskussion
I detta kapitel kommer vi att diskutera resultaten från undersökningarna med stöd av de teorier och tidigare forskning som bedömts relevanta för studien. Diskussionen kommer att utgå från syftet och frågeställningarna, val av metod men också belysa de specialpedagogiska perspektiven som framkommit samt framtida forskningsfrågor.
6.1 Resultatdiskussion
Utifrån resultaten kan vi se att digitaliseringen till viss del har en god effekt. Med tanke på den nationella strategin med mål för digitaliseringen där elever bland annat ska lära sig att använda digitala hjälpmedel kan studien bekräfta att majoriteten av eleverna, oavsett svårigheter eller ej, använder sig av dem i sitt skrivande. Det som däremot upptäcktes var en stor skillnad på vilka digitala hjälpmedel som används, i vilket syfte de används och hur frekvent de används. Lärarnas uppfattning om analogt skrivande
Lärarna uppfattar att de ger eleverna tillfällen att skriva för hand och att det är viktigt för eleverna att behärska det. Deras upplevelse av elevernas motivation till att skriva för hand var att den dock inte var så hög. Lärarna tyckte inte heller att kvaliteten på elevernas texter blev bättre om de skrev för hand jämfört med om de skrev på dator. Samtidigt säger en lärare på gymnasiet att eleverna skriver för hand respektive med dator vid olika tillfällen och att det därför är svårt att jämföra kvalitetsskillnad på texterna eller motivationen hos eleverna. Det framkom att nästan alla elevers textinlämningar görs digitalt och väldigt sällan analogt. Player- Koro (2019) uttrycker att det finns en övertro till digitala hjälpmedel i skolan men det kanske också beror på tillgängligheten. De två kommuner som ingått i studien har 1:1 undervisning, alltså att alla elever har varsin dator. Det har varit så i flera år och är väl inarbetat. Men det kanske kan få konsekvenser för elevernas olika förmågor att skrivandet för hand glöms bort i undervisningen då många bedömer det som omständligare och mer tidskrävande. Eleverna på låg- och mellanstadiet skriver dock mer för hand i undervisningen än vad gymnasieleverna gör vilket troligen också påverkar lärarnas uppfattning kring motivation och kvalitet. Lärarna på låg- och mellanstadiet hade nämligen en något mer positiv uppfattning kring elevernas analoga skrivande än vad gymnasielärarna hade.
41 Elevernas upplevelse av analogt skrivande
Elevernas upplevelse kring analogt skrivande är att de i viss mån skriver för hand och tycker att det är viktigt att kunna skriva för hand. Klingbergs (2019) farhåga om en förlorad generation som inte använder analogt skrivande stämmer därför inte helt. Däremot kan vi se att de två gymnasieeleverna i skrivsvårigheter har tappat tilltron och självförtroendet till pennan då de till exempel både tycker att de har ful handstil och att det är jobbigt för handen att skriva med penna. De tycker också att det blir mer stavfel och vill helst aldrig skriva för hand. Igland och Dysthe (2003) talar om att skrivande är en komplicerad process och att det påverkas av elevens identitet. Utifrån den tanken ökar förståelsen för att de elever i svårigheter har fått dåligt självförtroende när de ska skriva för hand då de ofta upplevt misslyckande. De har identifierat sig som ”dåliga på att skriva för hand” och har därför svårt att se fördelarna med det. Medan de som inte hade några svårigheter föredrar att skriva för hand när de skriver anteckningar, planerar sitt skrivande eller bara ska skriva kortare texter. De motiverar bland annat detta med att de har lättare för att komma ihåg vad de har skrivit när de skriver för hand. Det har både Mangen och Balsvik (2016) och Mueller och Oppenheimer (2014) också kommit fram till i sina undersökningar.
Mangen och Balsvik (2016) menar att handen och hjärnan samarbetar både motoriskt och kognitivt men också perceptivt och emotionellt. Detta går således de med skrivsvårigheter miste om när de nästan aldrig skriver för hand. De exkluderas när det är inkludering vi ska jobba med, de behöver stöd i sitt analoga skrivande och att alla elever ska lära tillsammans oavsett svårigheter står skrivet i Salamancadeklarationen (1994). Det bör, enligt Nilholm (2014), reflekteras kring inkludering och hur den kan förbättras, för det är genom inkludering som alla elever känner sig viktiga och sedda (Haug, 1998).
Lärarnas uppfattning om digitalt skrivande
Lärarna svarar att de arbetar aktivt med de digitala hjälpmedel som finns i elevernas datorer och uppfattar att alla elevers skrivutveckling gynnas av de digitala hjälpmedel som finns. Här ser vi att lärarna har en inkluderande tanke och inställning, precis som Nilholm (2014) och Haug (1998) menar är viktigt, att alla elever oavsett svårigheter eller ej ska känna sig lika delaktiga. Men Hultin och Westman (2015) menar att de är elever med finmotoriska svårigheter som gynnas mest. Foxworth, Hashey och Sukram (2019) menar dessutom att det inte räcker att bara ersätta pennan med dator utan eleverna kommer ändå att fortsätta behöva stöd men istället med tekniken och hur de digitala hjälpmedlen fungerar. Får eleverna rätt stöd så kan datorn underlätta för elever att skriva mer utvecklade och avancerade texter säger Hultin och Westman
42
(2015). Då det framkommer att det är den digitala artefakten som är tydligast i undervisningen blir det också märkbart att lärare uppfattar elevernas motivation och kvalitet vid digital skrivning som högre. Hylén (2011) menar också att digitaliseringen av skolan kan ge en skjuts för elevernas lärande då det förenklar skrivprocessen genom alla tillgängliga hjälpmedel. Men Player-Koro (2019) menar att det egentligen inte görs något nytt, utan att det digitala används för att det är mer praktiskt och Nordmark (2014) säger att den digitala skrivprocessen är en utmaning för eleverna då deras koncentration störs när ord rödmarkeras. Fast tvärtom upplever eleverna ”det röda” som en hjälp i sitt skrivande och att det nästan är det enda hjälpmedel som de faktiskt använder. Även när det gäller det digitala skrivandet har låg- och mellanstadielärarna en något mer positiv uppfattning när det gäller elevernas motivation och textkvalitet än vad gymnasielärarna har. Det kan bero på att låg- och mellanstadielärarna ser skillnaderna tydligare då dessa elever varvar det analoga och det digitala skrivandet mer i sin undervisning. På gymnasiet har eleverna lämnat in sina texter digitalt via skolans lärplattform i flera år vilket gör att lärarna inte längre kan jämföra kvalitetsskillnad eller skillnad i motivation.
Elevernas upplevelse av digitalt skrivande
Samtliga elever i vår undersökning säger att det är mycket lättare att skriva och redigera sina texter digitalt oavsett om hjälpfunktionerna är påkopplade eller ej. Blomgren (2016) har rätt då digitaliseringen är positiv för elevernas motivation och att digitaliseringen gör skolarbetet lättare. Fredriksson (2019) säger att det blir mer kvalitet i undervisningen när eleverna behärskar de digitala hjälpmedel som skolan erbjuder. Men det studien visar är att eleverna utan svårigheter knappt kände till dem då de inte använder annat än ordbehandlingsprogrammen, utan det är endast eleverna med dokumenterade skrivsvårigheter som använder andra digitala hjälpmedel som StavaRex, talsyntes, IntoWords och AppWriter. Men inte heller de eleverna upplever att lärarna visar och påminner dem eller att det finns någon aktiv rutin på användningen av digitala hjälpmedel i undervisningen. Vilket Carlsson (2017) menar är en förutsättning, att elever använder och blir vana vid digitala hjälpmedel, för att det ska ske en utveckling. Carlsson (2017) uttrycker att det behövs mycket träning av att använda hjälpmedel innan det ger effekt för elevens skrivning. Detta gör att vi ställer oss frågande till varför lärarna anser att det gynnar alla om inte alla elever använder dem aktivt. Kress (2003) belyser just vikten av att eleverna via undervisningen behöver veta vad digitala skrivhjälpmedel är och hur de fungerar. I denna studie stämmer lärarnas uppfattning inte överens med elevernas då eleverna inte känner att de kan eller känner till så många hjälpmedel än ett traditionellt ordbehandlingsprogram. Även detta förväntas eleverna kunna på egen hand. Hylén (2011)
43
belyser att lärare behöver bli bättre på att anpassa hjälpmedel och metoder till olika lärandesituationer. Det räcker inte att lärarna känner till dem om de inte visar eleverna hur dessa hjälpmedel fungerar. Säljö (2010) belyser vikten av att lärarna stöttar och vägleder elever genom en inlärningssituation. Men när elever upplever att de inte arbetar aktivt med digitala skrivhjälpmedel kan de fråga sig om de får den hjälp de behöver för att nå bästa inlärning i den proximala utvecklingszonen som Vygotskij (1934;1999) förordar. Vart tog den inkluderande ambitionen vägen eller är lärarnas uppfattning att det är själva datorn som är det digitala hjälpmedlet. I så fall gör kanske lärare det lätt för sig om det bara är att dela ut varsin dator till eleverna och sedan hoppas på det bästa. Då skulle verkligen Player-Koro (2019) få rätt när hon dels säger att datorn inte används till något nytt men också när hon säger att de digitala hjälpmedlen bara fungerar inom specialpedagogiken.
Samsyn och skillnader
Lärarna tror och tar för givet att eleverna kan och behärskar de olika digitala hjälpmedel som finns tillgängliga i elevernas datorer. Medan eleverna upplever att de inte får tillräcklig stöttning i när och hur dessa hjälpmedel ska användas. Wood, Bruner och Ross (1976) menar att scaffolding, alltså stödstrukturer, är av största vikt för att eleverna ska befinna sig i den proximala utvecklingzonen (Vygotskij 1934;1999) då det är en förutsättning för elevernas maximala utvecklingspotential. Här ser vi att lärarna brister då de inte tycks ha insyn i vad eleverna använder eller vilka hjälpmedel de faktiskt har behov av.
Den samsyn lärarna och eleverna har är att digitalt skrivande är effektivt och enkelt, vilket är motiverande och gör att texterna får högre kvalitet. Om lärarna verkligen hade arbetat aktivt med digitala hjälpmedel för samtliga elever, oavsett skrivsvårighet eller ej, och varit mer lyhörda för elevernas behov ser vi att det finns en möjlighet att elevernas texter hade kunnat bli ännu bättre och få ännu högre kvalitet än idag. Det skulle kunna finnas en mer inkluderande tanke i undervisningen genom att de individualiserar användningen av hjälpmedlen. Då hade kanske de digitala hjälpmedlen gynnat alla elever så som lärarna säger att de gör.
En annan skillnad vi såg var att majoriteten av eleverna tyckte om att skriva för hand medan lärarnas uppfattning var att elevernas motivation till det inte var så hög. Detta belyser Merchant (2007) som viktigt för elevernas medvetenhet om alfabetets skriftspråkliga funktion, annars sker ingen utveckling oavsett om de skriver analogt eller digitalt.
44