Kloka Anna har visat sig vara en komplex figur, hon kan tolkas från flera vinklar och jag har försökt visa på komplexiteten och helheten i detta. Följande frågeställningar har jag utgått ifrån;
• Vem/vilka var den verkliga Kloka Anna och vad kan vi veta om henne?
• Vilka sägentyper går att koppla till henne och hur kan dessa förstås i förhållande till övrig folkminnesforskning och folkloristik?
• Hur kan kloka Anna som folkminnesfenomen förstås i relation till den/de verkliga kvinnor berättelserna bygger på?
Till att börja med kan det konstateras att det främst handlar om två Kloka Anna i verkligheten, Anna Johansdotter och Johanna Jönsdotter. Det går inte att utesluta att det funnits någon annan med samma tillnamn, men utifrån vad jag kunnat hitta verkar detta inte särskilt troligt. Med hjälp av kyrkböcker kan vi veta mycket om både Anna och Johanna. Men för att få en rättvisande bild har folkminneskällorna och hembygdslitteraturen visat sig nödvändiga. Ofta är dessa olika källor förhållandevis samstämmiga, men ibland är de omöjliga att jämka. Särskilt uppgiften om Anna Johansdotters många barn som tas upp i folkminnet har visat sig felaktigt utifrån kyrkböckernas dokumentation. Även uppgiften om att den äldre och den yngre Kloka Anna skulle vara mor och dotter hänger inte ihop med kyrkböckerna. Här har alltså kyrkböckerna varit viktiga för en rättvisande och klargörande bild. Men det omvända gäller också. Dels blir berättelsen om Kloka Anna synnerligen färglös om den enbart baseras på kyrkornas dokumenterande och inte på folkminnesuppteckningar. En kombination av folkloristik och andra historiska källor kan helt klart föra oss närmare de historiska skeendena och personerna. Ett tydligt exempel på detta är hur Anna Johansdotters verksamhet i torpet i Pjätteryd vid ett flertal tillfällen nämns i folkminnesuppteckningarna. Vid enbart en sökning i kyrkböckerna hade detta boende, och därmed en stor del av hennes levnad och verksamhet, kunnat hamna utanför radarn, då hon enligt husförhörslängden är skriven i sin makes hem i Göteryd fram till sin död.
Kloka Anna går alltså att koppla till två verkliga historiska kvinnor. Men Kloka Anna går också att se som en sägengestalt. Denna roll ser jag i stort som en och samma Kloka Anna, detta då berättelser och sägner som förekommer gäller för både Anna och Johanna trots att de bevisligen var skilda individer. Kloka Anna som sägengestalt är till stor del sammanlänkad
med de verkliga historiska kvinnorna, många aspekter överlappar. Särskilt kan detta ses i det ofta återkommande sägenmotivet med hästarna som vägrar gå med Anna i vagnen. Att detta bara berättas om Anna Johansdotter, som ska ha tagits inför rätta och dessutom dömts, och inte om Johanna Jönsdotter säger något om hur även de mer uppenbara sägenmotiven kopplas till kvinnornas verkliga liv på individnivå. Andra vanligen återkommande motiv som
exempelvis hennes ätande av vitormsspad och hennes samtal med onda makter som vill döda övernattande gäster har helt smält de båda kvinnorna samman till en gemensam sägengestalt. Det går dessutom att se många av de återkommande sägenmotiven i andra sägner om kloka runt om i Sverige.
Genom att sätta Kloka Anna i relation till tidigare forskning om bland annat kloka på Gotland har jag kunnat lägga till ytterligare en pusselbit i historieskrivningen om Sveriges kloka gummor och gubbar. Hennes metoder, levnad och rykte placerar henne i samma kategori kloka kvinnor som exempelvis Hejnumkärringen. Dessutom ser man i fallet Kloka Anna att även kvinnor som inte var släkt med varandra kunde ingå i en form av botardynasti,
åtminstone i folkminnet och den muntliga traditionen. Något som annars gäller för just flera generationer inom en släkt.151
Kloka Annas likhet med den beryktade Kapten Elin gäller främst hur hennes liv och gärning förvandlats till sägenstoff i folkminnestraderingen. De tillskrivs båda många olika sägenmotiv som ibland tar så fantastiska proportioner att det är svårt att se den verkliga kvinnan i
berättelsens kärna. En viktig skillnad här är att Kloka Anna aldrig hade en populär skriftlig skildring om sig, vilket Kapten Elin hade. Den muntliga traderingen kopplad till Kloka Anna gjorde henne omtalad, beryktad och mytomspunnen i södra Sverige, men berömdheten sträckte sig inte längre än så. Kapten Elin däremot blev rikskänd, troligtvis till stor del tack vare den stora spridningen av texthäftet.152
De tidigare publicerade texter som finns om Kloka Anna lämnar mycket i övrigt att önska. Gustafson, Anderek, Brogårdh och Klintberg fokuserar alla på en enda Kloka Anna och syftar då på Anna Johansdotter.153 Genom att göra detta men samtidigt diskutera Kloka Anna som mytomspunnen sägengestalt blir bilden bristfällig då även Johanna Jönsdotter bevisligen var en stor del av den omfattande folkminnestraditionen. Dessutom har jag kunnat visa att flera av de biografiska uppgifter som tidigare publicerats om Anna Johansdotter inte stämmer.
151 Klintberg I: Klintberg (red.), 1980; Wall, 1989. 152 Schön, 1997.
Susanne Schlecker å sin sida nämner inte mindre än fyra olika Kloka Anna/Kloka Johanna och placerar dem i olika områden.154 Även detta blir missvisande då Kloka Anna inte var så många olika verkliga personer. Att hon tillskrivs olika verksamhetsorter och tillnamn beror helt enkelt på den muntliga traderingen. Här menar jag att den samlade bild jag kommit fram till gör Kloka Anna i både myt och verklighet mer rättvisa än vad man tidigare har kunnat läsa sig till.
De kloka i det svenska bondesamhället har i folkminnet en gränsöverskridande roll som både historiska personer och mytomspunna övernaturligt kunniga personer, snudd på gränsande till folktrons väsen. Denna dubbelhet öppnar upp för goda möjligheter att titta på hur muntligt traderade sägenmotiv förs vidare och hur berättelser om skeenden, möten och företeelser förändras genom berättandet. I Kloka Annas fall handlar det alltså om två kvinnor i 1800-talets Småland som genom folkminnet och den folkliga muntliga traditionen och dess
mekanismer flätas samman till ett gemensamt sägenkomplex där det inte alltid är lätt att veta var den ena Annan börjar och den andra slutar, och inte heller vad som är sägen och vad som är verkligt historiskt skeende. Subjekten Anna och Johanna blir i den muntliga traditionen ett samlat objekt som existerar utanför de båda och som de själva bara är en liten del av. Objektet Kloka Anna tillhör folkminnet som kollektiv och hon lever vidare via den muntliga
sägentraderingen.
Frågan är om distinktionen mellan individerna och mellan verklighet och myt är det viktiga. Ibland bör det stå i fokus, om man vill reda ut hur dessa traditioner, folkminnen och muntliga tradering hänger samman och fungerar. Men funktionen hos sägner handlar inte alltid om vad som är sant och vad som inte är det. Historia handlar inte bara om det som skett utan även om upplevelsen av det som skett. Minnen, sägner och berättelser påverkar oss, vår historia och vår samtid minst lika mycket som vad som ”verkligen” skett.
Kloka Anna hade en viktig roll i södra Kronoberg under 1800-talet, både som två olika, men verkliga botare och individer, men också som sägenmotiv och folklig minnesbild. Alla dessa roller ger en inblick i en tid, en miljö och en folklig mentalitet som inte längre finns kvar men som vi med hjälp av historiska studier kan få tillgång till, gärna i kombination med
folkloristik.