Vårt syfte är att öka förståelsen för lärares erfarenheter av det nya kartläggningsmaterialet Hitta språket. I det sammanfattande resultatet har vi sammanfört enkät- och intervjuresultaten. I ett jämförande perspektiv har vi fokuserat på skillnader och likheter med medvetenhet om att de intervjuade även ingår i enkätstudien och att deras åsikter finns i båda materialen.
Förutsättningarna inför genomförandet av kartläggningsmaterialet ser olika ut. En tredjedel har inte fått någon fortbildning medan övriga ger exempel på insatser av varierande slag och beroende på vilken roll läraren har. I enkäten framkom att det fanns delade meningar kring genomförandet av Hitta språket. Hälften ansåg att det var lätt/ganska lätt och hälften att det var ganska svårt/svårt. Gemensamt för enkäten och intervjuerna är svårigheter med att bedöma och dokumentera samtidigt och brist på resurser i form av personal. I enkäten framkommer även att brist på lokaler och tid har varit ett problem. Något som inte alls framförs som ett problem i intervjuerna är barngruppens storlek och sammansättning. Att hinna med att genomföra kartläggningen under höstterminen anses vara ganska svårt/svårt av flertalet i
de vill lägga tid på att bygga upp en fungerande grupp och dels att de genom att arbeta med Hitta språket lär känna barnen och bygger gruppen i de gemensamma aktiviteterna. De
intervjuade lärarna har också beskrivit olika inställningar till aktiviteterna, antingen som ett test som görs utöver den vanliga verksamheten eller som en del i undervisningen.
Att göra bedömningar med Hitta språket som grund är både lätt och svårt enligt enkäten. Åsikter som framförs är att det är svårt att göra bedömningar men bra med samtalen som uppstår kring detta. I intervjuerna ges en mer nyanserad bild där utformandet av aktiviteterna i barngruppen, att kompetens krävs för att göra bra bedömningar och att dokumentera och bedöma samtidigt är viktiga frågor. I enkäten uppger två tredjedelar att Hitta språket helt eller delvis ger dem ny information om elevernas kunskaper och förmågor och ännu fler att det helt eller delvis ligger till grund för planeringen av undervisningen. I intervjuerna framkommer att lärarna tycker att de med hjälp av Hitta språket ser både vad eleverna kan och inte kan, framförallt leder det till att alla elevers lärande synliggörs. Två förhållningssätt har blivit synliga, att se kartläggningen som ett test av elevernas kunskaper eller som en utgångspunkt att återkomma till och följa upp under året. Lärarna använder underlaget för att planera och anpassa undervisningen efter individernas behov av stöd eller utmaningar. Underlaget kan även användas för att söka hjälp från kollegor eller elevhälsan. Resultatet kan användas i förebyggande syfte tillsammans med skolledning och specialpedagogisk kompetens. I enkäten uppger många att de helt eller delvis fått nya tankar kring undervisning i arbetet med Hitta språket medan det är färre som anser att de fått ökade kunskaper om barns tidiga läsutveckling. I intervjuerna framkommer att lärarna anser att de fått ökad kompetens genom materialet. Målen blir tydliggjorda och materialet ligger till grund för kollegiala samtal. Fortbildningssatsningar har också genomförts utifrån kartläggningsmaterialet. I enkäten framkommer att de allra flesta tycker att kartläggningen helt eller delvis hjälper dem att se vilka barn som behöver stöd och hjälp och att det helt eller delvis kan ersätta tidigare kartläggningsmaterial. I intervjuerna uppges att Hitta språket synliggör alla elevers kunskaper och det obligatoriska materialet medför att eleverna kartläggs i tidigt skede. Några lärare berättar om hur de fortsätter att använda andra kartläggningsmaterial parallellt med Hitta språket. I både enkäten och intervjuerna finns lärare som uppger att de hade identifierat elever i behov av stöd även utan kartläggningen. Att samverkan med specialpedagogisk kompetens helt eller delvis har ökat anser två tredjedelar av lärarna i enkätstudien, men på frågan om särskilt stöd och extra anpassningar sätts in svarar något fler än hälften att så sker. Resultatet bekräftas i intervjuundersökningen då flera lärare uppger att samverkan har ökat men främst i form av handledande samtal och det finns en önskan om mer specialpedagogiskt stöd. Lärarna beskriver hur de gör extra anpassningar i klassrummen men det har inte framkommit några exempel där kartläggningens resultat har lett till utredning och särskilt stöd. I enkäten uppger nästan alla att de helt eller delvis tror att Hitta språket kommer att ha betydelse vid överlämningen till årskurs 1. Detta resultat bekräftas även i intervjuerna då lärarna anser att kartläggningen kommer att
påverka överlämningen i positiv riktning. Dokumentation av resultaten i lärplattformar ses som en utveckling av överlämningsrutinerna.
Diskussion
Metoddiskussion
Studien har utgått från en kvalitativ forskningsansats för att nå syftet att öka förståelsen för lärares erfarenheter av det nya kartläggningsmaterialet Hitta språket. Metodvalet anser vi lämpligt då avsikten är att söka efter lärarnas erfarenheter av kartläggningsmaterialet (Creswell & Poth, 2017). Studien är inspirerad av fenomenografisk metodansats och avsikten är att visa på variation i uppfattningar kring det studerade fenomenet (Dahlgren & Johansson, 2019). Vi har haft ambitionen att öka förståelsen för lärares erfarenheter men är medvetna om att vår
begränsade erfarenhet som forskare inom det specialpedagogiska fältet kan ha inverkat på resultatet. Studien grundar sig på enkät- och intervjustudie och vår avsikt var att både få ett brett underlag och fördjupad förståelse för lärarnas erfarenheter av kartläggningsmaterialet. Vi
inledde med enkätundersökningen och använde resultatet som en utgångspunkt för intervjuerna. En risk med detta förfarande är att de båda metoderna inte blir jämbördiga. För att undvika detta återvände vi till enkätresultatet för fördjupad analys samt gjorde en jämförande sammanfattning av resultaten. Vi anser att de båda metoderna kompletterat varandra och tillfört studien både bredd och djup vilket även stärker studiens validitet. Enligt Jacobsson och Skansholm (2019) ökar validiteten genom användandet av olika metoder. Genom att kombinera metoderna har vi fått tillgång till ett större urval. Alla lärare i förskoleklass i två kommuner är representerade i studien. Hade vi valt enbart enkät som metod hade enkäten behövt vara mer omfattande och detaljerad vilket hade ökat risken för bortfall. Fler informanter hade krävts, vilket hade inneburit ett mer komplicerat förfarande kring hanteringen. Att utföra intervjuer med samtliga lärare i de två kommunerna var inte möjligt inom tidsramen. Alternativet hade varit att göra ett
slumpmässigt urval, med risk för bortfall, då intervjuer bygger på frivilligt deltagande. Att svara på en enkät kräver mindre arbetsinsats och görs anonymt vilket möjliggjorde att vi fick ta del av allas åsikter. Kombinationen av metoderna kan ha medfört att vi inte gått på djupet med
enkäten, men det har varit lärorikt att tillämpa två metoder.
När det gäller studiers reliabilitet menar Jacobsson och Skansholm (2019) att den är beroende av att studien utförts på ett tillförlitligt sätt när det gäller metod, genomförande och deltagare. I vår studie kan urvalet anses vara ett bekvämlighetsurval då vi vände oss till
förskoleklassnätverken i våra hemkommuner, något som kan ha påverkat resultaten genom vår bakgrundskunskap. Forskarens erfarenheter spelar en viktig roll i analysarbetet (Fejes & Thornberg, 2019) och vi har upplevt att vi har olika referensramar vilket har blivit synligt i diskussionerna kring datamaterialet. Vi har blivit medvetna om att vi har olika erfarenheter och att det skiljer sig åt mellan våra kommuner men också att vi har förgivettaganden om
verksamheten i vår egen kommun. Ett alternativ kunde ha varit att vi gjort undersökningen i varandras kommuner men det var inte möjligt med tanke på den tid vi hade till förfogande. Det kan också ses som en styrka i studien att vi varit två studenter som samarbetat med alla
ingående delar och delat med oss av våra erfarenheter.
Det finns många parametrar att ta ställning till i utformandet av en enkät (Bryman, 2016; Trost & Hultåker, 2016). Enkäten provades på samma målgrupp som den var avsedd för och vår uppfattning är att den fungerade väl. Vi var närvarande under enkätundersökningen vilket kan ha inverkat på resultatet. Både närvaro och frånvaro kan påverka genomförandet. Vi hade för avsikt att vara tillgängliga för att informanterna skulle ha möjlighet att ställa frågor. Enligt Trost och Hultåker (2016) kan ett problem vid enkätstudier vara att frågorna inte kan förtydligas. Vår närvaro kan också ha påverkat deltagandet positivt såtillvida att vi fick ett högt deltagande men informanterna kan ha känt sig tvingade att delta även om det var frivilligt, ett etiskt dilemma. Nätverksträffarna låg förlagda under ordinarie arbetstid vilket också kan ha inverkat på svarsfrekvensen då det skulle kunna upplevas som svårt att tacka nej till deltagande. Vid genomförandet upplevde vi engagerade informanter som skrev många kommentarer vilket kan ses som ett tecken på att de kände sig bekväma med deltagandet. Vi tog del av de diskussioner som följde och dessa samtal är inget vi använt som underlag i studien men vi inser att det kan ha påverkat vår förståelse av lärarnas erfarenheter.
Vår begränsade erfarenhet av att göra kvalitativa intervjuer kan ses som en brist i studien. Att lyssna och följa upp med lämpliga frågor är intervjuarens uppgift (Trost, 2010) och vi upplever i efterhand att det är lätt att bli för engagerad och ställa ledande frågor. Då vi var pålästa om kartläggningsmaterialet fanns en lust att diskutera och det var svårare att enbart vara en aktiv lyssnare. Enligt Kvale och Brinkman (2014) är kontexten och kroppen en betydelsefull del i den kvalitativa intervjun. Det faktum att vi är två intervjuare gör att vi endast har full tillgång till de intervjuer vi själva utfört och att vi påverkat intervjuerna på olika sätt. Det är en brist men har också varit en styrka då vi tvingats sätta ord på det som annars tagits för givet. En annan
konsekvens av att vi varit två intervjuare och använt en semistrukturerad intervju med endast en intervjuguide som stöd är att det i vissa fall varit svårt att jämföra intervjuerna i analysarbetet. Nackdelen med att göra en mer styrd intervju är risken att informanterna inte fått så stor
möjlighet att uttrycka sig fritt. I efterhand kan vi se att vissa frågor kunde ha varit tydligare men det är tveksamt om vi hade kunnat förutsäga vilken information vi skulle komma att behöva. Vi hade kunnat genomföra några provintervjuer inför studien men eftersom alla intervjuer är unika och det inte var realistiskt att genomföra en hel pilotstudie så ser vi det som en erfarenhet att ta med oss.
Enkäter används ofta inom kvantitativ forskning men vi valde att ha ett i huvudsak kvalitativt förhållningssätt till resultatet. En brist i analysarbetet är att vi inte använt oss av någon
vi har valt att göra. Att dikotomisera svarsalternativen gav svar som indikerade positiva eller negativa ställningstaganden. Vi valde att ha fyra svarsalternativ vilket gav oss information om i vilken grad informanterna instämde i påståendet. Informanterna var hänvisade till ett positivt eller negativt svar. Bland enkätsvaren fanns tecken på att ett neutralt svarsalternativ saknades då informanter vid något tillfälle hade kryssat mellan rutorna. Vi ser det som en lärdom. Vår avsikt var att använda en enkät, ett kvantitativt mätinstrument men göra en kvalitativ analys av
fritextsvaren. I en jämförelse mellan våra två olika metoder ser vi att intervjuerna gett ett rikare material än kommentarerna som gjorts i enkätundersökningen. Intervjuerna har följaktligen tagit större plats i vårt resultat medan den kvalitativa analysen av enkäten inte fått samma tyngd. Eftersom vi analyserat enkäten även kvantitativt ser vi i efterhand att studien kan anses vara en kvalitativ studie med kvantitativa inslag. I analysarbetet av intervjuerna har vi inspirerats av en fenomenografisk analysmodell (Dahlgren & Johansson, 2019). Vi upplevde att modellen gav oss en struktur för sammanställandet av datamaterialet. Utifrån de kategoriseringar som
framkom efter användandet av modellen skrevs resultatet fram under respektive kategori. Citat från intervjuerna infogades för att belysa resultatet och ge en autentisk bild av underlaget. I det kvalitativa analysarbetet är forskaren betydelsefull för resultatet (Fejes & Thornberg, 2019). Urvalsprinciperna har diskuterats och vi har varit medvetna om risken att vissa citat fastnat hos oss. De som sticker ut kan få en framträdande roll, medan de nedtonade formuleringarna kan få mindre betydelse. Vår avsikt är att jämföra, se likheter och skillnader, och därför har de
avvikande citaten varit viktiga att använda i resultatet. För att undvika att endast dessa röster hörs har vi eftersträvat att alla intervjupersoner ska finnas representerade i citaten. Då antalet informanter i studien varit begränsat får varje person stor betydelse för resultatet och
tillförlitligheten i studien hade ökat med ett större urval. I resultatet finner vi att de olika
metoderna visar en till stor del samstämmig bild men olika uppfattningar finns. Intervjuerna ger en mer positiv bild av kartläggningsmaterialet och här anser vi att urvalet är av stor betydelse för resultatet. De som deltog i intervjuerna är övervägande positiva till Hitta språket och vårt urvalsförfarande kan ha inneburit att endast de som har positiva erfarenheter av genomförandet anser sig trygga med att bli intervjuade. Ett slumpmässigt urval kunde ha gett en mer tillförlitlig bild men också inneburit svårigheter med att få tillräckligt antal informanter. Det kan även ses som en nackdel i ett jämförande perspektiv att de intervjuade personerna ingår som informanter i enkätstudien. Vår avsikt var att intervjuerna skulle fördjupa enkätresultatet och med den utgångspunkten anser vi att det har varit en fungerande metod.
Resultatdiskussion
Syftet med undersökningen är att öka förståelsen för lärares erfarenheter av det nya
kartläggningsmaterialet Hitta språket. I resultatdiskussionen lyfter vi fram områden i resultatet som vi upplevt som centrala.
Hitta språket ska vara ett verktyg för lärarna i arbetet med att upptäcka elever i behov av stöd och anpassa undervisningen. På sikt ska det leda till att eleverna uppfyller kunskapskraven i
årskurs 3. I studien har vi funnit att samtliga verksamma lärare i förskoleklass har utfört större delen av kartläggningen under anvisad tidsperiod. De är positiva till materialet och anser att det har påverkat undervisningen och synliggjort elevernas kunskaper. Syftet med Hitta språket kan på så vis anses vara uppfyllt. Enligt Ackesjö och Persson (2019) är obligatoriska bedömningar ett sätt att kontrollera hur styrdokumenten implementeras. I studien uttrycker lärarna att materialet har lett till att det blir tydligt vad de ska arbeta med i förskoleklassen och att det är bra att det blir likvärdigt i hela landet. Enligt ett system- och organisationsperspektiv på den specialpedagogiska verksamheten är det organisationen som ska förändras för att individen ska nå ökad måluppfyllelse (Ahlberg, 2013). Skolinspektionen (2018) fann att det fanns brister i arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd och flera forskare (Cooke, Kretlow & Helf, 2010; Grosche & Volpe, 2013) anser att stödet bör sättas in tidigt. Hitta språket kan på det sättet anses vara ett led i arbetet med att reformera verksamheten i förskoleklass och förstärka arbetet med tidiga insatser.
Bedömning är ett centralt begrepp som framkommer i undersökningen. Bedömningar kan vara summativa eller formativa (Skolverket, 2011) och det är snarare hur resultatet används som avgör vilken form av bedömning det är (Utbildningsdepartementet, 2014). Båda synsätten framkommer i undersökningen. Antingen ses kartläggningen som ett test som visar vad eleverna kan vid just det tillfället eller som ett underlag för den fortsatta undervisningen att återkomma till och följa upp. Olika syn på barnen framkommer också i detta sammanhang. Några lärare uttrycker att eleverna inte är mogna för kartläggningen medan de andra anpassar verksamheten utifrån resultatet. Det första synsättet kan kopplas till det specialpedagogiska
individperspektivet då individens brist står i centrum medan det andra förhållningssättet bygger på ett relationellt perspektiv då miljön anpassas för att möta individens behov (Ahlberg, 2013). Lärarna har också olika syn på bedömningssituationen, några upplever det som ett test som ska hinnas med utöver den vanliga verksamheten medan andra gör kartläggningen som en del i undervisningen. Här är lärarens erfarenhet och kompetens en viktig faktor, något som även Alatalo (2011; 2017b) konstaterat i sin forskning. Några av lärarna i undersökningen uttrycker osäkerhet kring förmågan att göra rätt bedömning. Att göra bedömningar utifrån ett
bedömningsstöd jämfört med ett normerande test ställer högre krav på lärares
bedömningskompetens (Skolverket, 2011; Wedin, 2010). I undersökningen framkommer att det krävs samtal om vad som anses vara godkänt men också att det ger möjlighet till diskussion kring något som är känt av alla och att det leder till kompetenshöjning och ett gemensamt yrkesspråk. Wedin (2010) menar också att ett bedömningsstöd kräver resurser och tid för att genomföras och lärarna i undersökningen bekräftar detta genom beskrivningar av svårigheter med att både genomföra kartläggningen och dokumentera samtidigt och att få tid till för- och efterarbete. Att det finns olika åsikter om detta blir synligt i två helt motsatta uppfattningar. En lärare anser att kartläggningen kan utföras av någon annan, till exempel
speciallärare/specialpedagog tycker att materialet är bra eftersom det kräver att lärarna gör kartläggningen, tolkar resultatet och blir förtrogna med elevernas kunskaper och förmågor. Kartläggningsmaterialet är en hjälp för lärarna i arbetet med att kartlägga elevernas kunskaper och samverka med specialpedagogisk kompetens. En stor andel av informanterna uppger att kartläggningen ligger till grund för utformandet av undervisningen men inte lika många att den innebär att extra anpassningar och särskilt stöd sätts in. Enligt ett relationellt perspektiv
(Ahlberg, 2013) och med ett inkluderande förhållningssätt kan anpassningar innebära att undervisningen anpassas efter elevernas behov och blir till hjälp för många men i synnerhet för dem med behov (Plantin Ewe, 2018; Skolverket, 2014c). En orsak till att lärarna upplever att de inte får den hjälp de förväntar sig kan vara det som Alatalo (2011) konstaterade i sin
avhandling, att många lärare har bristande kunskaper om barns läs- och skrivinlärning. En annan aspekt som framkommer och som skulle kunna ses som ett specialpedagogiskt dilemma enligt Nilholms (2007) dilemmaperspektiv är att reformer som Hitta språket och Läsa, Skriva, Räkna - en garanti för tidiga insatser styr de specialpedagogiska insatserna mot de tidiga årskurserna. Förhoppningen är att behovet därav ska minska under senare årskurser men det finns elever som har fortsatta behov av stöd i högre årskurser (Bååth, 2016). En lärare i undersökningen uttrycker att de ska göra mer insatser men med samma budget. Ytterligare en faktor som bör vägas in är att undersökningen utfördes i början av vårterminen och i detta skede kan det vara så att arbetet med extra anpassningar pågår men inte har utvärderats och övergått i eventuellt särskilt stöd. Hitta språket kan även vara en del i det förebyggande kvalitetsarbetet (Skolverket, 2019b) och i undersökningen framkommer att resultatet av kartläggningen kan ligga till grund för samtal med speciallärare/specialpedagog och rektor. I nätverket för förskoleklasslärare i den ena kommunen har kontakt tagits med förskolechefen för att inleda