Åk 6: Tema Lättare och svårare
6.2 Specialpedagogiska implikationer
Det vi kan se är att eleverna förväntas vara mer självständiga än vad de faktiskt är, vilket eleverna som inte är i skrivsvårigheter oftast klarar av medan elever i skrivsvårigheter hade behövt mer stöttning. Detta för att aktivt använda de hjälpmedel som finns tillgängliga i deras datorer.
Det blir tydligare att kontinuerlig fortbildning för lärare i digitala hjälpmedel blir allt viktigare samt betydelsen av att visa och repetera olika hjälpmedel oftare. Vikten av att nämna att de finns och att det är bra om de används borde bli en självklarhet vid uppstart av arbetsuppgifter. Vi som blivande speciallärare ska se till att lärare kontinuerligt fortbildas i de digitala hjälpmedel som finns. Vi bör också lyfta för våra kollegor hur viktigt det är att arbeta med dessa hjälpmedel i förebyggande syfte istället för att dessa hjälpmedel endast ska användas som en åtgärd för elever i skrivsvårigheter.
Elevsvaren indikerar att de digitala hjälpmedlen som finns tillgängliga mest gynnar elever i svårigheter då det endast är de som använder hjälpmedel som till exempel AppWriter, IntoWords, StavaRex och talsyntes. Här ser vi att dessa hjälpmedel endast används som en åtgärd. De som inte är i svårigheter använder bara ordbehandlingsprogrammens hjälpfunktioner, exempelvis rättstavning. Lärarna svarar däremot att det gynnar alla. Det kan bero på att lärarna inte har full insyn i vad eleverna faktiskt använder när de skriver eller att lärarna tänker att det är själva datorn som är det digitala hjälpmedlet.
Eleverna som inte är i svårigheter säger att de mest använder datorn som en skrivmaskin och att det är enklare att redigera, mer praktiskt och så vidare medan elever i svårigheter lyfter att de digitala hjälpmedlen gör nytta och att de slipper forma bokstäverna för hand. I detta sammanhang ser vi att detta samspel mellan lärare och elever brister då eleverna inte får den stöttning (Säljö, 2010) de behöver för att fullt ut kunna utnyttja de digitala hjälpmedel som finns. Om detta samspel hade fungerat skulle vi kunna se ett tydligare förebyggande arbete vilket skulle kunna leda till att färre elever hamnar i skrivsvårigheter. Som blivande speciallärare ser vi en pedagogisk utmaning i att hitta metoder i den digitala miljön för att se till att den utveckling vi som lärare vill se hos eleverna verkligen sker.
Det bör dagligen även reflekteras kring inkludering (Haug, 1998) och hur den kan förbättras för om den inte kontinuerligt arbetas med sker heller ingen. Som blivande speciallärare är det förebyggande arbete att delta i klassundervisning och inte bara plocka ut elever för enskild undervisning. Här får vi i så fall en större möjlighet att göra anpassningar i ordinarie undervisning. Vi talade i inledningen om att eleverna är digitala infödingar och att lärarna är
45
digitala immigranter (Selwyn, 2019). Men det är kanske bara en rädsla lärarna känner, en oro för att blotta sin egen digitala osäkerhet inför eleverna istället för att ge eleverna den stöttning de faktiskt behöver. Ingen kan något per automatik, inte ens digitala infödingar, utan någon måste först visa och stötta (Säljö, 2010). Det blir inte mycket tydligare än så här, att Vygotskij (10934;1999) har helt rätt när han säger att elever lär sig bäst i samspel med andra och att utveckling sker när de befinner sig i sin proximala utvecklingszon.
6.3 Metoddiskussion
I detta avsnitt diskuteras det kring om valda metoder har givit oss svar på frågeställningarna. Vid pilotundersökningen av formuläret som fyra gymnasielärare svarade på fann vi några brister som rättades till. Det var två frågeformuleringar som ändrades så att förståelsen skulle bli högre. Detta var en betydelsefull ändring då vi vid den egentliga studien inte skulle vara på plats eftersom formuläret mailades ut. De fyra lärarna i pilotundersökningen deltog sedan inte i det frågeformulär som slutligen mailades ut till utvalda lärare. Enligt Bryman (2016) bör det inte vara samma personer i pilotundersökningen som i det urval som ska ingå i den slutliga studien
.
Efter att ha genomfört studien upptäcktes dock fler frågor som kanske skulle ha förtydligats. Till exempel vad som menas med hjälpmedel då vi i vår analys kunde ana att lärarna kan ha tolkat det som själva artefakten datorn och inte de hjälpmedelsprogram som finns tillgängliga i datorn. Detta kan, som Bryman (2016) förklarar, tolkas som en felkälla då lärarnas svar kanske inte överensstämmer med det vi efterfrågade. Vid analysen av resultaten upptäcktes också att gymnasielärarna inte riktigt kunde jämföra och därför inte kunde svara på hur eleverna skriver analogt jämfört med digitalt då de uppgav att detta gjordes i olika sammanhang. Detta gör att denna del av studien kanske inte är fullt ut tillförlitlig då lärarna svarade på frågan utifrån olika skrivsituationer. Studien är också så pass liten att vi kanske hade fått andra svar om vi hade frågat andra lärare. Eftersom vi har valt att göra undersökningen i kommuner där det har satsats på en dator per elev kan det påverka svaren eftersom många av lärarna redan har det inarbetat i sin undervisning. Dessa tankar gör att sannheten och studiens pålitlighet belyses och att svagheter i våra metoder kommer fram. Detta för fram en högre tillförlitlighet i studien.Även de semistrukturerade elevintervjuerna föregicks av en pilotundersökning där det inte framkom några otydligheter i våra frågor. Det var dock så att den ena eleven i pilotundersökningen inte kunde svara på alla frågor då denne inte hade tillgång till så många skrivhjälpmedel som de eleverna som sedan skulle ingå i vår studie. Denne elev hade därmed svårt att besvara alla frågor. Efter studiens genomförande upptäcktes att det fanns en skillnad mellan elever i skrivsvårigheter och de utan. Dessa elever i och utan skrivsvårigheter hade olika
46
uppfattningar om vad som menades med hjälpmedel. De elever i skrivsvårigheter förstod direkt att vi med begreppet hjälpmedel menade program som StavaRex, IntoWords, AppWriter med mera eftersom de använder dessa. Medan de utan skrivsvårigheter initialt tolkade begreppet hjälpmedel som rättstavningsfunktionen i ordbehandlingsprogrammen, eftersom det är det enda hjälpmedlet de använder. En större tydlighet hade varit önskvärt men eftersom vi använde oss av semistrukturerad intervju vilket enligt Bryman (2016) ger möjligheten att ställa följdfrågor kunde det som var oklart lätt förtydligas. Detta ger studien en högre tillförlitlighet eftersom vi kunde försäkra oss om att eleverna förstod vad vi frågade om. Då vi genomfört pilotstudier är det enligt Bryman (2016) positivt och tydligt då de frågor som ska ställas är av rätt karaktär så att respondenterna förstår dem samt ser till att studien blir så bra som möjligt. Våra intervjuer spelades in vilket är en stor fördel då det är enkelt att gå tillbaka och lyssna på dem. Efter intervjuerna följde även ett intensivt arbete med att transkribera, detta är tidsödande och vi valde därför att endast ta med själva samtalet och inte lägga så stor vikt vid tankepauser eller annat.
Transkriberingar är som Bryman (2016) också uttrycker det bra för minnet och det är lätt att gå tillbaka, ibland flertalet gånger för att kontrollera vad som sagts.
Däremot uttrycker Bryman (2016) att det även är bra att ha med eventuella känsloprocesser under intervjun. Det som framkom i analysarbetet av elevsvaren i form av känslor var de upplevelser av skrivandet som eleverna i mellanstadiet gav uttryck för, nämligen att de gillade att skriva analogt och en elev till och med älskade det. Dessa uttryck gav oss temat känsla och lust. Det vi har kommit till insikt i är att även lärarna borde ha intervjuats då möjligheten till lika djupa svar som dem vi fick med eleverna hade funnits. Detta hade dock lett till ett ännu större omfång av svar att analysera. Då studien gav oss mycket att analysera, hade ytterligare intervjuer gjort det ännu svårare att få grepp om alla svar. Det var också en av anledningarna till att vi använde innehållsanalys då det är ett effektivt sätt att hitta teman som sedan skulle leda oss till svaren på våra frågeställningar. Då erfarenheten av innehållsanalys som metod inte är så stor hade det varit önskvärt att ha testat det innan.
Det var relativt lätt att sätta in elevsvaren i analysen men svårare att kondensera dem och få in dem i ett passande tema. I en innehållsanalys uttrycker Graneheim och Lundman (2004) att det nästan alltid blir egna tolkningar i detta skede av analysarbetet.
Dessutom kan svaren bli av olika djup. Genom denna metod blev det efter en tids bearbetande tydligt för oss vilka svar som sedan blev kärnan i studien. Frågeformulär, pilotstudier och intervjuer samt bearbetningen i form av tolkningar av diagram, transkriberingar och arbete med innehållsanalys har gett oss svar på både syfte och frågeställningar.
47
Replikerbarheten är dock inte hög då detta till stor del är en kvalitativ studie med få deltagare, vilket innebär att om denna studie skulle göras om skulle resultaten kunna bli annorlunda.