Sammanfattande diskussion av analysen

Analyserna visar att det inte bara är skribenterna som representeras i inläggen utan att de företräder en hel yrkesgrupp, de ingår därför i en enhet som i inläggen framställs ha samma kollegiala intressen. I inläggen är därför förskollärare framställda som en enhet som kämpar mot en annan enhet, föräldrar. Det som kan tolkas gett skribenterna legitimitet att skriva som de gjort är att de fått sin auktoritet från den institution de tillhör. Om de inte skrivit under med sina yrkestitlar skulle därför inläggen haft en annan innebörd. Emellertid framgår det även i analysen att den diskurs som skribenterna har konstruerat är personbundna eftersom inläggens diskurs inte bara är konstruerade utifrån skribenternas erfarenheter som förskollärare. Inläggen skulle därför också kunna förstås syfta till att åskådliggöra personliga åsikter om föräldrar, barn och förskollärare.

5.3.1 Diskursen

Skribenternas makt över diskursen där föräldrar, barn och förskollärare är positionerade bygger på en auktoritet som både är roll- och personbunden. Det innebär att det endast är de diskurserna som är framställda som de rätta i detta sammanhang, diskurserna i inläggen är därför framställda som sanna och normgivande.

Skribenterna har skapat sina och andra förskollärares identiteter genom att positionera sig som motsatsen till någon annan, föräldrarna. Detta fungerar därför som identitetsbildande för gruppen förskollärare. Föräldrarnas identitet är att de bland annat är stressade, besvärliga mot förskollärare och respektlösa mot sina barn. Skribenternas identitet och position är att de är experter, goda och några som inte har tid med omsorg eftersom de skall arbeta med lärande; några som därför förtjänar status enligt dem själva.

5.3.2 Diskursordning

Av analysen framgår det även att det finns en diskursordning där barnet är den flytande signifikanten. Skribenterna har tagit över diskrusen om barnet genom att de i inläggen utger sig för att veta vad som är bäst för dem.

Detta övertagande kan tolkas som ett sätt för skribenterna att vilja hjälpa barnen eftersom föräldrarna sviker.

40

Det kan också förstås vara ett sätt för skribenterna att få föräldrarna att bättra sig och fostra dem till att göra vad de anser är bäst för barnen. Vilket skulle kunna motivera deras moraliserande. Men analysen visar att detta inte är huvudsyftet med inläggen. Analysen visar istället att den största orsaken till inläggen kan tolkas vara att skribenterna strävar efter att ge deras yrke mer status genom att professionalisera det. Denna statusjakt kan ses som ett sätt för yrket att kunna göra anspråk på den klassiska professionens privilegier och professionalisera yrket. Inläggen kan därför förstås syfta till att hjälpa skribenterna i denna professionaliseringskamp och de kan därför ses som ett material och ett medel för att uppnå status. Tecknen föräldrar och barnen skulle därför kunna tolkas som tecken som är exploaterade och utnyttjade av skribenterna.

5.3.3 Samhällsuppdrag

Förskolan har ett samhällsuppdrag och förskollärare har ett uppdrag från staten som är politiskt konstruerat. I resultatet och analysen framgår det att skribenterna i sina inlägg poängterar det och att de anser att föräldrar är oförstående inför detta och att de tror att förskolan är barnpassning. Det framgår även att de inte anses få möjlighet att arbeta med sitt uppdrag eftersom föräldrar gör att de måste ägna sig åt omsorg. Detta kan både tolkas som ett sätt för skribenterna att visa att förskollärare förtjänar mer status men också som en vädjan till föräldrarna. Eftersom förskolläraryrket kan tolkas vara en semiprofession har de inte makt att påverka arbetsfördelningen och de har därför inte makt att inte arbeta med det de är ålagda att göra. Därför kan inläggen också förstås syfta till att vara ett sätt för skribenterna att få föräldrar att förstå att de gör att de inte ges möjlighet till att ägna sig åt sitt uppdrag.

41

6 Diskussion

I detta kapitel kommer uppsatsens resultat och analys att diskuteras i relation till den litteratur och tidigare forskning som presenterats i uppsatsen. Även andra slutsatser än de som framkommit i resultat och analyskapitlet kommer att redogöras för samt vad som skiljer uppsatsens resultat och analys från tidigare forskning. Kapitlet börjar med att diskutera den diskursen som skribenterna är del av och hur föräldrar, barn och förskollärare kommer till uttryck i den.

Kapitlet fortsätter sedan med att diskutera vad inläggen, förutom att moralisera över föräldrar, kan förstås syfta till utifrån litteratur och tidigare forskning. Vidare fortsätter kapitlet med reflektioner som uppkommit under skrivprocessen, en metoddiskussion och förslag till fortsatt forskning.

6.1 Diskursen

Av analysen framgår det att det i inläggen finns en normgivande diskurs som är konstruerad av skribenterna. I den diskursen är föräldern positionerad som egoistisk, barnet som lidande och kompetent och förskolläraren som expert.

6.1.1 Föräldern

Den tidigare forskning som presenterats visar även den på diskurser om föräldrar. Där framställs likt uppsatsens resultat och analys en diskurs som säger att en god förälder är någon som har tid och inte är stressad, är hemma länge med sina barn och ansvarar för sina barns skolresultat (Balldin, 2013; Månsson, 2013; Thomas, Keogh & Hay, 2014). Detta krockar enligt Månsson (2013) med samhällets förväntningar på föräldrar att arbeta även om de har små barn. Den diskurs om föräldrar som resultatet och analysen visar liknar till stor del den diskurs om föräldrar som är framställd i tidigare forskning. Föräldrar är några som är egoistiska och stressade. Av diskursen som uppsatsens resultat och analys visar finns framgår det att det finns förväntningar på hur föräldrar bör vara. Även Thomas, Keogh och Hays (2014) studie säger att det finns förväntningar på föräldrar men dessa förväntningar är till skillnad från i uppsatsens resultat och analys kopplade till skolresultat.

42

De menar att förskollärares förväntningar på föräldrar är svåra att uppnå, vilket även gäller för de förväntningar skribenterna har på föräldrar eftersom samhället räknar med sig att föräldrar skall ha ett yrkesliv (Balldin, 2013; Månsson, 2013). De har därför inte möjlighet att vara hemma när deras barn till exempel är snoriga.

Ytterligare förväntningar på föräldrar är att de skall ge förskollärare möjlighet att ägna sig åt sitt uppdrag. Resultatet och analysen visar att uppdraget är att förskollärare skall arbeta med lärande och inte ge omsorg vilket stämmer överens med att förskolan har gått från att ge omsorg till att arbeta med lärande (Persson, 2010; Tallberg Broman, 2010; Kuisma & Sandberg, 2008). Detta fokus på lärande kan förstås bero på att det är ett statushöjande attribut men också på grund av förskolans samhällsuppdrag, vilket enligt Markström (2007) och Dahlstedt och Olson (2013) är att fostra barn till att bli goda medborgare samt leverera skolfärdiga barn (Markström, 2007). Förskollärare har därför politiska förväntningar på sig att genomföra detta eftersom förskolans läroplan kan förstås som ett redskap för staten att styra förskolans verksamhet (Haug, 2003; Berntsson, 1999).

6.1.2 Barnet

I diskursen är barnet positionerat som att det är lidande på grund av föräldrarnas egoism och att de är kompetenta att kunna värdera vad ett gott föräldraskap är. I diskursen är även barnet positionerat som att det är den direkta orsaken till att förskollärare inte kan utföra sitt arbete men att det indirekt beror på föräldrarna.

Vidare framgår det i resultatet och analysen att skribenterna inte är de hjältar som står på barnens sida när föräldrarna sviker utan att skribenterna utnyttjar diskursen om barnet i syfte att framhålla sig själva som kompetenta experter. Diskursen om barnet gör därför att förskollärare framställs ha vad Jonsdottir och Nyberg (2013) kallar en expertbaserad kontroll vilket ger dem tolkningsföreträde i fråga om vad som anses bäst för barn.

6.1.3 Förskolläraren

Av resultatet och analysen framgår det i diskursen att förskolläraren är experter, både utifrån sitt eget kunskapsområde och utifrån andra mer klassiska professioners områden. Deras expertis baseras även både på rollen som förskollärare och på deras personliga åsikter.

43

Att ge sig själva tolkningsföreträde på kunskap om barn är problematiskt eftersom det kan ses som en negativ maktutövning. Denna maktutövning gör samarbetet mellan föräldrar och förskolan komplext (Jonsdottir & Nyberg, 2013) vilket är problematiskt eftersom Balldin (2013) menar att ett dåligt samarbete leder till schismer mellan förskollärare och föräldrar. Även Møller Pedersen med fleras (2013) analys kan förstås som att förskollärare smalnar av yrkets kompetens till att bli mer specialiserade, vilket de menar är en professionaliseringsstrategi.