Sammanfattande diskussion

För att besvara den första frågeställningen om hur de professionella i det mobila teamet samverkar för “barnets bästa” i det tidiga och förebyggande arbetet visar resultatet att det mobila teamet arbetar tidigt och förebyggande både generellt och med konkreta insatser samt att samverkansarbetet kan delas upp i resurs-,

information- och kunskapsutbyte.

Det generella tidiga och förebyggande arbetet handlar om att de professionella befinner sig i den unges miljö där de kan uppmärksamma oroväckande beteenden.

Låg anknytning till skolan och bristande skolprestationer kan ha ett samband med psykisk ohälsa, kriminalitet och missbruk men kan dessutom innebära att individen sedan får begränsad tillgång till högre utbildning, jobb, samt framtida

socioekonomisk position. Det finns flera orsaker till att eleven har hög frånvaro, såsom pedagogiska faktorer, socioekonomiska förhållanden, individuella omständigheter och därför är det av stor vikt att arbeta med alla dessa delar

(Ekstrand 2015; Tranquist 2021; Björkenstam et al. 2010). Innan problem växer sig

för komplexa är det därför högst väsentligt att så tidigt som möjligt uppmärksamma oroväckande beteenden som kan ta sig i uttryck i form av exempelvis låga eller försämrade betyg, hög skolfrånvaro, olämpligt umgänge, konfliktskapande

beteenden och alkohol-, tobak- eller narkotikaanvändning. Den information som de professionella stöter på i den unges miljö och som anses vara av relevans för det mobila teamet tar dem med sig till samverkansmöten. Genom att professioner från olika förvaltningar och verksamheter arbetar gränsöverskridande och utbyter information samt kunskap med varandra bidrar det till att det mobila teamet får en större helhetsbild kring barn och unga och kan därför tidigare uppmärksamma oroväckande beteenden.

Vidare arbetar det mobila teamet med tidiga och förebyggande insatser på individ- och gruppnivå för barnens bästa. Det gör dem genom att minimera riskfaktorer och stärka skyddsfaktorer. Motiverande samtal enskilt med den unge eller tillsammans med familjen samt att skapa förtroendeingivande relationer är två insatser på individnivå som kan vara fördelaktiga i arbetet med barnets bästa. Att samtala om problematiken med målsättningen att den unge eller familjen själva ska hitta lösningen och vilja förändra sin situation samt att skapa förtroendefulla relationer kan hjälpa ungdomen att återfå tillit till samhället och motverka sociala problem (Tranquist 2021). Vidare arbetar det mobila teamet med gruppverksamheter som syftar till att lyfta olika värderingsfrågor: antingen genom föreläsningar och workshops i olika årskurser eller andra aktiviteter anpassade efter elevernas förutsättningar. Skolan är en plats där stora delar av det tidiga och förebyggande arbetet förekommer eftersom det är en plats där majoriteten av barn och unga ständigt vistas och där oroväckande beteenden kan uppmärksammas tidigt. Därför kan skolan ofta behöva förstärkning av resurser såsom att fältgruppen går in för att öka vuxennärvaron och tryggheten hos eleverna.

Gällande studiens andra frågeställning hur de professionella i det mobila teamet uppfattar vad det innebär att arbeta för “barnets bästa” har vi identifierat att det dels handlar om arbete med olika områden i ett barns liv som anses betydelsefulla för barns välmående och framtid samt dels ett förhållningssätt som arbetet ska präglas av för att förstå och stödja individuella behov.

Till att börja med är skolan det första området i ungdomens liv som samtliga professionella i det mobila teamet framhåller som avgörande för barn och ungas välmående och framtid. Därmed menar enhetschefen att ett av mobila teamets främsta fokus är att uppmärksamma ungdomar som frånvarar från skolan för att stödja dem till bättre närvaro och betyg. Arbetet görs i enlighet med tidigare forskning som anger att godkända betyg är avgörande för tillgång till högre utbildning, arbete samt framtida socioekonomisk position (Ekstrand 2015,

Björkenstam et al. 2010). Det mobila teamet har även sett att frånvaro ofta beror på psykisk ohälsa, ett samband som även framställs i tidigare forskning, och därför är de av betydelse att dessa ungdomar uppmärksammas. Utöver att arbeta för en bättre skolgång anger de professionella att de även arbetar med området fritid genom att uppmärksamma oroväckande beteenden som olämpligt umgänge, tobak-, alkohol- eller narkotikaanvändning, “hänga på stan”, konflikter eller kriminella handlingar.

Att arbeta både med området skola och fritid kan sägas överensstämma med tidigare forskning som visar att ogiltig frånvaro och tidiga skolavbrott kan kopplas till kriminalitet, drogmissbruk och social exklusion (Ekstrand 2015). Slutligen anger de även att området familj är viktigt för barns välmående. Precis som tidigare forskning visar är det socialtjänsten som är inriktad på arbete med familjen medan skolan främst är inriktad på att skapa en positiv skolmiljö och motverka ogiltig skolfrånvaro och tidiga studieavbrott (Axford & Berry 2017; Ekstrand 2015;

Tranquist 2021).

Vidare uppger de professionella att arbete med barn och unga ska präglas av barnets bästa som förhållningssätt för att i arbetet förstå och stödja individuella behov. För det första anger de att det är nödvändigt med förståelse och anpassning för

ungdomars olika behov. Det innebär att de på liknande sätt som Mattsson (1998) och Skivenes (2010) gör en skillnad på barns behov i allmänhet, det vill säga skola, fritid och familj som områden vilka anses viktiga för alla barn, och barns

individuella behov eftersom de skiljer sig åt och stöd därmed bör anpassas. Således är det viktigt att förhållningssättet präglas av ett individperspektiv innebärande en förståelse för ungdomens beteende och behov utifrån den enskildes perspektiv med hänsyn till dennes bakgrund. Slutligen uppger de professionella likt Mattsson (1998) att barnets delaktighet är viktigt i arbetet för att förstå barnets individuella behov

och besluta om rätt stöd. Ytterligare förklarar intervjupersonerna att delaktigheten också är viktig för att ungdomen ska vara motiverad till en förändring och vilja ta emot frivilligt stöd.

Det framgår att de professionella arbetar på olika sätt med områdena skola, fritid och familj samt även barnets bästa som förhållningssätt. Respondenterna förklarar skillnaderna utifrån deras olika uppdrag och ansvarsområden, exempelvis har skolan det främsta uppdraget att stödja elever till närvaro och godkända betyg medan det är främst behandlarna som bär ansvar för att erbjuda stöd till barn- och familjer. På liknande sätt menar Danermark (2005) att professionella i samverkan kan vara styrda av olika regelverk vilka anger deras olika ansvarsområden. Dessa olika regelverk kan även innebära skilda sätt att se på brukargruppen vilket även

intervjupersonerna ger uttryck för. Det handlar om att fältgruppen och skolan kan ha svårare att inta ett barnets bästa- och individperspektiv när enskilda ungdomar eller grupper ställer till med problem eftersom det drabbar omgivningen, skolan och andra elever som de också har ett ansvar för. Behandlarna uppges vara särskilt duktiga på barnets bästa som förhållningssätt eftersom deras enda fokus är behandlingsarbete med den enskilde.

Trots att de arbetar på olika sätt utifrån deras skilda uppdrag och att det därmed har något skilda perspektiv ger de uttryck för en samsyn gällande hur de ska arbeta med de olika områdena samt vilket förhållningssätt som ska prägla arbetet. De

professionella ger uttryck för att denna samsyn kan vara ett resultat av vägledande garanter som Socialtjänstlagen (SFS 2001:453), Skollagen (SFS 2010:800), Barnkonventionen, utbildning och rutiner samt normer på arbetsplatsen vilka anger hur de professionella ska arbeta med barn och ungas bästa. I likhet med Molander (2011) ger de professionella också uttryck för att individualiseringsprincipen präglar de sociala arbetet då professionella ska behandla och anpassa både metoder och stöd till enskildas individuella behov. De professionella menar att de har förståelse och gör anpassningar för ungdomars olika behov samt använder sig av ett

individperspektiv och ungdomens delaktighet. De tycks även uppleva att samverkan och det tidiga och förebyggande arbetet för barn och unga fungerar bra utan en vägledning gällande barnets bästa. Samtidigt pågår ett utvecklingsarbete Barnets bästa gäller! som ska förbättra det tidiga och samordnade arbetet för barn och unga.

Fältsekreteraren ställer sig positiv till vad framtiden har i behåll för det mobila teamet och hur deras arbete kan förtydligas särskilt med barnets bästa-hjulet gällande viktiga områden i ett barns liv och bedömning av behov.

Slutligen handlar den sista frågeställningen om vilka hinder och möjligheter som det mobila teamet identifierar i arbetet. Som tidigare nämnt framkommer det att mobila teamets arbete möjliggör att de professionella skapar sig en större helhetsbild kring barn och unga och kan därför tidigare uppmärksamma oroväckande beteenden.

Detta framhålls även av Socialstyrelsen (2007) som beskriver att resurs-, kunskap- och kompetensutbyte bidrar till förbättrad kvalité i det gemensamma arbetet vilket innebär att barn och unga kan få stöd och skydd utifrån en helhetssyn.

Ytterligare uppger respondenterna att de har kännedom om varandras

arbetsuppgifter, verksamheter och regelsystem samt att rollerna är tydliga vilket minimerar risken att de professionella ställer orimliga krav och förväntningar på varandra. Detta har bidragit till att medlemmarna i teamet skapat goda relationer präglade av förtroende och tillit. Att skapa goda relationer med varandra samt ha kunskap om parternas uppdrag lyfter även Enell & Denvall (2018) som nödvändigt för en god samverkan. Respondenterna uttrycker även att på grund av deras goda relationer samt de kontinuerliga träffarna möjliggörs dessutom att kontakter med varandra smidigare kan tas. Att medlemmarna i det mobila teamet har kännedom samt tillit och förtroende för varandra samt att de gemensamt ansvarar för arbetet bidrar dessutom att det finns en mindre risk för territoriella beteenden.

Trots att respondenterna hävdar att de har kunskap om varandra och att rollerna är tydliga är det mobila teamet under ständig utveckling och nya aktörer tillkommer.

Därför är arbetet med att tydliggöra roller samt skapa förståelse för varandras uppdrag och kompetens i en ständig process. Dock kan denna flexibilitet i vilka som ingår i det mobila teamet utgöra en möjlighet då andra viktiga aktörer kan kopplas på när det finns ett behov av det.

Samtidigt som samverkan kan gynna det tidiga och förebyggande arbetet kan det innebära en svårighet då nya problem riskerar att uppstå samt att samverkan ställer höga krav på investering av tid och energi (Danermark & Kullberg 1999; Axelsson

& Bihari Axelsson 2007). Resultatet visar att en problematik hos det mobila teamet

har varit att de professionella har olika förutsättningar att delta i resursutbytet och samverkansmötena. Detta eftersom olika organisatoriska förhållanden avgör huruvida stort handlingsutrymme och flexibilitet som finns. Respondenterna uppger att resursutbytet inte fungerat som det var tänkt eftersom skolans verksamhet inte har kapacitet att låna ut personal. Dock finns fortfarande ett visst resursutbyte men då är det oftast fältgruppen som förstärker eftersom de har större handlingsutrymme och flexibilitet i denna fråga.

I samverkan framkommer ofta en utmaning för de professionella att förhålla sig till sekretessregler (Germundsson 2011; Widmark et al. 2011). Det mobila teamet har tillsammans med ledningen och jurister utarbetat ett förhållningssätt som medfört att professionella från olika verksamheter ändå kan prata om enskilda individer utan att bryta mot sekretessen. Trots att resultatet visar att professionerna har olika stark sekretess att förhålla sig till föreligger det sällan något större hinder i

samverkansarbetet. Istället uppger respondenterna att ett hinder i det tidiga och förebyggande arbetet är att de professionella ofta uppmärksammar ungdomar i behov av stöd för sent och därmed har problematiken hunnit bli för komplex.