Examensarbete i fördjupningsämnet
Barndom och lärande
15 högskolepoäng, grundnivå
”Är snoret grönt så är det troligtvis
infekterat.”
- en diskursanalys av tre moraliserande debattinlägg
skrivna av förskollärare
”If the snot is green then it is probably infected.”
- a discourse analysis of three moralizing debate posts
written by preschool teachers
Linda Thörn
Förskollärarexamen, 210 högskolepoäng Datum för slutseminarium: 2016-06-02
Examinator: Peter Lilja Handledare: Johan Dahlbeck
LÄRANDE OCH SAMHÄLLE
3
Abstract
Denna uppsats är en diskursanalys av moraliserande debattinlägg skrivna av förskollärare om föräldrar. I uppsatsen undersöks vilken diskurs om föräldrar, barn och förskollärare som identifierats i tre publika debattinlägg skrivna av förskollärare om föräldrar, och hur denna diskurs kan förstås utifrån ett professionsteoretiskt perspektiv. Den metod som använts är en kvalitativ textanalys med inriktningen diskursanalys, och de teoretiska perspektiven som de empiriska texterna analyserats utifrån är Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteori och professionsteori.
Resultatet och analysen visar att finns en normgivande diskurs där, den egoistiska föräldern, det lidande kompetenta barnet och förskolläraren som expert ingår. Resultatet och analysen visar att diskursen utifrån ett professionsteoretiskt perspektiv är konstruerade för att ge förskolläraryrket mer status och för att yrket har professionsambitioner. Inläggen kan förstås syfta till att hjälpa skribenterna i denna strävan och inläggen kan därför ses som ett material och ett medel i denna kamp. Föräldrar och barnen är därför tecken i inläggen som är exploaterade och utnyttjade av skribenterna.
Nyckelord:
Auktoritet, barn, diskurs, expert, förskollärare, föräldrar, status, profession, yrkesidentitet5
Innehållsförteckning
Abstract 3
1 Inledning 7
1.1 Syfte och frågeställningar 9
1.1.1 Frågeställningar 9
2 Litteraturgenomgång och tidigare forskning 10
2.1 Att bli en profession, från att ge omsorg till att undervisa 10
2.2 Samhällsuppdraget 12
2.2.1 Förskolans läroplan 12
2.3 Den goda föräldern 13
2.3.1 Förskollärares och föräldrars relation 14
2.3.2 Föräldrar, förskolans kunder 15
3 Teori 17
3.1 Diskurs 17
3.2 Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteori 18
3.2.1 Subjekt 18
3.2.2 Tecken 19
3.3 Profession 20
3.3.1. Semiprofession 20
3.3.2 Professionalisering, auktoritet och status 21
4 Metod 23
4.1 Metodval 23
4.1.1 Diskursanalys 23
4.2 Material och urval 24
4.3 Analysmetod 25
4.4 Etiska överväganden 26
5 Resultat och analys 28
5.1 Diskursen i inläggen 28
5.1.1 Koppling till förskolan 29
5.1.2 Den egoistiske föräldern 30
5.1.3 Det lidande kompetenta barnet 31
6
5.2 Diskursen utifrån ett professionsteoretiskt perspektiv 35
5.2.1 ”För så kallad barnpassning” 35
5.2.2 ”Och därav låta era barn hamna i kläm” 36
5.2.3 ”Är snoret grönt så är det troligtvis infekterat” 37 5.2.4 ”Vi har en pedagogisk verksamhet vi måste bedriva” 38
5.3 Sammanfattande diskussion av analysen 39
5.3.1 Diskursen 39 5.3.2 Diskursordning 39 5.3.3 Samhällsuppdrag 40 6 Diskussion 41 6.1 Diskursen 41 6.1.1 Föräldern 41 6.1.2 Barnet 42 6.1.3 Förskolläraren 42
6.2 Hur går det att förstå vad inläggen syftar till? 43
6.2.1 Inläggen som en ”quick-fix” 43
6.2.2 Inläggen som en markering 44
6.2.3 Inläggen som en avväpnare 45
6.3 Reflektion 46
6.4 Metoddiskussion 46
6.5 Gå vidare med 47
7
1 Inledning
I olika forum1 på nätet sprids debattinlägg skrivna av förskollärare kopplade till förskolan om föräldrar, föräldraskap och vad som anses bäst för barnen.Inläggen är publicerade i de större svenska dags- och kvällstidningarna och även delade i olika forum riktade till pedagoger i förskolan och forum riktade till föräldrar på nätet. Dessa debattinlägg får många tummar upp och trådarna är ofta väldigt långa och många av kommentarerna är likt inläggen moraliserande. Ett exempel på detta är ett inlägg skrivet av förskolläraren Sebastian Ramirez som publicerades i Dagens Nyheter 2015-12-17. Det handlar om att inte lämna sjuka barn på förskolan och har delats 406 gånger på Facebook och 49 gånger på Twitter. Samma inlägg fick 82 procent tummar upp av de tummar som delats ut av läsarna (Ramirez, 2015). Ytterligare ett inlägg som beskriver föräldrar på ett liknade sätt är Sarianne Segerstens inlägg om 10 saker förskollärare stör sig på hos föräldrar. Det publicerades först på skribentens blogg och sen i Metro 2015-05-07, även det fick många tummar upp, det gillades av 116998 personer.
Också personer från andra yrkesgrupper har fått inlägg om föräldrar publicerade. Psykologen Eva Rusz skrev i Aftonbladet 2012-08-05 ett inlägg om att förskola för barn före två år kan skada barn. Det handlar om att moderna föräldrars självförverkligande inte får gå före barnens känslomässiga behov (Rusz, 2012). Det inlägget delades 42992 gånger på Facebook och 1193 personer har kommenterat inlägget på Aftonbladets hemsida. Oavsett vem som skrivit inläggen handlar de primärt om att föräldrar är en grupp som låter sina egna intressen och behov gå före sina barns.
Trots att inlägg som dessa får mycket uppmärksamhet och många tummar upp ger de även upphov till motreaktioner. Efter att Segerstens inlägg om 10 saker förskollärare stör sig på hos föräldrar publicerades skrev en annan förskollärare, Kajsa-Maria Carlsson, en replik som publicerades i Metro 2015-07-05, samma dag som Segerstens inlägg. Det heter 10 saker vi älskar hos föräldrar. Detta inlägg gillades 116619 gånger och skulle kunna ses bidra till en annan syn på föräldrar.
1 Facebook-grupper som ”Pedagogiska tips och trix för förskollärare =)” och ”Förskola.se” samt
8
Det paradoxala i detta inlägg är att trots dess syfte att vara en motreaktion till moraliserande inlägg framställs föräldrar även här som några som inte är fulländade, att de gör så gott de kan. I inlägget står det:
Nu är det dags att berömma alla fantastiska föräldrar. Lägg alla dessa listor som vad förskollärare stör sig på åt sidan. Vi är några förskollärare som istället vill lyfta upp och fokusera på alla föräldrar som gör så gott de kan. (Carlsson, 2015, s. 1)
Detta visar att det som skall vara en replik framställer föräldrar på ett om inte samma sätt men likande, att föräldrar är några som inte har tillräckliga förutsättningar att göra det bästa.
Denna moralisering av föräldrar är problematisk eftersom tidigare forskning visar att ett gott samarbete mellan föräldrar och förskola gynnar barnets välbefinnande, utveckling och lärande (Markström, 2013). Ett samarbete som präglas av en moraliserande diskurs, där föräldrar känner sig granskade och kritiserade fyller därför inte någon funktion i föräldrasamarbetet.
Detta kritiserande kan också ses som paradoxalt eftersom samhället är marknadsanpassat och föräldrar därför kan ses som kunder i förskolan (Jarl & Rönnberg, 2010). Föräldrar kan också ses som granskare av förskolans praktik eftersom den är organiserad för att kunna utvärderas. Föräldrar har därför makt att anmäla och svara negativt på till exempel enkäter som berör förskolans kvalité.
Vad är det då som motiverar förskollärare att skriva sådana inlägg och hur vågar de göra dessa normativa antaganden baserade på eget tyckande om sina kunder och utvärderare? Hur kan dessa inlägg egentligen förstås? Är det som skribenterna till inläggen säger, att föräldrar är egoistiska typer som inte ser till sina barns behov och känslor eller kan inläggen förstås som ett uttryck för något annat?
Beskrivningen av föräldrar i inläggen skulle kunna förstås vara vinklad och Bergström och Boréus (2000) menar att massmedia kan beskriva samhällsfenomen på ett skevt sätt. De kallar detta en slags maktutövning vilket enligt dem gör att det är viktigt att analysera vad som faktiskt sägs och hur det reproduceras i samhället.
9
Det gör att moraliserande debattinlägg om en specifik grupp därför är samhällsvetenskapligt intressanta och kan förstås på flera olika sätt. Ett sätt är förstå inläggen är att de är skrivna i en kontext där förskollärare är en pressad yrkesgrupp som inte har någon självklar yrkesidentitet och att de därför strävar efter att professionalisera yrket.
För att förstå debattinläggen räcker det därför inte bara med att se vad som står i dem utan det måste förstås vad som ligger utanför inläggen, vilka det är som har skapat texterna, vem de företräder, vad de speglar, varför det speglas och så vidare. De moraliserande debattinläggen kan således förstås utifrån ett större sammanhang än att föräldrar är usla, att de syftar till något mer än att endast moralisera över föräldrar.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att undersöka den diskurs om föräldrar, barn och förskollärare som identifierats i tre publika debattinläggen skrivna av förskollärare om föräldrar och hur denna diskurs kan förstås utifrån ett professionsteoretiskt perspektiv.
1.1.1 Frågeställningar
• Hur är föräldrar, barn och förskollärare positionerade i den diskurs som kommer till uttryck i inläggen?
10
2 Litteraturgenomgång och tidigare
forskning
Den tidigare forskning som uppsatsens undersökning förhåller sig till är bland annat studier om förskolans förändrade villkor, förskolans samhällsuppdrag och förskolans läroplan. Denna forskning utgör kapitels första del. Den andra delen i kapitlet som presentera forskning om föräldrar. I denna del ingår relationen mellan förskollärare och föräldrar och synen på föräldrar som kunder i förskolan. Den forskning som redogörs för syftar till att skapa förståelse om vilket fält som uppsatsen ingår i. Eftersom uppsatsen syftar till att undersöka en diskurs där bland annat föräldrar och förskollärare ingår är det relevant att redogöra för tidigare forskning inom detta område. Då uppsatsen också syftar till att förstå diskursen utifrån ett professionsteoretiskt perspektiv är det relevant att presentera forskning som handlar om förskolläraryrkets förändrade villkor och yrkets förutsättningar att professionaliseras.
Den forskning som presenteras i detta kapitel är både internationell och svensk. Till exempel presenteras en dansk studie som undersöker danska pedagogers professionaliseringsstrategier samt en australiensisk studie som undersökt, likt denna uppsats, en diskurs om föräldrar.
2.1 Att bli en profession, från att ge omsorg till att
undervisa
Persson (2010) menar att förskolan har gått från att vara en del av den sociala sektorn till att nu vara en del av utbildningssektorn. Det har därför skett en förskjutning från att ha varit en social och omsorgsliknade verksamhet till att bli en verksamhet som mer är inriktad på lärande. Denna positionering kan enligt Persson (2010) betyda att de normer och värderingar som kännetecknar förskolans organisation har förändrats. Vidare menar han att detta har gjort att förskolans institutionella identitet har förändrats och inte är lika stark längre.
11
Likt Persson (2010) menar Tallberg Broman (2010) att det skett en förskjutning från omsorg till lärande i förskolan och hon anser att detta kan betecknas som ett paradigmskifte2. Den starka institutionella identiteten som en omsorgsgivande institution som förskolan tidigare vilat på är därför inte längre lika självklar. Persson (2010) menar att en stark institutionell identitet kan ses på olika sätt, som att den kan ge upphov till en tydlig gräns mellan förskolan och hemmet men också som att den skapar en självklar yrkesidentitet.
Enligt Møller Pedersen, Gravesen, Hansen och Høyer Høyer Lorentesens (2013) studie har även danska pedagoger, likt svenska, fått förändrade villkor i och med ökade krav på lärande. Dessa riktlinjer har som i Sverige formulerats i pedagogiska läroplaner. Införandet av läroplanerna har enligt studien gett upphov till motstridiga känslor hos pedagoger eftersom de gör dem påminda att de är i en underordnad position i förhållande till politiska beslut men det har även skapat en känsla av mening. Studien visar också att pedagogerna har olika strategier för att bemästra att deras yrke har förändrats. Ett av sätten visar studien är att reducera yrkets breda kompetens och bli mer specialiserad, vilket Møller Pedersen med flera (2013) kallar en professionaliseringsstrategi. Vidare visar studiens analys att sådana strategier finns eftersom yrket har professionaliseringsambitoner. De menar dock att det är svårt att förändra yrket allt för mycket eftersom yrket har haft för kort tid på sig att bli en profession.
Även Kuisma och Sandberg (2008) har i sin studie tittat på förskollärares förändrade yrkesroll. Skillnaden från Møller Pedersen med fleras (2013) studie är att den även undersöker vad som menas med förskollärares yrke i jämförelse med andra nära relaterade yrken som barnskötare3 och resurspedagoger. Resultatet i Kuisma och Sandbergs (2008) studie visar att förskollärares yrke inte kan likställas med andra relaterade yrke i förskolan. Vidare säger resultatet att det beror på att förskollärare har en utbildning som enligt de intervjuade gör att de vet mer om barns lärande och utveckling än vad barnskötare och resurspedagoger gör. Vidare visar resultatet att barnskötares fokus är omsorg medan förskolläraren skall ansvara för de pedagogiska aktiviteterna i förskolan.
2 Orsaken till att förskolan genomgått ett paradigmskifte är att vid 2000-talet blev förskolan i Sverige en del
av utbildningspolitiken i ett lokalt, nationellt och globalt sammanhang. Det har därför blivit ett förstärkt fokus på språkutveckling, matematik, naturvetenskap och teknik vilket motsvarar EU:s utbildningsstrategiska mål (Tallberg Broman, 2010).
12
2.2 Samhällsuppdraget
Enligt Markströms (2007) studie kan förskolan ses som en vad hon kallar anpassande institution4. Institutionen och dess aktörer bidrar till att fostra och anpassa barn till det dominerande värdesystemet i samhället.
Enligt Markström (2007) kan därför förskolan betraktas som att den bidrar till att forma önskvärda medborgare. Detta menar även Dahlstedt och Olson (2013), de säger att utbildning inte bara handlar om att få kunskaper och färdigheter utan att det också enligt dem handlar om att forma morgondagens medborgare.
Förskolan kan även förstås som en kvalificerande institution5 som ger alla barnen möjlighet att förberedas för att möta nästa steg i utbildningssystemet, skolan (Markström, 2007). Att leverera skolfärdiga barn kan därför enligt Markström (2007) ses vara ett av förskolans uppdrag. Studien visar även att förskolan inte bara kan ses som en institution som förbereder alla barn utan också som en arena där enskilda individer kan utvecklas inför framtiden.
2.2.1 Förskolans läroplan
Haug (2003) skriver att de politiska förväntningarna på läroplanen är att den skall vara styrande för förskolans verksamhet. Vidare menar han att läroplanen därför är ett viktigt redskap för staten att styra innehållet i institutionens aktiviteter. Detta menar även Berntsson (1999) som säger att förskolan inte bara har fått förskrifter i och med implementeringen av läroplanen, de har också fått ett styrinstrument som har ett socialiserande syfte. Läroplanen är därför till nytta inte bara för det enskilda barnet utan också för samhället eftersom den syftar till att utveckla kompetenser som behövs i det postmoderna samhället enligt Berntsson (1999). Detta är tydligt i förskolans nuvarande läroplan eftersom den bland annat säger att förskolan aktivt och medvetet skall påverka barnen att utveckla förståelse för vårt samhälles demokratiska värderingar (Lpfö 98, 2010).
4 ”Denna institution och dess aktörer medverkar till social fostran och anpassning av barn till samhällets
dominerande värdesystem. Förskolans roll kan i linje med detta betraktas som en verksamhet som bidrar till skapande av goda medborgare.” (Markström, 2007, s. 213)
5 Enskilda barn kan i en sådan institution enligt Markström (2007) få tillgång till förebyggande,
kompletterande och kompenserande insatser som syftar till att göra att alla barn har samma möjligheter att kvalificera sig för framtiden.
13
Vidare menar Berntsson (1999) att läroplanen reglerar förskollärares arbetsmetoder genom att den bland annat säger att de skall arbeta för att främja barns lärande. Det finns exempel i läroplanen enligt Berntsson (1999) som kräver teoretisk kunskap men för att kunna arbeta efter läroplanen krävs också praktikgrundande och personlighetsrelaterade kunskaper.
Enligt Berntsson (1999) gör även läroplanen att föräldrar ges möjlighet att ha inflytande över förskolans praktik. Föräldrainflytande är viktigt enligt Berntsson (1999) och hon kritiserar det inte men hon menar att utifrån ett professionsperspektiv kan det tolkas som deprofessionaliserande.
Förskollärares förutsättning att nå professionell status kan försvåras när föräldrar involveras i verksamheten eftersom ett sådant inflytande kan antyda att det inte krävs speciell kompetens för att arbeta i förskolan vilket gör detta komplext (Berntsson, 1999). Jonsdottir och Nyberg (2013) studerar samarbetet mellan förskolan och föräldrar och hur det påverkar förskollärares erkännande. De menar att trots att samarbetet upplevs som bra har de identifierat att förskollärare vill behålla en vad de kallar expertbaserad kontroll. Jonsdottir och Nyberg (2013) menar därför likt Berntsson (1999) att det finns en komplexitet i samverkansuppdraget. Dock menar de till skillnad från Berntsson (1999) att komplexiteten inte handlar om att yrket deprofessionaliseras utan att förskollärares tolkningsföreträde på kunskaper om barn i och med den expertbaserade kontrollen och Jonsdottir och Nybergs (2013) studie visar att detta kan ses som en negativ maktutövning.
2.3 Den goda föräldern
Thomas, Keogh och Hays (2014) australiensiska studie om diskursen om den goda föräldern visar att den goda föräldern är någon som bidrar till att sitt barn uppnår goda resultat i skolan. Vidare visar därför studien att det är föräldrarna som är ansvariga för sina barns brister i skolan. Sådana diskurser skapar förväntningar över vad föräldrar är och bör vara och vad de är ansvariga för.
Även Balldin (2013) diskuterar vad som förväntas av föräldrar men hennes analys utgår från diskursen om mamman och hur den skapats och förändrats över tid.
14
Balldin (2013) framhåller därför inte att diskursen om den goda föräldern är relaterad till bra skolresultat som Thomas, Keogh och Hay (2014) menar. Balldins (2013) analys visar att en god mor är någon som har tid.
Vidare skriver Balldin (2013) att det under 2000-talet har vuxit fram en naturalistisk trend som säger att en god mor är någon som ammar länge, gör hemgjord mat och inte låter sina barn vistas på förskolan för länge. Därför menar Balldin (2013) att diskursen om den goda modern både är konstant och föränderlig och förskolan spelar roll i hur diskursen är. Studien visar att pratet om tid i förskolan skapar stress hos föräldrar och detta leder enligt de intervjuade förskollärarna till osämja mellan föräldrar och förskola. De intervjuade förskollärarna hävdar dock att många föräldrar inte ser förskolan som en plats för barnpassning och att många inom förskolan också tolkar sitt uppdrag på detta sätt. Emellertid visar analysen att det uppstår diskussioner och osäkerhet i förskolan om föräldrar lämnar sina barn när de egentligen inte har behov (Balldin, 2013). Även Månssons (2013) analys av familjens introduktion vid inskolning visar att förskollärare har åsikter om vad en god förälder är. Analysen visar att förskollärare har normerande tankar om föräldraskap och att de anser att förskolan är problematisk för små barn. Resultatet visar att förskollärare har en gemensam bild av att föräldrar är stressade. Detta pekar på att idealbilden av en förälder krockar med föräldrars verklighet som förvärvsarbetande och samhällets syn på föräldrar enligt Månssons (2013) analys.
Balldins (2013) analys visar att föräldrar upplever att det skett en attitydförändring från slutet av 1900-talet till 2000-talet i förskolan. Tidigare skedde hämtning och lämning på olika tider och det var mer accepterat att det ibland kunde vara mycket sent. Intervjupersonerna uttrycker att det var mer flexibelt förr. Idag menar de att förskolan har blivit mer strukturerad och att det räknas timmar, mäts mål och den uppstramade tiden ses som irrationell. En intervjuad förskollärare menar dock att det var lättare förr för då gjorde de som föräldrarna ville. Idag uppstår det enligt förskolläraren konflikter i förskolan mellan föräldrars intresse och uppdraget som förskollärare har (Balldin, 2013).
2.3.1 Förskollärares och föräldrars relation
Balldin (2013) menar att om det inte finns ett gott samarbete mellan förskolan och hemmet kan det uppstå schismer mellan förskollärare och föräldrar.
15
Även Löfdahl (2014) diskuterar relationen mellan förskola och hem, men har till skillnad från Balldin (2013) studerat denna relation utifrån att förskollärare har olika professionaliseringsstrategier och Löfdahl (2014) diskuterar inte den goda föräldern som Balldin (2013) utan diskuterar den goda förskolan istället. Av Löfdahls (2014) analys framgår det att bilden av den goda förskolan är en förskola där alla är överens och två olika typer av relationer mellan förskollärare och föräldrar har identifierats. Dessa relationer kan enligt Löfdahls (2014) analys ses som två övergripande strategier för att uppnå professionalitet. Den ena strategin upprätthålls genom att förskollärare skapat distans för att upprätthålla en vad Löfdahl (2014) kallar tillitsrelation. Denna relation skapas genom att förskollärarna presenterar sig själva som att de har professionell kunskap om förskolan eftersom de har formell utbildning.
Den andra strategin handlar om att skapa närhet med föräldrarna. Detta sker genom att de presenterar sig själva som en enig grupp som kan skapa och upprätthålla goda relationer vilket Löfdahl (2014) kallar en kompisrelation. Vidare säger Löfdahl (2014) det pågår en förändring av förskolläraryrket. Bland annat menar Löfdahl (2014) att förskollärare idag måste kunna positionera sig själva men också att förskollärare måste vara flexibla, kunna arbete med olika typer av dokumentationer till föräldrar och anpassa dem efter olika situationer. Detta betyder i praktiken enligt Löfdahl (2014) att dokumentation till föräldrar kan ses som en produkt av en god förskolepraktik.
Emellertid visar även analysen att det skett en stagnation i förskolläraryrket eftersom vissa aktiviteter i föräldrasamarbetet tystas ner, till exempel föräldrars svar på enkäter. Kravet på synliggörande av föräldrars åsikter skapar ängslighet och förskollärare reflekterar inte över denna ängslighet. Detta leder till att förskollärare inte utvecklar den kompetens som behövs för att bemästra detta (Löfdahl, 2014).
2.3.2 Föräldrar, förskolans kunder
Enligt Löfdahl (2014) måste förskolans aktiviteter förpackas snyggt och säljande eftersom föräldrar är kunder på en förskolemarknad. Det innebär att förskollärare måste kommunicera på ett sätt som gör föräldrar nöjda. Även Månsson (2013) diskuterar föräldrar i termer av kunder. Föräldrar är kunder å sina barns vägnar vilket Månsson (2013) menar gör att relationen mellan förskollärare och föräldrar kan beskrivas som ett konsumentpartnerskap.
16
Även Biesta (2005) diskuterar detta, han menar att när föräldrar ses som konsumenter påverkar det hur vi talar om utbildning. Orsaken till att föräldrar är konsumenter är enligt Biesta (2005) att relationen mellan staten och invånarna har förändrats i och med privatiseringar. Detta menar han gör att föräldrar förväntas kunna och vilja påverka barnens utbildning. Biesta (2005) menar att när föräldrar är kunder påverkar det utbildningsinstitutionerna till att vara mer flexibla och få föräldrarna att känna att de får valuta för pengarna. Vidare skriver Biesta (2005) att strävan efter att ha nöjda kunder kan leda till att lärare agerar på ett sådant sätt att de får konsumenten att tro att de alltid har rätt. Detta menar Biesta (2005) påverkar hur vi talar om utbildning eftersom när föräldrar är konsumenter påverkar det personalens attityd och agerande.
Uppsatsens undersökning bidrag till det forskningsfält som presenterats i detta kapitel är att den likt tidigare forskningen behandlar förskollärares förändrade villkor och viljan att bli en profession. Uppsatsens undersökning bidrar därför till att förstå förskolläraryrkets professionaliseringsambition, vad den kan bero på och på vilket sätt de görs utifrån vad förskollärare har skrivit om föräldrar i debattinlägg. Att undersöka sådana texter kan därför ses som ett sätt att skapa förståelse om förskolläraryrket på ett anat sätt än det som tidigare gjorts i den tidigare forskning som presenterats.
17
3 Teori
Teorikapitlet börjar med att definiera begreppet diskurs, Laclau och Mouffes diskursteori samt att redogöra för definitioner av begreppen subjekt och tecken. Sedan följer en redogörelse för professionsteori och utifrån denna teori en förklaring av semiprofession och begreppen professionalisering, auktoritet och status.
3.1 Diskurs
Winther Jørgensen och Phillips (2000) menar att i diskursanalys bildar metod och teori en helhet. Därför är de teoretiska utgångspunkterna och metodvalet, diskursanalys, i uppsatsen nära sammanlänkade. En diskurs kan enligt Bratberg (2014) ses som ett mönster och struktur i en text. Texter är därför centrala eftersom relationer mellan avsändare och mottagare av texter och en diskursanalys kan därför handla om att analysera text i en kontext. Enskilda texter kan därför förstås som att de uppkommer i en diskurs, de mottas i en diskurs och kan påverka en annan. (Bergström & Boréus, 2000). Det gör att valet av teori är motiverat i förhållande till syftet eftersom teorin då bidrar till att se vilka positioner om föräldrar, barn och förskollärare har i den diskurs som är identifierad i det empiriska material som består av texter.
Enligt Howarth (2007) och Bratberg (2014) är en diskurs gemensamma föreställningar och förståelser som påverkas av vilket sammanhang de är i. Detta menar även Bergström och Boréus (2000) som menar att diskurs är en samling utsagor av mer eller mindre uttalade regler som anger vad som kan och inte kan sägas eller skrivas i ett bestämt socialt sammanhang. Vidare säger Bergström och Boréus (2000) att de sociala sammanhangen är den kontext som diskursen är i. Kontexten innehåller förutom språkliga handlingar olika typer av situationsbundna handlingar och händelser. Eftersom diskursbegreppet påverkas av vilket sammanhang det är i har därför begreppet olika innebörd. Howarth (2007) menar att diskursen om diskursen har förändrats och att det därför finns olika sätt att förstå begreppet. Att diskurs kan förklaras och betyda olika saker menar även Winther Jørgensen och Phillips (2000) och olika positioner ger olika förslag till vad diskurs är. Laclau och Mouffes diskursteori är ett förslag vars teori syftar till en förståelse av det sociala som en diskursiv konstruktion.
18
3.2 Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteori
Enligt Winther Jørgensen och Phillips (2000) och Bratberg (2014) är det centrala i Laclau och Mouffes diskursteori att sociala fenomen alltid är föränderliga. Teorin säger därför att alla objekt och handlingar är meningsfulla men de får sin mening i diskurser som är socialt och politiskt konstruerade. Målet med Laclau och Mouffes diskursteori är att visa att all social mening är obeständig, kontextuell och relationell och att visa på att alla meningssystem är beroende av en diskurs. Subjektet är därför inte suveränt och utgår enbart från sig själv utan det bestäms utifrån den kontext det är i (Laclau & Mouffe, 2008). Det betyder enligt Bergström och Boréus (2000) att personer har olika positioner i olika diskurser, en person är olika saker. Bergström och Boréus (2000) menar därför att vi lever våra liv genom dessa positioner och varje position erbjuder ett filter som vi ser omvärlden igenom. Laclau och Mouffes har därför ifrågasatt den klassiska marxistiska uppfattningen att alla har en nödvändig klasstillhörighet. De anser att det inte finns en diskurs eller ett kategorisystem som beskriver en social praktik (Laclau & Mouffe, 2008) och teorin säger istället att klasstillhörighet är tillfälligt och kan formas om genom konkurrerande praktiker enligt Winther Jørgensen och Phillips (2000).
3.2.1 Subjekt
Eftersom subjektet, till exempel personen som finns i en diskurs, inte vilar på sig själv enligt Laclaus och Mouffes diskursteori är subjektet fragmenterat. Detta innebär att det inte bara positionerar sig på en plats utan också har möjlighet att genomkorsa olika samhällsklasser (Laclau & Mouffe, 2008).
Varje identitetsbildning sker därför primärt i och genom diskursen och diskursen påverkar därför subjektets handlingsutrymme. En identitet är därför inte möjlig om den inte är i opposition mot något annan och alla sociala identiteter är därför obeständiga (Bergström & Boréus, 2000; Laclau; Mouffe, 2008).
Winther Jørgensen och Phillips (2007) menar att i Laclau och Mouffes diskursteorin är subjekten alltid överdeterminerade eftersom diskurserna aldrig är, som också uttryckts under föregående avsnitt, suveräna. Diskurser är därför kontingenta. Om diskursen inte är kontigent är det enligt Laclau och Mouffs (2008), resultatet av hegemoni, det vill säga att en bestämd diskurs framstår som den sanna.
19
3.2.2 Tecken
Det huvudsyftet i Laclau och Mouffes diskursteori är således att visa att stabila diskurser organiseras runt vissa hegemoniska nodalpunkter (Howarth, 2007). En nodalpunkt är ett privilegierat hegemoniskt tecken vilket de andra tecknen förhåller sig till och får sin betydelse från (Laclau & Mouffe, 2008; Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Enligt Laclau och Mouffes diskursteori består inte en diskurs bara av nodalpunkter utan den består av andra tecken också; tecken som kallas moment (Laclau & Mouffe, 2008). Alla tecken är moment i ett system och tecknens betydelse bestäms utifrån deras relation till varandra. Det betyder att tecknen är tomma i sig och att de inte har någon direkt betydelse innan de sätts in i en bestämd diskurs. Diskursteorins begrepp för de tecken som är öppna för tillskrivning av olika betydelser är flytande signifikanter. Flytande signifikanter är de tecken som olika diskurser försöker ge ett innehåll till på sina sätt. Flytande signifikanter är därför de tecken som olika diskurser kämpar om att erövra. De flytande signifikanterna kan enligt Laclau och Mouffe (2008) ses som indikationer på diskursordningar, vilket innebär att olika och eventuellt motstridiga diskurser som försöker etablera sig i samma domän (Laclau & Mouffe, 2008; Winther Jørgensen & Phillips, 2000).
Emellertid har forskare kritiserat diskursteorin för att vara subjektiv och de menar att den är bottenlös eftersom det inte finns några yttre kriterier att relatera en diskurs till (Bergström & Boréus, 2000; Howarth, 2007). Ett sådant ensidigt meningsskapande menar Bergström och Boréus (2000) gör att allt är framställt som konstruktioner och bortser därför från ren fakta. Ett svar på detta, vilket också motiverar användningen av diskursteorin i denna uppsats, är att även om meningsskapande kan ses som diskursiv konstruktion innebär det inte att det saknas möjlighet att avgöra vad som är sant och falskt inom en viss diskurs. Olika diskurser har därför olika kriterier om vad som är sant och falskt och det kan bara avgöras i diskurserna och att den därför inte är bottenlös (Bergström & Boréus, 2000).
Den andra teoretiska utgångspunkten som uppsatsen vilar på är ett professionsteoretiska perspektivet. Att använda andra teoretiska perspektiv än de som diskursanalysen erbjuder anser Winther Jørgensen och Phillips (2000) inte bara är tillåtet utan det finns ett värde i det. De menar att detta skapar en större förståelse eftersom olika perspektiv ger olika former av insikter. Att inte bara använda diskursteori utan också professionsteori gör därför att fler insikter kan göras.
20
3.3 Profession
Brante (2009) menar att professioner kan vara yrken vars verksamhet utgår från vetenskaplig forskning. Emellertid har professionsforskningen haft problem med att formulera en tillräckligt exakt definition av sitt studieobjekt. De flesta moderna sociologiska definitioner av begreppet säger dock att profession är knutet till en högre formell utbildning. Examensbevisen, uttrycker därför Brante (2014), är en entrébiljett till det professionella yrkeslivet.
Individerna i en viss profession bildar en enhet eftersom de har flera gemensamma nämnare. Detta ger enligt Brante (1989) i de flesta fall upphov till lojalitet, kollegialitet och gemensamma intressen. Trots att profession är kopplat till högre utbildning har universitetsutbildning fått mindre betydelse för relationen mellan formell utbildning och profession. Orsaken till detta är enligt Brante (2009) att lägre institutionaliserade och tvärvetenskapliga yrkesutbildningar har införlivats i universiteten. Selander (1998b) menar att detta beror på att många yrken numera skall förvetenskapligas och vila på vetenskaplig grund. Detta betyder att dessa yrken får en abstrakt kunskapsbas och att också yrkesutbildningar strävar efter att producera den kunskap som rör yrket. Att yrken vilar på en vetenskaplig grund betyder dock inte enligt Selander (1989b) att de är klassiska professioner. Detta anser även Brante (2009) som kallar tvärvetenskapliga yrken för semiprofessioner och menar att de har andra attribut än mer klassiska professioner.
3.3.1. Semiprofession
Skillnaden mellan semiprofessioner och de klassiska professionerna är bland annat att den klassiska professionen tillhör det högre mellanskicket i samhället medan semiprofessioner tillhör mellan-mellanskicket enligt Brante (2009). Vidare menar han att semiprofessioner i större utsträckning är organiserade som traditionella fackförbund och de är också mer styrda eftersom de har lägre autonomi i förhållande till både politik och andra professioner. Semiprofessioner tillhör ofta den offentliga sektorn och de får inga höga samhälleliga belöningar som lön och status. Det centrala professionella attributet handlar därför enligt Brante (2009) om att uträtta ett “kall” istället för att erhålla hög status och hög lön.
21
En del av de semiprofessionella yrkena strävar efter att frigöra sig från underordningen i den vad Beckman (1989) kallar byråkratiska auktoriteten genom att skaffa sig samma status som klassiska professioner har. Den byråkratiska auktoriteten är typisk inom den offentliga sektorn då över- och underordning karakteriserar arbetsfördelningen. De semiprofessionella yrkesgruppernas kamp om att skaffa sig högre professionell status är genom att hävda sin privilegierade sakkunnighet och på det sättet göra sig till expert (Beckman, 1989).
3.3.2 Professionalisering, auktoritet och status
Professionalisering innebär enligt Brante (2014) en strävan efter att få kunskaps- och yrkesmonopol och det innebär därför att en profession inte är ett yrke utan ett sätt att kontrollera ett yrke. Professionalisering är således den process som yrken genomgår för att försöka kontrollera sin expertis. Eftersom expertis är en väsentlig del av samhällets moderna ojämlikhet kan professionalisering också ses som en kollektiv strävan efter status (Brante, 2009). Att vara professionell är därför enligt Brante (2014) ett starkt positivt värdeladdat ord och i vardagsspråket betyder det att inte vara amatör utan att vara expert inom något, någon som har den högsta kunskapen. Det är genom den kunskapen som professioner får sin samhälleliga status eftersom de förmedlar och använder den inom olika sociala områden och är därför autonoma.
Beckman (1989) menar att professioners anspråk på status, ledarskap och autonomi grundar sig på auktoritet, en vad han kallar sanktionerad expertis. Denna expertis innebär att professioner gör anspråk på en speciell typ av auktoritet som är kopplad till professioners makt att få andra grupper eller aktörer att frivilligt anpassa sig efter dem genom att hävda sitt kunskapsmonopol. Professioner försöker säkerställa och utvidga denna auktoritet eller makt, dels i relation till andra grupper som är underordnade och dels i konkurrens med grupper som gör anspråk på deras status. Brante (2014) menar därför att professioner konkurrerar på alla nivåer: individ mot individ, grupp mot grupp och organisation mot organisation. Därför utkämpar professioner inte bara strider mot grupper som är underordnade dem utan också mot professioner inom samma område (Beckman, 1998). Beckman (1989) anser att professioners auktoritet vilar på prestationsförmågor inom ramen för en bestämd målsättning. Personer inom en viss profession förväntas både kunna uträtta något utifrån deras profession; roll, men också på grund av vem de är; person.
22
Dock menar Beckman (1989) att professioners auktoritet är ambivalent vad gäller om den är roll- eller personbunden. Visserligen ses auktoriteten som egenskaper hos en person men den ses också som institutionellt förmedlad auktoritet. Det betyder att yrkesutövaren lånar sin auktoritet från den institution yrket tillhör men samtidigt skall yrkesutövaren ha en adekvat personlig kompetens.
Emellertid har kritik riktats mot det professionsteoretiska perspektivet och själva professionsbegreppet. Kritiken handlar om att begreppet inte synliggör ekonomiska, politiska, etniska eller andra motsättningar i samhället. Professionsbegreppet ses därför inte av kritiker som ett neutralt begrepp som kan förklara ett samhällsfenomen (Selander, 1989a). Dock menar Selander (1989a) att intresset för professionalisering har ökat och att det finns perspektiv där professionalisering ses som ett centralt begrepp för att förstå samhället.
Det finns därför goda skäl att intressera sig för professionsforskningens betydelse för det moderna samhället enligt Torstendahl (1989). Ett av skälen är att det finns olika definitioner av professionsbegreppet som är baserade på olika tankeramar enligt Selander (1989a), vilket gör begreppet användbart. Trots kritiken mot begreppet är det gångbart och relevant att använda denna teori och dess begrepp som analytiskt verktyg i denna uppsats eftersom syftet inte är att förklara motsättningar i samhället. Det professionsteoretiska perspektivet används istället i uppsatsen för att förstå diskursen i inläggen för att bidra till en förståelse vad inläggen syftar till.
23
4 Metod
I detta kapitel kommer uppsatsens metod att motiveras och redogöras för. Kapitlet börjar med att motivera metodval och vilken kritik som riktats mot diskursanalys. Sedan fortsätter en diskussion om det empiriska materialet, hur urvalet skett och en diskussion om varför just detta material är intressant. Därefter redogörs det för hur analysprocessen gått till och vilka konsekvenser denna process fått för uppsatsen. Slutligen kommer en kort diskussion om de etiska överväganden som har tagits hänsyn till.
4.1 Metodval
I de samhällsvetenskapliga disciplinerna studeras människor i samhället. Studieobjektet är därför vanligtvis något som har att göra med relationer mellan människor, eller mellan olika grupper i samhället (Bergström & Boréus, 2000). Detta gäller även för denna uppsats då den syftar till att undersöka vilka diskurser om föräldrar, barn och förskollärare som identifieras i tre publika debattinlägg skrivna av förskollärare om föräldrar och hur diskursen kan förstås utifrån ett professionsteoretiskt perspektiv.
Bergström och Boréus (2000) skriver att det är självklart att texter kan användas i studier av sådan karaktär eftersom texter är ett resultat av att någon vill förmedla något i skrift. Bergström och Boréus (2000) menar därför att texter är samhällsvetenskapligt intressanta eftersom de speglar och reproducerar fenomen i samhället utan att texterna i sig är själva fenomenet. Genom att göra en kvalitativ textanalys går det enligt Bergström och Boréus (2000) att identifiera och undersöka olika mönster eller komponenter i en text. Därför är textanalys en fruktbar metod i denna uppsats eftersom det är just mönster och komponenter i uppsatsens empiriska material som analyseras. Det finns en mängd olika sätt att analysera text på och i denna uppsats är den textanalytiska inriktningen diskursanalys vilket även framkommit i uppsatsens teorikapitel.
4.1.1 Diskursanalys
Diskursanalys kan vara kontroversiell inom samhällsvetenskapen eftersom den enligt Bergström och Boréus (2000) har en mångvetenskaplig karaktär. Olika ämnesföreträdare menar olika saker med diskursanalys.
24
Dock menar Bergström och Boréus (2000) att flera samhällsvetenskapliga undersökningar är en del av den diskursanalytiska traditionen. De menar också att diskursanalys är ett bra analysverktyg för att förstå diskursiva relationer som är språkliga uttryck och det finns därför flera goda grunder för att använda diskursanalys. Orsaken till detta är att diskursanalys har ett bestämt sätt att se på språk och språkanvändning, språket återger inte utan bidrar till att forma den (Bergström & Boréus, 2000).
Winther Jørgensen och Phillips (2000) menar att genom att använda diskursanalys går det att arbeta med det som sagts eller skrivits för att undersöka vilka mönster och vilka konsekvenser olika diskursiva framställningar av verkligheten får. Även Bratberg (2014) uttrycker detta. Han menar att i en diskursanalys riktas uppmärksamheten mot hur kollektiva normgivande föreställningar skapas genom analyser av strukturer som ger de empiriska texterna mening. Det gör att diskursanalys är en lämplig metod i denna uppsats eftersom den syftar till att förstå en diskurs.
Diskursanalysens syfte är dock inte att förstå verkligheten utanför diskurserna och att ta reda på vad människor verkligen menar och hurdan verkligheten egentligen är (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Det är inte heller syftet med denna uppsats eftersom det är diskursen i sig som är föremål för analys och inte det uppenbara i det empiriska materialet.
Ytterligare en orsak till att diskursanalys är en lämplig metod i denna uppsats är att när diskursanalys görs skall forskaren i möjligaste mån förhålla sig främmande till materialet (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Eftersom syftet i uppsatsen inte är att kritisera och moralisera om själva moraliserandet är detta förhållningssätt viktigt då de empiriska texterna kan engagera på många olika sätt. Enligt Winther Jørgensen och Phillips (2000) handlar inte heller diskursanalyser om att sortera diskurser i riktiga och felaktiga utan istället handlar det, som nämnts tidigare, om att undersöka och förstå diskurser och hur de skapas och upprätthålls.
4.2 Material och urval
Det empiriska materialet som ligger till grund för uppsatsen är, vilket också redogjorts för i syftet, tre debattinlägg skrivna av förskollärare.
25
Alla tre inlägg är publicerade i svenska tidningar under 2015 och 2016. Dessa tre inlägg har valts ut eftersom de är särskilt intressanta att närstudera utifrån uppsatsens syfte och frågeställningar eftersom föräldrar, barn och förskollärare diskuteras i dessa texter. Det ämne som håller ihop inläggen är att de handlar om föräldrar och det är det som gör dem koherenta och att de har en röd tråd (Bergström & Boréus, 2000). Den röda tråden i inläggen är att de moraliserar över föräldrars beteende eftersom skribenterna menar att föräldrars val påverkar deras barn och förskolans verksamhet negativt. Texterna är därför intressanta att studera eftersom moraliserandet kan förstås vara ett uttryck för något annat än det uppenbara.
Det första inlägget publicerades först på skribentens Facebooksida och sedan i Expressen den 7 januari 2016. Det heter: ”Till alla egoistiska, separerade föräldrar” (Nilsson, 2016). Det andra inlägget: ”Lämna inte era sjuka barn på förskolan” (Ramirez, 2015) publicerades i DN den 17 december 2015 och det tredje inlägget: ”10 saker förskollärare stör sig på hos föräldrar” (Segersten, 2015) publicerades i Metro den 7 maj 2015.
Eftersom det empiriska materialet inte är skapat just för denna uppsats är det enligt Alvehus (2014) äkta, vilket är en fördel då materialet inte har provocerats fram av undersökan. Siverman (2010, refererad i Alvehus, 2014) menar att material som skapats av undersökarens egen aktivitet är fabricerad, till exempel data från intervjuer eftersom det är en iscensatt situation av undersökaren. Naturligt förekommande material som till exempel denna uppsats material är därför i mindre utsträckning en produkt av en forskningsprocess och ger därför en mer genuin bild av verklighet än om till exempel intervjuer gjorts.
4.3 Analysmetod
Enligt Winther Jørgensen och Phillips (2000) är det viktigt att ge läsarna goda möjligheter att kunna följa de steg som tagits för att komma fram till resultatet, för att läsarna skall kunna göra sina egna bedömningar.
Eftersom diskursanalysen betonar språkets betydelse måste det empiriska materialet läsas noga och det kräver närläsning enligt Bergström och Boréus (2000) vilket gjorts inför och under analysprocessen. Efter denna närläsning skapades en förtrogenhet till inlägget vilket enligt Alvehus (2014) är en förutsättning för att förstå vad materialet egentligen handlar om.
26
Efter detta kunde mönster urskiljas vilka sedan placerades in i olika teman och detta kan liknas med att innehållet i inläggen kodades vilket enligt Bryman (2012) är starten på de flesta kvalitativa analyser. I denna uppsats kodades materialet genom om att innehållet färgades i olika färger för att kunna urskilja olika mönster i materialet, vilket gjorde att föräldrar, barn och förskollärare kunde urskiljas som teman.
Winther Jørgensen och Phillips (2000) menar likt Bryman (2012) att kodning brukar vara det första steget vid kvalitativ analysmetod. Dock menar de att det inte finns någon klar procedur för hur denna kodning skall gå till och forskaren måste därför hitta egna tekniker att göra detta. Enligt Alvehus (2014) spelar det teoretiska intresset stor roll vid denna del av analysprocessen vilket det även gjorde i denna uppsats eftersom begrepp, som nodalpunkt och flytande signifikant, från uppsatsens teori använts för att urskilja positioner i en diskurs.
Detta är ett faktum i denna uppsats eftersom ingen färdig analysmetod har använts vilket skulle kunna förstås försvåra intentionen att ha vad Alvehus (2014) kallar den nödvändiga transparensen i uppsatsen. Detta är inte ett problem som endast är förknippat med denna uppsats utan det är ett generellt problem för all kvalitativ forskning (Alvehus, 2014). Eftersom det empiriska materialet är publikt och därför lätt att granska i sin helhet gör det enligt Alvehus (2004) att en viss transparens kan upprätthållas trots att analysmetoden är framtagen enbart för denna uppsats. Ytterligare något som gör uppsatsen transparent är att argumenten har lagts fram på ett sådant sätt att läsarna kan förstå hur de kommit till genom att det i analysen och diskussionen visas vilka teorier och vilken tidigare forskning som använts. Genom att strukturera en text på detta sätt ger det enligt Alvehus (2004) läsaren goda förutsättningar att kunna granska argumenten och bedöma kvaliteten.
4.4 Etiska överväganden
Utöver de regler som finns i svensk lagstiftning är forskares praxis reglerad i etiska regler. Dessa regler har arbetats fram av Humanistiska-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR). Reglerna summeras i fyra huvudkrav: informationskrav, samtyckeskrav, konfidentialitetskrav och nyttjandekrav (Andersen, 1998; Vetenskapsrådet, 2002).
27
Eftersom det empiriska materialet har publicerats i tidningar är materialet offentligt och det går därför att argumentera för att hänsyn inte behöver tas till informations-, samtyckes- och konfidentialitetskrav. Dock har dessa krav inneburit att trådar på till exempel Facebook som är kopplade till det empiriska materialet inte använts som empiri eftersom skribenterna i sådana trådar inte använder anonyma alias. Skulle deras trådar användas hade informations- och samtycketskravet behövts att ta hänsyn till vilket bedömts varit svårt att uppnå. Konfidentialitetskravet skulle också vara svårt att uppnå eftersom det är lätt att ta reda på vem skribenten är även om avanonymisering skett då det på nätet går att söka på till exempel citat från de empiriska materialet. Detta menar även Alvehus (2014) som säger att det därför kan vara svårt att dölja medlemmars identitet i olika forum.
28
5 Resultat och analys
De moraliserande debattinläggen kan ses som sociala fenomen som är föränderliga utifrån den diskurs fenomenet är i. Därför går det att säga att det är den diskurs som skribenterna är del av som påverkar hur diskursen i inläggen är konturerad och hur föräldrar, barn och förskollärare är positionerade i den. I den rådande samhällsdiskursen är det möjligt att publicera och offentliggöra sådana inlägg och beroende på vem mottagarna är får inläggen olika innebörd. Inläggen kan därför både förstås som skrivna utsagor som påverkas av det sammanhang de är i, och som att de ger förslag på diskursiva framställningar av hur verkligheten är. Eller som oskrivna regler om vad som kan sägas eller skrivas vilket Bergström och Boréus (2000) menar beskriver hur en diskurs fungerar. Inläggens förslag på hur verkligheten är kan också ses som tillfälliga, eftersom en diskurs kan förstås som en konstruktion som får sin mening utifrån det sammanhang den är i (Bergström & Boréus, 2000; Howarth, 2007; Bratberg, 2014; Laclau & Mouffe, 2008; Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Här och nu fyller sådana moraliserande debattinlägg en funktion för vissa, medan de för andra kan ses som onödiga och provocerande. Oavsett är det intressant att identifiera vilken diskursen är i dem och förstå den för att förstå inläggen på flera sätt än att de endast syftar till att moralisera över föräldrar.
Den första analysen syftar till att identifiera och undersöka den diskurs som kommer till uttryck i inläggen och analysen är gjord utifrån Laclau och Mouffes diskursteori. Den andra analysen ”Diskursen utifrån ett professionsteoretiskt perspektiv” kommer direkt efter den första och den är tillsammans med den första analysen sammanfattad i analyskapitlets sista delkapitel, ”Sammanfattande diskussion av analys”. Det delkapitlet syftar till att summera vad som blivit synligt i analyserna.
5.1 Diskursen i inläggen
Den första analysen är uppdelad i tre teman: föräldern, barnet och förskolläraren. Teman hänger samman och bygger på varandra och därför går de ibland in i varandra. Avsnittet inleds med en kort beskrivning av inläggens koppling till förskolan.
29
5.1.1 Koppling till förskolan
Alla tre inlägg, vilket även framgår i metodkapitlet, är skrivna av förskollärare. Skribenterna har uppgett sina yrkestitlar och inläggen utgår ifrån förskolans praktik på olika sätt. I inläggen om sjuka barn och 10 saker att störa sig på står det bland annat att skribenterna har fått nog av att ta hand om sjuka barn på förskolan och att föräldrar inte förstår att förskollärare gör mer än att byta blöjor (Ramirz, 2015 & Segersten, 2015). I inlägget om separerade föräldrar är kopplingen till förskolan inte lika uppenbar men den finns. Bland annat står det att skribenten har jobbat i förskolan i tio år och det är där han behövt trösta barn (Nilsson, 2016). De tre inläggen utgår därför från upplevelser skribenterna haft när de arbetat i förskolan och det är dessa upplevelser som är inläggens utgångspunkter.
Skribenten till inlägget om separerade föräldrar är dock mer personlig eftersom han baserar en del av uttalandena på erfarenheter från sitt privatliv och inte bara på de upplevelser han har från förskolan. Han skriver bland annat att han själv vuxit upp med föräldrar som inte pratat med varandra på 20 år och att det har påverkat hans syn på förhållanden. Han skriver också att han själv har genomgått en separation men att den skedde på ett sätt som utgick från att göra det bästa för hans dotter genom att inte vara respektlös mot dotterns mamma (Nilsson. 2016). I inlägget står det:
Och som en normalt funtad människa så insåg jag såklart att min dotters mamma gick igenom samma sak och att skylla på henne kom aldrig på fråga. [...] Vi kom gemensamt fram till vad som vore bäst för hela familjen och för att underlätta så mycket som möjligt för vår dotter [...] (Nilsson, 2016, s. 3)
Trots att skribenterna utgår från egna upplevelser är inte inläggen skrivna på ett sätt som gör att endast skribenterna företräds, utan de företräder en hel yrkesgrupp. I inlägget om 10 saker att störa sig på säger skribenten att hon genom att söka på olika forum bildat sig en uppfattning om att det inte bara är hon som stör sig på föräldrar utan det gör även andra förskollärare (Segersten, 2015). I inläggen om sjuka barn och separerade föräldrar framgår det också att de representerar andra förskollärare, det står bland annat; vi pedagoger och vi förskolepersonal och så vidare (Nilsson, 2016; Ramirz, 2015).
30
5.1.2 Den egoistiske föräldern
Föräldrarna i debattinläggen kan ses som diskursens nodalpunkter eftersom det är föräldrarnas oduglighet som de andra tecknen förhåller sig till. Orsaken till detta är att Laclau och Mouffes diskursteori säger att stabila diskurser organiseras kring vissa hegemoniska nodalpunkter som i detta fall alltså är föräldrarna (Howarth, 2015; Laclau & Mouffe, 2008; Winther Jørgensen & Phillips, 2000). De andra tecknen i inläggen får därför sin betydelse från nodalpunkterna eftersom de styr vad de andra tecknen säger, vilket är att de bekräftar föräldrarnas tillskrivna sätt att vara på. Inläggen visar därför på en konstruerad stabil diskurs som säger att föräldrar är positionerade som egoistiska, besvärliga och att de är respektlösa mot både barnen och pedagogerna (Ramirz, 2015; Segersten, 2015 & Nilsson, 2015). I inlägget om separerade föräldrar står det:
Ni vet vilka ni är. Ni som sysslar med sådant där kommer naturligtvis aldrig att erkänna det för er själva utan ni har ursäkter och anledningar till att fortsätta motarbeta varandra. Och därav låta era barn hamna i kläm. Bara för att just du måste ha sista ordet. (Nilsson, 2016, s. 1)
I inlägget om att inte lämna sjuka barn på förskolan står det även att föräldrar klagar på när det är mycket vikarier, ett problem som de själva är roten till (Ramirz, 2015). Diskursen säger därför även att föräldern både klagar och är oförstående till att det är de själva som är orsaken till att de klagar.
Vissa barn lämnas med halsont som i sin tur smittar oss pedagoger vilket i sin tur leder till sjuka pedagoger och många vikarier. Detta leder i sin tur till att föräldrar klagar på att det är för mycket vikarier på förskolorna. (Ramirz, 2015, s. 2)
Laclau och Mouffes diskursteori säger att all social mening är obeständig, kontextuell och relationell och att alla meningssystem är beroende av en diskurs (Bratberg, 2014; Laclau & Mouffe, 2008; Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Därför skulle nodalpunkten föräldrar i en annan diskurs kunna ha en helt annan position än i den diskurs som kommer till uttryck i inläggen. Emellertid är det endast förskollärarnas åsikter som är synliga i inläggen, och skulle de vara skrivna i en annan kontext av någon annan skulle diskursen vara på ett annat sätt. Även detta är något som visar att diskursen kan ses som obeständig och kontextuell eftersom det är sammanhanget som styr diskursens konstruktion.
31
5.1.3 Det lidande kompetenta barnet
I inläggen om sjuka barn och separerade föräldrar är barnet positionerat som lidande i diskursen. I inläggen används bland annat uttryck som stackars barnet, barn hamnar i kläm och barn far illa för att beskriva deras utsatthet när föräldrarna tänker mer på sig själva än sina barn (Ramirz, 2015 & Nilsson, 2016).
I inlägget om 10 saker att störa sig på är detta inte lika uppenbart men det förekommer, här är det snarare förskollärarnas position som lidande som är det centrala. Det står:
Du skäller på oss för att förskolans extrakläder är slut, de hade inte varit slut om de kom tillbaka, det som vi lånar ur, och ditt barn hade inte behövt skrapa ihop kläder om det fanns i barnets egna låda” (Segersten, 2015, s. 2)
Det paradoxala i diskursen är att samtidigt som det är synd om barnen, och de därför kan ses som bräckliga, är de också positionerade som kompetenta. I inlägget om separerade föräldrar anses barnen vara kompetenta att kunna värdera vad ett gott föräldraskap är och ha förmåga att återge och bearbeta vad de varit med om i hemmet. I inlägget står det att när barnet växer upp inser det vilka småungar till föräldrar de hade samt att barnen pratar om allt som hänt hemma och bearbetar morgonens trauma på förskolan (Nilsson, 2016).
I inlägget om sjuka barn på förskolan finns inte samma typ av paradox, istället är det paradoxala att barnet både framställs som det stackars barnet och som den direkta orsaken till att förskolan hindras från att bedriva den pedagogiska verksamheten, då de lämnas halvsjuka, snoriga och trötta. Barnet skrivs även fram som en smittorisk som gör att andra blir sjuka och många vikarier måste sättas in, vilket gör att förskollärare måste torka näsor istället för att göra sitt jobb (Ramirz, 2015).
Enligt Laclau och Mouffes diskursteori är de tecken som är öppna för tillskrivning av andra tecken flytande signifikanter (Laclau & Mouffe, 2008; Winther Jørgensen & Phillips, 2000). I inläggen om sjuka barn och separerade föräldrar kan barnet ses som en flytande signifikant. Skribenterna vill erövra det genom att ge den ett innehåll på sitt sätt utifrån den diskurs de befinner sig i. En diskursordning kan därför urskiljas eftersom Laclau och Mouffes diskursteori säger att när olika diskurser försöker etablera sig i samma domän kan en sådan bildas (Laclau & Mouffe, 2008; Winther Jørgensen & Phillips, 2000).
32
Skribenterna kan därför ses som några som vill erövra vad som anses bäst för barnet och de försöker därför etablera sig på samma fält som föräldrarna. Skribenterna menar att de istället för föräldrarna vet när barnen är för sjuka för att vara på förskolan, när separerade föräldrars val inte är bra för barnen och på vilket sätt detta är dåligt (Nilsson, 2016; Ramirz, 2015). Därför är förskollärare positionerade som experter med en specifik kunskapsbas som inte föräldrarna har i skribenternas diskurs.
Skribenten till inlägget om 10 saker att störa sig på utger sig också för att ha expertkunskap, men den handlar inte om barnet utan mer om förskolans praktik. I inlägget framgår det att skribenten till skillnad från föräldrarna vet vad förskolans praktik egentligen är. Hon skriver bland annat om barngruppers storlek och föräldrars kommentarer att det verkar skönt att arbeta på förskola. I inlägget går det att läsa:
Visst är det härligt när första vårsolen börjar komma och vi är ute mer, men de här kommentarerna ifrån föräldrar om att det skulle vara det naturliga valet för alla – var kommer det ifrån? Ingen ger oss samma kommentarer när vi möts ute vid 10 minus eller när ett barn precis har spytt ner oss. (Segersten, 2015, s. 2)
Inlägget kan därför ses som ett sätt för skribenten att visa att hon men inte föräldrarna vet hur det egentligen är att arbeta på förskolan. Att föräldrarnas uppfattning inte är förenligt med hur det egentligen är.
5.1.4 Förskollärarnas expertis
I inläggen kan skribenterna ses ha en identitet som experter inom olika kunskapsområden. Deras identitet som expert möjliggörs eftersom den är i motstånd till föräldrarnas identitet som okunniga eftersom en identitet inte är möjlig om den inte är i opposition mot någon annan (Bergström & Boréus, 2000; Laclau & Mouffe, 2008), i detta fall föräldrarnas. Skribenternas expertis berör olika områden, bland annat skriver skribenten i inlägget om separerade föräldrar att “[…] det finns miljoner anledningar till att förhållanden kan ta slut. Jag tänker inte räkna upp dem [...]”, “Era barn bearbetar morgonens trauma på förskolan […]” och “[...] en gruppkram vid överlämning borde inte vara för mycket begärt [...]” (Nilsson, 2016, s. 1-2). Utifrån dessa uttalanden skulle skribenten kunna förstås vara expert både inom barnpsykiatri och familjeterapi, vilket i en annan diskurs är andra yrkesgruppers kunskapsområde.
33
I inlägget om sjuka barn har skribenten mer en medicinsk expertis som kan tolkas ingå i hans kunskapsområde. Smittorisk, när barnet är friskt nog att kunna gå på förskolan och vilka regler som gäller vid kräksjuka är något som han uttalar sig om. I inlägget står det:
Är barnet snorigt med genomskinligt snor så smittar det och fler barn kan bli smittade. Är snoret grönt så är det troligtvis infekterat och barnet har förmodligen varit förkylt länge, då kan det behöva läkarvård. (Ramirz, 2015, s. 2).
Subjektet, förskolläraren, i diskursen i inläggen om sjuka barn och separerade föräldrar kan därför ses som fragmenterat. Anledningen till detta är att subjektet har en position som är baserat på skribenternas diskurs. Förskollärares och föräldrars identitetsbildning har därför skett i och genom den diskursen skribenterna konstruerat. Det vilar därför inte enbart på sig själv vilket enligt Laclau och Mouffe (2008) menar ger subjekt olika handlingsutrymmen beroende på vilken diskurs de är i. Det är därför diskursen som skribenterna är i som gett dem handlingsutrymme att inta den positionen som de gjort. I en annan diskurs hade deras handlingsutrymme varit begränsat och de hade inte kunna positionera sig som experter inom bland annat den psykiatriska och medicinska diskursen. Detta kan också tolkas som att skribenterna försöker skribenterna att utmana rådande samhällsuppfattningar om förskollärare. Enligt Laclau och Mouffe (2008) kan detta tolkas som att skribenterna försöker utmana en hegemonisk praktik som säger att förskollärare är en underordnad grupp.
I inlägget om 10 saker att störa sig på utger sig inte skribenten för att vara den typen av expert som skribenterna i de andra två inläggen gör. Hon framställer sig mer som en expert om förskolans praktik, vilket även redogjorts för tidigare i analysen. Att se sig själv som expert om förskolans praktik kan tolkas som mer befogat än de två andra skribenternas expertis inom medicin och psykiatri. Skribenten till inlägget om 10 saker att störa kan ses som en expert inom ett område hon behärskar, tack vare hennes arbetslivserfarenhet och formella utbildning. Skribenten till detta inlägg kan också förstås fått sin identitet genom att vara i opposition mot föräldrarna. I detta inlägg handlar oppositionen mer om att föräldrarna inte vet vad förskolans praktik är till skillnad från skribenten.
Skribenterna till alla tre inlägg har därför konstruerat en diskurs där förskollärare har en position som experter.
34
Detta kan tolkas som att skribenterna ser på omgivningen genom ett filter som säger att de är experter på barn och förskolan och det är inte föräldrarna. Enligt Bergström och Boréus (2000) erbjuder varje diskurs en person ett sådant filter och detta filter kan därför förstås vara orsaken till att föräldrar av skribenterna ses som motsatsen. Hade skribenterna haft en annan position hade därför föräldrarna setts genom ett annat filter och diskursen som skribenterna konstruerat haft ett annat innehåll.
I inläggen framställs inte bara förskollärare som experter, utan de kan även förstås som några som, enligt dem själva, står på barnets sida, vilket i första hand gäller inläggen om sjuka barn och separerade föräldrar. De beskriver bland annat att barn gråter för att de är trötta, att föräldrarna är respektlösa mot dem och att barnen är det käraste föräldrar har och trots detta behandlar de dem inte väl (Nilsson, 2016; Ramirz, 2015). I inlägget om 10 saker att störa sig har inte skribenten skrivit fram detta lika tydligt men det finns. Meningar som att: ”[…] ditt barn vill inte svettas […]” och ”[…] låt ditt barn ha […]” kan ses som formuleringar som syftar till att visa att barnens behov är i centrum (Segersten, 2015).
Dessa uttalanden skulle kunna tolkas som att skribenterna har konstruerat en diskurs som säger att de till skillnad från föräldrarna står på barnens sida. Detta kan tolkas som motsägelsefullt eftersom inläggen om sjuka barn och 10 saker att störa sig på inte utgår från en diskurs som säger att omsorg är en del av förskolans praktik. I inlägget om sjuka barn framställs det istället att förskolan skall bedriva verksamhet som har ett pedagogiskt syfte där förskollärares jobb inte är att torka snoriga näsor:
Förskolan är inte längre en plats där man som förälder kan lämna barnet för så kallad barnpassning. Förskolan har en läroplan att gå efter och vi har en pedagogisk verksamhet vi måste driva. (Ramirz, 2015, s. 2)
I inlägget om 10 saker att störa framgår det också att förskolan gör mer än att ägna sig åt omsorg, och att de inte arbetar med barnpassning. Hon skriver att de inte är några barnvakter när föräldrarna går på gym eller fikar och föräldrar inte förstår att förskollärare är välutbildade (Segersten, 2015). Hon skriver:
Tänk att det är så förvånade för många att förskollärare är välutbildade. 3,5 års utbildning för att leka och byta blöjor? Ja, vi har ju inte lärt oss något mer (alls) under de 3,5 åren. Var glada och känn er trygga med vilken kompetens just ditt barn omges av. (Segersten, 2015, s. 2)
35
5.2 Diskursen utifrån ett professionsteoretiskt perspektiv
Den kommande analysen syftar till att bidra till en förståelse för hur den diskurs som identifierats i inläggen kan förstås utifrån ett professionsteoretiskt perspektiv för att förstå vad inläggen mer kan förstås syfta till, förutom att moralisera över föräldrar. Analysen är likt den föregående uppdelad i teman och de går in i varandra på olika sätt och ett tema utesluter inte ett annat utan de bildar en enhet. Analysen börjar med temat lärande och omsorg, fortsätter med den goda förskolläraren och förskolläraren som expert och avslutas med förskollärarens uppdrag. Denna analys är övervägande baserad, vilket också nämnts tidigare, på begrepp och resonemang från professionsteorin men också på tidigare forskning för att styrka vissa påståenden och resonemang.5.2.1 ”För så kallad barnpassning”
Eftersom Brante (2009) menar att semiprofessioner är yrken som är kopplade till klassiska fackförbund, tillhör den offentliga sektorn och är tvärvetenskapliga kan förskolläraryrket ses som en semiprofession. Semiprofessioner får enligt Brante (2009) oftast inte några höga samhälleliga belöningar och det centrala kännetecknet är att uträtta ett kall istället för att få hög lön och status. I den första delanalysen framställs flera attribut vara viktiga för yrket. Ett av dem är att bedriva pedagogisk verksamhet, vilket innebär att det därför inte finns tid att torka snoriga näsor och ägna sig åt barnpassning. Att bedriva pedagogisk verksamhet skulle därför kunna ses som deras kall och omsorgen om barnet är därför underordnat lärande. Detta menar även Persson (2010) och Tallberg Broman (2010) som säger att verksamheten i förskolan nu handlar mer om lärande än som tidigare om omsorg.
Trots att omsorg inte är ett centralt attribut för förskollärares yrke eller ses som ett kall vill skribenterna ta över från föräldrarna om vad som anses bäst för barn. Att hävda sakkunnighet och därigenom göra sig till expert är centralt i diskursen i inläggen då förskolläraren har den positionen. Detta kan förstås som ett sätt att professionalisera yrket och på så sätt skaffa sig högre status i samhälle. (Beckman, 1989; Brante, 2009; Brante 2014). Vilket görs genom att hävda att de har den högsta kunskapen eftersom de besitter relevant vetenskaplig kunskap Inläggen kan därför ses som ett sätt för förskollärare att höja sin status men också ett sätt att få föräldrar att anpassa sig efter deras diskurs om vad förskolans praktik borde vara men inte är, en pedagogisk verksamhet och inte barnpassning.
