Det andra temat är användning och det kan tolkas till både användning av artefakten dator eller som användning av hjälpmedel i form av program som IntoWords och AppWriter. Eleverna i åk 6 föredrog att använda datorn vid skrivning. De ansåg att det var både lättare, snabbare och blev tydligare på datorn, dessutom även roligare. Eleverna känner mer eller mindre till de tillgängliga digitala hjälpmedel som finns i deras datorer. Kim utan skrivsvårighet säger:
Alltså det finns den här ifall man stavat fel, sen finns det också typ den där uppe så man kan läsa den, sen om man ska skriva något så kommer det upp en ordlista, man kan liksom välja vilket ord och vilket ord man vill ha. Fast jag har tagit bort den för den är så störig.
Kim känner med andra ord till flera hjälpmedel men kan inte namnet på dem. Detta bekräftar Robin i skrivsvårigheter som uttrycker “jag vet inte namnen på dem, den som rättstavar och sen så den som man kan läsa igenom med”. Robin är också en av dem som upplever att hen blir hjälpt av de tillgängliga digitala hjälpmedel som finns på datorn och som säger “jag använder nog nästan alla, de flesta så att det ska bli den bästa texten”. Alex i skrivsvårigheter bekräftar vidare “jag skriver ju mest på dator och där har jag ju mina rättstavningsprogram som jag
32
använder”. Alex säger också att “de är väldigt effektiva, om man missar en bokstav så rättar den det direkt”. Alex berättar vidare att hen använder datorn hela tiden i skolan, “lärarna har gjort så att vi använder datorn väldigt mycket istället för att skriva med penna”. Lo uttrycker att “Google translate är bra och rättstavning” samt att hen inte kommer ihåg namnen på de andra men kan förklara dem “den som ser till att vi skriver rätt och sen ibland när vi kan lyssna på texten som vi skrivit”. Lo upplever att dessa hjälper hen men att rättstavningen är bäst. Mika utan skrivsvårigheter känner till Stava Rex och AppWriter men använder dem inte. Mika använder bara rättstavning vid tillfällen då hen är osäker på hur något ord stavas. Det blir tydligt att eleverna oavsett skrivsvårigheter eller ej använder digitala hjälpmedel men att de glömmer bort vad de heter, vilket följande svar från Sam utan skrivsvårigheter ger uttryck för “man kan rätta sig själv med det röda därunder och man kan vara säker på liksom att det blir rätt”. Mellan raderna går det att utläsa att elever använder hjälpmedel utan att tänka på det. Det framkommer också att lärare inte påminner eleverna om att använda dessa hjälpmedel utan mer att “när det är bedömning ska vi stänga av den där rättstavningsgrejen”. Endast Lo i skrivsvårigheter uttrycker att läraren ser till att hen använder den som “ser till att vi skriver rätt och sen ibland när vi ska lyssna på texten som vi skrivit”. Lo upplever också att dessa hjälpmedel hjälper hen men att rättstavningen hjälper mest. Majoriteten av eleverna använder hjälpmedel, en del mer och andra mindre. Eleverna uppger också att de inte fått de tillgängliga hjälpmedlen presenterade för sig av lärarna utan Lo nämner istället “min storebror har visat mig lite” och Alex säger att “man behöver faktiskt logga in på det och då använder man sitt skolkonto”. Analys av tema Användning
Majoriteten av mellanstadieeleverna i denna studie använde tillgängliga digitala hjälpmedel och hade en positiv inställning till datorn som fysisk artefakt. Player-Koro (2019) belyser tvärtemot att det finns en övertro till de digitala hjälpmedel som elever har tillgång till. Utifrån elevernas synsätt och om de har en övertro eller ej så är eleverna positiva till sina digitala hjälpmedel och användningen av dem var frekvent, vilket inte pekar på den uppfattning som Player-Koro (2019) delade. Då eleverna i åk 6 tror på att dessa hjälpmedel hjälper dem i deras skrivande blir det som Fredriksson (2019) uttrycker också mer kvalitet i undervisningen. Dahlström och Boström (2017) har kommit fram till att elevers texter blir bättre då de använder sig av digitala hjälpmedel. De kom fram till att texterna blir längre och får bättre stavning samt innehåll. Enligt Nordmark (2014) däremot bearbetar elever sin text kontinuerligt med både rättstavning och ordbehandlingsprogram vilket gör att det ofta blir så att elever endast tittar på sin stavning och inte så mycket på innehållet i texten. Detta stämmer väl överens med vår studie där eleverna
33
mest nämnde “det röda därunder” eller “rättstavningsgrejen”. Sam utan skrivsvårighet uttryckte “man kan vara säker på liksom att det blir rätt”. Endast Robin i skrivsvårighet svarar att “jag använder nog nästan alla, de flesta så att det ska bli den bästa texten”. Det framkommer också utifrån elevsvaren att lärare inte så ofta påminner eleverna att använda sina hjälpmedel och eller visar dem hur de fungerar. En elev, Lo i skrivsvårigheter uttrycker att läraren ser till att hen använder det hjälpmedel “som ser till att vi skriver rätt och sen ibland kan vi lyssna på texten som vi skrivit”. Endast Lo upplever denna stöttning från läraren vilket Hylén (2011) uttrycker att lärare behöver bli bättre på samt att anpassa sina hjälpmedel till olika lärandesituationer.
Detta bekräftas också av Foxworth, Hashey och Sukram (2019) som belyser vikten av att undervisa elever i hur de olika hjälpmedlen fungerar. Däremot kan det vara så att allteftersom eleverna blivit alltmer självständiga i sitt användande av hjälpmedel kan stöttningen kring elever såsom Säljö (2010) beskriver den utgå mer och mer. Kress (2003) bekräftar vikten av att elever får skriva digitalt men också få veta vad digitala hjälpmedel egentligen innebär. Medan Nordmark (2019) uttrycker att den digitala skrivprocessen är en utmaning för elever då koncentrationen störs eftersom elevers uppmärksamhet flyttas runt i texten och när ord exempelvis rödmarkeras. Detta bekräftar dock inte våra elevsvar utan de är tvärtom mer positiva till de språkstödjande hjälpmedel som de har tillgång till och inser inte att det ändå kan bli fel. Användningen av de digitala hjälpmedel våra elever har tillgång till sker med automatik utom för de enstaka elever som inte använde något hjälpmedel.